Jag är inte så smart

[Midsommarblomster]

Jag tror att jag kan upplevas som smart. Jag läser mycket, har en akademisk utbildning och är bra på mitt jobb. Men jag har också läst att personer med hög EQ ibland kan uppfattas som personer med hög IQ och jag tror att så är fallet för mig. Min sociala kompetens och stora intresse för mitt yrke har tagit mig ganska långt, så det går ingen nöd. Men sanningen är att jag har ett hemskt resultat på högskoleprovet i bagaget, och jag gör inte alls bra ifrån mig på logiktester i rekryteringsprocesser. Jag har inte reflekterat så mycket över det här eftersom det inte varit ett problem, men nu när jag väl börjat tänka på det så kan jag inte låta bli att fundera på om man inte kan träna upp detta.

I morse när vi stod och borstade tänderna så sa jag det till min man. "Jag tror att jag har låg IQ!" och han höll på att sätta tandborsten i halsen. Men efter att jag förklarat vad jag menar, och ett skämt om att jag borde berättat detta innan vi skaffade barn, så sa han tillslut "Jag tror du har rätt". Min man är ingenjör och våra hjärnor fungerar markant olika. Jag lägger verkligen ingen värdering i det här, vill jag vara tydlig med, och inte han heller. Jag är mer konstnärligt och socialt lagd. Han kan siffror och logik.

Men eftersom jag är en vetgirig person som gillar att lära mig nya saker, och en del av mitt yrke ändå är analys och siffror, så skulle jag gärna bli bättre. Kan man träna upp sin IQ och sitt logiska tänkande, och i så fall hur?

(Ta rubriken med en nypa salt, vi marknadsförare gillar click-baits).

 

[stjarnhimmel]

Det intressanta här är vad du lägger i ordet smart. Dvs att du gör en parallell mellan smart och logik/ingenjör.
Utifrån det du skriver så beskriver du att du är allmänbildad, och om du gör bra i ifrån dig på jobb så har du ju förmågan att förstå vad som krävs där och hantera det på ett bra sätt.
Så jag skulle inte säga att du inte är smart. Jag uppfattar inte heller dig här på forumet som att du inte skulle vara smart.

Däremot så tror jag absolut att man kan träna upp sin logik så som du beskriver logik.

 

[VLMF]

Logiskt tänkande går att träna upp, till en viss nivå. Om du tänker på sådana här logiktest i rekryteringsprocesser. Som jag för övrigt tycker är värdelösa, de säger inget om hur bra du kommer vara på en tjänst på en arbetsplats och de verkar användas så fort någon söker en tjänst, innan ens intervjuer har gjorts. Om din tjänst nu inte handlar om att lösa exakt sådana logik”tal” då.

Med det sagt har jag aldrig behövt göra ett sådant test i en rekryteringsprocess, de är för länge sedan jag bytte jobb. Min man har dock gjort flera, och fått olika resultat nästan varje gång. Han fick riktigt dåligt resultat en gång när barnen var sjuka och vi hade sovit väldigt lite. Och toppresultat när han varit utvilad, avsatte lugn och ro och tid för testet, gjorde några övningsuppgifter online precis innan osv. Så det är mitt tips inför sådana test!

 

[Crossline]

Jag känner igen mig i vad du skriver, och jag VET att jag inte har en speciellt hög IQ. Men jag är där emot inte bra på att vara social eller gör mig speciellt bra i sociala sammanhang. Men jag är bra på att tolka andras känslor och beskriva dessa och mina egna med ord. Och det är väl bra.

Min man brukar säga ”du är i alla fall bra på färg och form” när han tycker att jag är korkad och det är jag ju!

(Han är inte så smart han heller, och han är ingen riktig ingenjör)

 

[sjoberga]

Jag tror att jag kan upplevas som smart. Jag läser mycket, har en akademisk utbildning och är bra på mitt jobb. Men jag har också läst att personer med hög EQ ibland kan uppfattas som personer med hög IQ och jag tror att så är fallet för mig. Min sociala kompetens och stora intresse för mitt yrke har tagit mig ganska långt, så det går ingen nöd. Men sanningen är att jag har ett hemskt resultat på högskoleprovet i bagaget, och jag gör inte alls bra ifrån mig på logiktester i rekryteringsprocesser. Jag har inte reflekterat så mycket över det här eftersom det inte varit ett problem, men nu när jag väl börjat tänka på det så kan jag inte låta bli att fundera på om man inte kan träna upp detta.

I morse när vi stod och borstade tänderna så sa jag det till min man. "Jag tror att jag har låg IQ!" och han höll på att sätta tandborsten i halsen. Men efter att jag förklarat vad jag menar, och ett skämt om att jag borde berättat detta innan vi skaffade barn, så sa han tillslut "Jag tror du har rätt". Min man är ingenjör och våra hjärnor fungerar markant olika. Jag lägger verkligen ingen värdering i det här, vill jag vara tydlig med, och inte han heller. Jag är mer konstnärligt och socialt lagd. Han kan siffror och logik.

Men eftersom jag är en vetgirig person som gillar att lära mig nya saker, och en del av mitt yrke ändå är analys och siffror, så skulle jag gärna bli bättre. Kan man träna upp sin IQ och sitt logiska tänkande, och i så fall hur?

(Ta rubriken med en nypa salt, vi marknadsförare gillar click-baits).

Ja, man kan träna upp det till del, men frågan är vad nyttan är? Det är ett väldigt smalt och speciellt sätt att mäta.

Jag tänker att det kanske är bättre att vetgirigheten tas om hand genom att läsa en matematikkurs inom det område som skulle gynna förmågan att göra bra analyser inom de områden man arbetar. Statistik-kunskaper brukar vara väldigt bra att ha med sig i många yrken, och är en ganska vanligt förekommande sommarkurs på universitet och högskolor.

 

[BornAgain]

Jag tror att jag kan upplevas som smart. Jag läser mycket, har en akademisk utbildning och är bra på mitt jobb. Men jag har också läst att personer med hög EQ ibland kan uppfattas som personer med hög IQ och jag tror att så är fallet för mig. Min sociala kompetens och stora intresse för mitt yrke har tagit mig ganska långt, så det går ingen nöd. Men sanningen är att jag har ett hemskt resultat på högskoleprovet i bagaget, och jag gör inte alls bra ifrån mig på logiktester i rekryteringsprocesser. Jag har inte reflekterat så mycket över det här eftersom det inte varit ett problem, men nu när jag väl börjat tänka på det så kan jag inte låta bli att fundera på om man inte kan träna upp detta.

I morse när vi stod och borstade tänderna så sa jag det till min man. "Jag tror att jag har låg IQ!" och han höll på att sätta tandborsten i halsen. Men efter att jag förklarat vad jag menar, och ett skämt om att jag borde berättat detta innan vi skaffade barn, så sa han tillslut "Jag tror du har rätt". Min man är ingenjör och våra hjärnor fungerar markant olika. Jag lägger verkligen ingen värdering i det här, vill jag vara tydlig med, och inte han heller. Jag är mer konstnärligt och socialt lagd. Han kan siffror och logik.

Men eftersom jag är en vetgirig person som gillar att lära mig nya saker, och en del av mitt yrke ändå är analys och siffror, så skulle jag gärna bli bättre. Kan man träna upp sin IQ och sitt logiska tänkande, och i så fall hur?

(Ta rubriken med en nypa salt, vi marknadsförare gillar click-baits).

Jag tror de flesta av oss ibland har otur när vi tänker. Vissa av oss oftare är andra. Jag tror också att det inte finns någon som ibland känner sig som dummare än stenarna och som en fraud som strax kommer att avslöjas.

Man får vara ödmjuk inför faktumet och lära sig om tankefällor som group-think (dvs saker blir inte "rätt" bara för att "alla" håller med). Att dubbelkolla och ibland sova på saken

 

[Midsommarblomster]

Det intressanta här är vad du lägger i ordet smart. Dvs att du gör en parallell mellan smart och logik/ingenjör.
Utifrån det du skriver så beskriver du att du är allmänbildad, och om du gör bra i ifrån dig på jobb så har du ju förmågan att förstå vad som krävs där och hantera det på ett bra sätt.
Så jag skulle inte säga att du inte är smart. Jag uppfattar inte heller dig här på forumet som att du inte skulle vara smart.

Däremot så tror jag absolut att man kan träna upp sin logik så som du beskriver logik.

Du har helt rätt, och det är nog mest ett försök till skämtsam tonalitet från min sida. I begreppet smart ingår mycket. Men visst är IQ också ett beprövat sätt att mäta saker som problemlösningsförmåga, logiskt tänkande och kognitiv förmåga. Så det är ju inte irrelevant, tänker jag, även om jag kommit ganska långt på andra egenskaper.

 

[Midsommarblomster]

Ja, man kan träna upp det till del, men frågan är vad nyttan är? Det är ett väldigt smalt och speciellt sätt att mäta.

Jag tänker att det kanske är bättre att vetgirigheten tas om hand genom att läsa en matematikkurs inom det område som skulle gynna förmågan att göra bra analyser inom de områden man arbetar. Statistik-kunskaper brukar vara väldigt bra att ha med sig i många yrken, och är en ganska vanligt förekommande sommarkurs på universitet och högskolor.

Ja, du har rätt. Jag fick inte med mig Matematik C från gymnasiet och skulle ha läst upp detta för några år sedan, men bytte jobb i samma veva så det blev inte av. Det kan ju vara en god start.

 

[Badger]

Men eftersom jag är en vetgirig person som gillar att lära mig nya saker, och en del av mitt yrke ändå är analys och siffror, så skulle jag gärna bli bättre. Kan man träna upp sin IQ och sitt logiska tänkande, och i så fall hur?

(Ta rubriken med en nypa salt, vi marknadsförare gillar click-baits).

Intressant fråga och säkert en rolig sak att träna på om det finns ett sätt.

 

[Midsommarblomster]

Jag känner igen mig i vad du skriver, och jag VET att jag inte har en speciellt hög IQ. Men jag är där emot inte bra på att vara social eller gör mig speciellt bra i sociala sammanhang. Men jag är bra på att tolka andras känslor och beskriva dessa och mina egna med ord. Och det är väl bra.

Min man brukar säga ”du är i alla fall bra på färg och form” när han tycker att jag är korkad och det är jag ju!

(Han är inte så smart han heller, och han är ingen riktig ingenjör)

Att vara bra på färg och form ska inte underskattas. Det vi njuter av i livet tenderar att produceras av oss i den här änden av snöret. Design, konst, musik.

 

[Teilani]

Jag tänker också att jag inte är så smart alla dar i veckan, svårt för höger och vänster, tycker det blir kämpigt när jag måste lära mig ett nytt datorsystem.

Men jag uppfattas nog som smart, vilket jag tror beror på mitt minne. Jag har begåvats med ett fantastiskt minne, vilket gör att jag kan dra slusatser och se mönster baserat på tidigare information.

Intelligens har så många olika nivåer när den appliceras i livet att det är omöjligt att säga hur smart någon är utefter enstaka prov.

 

[Hoarfrost]

Jag tänker precis som du beskriver att man är olika "smart". Om man tänker det som färdigheter är man olika bra på att lära sig olika färdigheter... eller något?

Jag har alltid kämpat ihjäl mig med matematik till exempel. Jag är inte bra på att lära mig det. Men iom att jag envist lärde mig det oavsett har jag läst upp till matte E och lyckats klämma ut mig specialarbeten i matematik och svarta hål (läraren var nog lite orolig att jag inte skulle klara att göra det specialarbetet) samt i hur Googles algoritmer fungerar.
Det kanske många tycker gör att jag är smart... men sanningen är ju att jag spenderat 4x så mycket tid på matematik för att klara saker mina klasskompisar klarade.

Det är samma med ridning. Jag är inte bra på det men jag är envis, vilket gjort att jag ändå är hyfsat bra!

Däremot kan jag höra en låt en gång och direkt lagrar min hjärna text och melodi i min hjärna så att när jag om en månad hör samma låt igen - kan jag 90% av låttext och melodi. Den färdigheten kommer naturligt och lätt till mig, jag har knappt tränat på den, men... egentligen är det en fullkomligt värdelös egenskap

Alltså tänker jag att för att träna upp egenskaper man inte är bra på att lära sig, behöver man tålamod och envishet.
Är det något du verkligen vill lära dig, kanske det kan vara en kul grej att göra diverse tester med din man. Be honom att förklara hur han tänker och hur han kommer fram till svar. Bryta ner det.
Det hjälpte mig väldigt mycket när jag skulle lära mig matte och fysik. Men det var min pappa jag grillade på "Hur kom du på det?" "Hur kom du fram till att tänka så" etc.
Det hade aldrig gått om jag inte hade förstått hur tankemönstren skulle kunna gå för att lösa problemen.

 

[Amanda_F]

Jag skulle mycket hellre ha hög EQ än hög IQ. Å andra sidan vet jag att min IQ och mitt logiska tänkandet har räddat mig flera gånger när min EQ helt har fallerat. Jag är bra på saker som man har på ett IQ-test men jättedålig på mjuka värden och att koncentrera mig så pass att jag kan utvecklas om jag inte förstår syftet med saker. Jag försöker öva på EQ-relaterade saker och att andas och inte bara kasta mig ut i saker (hej ADHD!).

Jag övade mycket på logiska problem som barn, minns att vi hade böcker med sånt knep och knåp. Så visst kan man öva upp det, men det skadar inte att ha någon sorts sinne för balanserad layout eller en hjärna som har lätt för att skapa system.

 

[Midsommarblomster]

Jag tänker precis som du beskriver att man är olika "smart". Om man tänker det som färdigheter är man olika bra på att lära sig olika färdigheter... eller något?

Jag har alltid kämpat ihjäl mig med matematik till exempel. Jag är inte bra på att lära mig det. Men iom att jag envist lärde mig det oavsett har jag läst upp till matte E och lyckats klämma ut mig specialarbeten i matematik och svarta hål (läraren var nog lite orolig att jag inte skulle klara att göra det specialarbetet) samt i hur Googles algoritmer fungerar.
Det kanske många tycker gör att jag är smart... men sanningen är ju att jag spenderat 4x så mycket tid på matematik för att klara saker mina klasskompisar klarade.

Det är samma med ridning. Jag är inte bra på det men jag är envis, vilket gjort att jag ändå är hyfsat bra!

Däremot kan jag höra en låt en gång och direkt lagrar min hjärna text och melodi i min hjärna så att när jag om en månad hör samma låt igen - kan jag 90% av låttext och melodi. Den färdigheten kommer naturligt och lätt till mig, jag har knappt tränat på den, men... egentligen är det en fullkomligt värdelös egenskap

Alltså tänker jag att för att träna upp egenskaper man inte är bra på att lära sig, behöver man tålamod och envishet.
Är det något du verkligen vill lära dig, kanske det kan vara en kul grej att göra diverse tester med din man. Be honom att förklara hur han tänker och hur han kommer fram till svar. Bryta ner det.
Det hjälpte mig väldigt mycket när jag skulle lära mig matte och fysik. Men det var min pappa jag grillade på "Hur kom du på det?" "Hur kom du fram till att tänka så" etc.
Det hade aldrig gått om jag inte hade förstått hur tankemönstren skulle kunna gå för att lösa problemen.

Så är det absolut, och så som du beskriver det med matematiken var det för mig med universitetet. Jag har en kandidatexamen men det var på inget sätt enkelt för mig. Särskilt inte kurserna i metodik. Jag minns väldigt väl hur jag fullkomligt bröt ihop första terminen för jag kände mig som himla värdelös. Jag hade klara gymnasiet bra och gick ut med ganska bra betyg, men nu fick jag kämpa för att ens bli godkänd. Jag kuggade vissa tentor och klarade mig precis på andra. Sen blev det bättre med åren, men att ta en examen var inget som kom naturligt för mig.

Bra tips för sätt att träna!

 

[Crossline]

Att vara bra på färg och form ska inte underskattas. Det vi njuter av i livet tenderar att produceras av oss i den här änden av snöret. Design, konst, musik.

Så är det

 

[Mineur]

Det här är ett intressant ämne tycker jag. Personligen gör jag skillnad mellan att vara smart och att vara intelligent. En vän till mig är ett perfekt exempel på hur man kan vara det ena utan att nödvändigtvis vara det andra (det låter taskigt, men jag säger det med kärlek och det är vännen själv som kommit fram till det en gång). Hon är otroligt duktig på att lagra information, jag vet ingen som kan så mycket om historia och politik som den här personen och hon gick ut med högsta betyg i både högstadiet och gymnasiet och har varit väldigt framgångsrik inom sitt område sedan universitetet. Skulle man träffa henne på en fest eller annan tillställning skulle man nog få intrycket av att det här är en extremt smart människa som har stenkoll på läget. Samtidigt är det här samma person som hann äta två stycken bakeoff-kanelbullar och få lite ont i magen innan hon insåg att de nog måste tillagas i ugnen först, att värma dem i mikron var inte tillräckligt, och det är den här personen vi i kompisgänget alltid måste stämma av med för att se till att hon har koll på läget eftersom hon lätt glömmer saker eller missar när planer ändras trots att hon är med i samma chattgrupp som alla andra. Jag har många fler exempel men hoppas att det här räcker för att illustrera min poäng.

Jag är nog lite tvärtom tror jag, jag är inte jättebra på att lagra information och är otroligt dålig på den sortens logiskt tänkande som ofta kommer upp i div IQ-tester, rekryteringstester, osv. Samtidigt har jag ett väldigt bra minne när det kommer till andra saker, är hyfsat allmänbildad, lär mig snabbt, är socialt kompetent, bra på problemlösning och läser mycket vilket säkert gör att jag uppfattas som smart i vissa sammanhang. Min storebror är en sådan där jobbig person som har allt det där OCH ett väldigt högt IQ OCH en förmåga att lagra en massa information, men å andra sidan har han sina utmaningar på andra fronter.

 

[BernT]

Jag tror att jag kan upplevas som smart. Jag läser mycket, har en akademisk utbildning och är bra på mitt jobb. Men jag har också läst att personer med hög EQ ibland kan uppfattas som personer med hög IQ och jag tror att så är fallet för mig. Min sociala kompetens och stora intresse för mitt yrke har tagit mig ganska långt, så det går ingen nöd. Men sanningen är att jag har ett hemskt resultat på högskoleprovet i bagaget, och jag gör inte alls bra ifrån mig på logiktester i rekryteringsprocesser. Jag har inte reflekterat så mycket över det här eftersom det inte varit ett problem, men nu när jag väl börjat tänka på det så kan jag inte låta bli att fundera på om man inte kan träna upp detta.

I morse när vi stod och borstade tänderna så sa jag det till min man. "Jag tror att jag har låg IQ!" och han höll på att sätta tandborsten i halsen. Men efter att jag förklarat vad jag menar, och ett skämt om att jag borde berättat detta innan vi skaffade barn, så sa han tillslut "Jag tror du har rätt". Min man är ingenjör och våra hjärnor fungerar markant olika. Jag lägger verkligen ingen värdering i det här, vill jag vara tydlig med, och inte han heller. Jag är mer konstnärligt och socialt lagd. Han kan siffror och logik.

Men eftersom jag är en vetgirig person som gillar att lära mig nya saker, och en del av mitt yrke ändå är analys och siffror, så skulle jag gärna bli bättre. Kan man träna upp sin IQ och sitt logiska tänkande, och i så fall hur?

(Ta rubriken med en nypa salt, vi marknadsförare gillar click-baits).

Klart du kan träna upp det! Jag fattade inte alls såna logiktester i början, såna med bild där man ska välja rätt figur osv. Tränade på det och klarar såna hur lätt som helst nu och har även klarat Mensas prov så jag känner att jag kan säga att jag är smart. Nu är det rätt många år sen jag gjorde det men är säkert lika smart fortfarande. Även om tjänstgöring i statlig myndighet gjort mig lite slöare

Ska tillägga att mitt problem är att sånt jag inte tycker är kul = anstränger mig inte. Jag har jättelätt för kemi, fysik och matte. Men jag tycker det är pisstråkigt. Otaliga lärare har blivit upprörda genom åren över att jag slösar bort det. Man kan inte pleasa alla

 

[Midsommarblomster]

Det här är ett intressant ämne tycker jag. Personligen gör jag en skillnad mellan att vara smart och att vara intelligent. En vän till mig är ett perfekt exempel på hur man kan vara det ena utan att nödvändigtvis vara det andra (det låter taskigt, men jag säger det med kärlek och det är vännen själv som kommit fram till det en gång). Hon är otroligt duktig på att lagra information, jag vet ingen som kan så mycket om historia och politik som den här personen och hon gick ut med högsta betyg i både högstadiet och gymnasiet och har varit väldigt framgångsrik inom sitt område sedan universitetet. Skulle man träffa henne på en fest eller annan tillställning skulle man nog få intrycket av att det här är en extremt smart människa som har stenkoll på läget. Samtidigt är det här samma person som hann äta två stycken bakeoff-kanelbullar och få lite ont i magen innan hon insåg att de nog måste tillagas i ugnen först, att värma dem i mikron var inte tillräckligt, och det är den här personen vi i kompisgänget alltid måste stämma av med för att se till att hon har koll på läget eftersom hon lätt glömmer saker eller missar när planer ändras trots att hon är med i samma chattgrupp som alla andra. Jag har många fler exempel men hoppas att det här räcker för att illustrera min poäng.

Jag är nog lite tvärtom tror jag, jag är inte jättebra på att lagra information och är otroligt dålig på den sortens logiskt tänkande som ofta kommer upp i div IQ-tester, rekryteringstester, osv. Samtidigt har jag ett väldigt bra minne när det kommer till andra saker, är hyfsat allmänbildad, lär mig snabbt, är socialt kompetent, bra på problemlösning och läser mycket vilket säkert gör att jag uppfattas som smart i vissa sammanhang. Min storebror är en sådan där jobbig person som har allt det där OCH ett väldigt högt IQ OCH en förmåga att lagra en massa information, men å andra sidan har han sina utmaningar på andra fronter.

Jag är inte heller särskilt bra på att lagra information, det visar sig ofta i frågesporter. På en resa nyligen så spelade vi varje kväll och jag är förundrad över hur min man och hans vänner kan komma ihåg allt från flaggor och huvudstäder till grundämnen. Jag tror min kunskap om saker och ting är mer diffus. Jag kan förklara och jämföra politiska ideologier på en ganska hög nivå men fråga mig inte vem som var stadsminister år X-Y. Jag kan tänka mig att det här också är ganska starkt kopplat till intresse? Namn, årtal och flaggor försvinner bort men jag minns politiska strömningar, kulturepoker osv. Men det lämpar sig ju inte så väl för frågesporter, som ofta kräver korta och definitiva svar.

 

[Roheryn]

Att ha hög IQ (dvs hög poäng på IQ-test) är inte samma sak som att vara smart! Att vara smart innehåller så många fler komponenter tycker jag. Bland annat EQ som du nämner, gott minne, språkbegåvning, musikalitet osv.

Jag är en sån person som nog uppfattas som smartare än vad mitt IQ säger. Jag har visserligen högre IQ än medel när jag gör sådana tester, men hade jag BARA haft det så hade jag nog inte uppfattats som särskilt smart. Däremot ligger jag "lite över medel" på väldigt mycket. Jag har bra minne och hade så kallat "läshuvud" i skolan, dvs jag är bra på att trycka in mycket kunskap på kort tid, den tenderar dessutom att fastna. Jag är genuint intresserad av naturvetenskap och är också bra på språk, vilket ju gjort att mina betyg i skolan alltid var höga. Jag tänker fort och fattar fort och jag är intresserad av mycket och dessutom nyfiket lagd. Däremot har de där IQ-testerna inte varit något jag haft naturligt lätt för - men jag har lärt mig, liksom "knäckt koden" för hur de funkar. Det är fortfarande svårt men jag vet hur man gör och kan därmed skrapa ihop en IQ-poäng på runt 120 utan att vara det minsta duktig på de där fåniga figurerna.... Samma med matematik - det kommer inte naturligt lätt (som t.ex. språk gör) utan jag har behövt lära mig hur man gör och även tagit mig igenom en civilingenjörsutbildning. Och den utbildningen har i sin tur gjort mig bättre på att lösa logiska/matematiska problem. Så jag anser absolut att man kan träna sig till en högre IQ!

Sen är det ju frågan vad det spelar för roll? Just den där "rena" IQn som mäts av IQ-tester använder i alla fall jag ytterst sällan (om ens någonsin) i andra sammanhang. Matematisk problemlösning använder jag ibland, har även jobbat med annan typ av logik i form av programmering/mjukvaruutveckling och den ser jag mig som mycket bättre på än geometriska figurer...

 

[Roheryn]

Jag är inte heller särskilt bra på att lagra information, det visar sig ofta i frågesporter. På en resa nyligen så spelade vi varje kväll och jag är förundrad över hur min man och hans vänner kan komma ihåg allt från flaggor och huvudstäder till grundämnen. Jag tror min kunskap om saker och ting är mer diffus. Jag kan förklara och jämföra politiska ideologier på en ganska hög nivå men fråga mig inte vem som var stadsminister år X-Y. Jag kan tänka mig att det här också är ganska starkt kopplat till intresse? Namn, årtal och flaggor försvinner bort men jag minns politiska strömningar, kulturepoker osv. Men det lämpar sig ju inte så väl för frågesporter, som ofta kräver korta och definitiva svar.

Jag som har lätt för att lagra information och "få den att fastna" upplever ju det motsatta - att jag ofta kan väldigt mycket i frågesporter och att jag själv också ofta blir förvånad över att jag kunde ett visst svar. Det liksom bara dyker upp i hjärnan utan att jag behöver leta efter det och utan att jag själv visste att jag kunde och absolut utan att jag är särskilt intresserad av all den där kunskapen. Det jag är intresserad av har jag mycket mer sammanhängande och medveten kunskap om.