Sv: Nacken som högsta punkt
Hej Sus!
Jag håller med dig, angående systemfel. Signaler ska fortplantas från munnen, eller sätet, eller helst både och, till bakhoven. Det blir en halvhalt, förhållning, halt eller avsaktning eller ihopsamling efter önskemål. Om hästen bara viker in näsan så har man missat syftet med tygeltaget. Det är väl lite det som är poängen med att "bannlysa" bakåtverkande tygeltag? Ovan menade jag bara att det såklart kan inträffa, missar i arbetet och formfel.
Jag kom på att jag en gång beskrev vad jag tänker på som rätt tygelinverkan som att handen "smeker tungan" på hästen med bettet. Då har man kontakt, inverkar mjukt, men drar inte i munnen och ger heller inget "stöd att luta sig på". Med en sådan kontakt kan man "smeka tungan" samtidigt som man sitter till, och då få till samling, halvhalt, avsaktning osv utan att hästen viker in näsan, istället måste den påbörja uppbromsningen bakifrån, med mer vinkling. Då går signalen igenom rätt.
Mackan: Din bild visar ju kardinalfelet bruten överlinje med sänkt rygg. Det är väl ingen här som hävdat att om hästen har nosen i lod är allt ok? Ryggen med och lång hals har vi ju varit rätt ense om sedan sidan 3, väl? Men överlinjen kan brytas åt andra hållet med, när halsen är kort och krullad spelar det mindre roll om den sticker upp eller ner. Eller jo, den svankande ryggen på den höga formen kan göra ont, men likaväl kan nackbandet ta skada av krullningen. Och bogtungt blir det i vilket fall.
I princip tror jag att man måste släppa halsarna friare. Ryggen kan inte bändas upp med tygelkraft. Man skapar bara spänningar om man inte kan rida hästen bakifrån och i väntan på att lyckas med det befinner man sig ändå i stadiet grundridning och kan lika gärna ha hästen i öppen, låg unghästform.
Malinskys häst: Jag tycker inte att ryggen är med, tycker den skyfflar på i övertempo med bakbenen bakom sig och på bogarna. Lite bättre på tredje filmen, tempomässigt. Men jag vet inte vad som är tänkt att uppnås riktigt och skulle inte vilja rida så själv.
Vill jag ha in bakbenen så skulle jag köra på hederliga övergångar och främst galoppfattningar i ganska fri form. Låta hästen placera huvudet själv, men inte ge den plats att få upp tempot utan bryta av, göra halt (använd hörnorna, fram och tillbaka längs en sida funkar super - när hästen fattar vad man vill får den extra energi) och fatta ny galopp efter halt och liten volt tillbaka / bakdelsvändning.
Vill jag ha ner halsen brukar fri skritt funka. Särskilt om man ber hästen böja sig lite, göra serpentiner, skänkelvikning, små volter osv.
Jag tyckte mig se en ganska intressant grej däremot, när den slog upp huvudet så fick den hastigt in bakbenen längre in under kroppen innan den krullades och fick dem bakom sig igen.
Funderar högt här: Den kanske behöver ridas högre med huvud och hals, i lite friare form med huvudet, för att kunna få med sig baken, när det är det momentet man jobbar med? (självklart ska man försöka be den om lång och låg också, skritt på lång tygel för vila och stretch osv, men kanske det räcker med att skritta i låg form) Det kanske är en av möjliga individuella skillnader hästar emellan, att vissa kanske tränas bättre i lite högre form.
Jag menar att din häst är så högställd att han kanske inte har så långt nackband och överlöpande ryggmuskler (nä, jag kan inte namnen på dem) att han kan böja in både bak och huvud på en gång - och vilket prioriterar man?
