Sv: Nacken som högsta punkt
När denna tjej rider, och när jag rider för henne så är hon jättenoga med baken, att han aktiveras bak och "sätts ihop" handen helt stilla och rida fram till den, han går inte att få "i form" framifrån, dock kan jag få honom att slappna av "framifrån" genom att rida som jag skrev i en annan tråd här på dressyr "en annorlunda träning".
Dina spånerier över hur han kanske ska ridas är jätteintressant! Ska ta och fundera vidare på det för jag tror du har en poäng i antagandet för djup - inte möjlighet att träda under.
INGEN tränare hittills har sagt annat än att han ska ridas i jättelåg form för att bygga upp ryggen som är minst sagt en svag länk.
MYCKET tack för svar
Man kan ju inte sätta sig och rida GP på en gång, man får stärka en bit i taget. Utan att under tiden slita på de andra bitarna. Lång och låg är en ganska erkänd grundform, med lågt slitage men bra stärkning, söker länga överlinjen genom avslappning och stärka underlinjen samtidigt. Men om man inte får hästen lång eller låg får man ju leta andra vägar. (Jag skiljer här på "låg och lång" och "djup och rund", fast det finns en massa gråskala.)
Du väljer ju själv vilken teori du vill arbeta efter. Det är sant att man måste välja ibland det minst dåliga av två dåliga alternativ - och spänd hängmatterygg är inte bra, då kan den inte alls vinkla in rumpan, man riskerar KS och hästen krullar ofta fortfarande ihop nacken med för skarp krok för sitt eget bästa (oavsett om näsan råkar sticka framför lod eller ej). Dock finns det lite fakta man inte kan bortse ifrån och som bör beaktas när man väljer - i en väldigt djup form så kan hästen inte vinkla sitt bäcken. Det blir inget rygglyft (man drar fram / upp manken och bröstryggen men lyfter den inte ur bogarna), bara bogtungt och ryggen låser sig. Vill man bygga ryggen så kan man inte stretcha den samtidigt. När jag såg vad jag såg på din häst så tänkte jag just att han kanske har lite mer spänd och kort rygg än andra, och just därför vinklar sig ännu sämre när han rids så rund fram.
kolla gärna:
länken om du vill ha mer anatomiska förklaringar kring det. Visserligen en version av flera, men en ganska väl underbyggd sådan.
En sak undrar jag: söker han sig framåt - nedåt på lång tygel i skritt åtminstone? Sänker huvud och hals alltså.
Prova lösgöra honom med serpentiner, volter, skänkelvikningar osv på lång tygel innan ni kommer till arbete och se om det inte funkar att sänka honom så utan att hamna "djupt". Om inte så variera lite iallafall, inga långa stunder djup, men heller inga långa stunder hög och sänkt. Jag skulle vilja ge honom chansen att få in baken i en lite högre, men friare form, emellanåt åtminstone. Och se om han söker sig bättre nedåt när han får stretcha själv, efter att faktiskt ha fått möjlighet att jobba lite med ryggen.
Att rida djupt runt runt i trav och galopp på volt på en häst som inte bär sig, och dessutom konsekvent hålla kvar där nere innebär en risk att rida sönder frambenen. Utan övergångar får han ingen anledning att peta in bakbenen alls utan det blir bara allt tröttare häst som skyfflar alltmer. Utan att bli starkare i ryggen (möjligen i magen). Jag har svårt att förstå den rekommendationen, faktiskt.
Jag håller med Axel om att övergångarna inte måste bli perfekta för att göras och användas. Det är den perfekta träningen för att aktivera rygg och bak, träna kommunikationen er emellan och stärka hästen så han såsmåningom kan göra det i bättre form.
Själv ser jag inte alls varför man ska vänta med sådant arbete som är välkänt stärkande, på en häst som är uppenbart svag. Galopp stärker magen och samlingsmusklerna, särskilt i fattningarna. Fattar du galopp ur halt eller t o m en ryggning så kommer baken in och du får ett automatiskt lyft. Mitt råd är då att strunta i formen just i fattningen, då har han inget att slå sig fri ifrån. (Men bromsa innan han får upp fart för det är ju inte fyrsprång vi vill lära honom). Låt hästen hitta balansen själv. Låt det bli lite vingligt i början. Han kommer att lära sig om han får öva lite.
Tror jag alltså.
Jag är sådan som tror på hästarnas egen förmåga att hitta rätt om man använder rätt övningar. Gymnastikhoppa och cavalettiträna, klättra i skogen. Skrittpromenad på lång tygel i friskt tempo och gärna på ojämn mark så han måste sänka sig för att se sig för.
I huvudfrågan står jag fast vid att en friare, mer öppen form har större chanser att räta ut hästens halskotpelare än alla varianter av krullning. Och man vill ha en rak halskotpelare för den längda överlinjen. En lång låg form kan fortfarande innebära nacken högst och är då en utmärkt arbetsform att eftersträva, som inte är särskilt krävande heller om man inte samtidigt kräver samling. Vilket vi ju vet måste börja bakifrån, och då är det ändå därifrån man måste börja böjandet.
(mina bilder verkar inte ha kommit upp än, men jag har en fin lättklassform på näthinnan, och en fin fri balanserad form utan samling - ingen av dem illustrerar idealformen, utan bara en hälsosam, enkel formsättning som troligen kan behärskas av de flesta normalryttare och hästar)
) Det spelar ingen roll om du är den jag misstänker eller inte.. för dina råd och reflektioner håller jag med om till 100%. Jag vill också tacka för att du tar dig tid och att du engagerar dig 
