Jag generaliserar iom att jag inte hinner lägga mer tid per inlägg. Men hoppas att om någon läser det här och vill lära sig ska kunna ta in en del av infon jag ser som viktig.
Och vi har båda haft diskussionen förr typ 3000 ggr ang att western inte är en homogen grupp. Det vet vi båda. Du vet att jag vet det.
Men det syns i den ridning som kommer från bruksridning att den gör det, olika typer av bruksridning. Även inom westerns "dressyr-grenar". Det blir också otroligt tydligt när vi diskuterar iom att du varje gång inte förstår vad att rida in luft i hästen är, hur det görs och varför.
Jag vet att det finns olika skolor, olika grenar etc.
Jag tycker både Ray och Buck är super på sin grej. Men de är super på SIN grej.
Precis som min mentor som även han sovit, ätit, andats häst under 40 års heltid och är den som övriga problemlösare i landet vänder sig till vid problem också är väldigt skicklig. På sin grej! Vi har haft debatter ang dressyr etc. Men inte fasen anser han att han behöver kritisera min träning. Han ser att det funkar. Och jag ser att hans grej funkar för ändamålet. Även han möter hundratals ekipage per år. Det är inte ovanligt för problemlösare, även för mig när jag hade mer tid åt det. Har man helgkurser och har 10 ekipage under helgen är du uppe i flera hundra rätt fort. Sen jobbar man ju kanske ännu mer på resor borta, vardagskunder och hästar i träning.
Precis som min sambo kan behandla flera hundra ekipage per år utan att det är ovanligt. Tandis behandlar flera hundra, vet behandlar etc etc.. Så ser liksom hästvärlden ut. Och vi som är i den kan också hjälpa varann med fall, prata än mer häst, läsa varandras föredrag/artiklar, man går ihop och startar organisationer, jobbar i grupp kring ekipage/försäkringsbolag etc. Så gör många.
Det var väl inte många år sedan du insåg att din ridning gjorde din häst skadad? Och nu bara några år senare så ska du föreläsa för folk som långt innan detta som yrke utbildat hästar som är sunda, friska, trevliga och arbetsvilliga. Tycker du inte det blir märkligt när man omöjligt kan ha greppat så mkt mer kunskap som hobbyryttare som endast för några år sedan red skadligt?
Nej, min häst skadade sig i hagen, han halkade i leran och fläkte sig illa bak, så illa så att han i det närmsta blev blockhalt bak och muskler och ligament där bak gick sönder rejält, dock inga skador på leder eller skelett.
DET berodde inte på ridningen innan, även om man så klart funderar i dom banorna. Men hans snabba läkning och återhämtning, som chockade alla inte minst veterinärer och kiropraktor som för övrigt driver en av Sveriges bästa klinker för detta, kan ju bero på hur han ridits/tränats innan. Redan c:a 4 veckor efter skadan (på återbesöket) kunde man inte längre se någon rörelsestörning alls och under longeringen stod ALLA på kliniken och ruskade på huvudet, för det var för bra för att vara sant. Ingen hälta, ingen rörelsestörning, ingen spänning, inget motstånd, inte framtung bara helt i balans (som han alltid varit).
Men självklart tänker man att om han varit i ännu bättre form innan så hade det kanske inte ens hänt och självklart kan han snabba läkningsprocess bero på hans egen goda läkningsförmåga. Samtidigt har "dressyrarbetet" varit en bra rehabiliteringsmodell då den främst syftar till att bibehålla balansen hela tiden. Medans brukshästsmodellen ofta (inte alltid och inte som en förutsättning, det går så klart att göra övningarna långsamt) sätter hästen ur balans för att sen återfå balans pga övningarnas karaktär. Men eftersom min hästs karriär inom "cowhorse" ändå var över pga försvagade ligament och muskelfästen pga skadan, så blev dressyren ett roligt och väl fungerande system att utforska.
Och jaa, eftersom jag befinner mig i båda världarna så ser jag likheterna och skillnaderna. Likheterna är större än skillnaderna och skillnaderna handlar främst om inställningen till skolning av hästen, att man hjälper hästen snarare än manipulerar den. Tekniken är i stort likadan, biomekaniken och tänket om den är är mer lik än olik, men resultatet man är ute efter är olika.
Grunden är grunden och den kan utvecklas till vad som helst om den är väl befäst.
DEN grunden har jag mycket nytta av i mitt nuvarande dressyrarbete. Bara som ett exempel, i piaffarbetet, eller kanske mer "halva steg" arbetet, så har jag en helt avslappnad häst som tack vare sin motiveringen att följa mig, kan "dansa" utan negativ spänning, visserligen ibland uppspelt, men mer som att "kolla vad jag kan" och direkt efter är han helt avslappnad igen. Grejen är att när du har hästen "med" dig, först då kan den biomekaniska delen av arbetet börja på allvar. Och det är väl där den stora skillnaden finns mellan olika skolor och grenar som jag ser det. Vilken grund man har helt enkelt.
Den grunden och "mjuka" inställningen till inlärning och hur biomekaniken ska utövas, är sånt som Ray och Buck är bra på att förmedla, men den som tror att man inte behöver kunskap om biomekniken då, har helt missuppfattat vad ett bra grundarbete handlar om. För du kan inte få någon som helst "mjukhet" eller "lätthet" om du inte har förmågan att få hästens kropp att arbeta korrekt..
Det finns ju inom "dressyren" också några som förespråkar en mjukare skolning.
Vem kritiserar någons träning? Om det finns fel eller någon har brister bör man inte påtala det då? Det är ju inte att kritisera, det är väl att hjälpa?
Sen om personen inte vill ha hjälp då är det så klart en annan sak.
Det är så mycket prestige i den här dressyrvärlden, och ja jag befinner mig ju i båda så jag ser skillnaden, och vissa uppfattar påtalade brister som kritik istället för möjlig hjälp. Inte ens fast man kommer på tex "clinics" vill man egentligen ha hjälp och blir stött för att den ridning/teknik man anammat innan ifrågasätts.