”Nacken som högsta punkt”

[Blyger]

Jag kan bjuda på mig och min häst också, om vi ignorerar sitsen - svankar pga gravid.

Här tycker jag han är i en trevlig form.

 

[Blyger]

..och här, i galoppen, tappar vi det. Han är för svag för att bära sig bättre, nosen dippar in och halsen krullar sig.

 

[JohannaB]

..och här, i galoppen, tappar vi det. Han är för svag för att bära sig bättre, nosen dippar in och halsen krullar sig.

Visa bifogad fil 129494

Vilken fin häst du har Otroligt härlig modell!

Men här hittar jag också en ”rolig” diskussionsgrej!
Så nu får du ursäkta att jag använder era bilder, menar inte att det behöver vara så för er men bilderna visade en grej som man verkar ha lite olika åsikter om hur det ska lösas:

Liksom min häst nu är bra i en riktigt lång och låg form men fortfarande har svårt hitta rätt i högre form (jaja, det kan bero på piloten med så jag ska väl skriva att VI är i den situationen) så visar du ett ekipage som har ganska ”lätt” för sig och har hittat rätt i traven men har svårare i galoppen.

Hur jobbar ni andra i den situationen?
Utnyttja det som är lätt och som man redan kan för att stärka och hoppas att det följer med till ens svaga grejer, eller i andra ytterligheten jobba med det man är ”dålig” på för att bli bättre där?

Jag förstår att rätt svar garanterat är i mitten av spektrat så svaret lär bli att stärka där man är bra och kan hur man ska göra, men också jobba med att lära sig tekniken i det svåra så att man när man har tekniken där kan börja stärka det med.
I ovanstående exempel då stärka i trav, men inte heller sluta galoppera utan medvetet jobba med att hitta tekniken i galopp utan att hamna i läget där man hela tiden rider i det svåra/det som inte riktigt sitter.

Hur stor tolerans har ni för att göra saker som ni som ekipage inte kan (träna byten fast de inte är befästa, rida skänkelvikningar fast det blir taktmissar, eller träna öppnor fast hästen hamnar bakom lod i det arbetet och ni inte lyckas få den korrekt) med tanken att det kommer med tiden göra det bättre och lösa saker ni inte just nu kan?
Eller är ni mer trygghetsknarkare (som jag kan känna igen mig i) och rider bara övningar som ni kan göra bra. Sen rider man dem tills de övningarna lite magiskt gjort att hästen och ni kan nästa övning och gör skolan eller bytena bra rean från början

 

[Elo]

Hur stor tolerans har ni för att göra saker som ni som ekipage inte kan (träna byten fast de inte är befästa, rida skänkelvikningar fast det blir taktmissar, eller träna öppnor fast hästen hamnar bakom lod i det arbetet och ni inte lyckas få den korrekt) med tanken att det kommer med tiden göra det bättre och lösa saker ni inte just nu kan?
Eller är ni mer trygghetsknarkare (som jag kan känna igen mig i) och rider bara övningar som ni kan göra bra. Sen rider man dem tills de övningarna lite magiskt gjort att hästen och ni kan nästa övning och gör skolan eller bytena bra rean från början

Det är inte två saker som är motsatta i min värld utan båda (trygget, nya saker) tränas på.

Trygga saker - saker vi är bra på används varje pass. Men framförallt används de vid mysdressyr. När man kanske inte orkar/är på humör/osv. Då gör jag bara saker vi är bra på så blir jag glad och hästen också eftersom vi lyckas hela tiden.

Men samtidigt måste man träna/testa nya grejer. Naturligtivs inte förrän man är 'redo' (=har möjlighet att utföra saken någorlunda korrekt). Det behöver inte bli perfekt.

Just nu jobbar jag tex mycket sidförande med min häst, speciellt skillnaden mellan skänkelvikning och öppna. Skulle jag vara rädd för att han inte utför detta perfekt skulle det ju aldrig gå, och vi skulle aldrig bli bättre! Han har en tendens att svajja i hur mycket han tvärar (vill räta ut när det blir jobbigt) samt att skjuta ut bogen åt vänster när man flyttar undan höger. Mitt jobb, som pilot, i dessa lägena är ju att ge honom bästa möjliga förutsättningar att lyckas. Tex att inte göra för långa sträckor (då har han en tendens till att svajja mer). Men samtidigt också utmana oss att göra lite bättre/längre/snyggare varje gång. Avslutar dock alltid med en 'lyckad' så att det är 'lätt' och hästen kommer förhoppningsvis ihåg det som något positivt.

Jag och min häst behöver tex jobba på övergångar från galopp till skritt. Det är skitsvårt (både för hästen och mig). Så vi jobbar på det. Mitt i passet får jag feeling och slås av tanken "kan min häst göra byten i vart 4e?" T är bra på att byta. Så jag testar och vi gör 2 byten i vart 4e. Plättlätt. Hästen får massor av beröm, jag känner mig duktig och jag får lite extra motivation till att fortsätta passet.

Var det perfekt? nej. Hästen svajjade betänkligt i andra bytet. Men det gick!

Så jag testar gärna nya saker, men bara om hästen har en realistisk chans att genomföra dem på ett (åt minstone) ok sätt. Man skall inte kräva en massa saker som riskerar att man sätter hästen i skiten och sedan blir arg/frustrerard när det inte funkar.

 

[villhöver]

Hur stor tolerans har ni för att göra saker som ni som ekipage inte kan (träna byten fast de inte är befästa, rida skänkelvikningar fast det blir taktmissar, eller träna öppnor fast hästen hamnar bakom lod i det arbetet och ni inte lyckas få den korrekt) med tanken att det kommer med tiden göra det bättre och lösa saker ni inte just nu kan?
Eller är ni mer trygghetsknarkare (som jag kan känna igen mig i) och rider bara övningar som ni kan göra bra. Sen rider man dem tills de övningarna lite magiskt gjort att hästen och ni kan nästa övning och gör skolan eller bytena bra rean från början

Stor tolerans. Man ska ju vara färdig för det man tänkt rida - men bytena befäster sig inte själv och resten av arbetet gör sig inte av sig själv heller. Man kan inte kräva av sin häst eller sig själv att sakerna kommer färdigpaketerade och klara att rida korrekt utan det är ett ständigt arbete som kräver tolerans och utrymme att jobba.
Det är ju till viss del taktmissarna i skänkelvikningen, eller nåt tjorv någon annanstans jag lär mig av "vad gjorde jag nu? Vad ska jag ändra till nästa linje?".

Sen har vi såklart trygga saker som vi plockar fram och återgår till för att känna oss duktiga och göra det "lätt" för oss båda, men jag har släppt mycket på rädslan för att göra fel.

 

[Blyger]

Vilken fin häst du har Otroligt härlig modell!

Men här hittar jag också en ”rolig” diskussionsgrej!
Så nu får du ursäkta att jag använder era bilder, menar inte att det behöver vara så för er men bilderna visade en grej som man verkar ha lite olika åsikter om hur det ska lösas:

Liksom min häst nu är bra i en riktigt lång och låg form men fortfarande har svårt hitta rätt i högre form (jaja, det kan bero på piloten med så jag ska väl skriva att VI är i den situationen) så visar du ett ekipage som har ganska ”lätt” för sig och har hittat rätt i traven men har svårare i galoppen.

Hur jobbar ni andra i den situationen?
Utnyttja det som är lätt och som man redan kan för att stärka och hoppas att det följer med till ens svaga grejer, eller i andra ytterligheten jobba med det man är ”dålig” på för att bli bättre där?

Jag förstår att rätt svar garanterat är i mitten av spektrat så svaret lär bli att stärka där man är bra och kan hur man ska göra, men också jobba med att lära sig tekniken i det svåra så att man när man har tekniken där kan börja stärka det med.
I ovanstående exempel då stärka i trav, men inte heller sluta galoppera utan medvetet jobba med att hitta tekniken i galopp utan att hamna i läget där man hela tiden rider i det svåra/det som inte riktigt sitter.

Hur stor tolerans har ni för att göra saker som ni som ekipage inte kan (träna byten fast de inte är befästa, rida skänkelvikningar fast det blir taktmissar, eller träna öppnor fast hästen hamnar bakom lod i det arbetet och ni inte lyckas få den korrekt) med tanken att det kommer med tiden göra det bättre och lösa saker ni inte just nu kan?
Eller är ni mer trygghetsknarkare (som jag kan känna igen mig i) och rider bara övningar som ni kan göra bra. Sen rider man dem tills de övningarna lite magiskt gjort att hästen och ni kan nästa övning och gör skolan eller bytena bra rean från början

Tack, det är en akhal teké och jag tycker han är finast i världen
..också väldigt rastypisk med högt ansatt hals, lång rygg, osv.

Jag har nog också rätt hög tolerans, vi testar och försöker hålla det kul - inga högre krav mer än att försöka genomföra i början. Vill också alltid avsluta bra med något enkelt.

Sen t.ex. galoppen jobbar jag gärna på töm för att stärka. I perioder har vi haft ordningen longering - töm - uppsuttet.
Inte så att jag inte galopperar uppsuttet alls i början, men kanske gör det främst ute. Då har jag struntat i det när jag ridit på banan för orka krångla i onödan. Funderar just nu mycket över hur jag ska göra till våren (han kommer behöva vila hela vintern pga omständigheter) för att få så bra förutsättningar som möjligt.

 

[Blyger]

...spinner vidare. Just galoppen är något jag funderar mycket på! I trav testar jag mer rörelser även om vi inte kan göra dem jättebra just då.

Galoppen försöker jag nog att stärka även med hjälp av annat arbete. Löshoppning (låga hinder), bomserier för hand, lösgalopp både på ridbanan och i rundcorallen, vad jag nu kan hitta på för att underlätta jobbet under ryttare sen.
Han krånglar ju inte för att vara dum eller för att han inte förstår, utan för att han inte orkar.
(krånglar = bockattacker )

 

[Efwa]

För många (typ de flesta) är ju rätt lodplan i samling en utopi och jag tror vi kanske måste behandla den som det? Det har med hästmodell, ryttare och förutsättningarna för båda, att göra. Men också kunskap. Det är ju därför vi rider lektioner, tränar och försöker.

Det man kanske skulle vilja är att tränare kanske mer tänker på just lodplanet och jobbar en del efter det men även det är ju svårt.
En av våra hästar har väldigt svårt med att vara lösgjord när lodplanet är rätt. Vi är inte heller elitryttare och då blir resultatet en lösgjord häst med nosen bakom lodplanet.
En är byggd med samling med nosen framför lodplan, där är ju istället utmaningen att få en eftergiven häst med avslappning och lång, låg och få öppen form.

 

[orientalkatten]

Jag tycker Dag Nätterquist har mycket tänkvärda ord om ridning överlag. Visst det är inte dagsfärskt men absolut tänkvärt.
https://www.jakobslund.se/dadde/start.htm

 

[Badger]

Tack, det är en akhal teké och jag tycker han är finast i världen
..också väldigt rastypisk med högt ansatt hals, lång rygg, osv.

Jag har nog också rätt hög tolerans, vi testar och försöker hålla det kul - inga högre krav mer än att försöka genomföra i början. Vill också alltid avsluta bra med något enkelt.

Sen t.ex. galoppen jobbar jag gärna på töm för att stärka. I perioder har vi haft ordningen longering - töm - uppsuttet.
Inte så att jag inte galopperar uppsuttet alls i början, men kanske gör det främst ute. Då har jag struntat i det när jag ridit på banan för orka krångla i onödan. Funderar just nu mycket över hur jag ska göra till våren (han kommer behöva vila hela vintern pga omständigheter) för att få så bra förutsättningar som möjligt.

Känns som att vi använder galoppen ganska lite i Sverige? Eller är det i västerländsk dressyr/hoppning? Som i % av ridningen. Kommer delvis lite från en del som använder galoppen mycket och trav lite istället och det blir ju väldigt reglerbart i galoppen och avslappnat och ganska smidigt o vändbart. Dvs piper försiktigt upp med ett förslag om ökad volym snarare än kvalitet? (från en punkt av, egentligen ingen aning)

 

[Blyger]

Känns som att vi använder galoppen ganska lite i Sverige? Eller är det i västerländsk dressyr/hoppning? Som i % av ridningen. Kommer delvis lite från en del som använder galoppen mycket och trav lite istället och det blir ju väldigt reglerbart i galoppen och avslappnat och ganska smidigt o vändbart. Dvs piper försiktigt upp med ett förslag om ökad volym snarare än kvalitet?

Kanske?
Vilka tänker du använder galoppen mer? Eller på vilket sätt?

 

[Badger]

Kanske?
Vilka tänker du använder galoppen mer? Eller på vilket sätt?

Tänker att när jag ridit något lite i Holland eller England eller Frankrike, även om det är på ridskola/ridläger så är det väl mycket mer galopp än i Sverige? Men att väl nästan alla former av ridning som inte är västerländsk ridning använder galoppen mer än vi gör? Och att västerländsk ridning som hästpolo tex absolut är mer galopporienterad. Alltså det är en underbar gångart, men visst är det väl så att det vanliga är att man på ett år galopperar runt 5%, skrittar 30% och resten trav? Eller tänker jag fel? Känner mig lite osäker här.

 

[Blyger]

Tänker att när jag ridit något lite i Holland eller England eller Frankrike, även om det är på ridskola/ridläger så är det väl mycket mer galopp än i Sverige? Men att väl nästan alla former av ridning som inte är västerländsk ridning använder galoppen mer än vi gör? Och att västerländsk ridning som hästpolo tex absolut är mer galopporienterad. Alltså det är en underbar gångart, men visst är det väl så att det vanliga är att man på ett år galopperar runt 5%, skrittar 30% och resten trav? Eller tänker jag fel? Känner mig lite osäker här.

Jag har haft lite samma funderingar gällande mängden galopp, men har inte heller några siffror eller dylikt.

 

[Habina]

Tänker att när jag ridit något lite i Holland eller England eller Frankrike, även om det är på ridskola/ridläger så är det väl mycket mer galopp än i Sverige? Men att väl nästan alla former av ridning som inte är västerländsk ridning använder galoppen mer än vi gör? Och att västerländsk ridning som hästpolo tex absolut är mer galopporienterad. Alltså det är en underbar gångart, men visst är det väl så att det vanliga är att man på ett år galopperar runt 5%, skrittar 30% och resten trav? Eller tänker jag fel? Känner mig lite osäker här.

Jag känner igen mig väldigt mycket i det du skriver. Mitt sto har haft problem med galoppen då den är väldigt stor med mycket ryggverksamhet. Jag har spänt mig (ffa överskänklar) och därigenom indirekt bromsat henne så det varit känslan av handbromsen i när vi försökt galoppera.

Ridit för många olika tränare i både hoppning och dressyr och tyvärr har fokus antingen varit på att göra för svåra övningar (hoppning) så självförtroendet sjunkit rejält eller mest jobbat i traven ”för hon har så trevlig trav”.

Visst har vi utvecklats under de 13 år hon ridits, men inte jättemycket. Vi är fortfarande på LC-nivå i galoppen och LA-nivå i traven. Dessutom upplever jag att vi får börja om hela tiden, pga livet och då backar vi alltid flera steg i galoppen.

Det som hjälpt mig mest har varit enkla övningar i hoppningen (dvs jag hoppar själv utan tränare) och galopp i vagn ute.

Nu är vi avbruten i ännu en igångsättning, så jag känner mig riktigt deppig. Undrar om jag nånsin kommer kunna rida en bra galopp på henne.

 

[Blyger]

Jag känner igen mig väldigt mycket i det du skriver. Mitt sto har haft problem med galoppen då den är väldigt stor med mycket ryggverksamhet. Jag har spänt mig (ffa överskänklar) och därigenom indirekt bromsat henne så det varit känslan av handbromsen i när vi försökt galoppera.

Ridit för många olika tränare i både hoppning och dressyr och tyvärr har fokus antingen varit på att göra för svåra övningar (hoppning) så självförtroendet sjunkit rejält eller mest jobbat i traven ”för hon har så trevlig trav”.

Visst har vi utvecklats under de 13 år hon ridits, men inte jättemycket. Vi är fortfarande på LC-nivå i galoppen och LA-nivå i traven. Dessutom upplever jag att vi får börja om hela tiden, pga livet och då backar vi alltid flera steg i galoppen.

Det som hjälpt mig mest har varit enkla övningar i hoppningen (dvs jag hoppar själv utan tränare) och galopp i vagn ute.

Nu är vi avbruten i ännu en igångsättning, så jag känner mig riktigt deppig. Undrar om jag nånsin kommer kunna rida en bra galopp på henne.

I feel you!

Men har inte gett upp, så vi kanske kan peppa varandra?

 

[MiniLi]

Tänker att när jag ridit något lite i Holland eller England eller Frankrike, även om det är på ridskola/ridläger så är det väl mycket mer galopp än i Sverige? Men att väl nästan alla former av ridning som inte är västerländsk ridning använder galoppen mer än vi gör? Och att västerländsk ridning som hästpolo tex absolut är mer galopporienterad. Alltså det är en underbar gångart, men visst är det väl så att det vanliga är att man på ett år galopperar runt 5%, skrittar 30% och resten trav? Eller tänker jag fel? Känner mig lite osäker här.

Det varierar nog en del, men nog tycker jag att det är vanligt att galoppera mycket?
Jag galopperat just nu nästan bara under våra dressyrpass. Brukar alltid galoppera mycket (och tidigt) men nu får jag påminna mig själv om att jag behöver lägga in travarbete också. Just nu är galoppen bättre än traven så det känns roligare att jobba där, men jag är också övertygad om att effekten spiller över till traven sas.

Galopperar mkt på träning också, men där ser tränaren till att vi även övar på traven och särskilt det vi har svårt för.

 

[Habina]

I feel you!

Men har inte gett upp, så vi kanske kan peppa varandra?

Jag skulle behöva pepp att kontakta en tränare, känner mig helt lost just nu. Svårt att få tag på nån som åker ut och är vettig...

 

[Amanda_F]

Jag skulle behöva pepp att kontakta en tränare, känner mig helt lost just nu. Svårt att få tag på nån som åker ut och är vettig...

Kan du inte träna via Ridesum eller Pivo meet?

Och angående om galoppen faller igenom har jag fått tips att rida många övergångar och galoppera på i god takt när jag sätter igång, sen bryta av innan takten hinner bli spänd. Och i galoppen rida med bogen lite in (tänka öppna men inte kräva så mkt), för att få bakdelen på plats. Kortare sträckor som kan bli längre ju mer hästen orkar. Och också tänka framåt i nya takten i nya övergångar så det blir bättre flyt och balans.

Det som fick min gamla Caspian (som vissa av er kanske kommer ihåg) att orka bära sig var 1. att jag hittade den takten där han kunde bära sig, i alla tre gångarter. 2. Att jag fokuserade på att han skulle gå bakifrån, vara framme för skänkeln, och göra det fram till en hand som tänker framåt.

 

[Badger]

Det varierar nog en del, men nog tycker jag att det är vanligt att galoppera mycket?
Jag galopperat just nu nästan bara under våra dressyrpass. Brukar alltid galoppera mycket (och tidigt) men nu får jag påminna mig själv om att jag behöver lägga in travarbete också. Just nu är galoppen bättre än traven så det känns roligare att jobba där, men jag är också övertygad om att effekten spiller över till traven sas.

Galopperar mkt på träning också, men där ser tränaren till att vi även övar på traven och särskilt det vi har svårt för.

Jag har ju usel koll på privathästvärlden och är ridskoleryttare förutom tidigare medis på pappas hästar (som inte stod i ett vanligt privathäststall). Men jag hade fått intrycket av när jag praoat lite som medryttare i vanligt privatstall att folk verkade galoppera nästan ingenting alls, enstaka liten snutt, en långsida, ett varv. Och inte var jag mycket bättre för hästen jag red var riktigt klunsig och ovan i galoppen och man fick inte låta den studsa igång eller kliva på. När ny häst kommer till ridskolan från privat är det ju bara att vara glad för den galopp man får i ett halvår, för snabb, klunsig, svårstyrd, lång, lite läskig tills de blivit starkare och då galopperas det ju inte spec mycket där heller om man säger så. Men som sagt jag vet så mycket mindre än ni gör såklart.

 

[Habina]

Kan du inte träna via Ridesum eller Pivo meet?

Och angående om galoppen faller igenom har jag fått tips att rida många övergångar och galoppera på i god takt när jag sätter igång, sen bryta av innan takten hinner bli spänd. Och i galoppen rida med bogen lite in (tänka öppna men inte kräva så mkt), för att få bakdelen på plats. Kortare sträckor som kan bli längre ju mer hästen orkar. Och också tänka framåt i nya takten i nya övergångar så det blir bättre flyt och balans.

Det som fick min gamla Caspian (som vissa av er kanske kommer ihåg) att orka bära sig var 1. att jag hittade den takten där han kunde bära sig, i alla tre gångarter. 2. Att jag fokuserade på att han skulle gå bakifrån, vara framme för skänkeln, och göra det fram till en hand som tänker framåt.

Jag har tyvärr ingen som kan filma mig och om jag förstått rätt så har min Pivo (röd) ingen funktion för häst längre.

Det där med många övergångar har jag hållit på och nött sedan 2010, tycker inte det gjort nån större skillnad. Däremot låter öppna-tänket intressant, jag har fått tillsagt (från hopptränare) att jag ska tänka sluta i galoppen. Men den dag jag kan rida igen ska jag absolut testa öppna.