Omplacera eller behålla älskad problemhund?

[Matten123]

Jag behöver höra nya infallsvinklar.

Jag har en ung tysk terrier. Är uppväxt med rasen, men hon är min första egna. Enda sedan jag köpte henne som valp har hon varit en utmaning. Klarade inte av att vara själv (kunde yla i 5 timmar i sträck- då gav jag upp, inte hon), presenterade sig för familjen och familjehundarna genom att morrandes springa fram och bita dem, markerade mot allt och alla. Förutom mig. Hon knöt sig an till mig på ett sätt ingen annan hund gjort tidigare. Hon tittar på mig för att få vägledning, skyddar mig från (ofarliga) situationer. Trots alla sina problem har hon aldrig markerat eller varit elak mot mig. Hon älskar mig och jag älskar henne.

Genom åren har vi jobbat bort många av hennes problem. Hon är idag bästis med familjehundarna, hon accepterar hela familjen, hon har inga problem med att vara hemma själv i timmar/ stå i hundgård eller dylikt. Men vissa problem återstår, hon har svårt att acceptera främlingar (alla utom familjen). Det går med mycket godis, men utan ”låser hon sig” och om jag inte bryter situationen genom avledning tror jag hon skulle bita. Hon har särskilt svårt för barn, klarar inte av att läsa dem och blir reaktiv. Hon har aldrig bitit någon människa / hund men det är för att jag hela tiden är superobservant.

Hemma på landet är hon som vilken annan hund som helst, men jag pluggar också i en stad. Och i den miljön blir hon så stressad, sitter och hispar och tjuter om hon inte får ligga i mitt knä. Jag blir så stressad av att se henne så, förtvivlad då jag inte känner att hon gjort några framsteg så jag drar mig från att vara på plats. Men jag blir glad och lugn av att se henne hemma på landet, där hon mår bra.

Hon är en fantastisk jakthund. Perfekt såthund. Har 100% återgång och inkallning. Första pris på flera jaktprov.

Jag blir så perplex vad ska jag göra. Jag älskar henne dyrt och heligt, och för mig är hon ju inte ett problem. Jag kommer aldrig kunna ta bort henne. Men hon begränsar mig samtidigt. Får så dåligt samvete att jag ens går i tankarna och tvivlar på vad jag ska göra med henne när vår kontakt är så stark. Vill verkligen inte svika henne. Går det att omplacera en sån hund? Vill inte att hon ska vandra runt utan skulle ta tillbaka henne alla dagar i veckan om det inte funkade. Men kan också se att hon skulle kunna leva ett fint liv hos någon som kunde ha henne på landet hela tiden, jaga med henne. Kanske skulle hon kunna älska någon annan än bara mig? Åh, jag blir så förtvivlad önskar att det inte hade behövt vara såhär…;(

 

[Mia_R]

Jag behöver höra nya infallsvinklar.

Jag har en ung tysk terrier. Är uppväxt med rasen, men hon är min första egna. Enda sedan jag köpte henne som valp har hon varit en utmaning. Klarade inte av att vara själv (kunde yla i 5 timmar i sträck- då gav jag upp, inte hon), presenterade sig för familjen och familjehundarna genom att morrandes springa fram och bita dem, markerade mot allt och alla. Förutom mig. Hon knöt sig an till mig på ett sätt ingen annan hund gjort tidigare. Hon tittar på mig för att få vägledning, skyddar mig från (ofarliga) situationer. Trots alla sina problem har hon aldrig markerat eller varit elak mot mig. Hon älskar mig och jag älskar henne.

Genom åren har vi jobbat bort många av hennes problem. Hon är idag bästis med familjehundarna, hon accepterar hela familjen, hon har inga problem med att vara hemma själv i timmar/ stå i hundgård eller dylikt. Men vissa problem återstår, hon har svårt att acceptera främlingar (alla utom familjen). Det går med mycket godis, men utan ”låser hon sig” och om jag inte bryter situationen genom avledning tror jag hon skulle bita. Hon har särskilt svårt för barn, klarar inte av att läsa dem och blir reaktiv. Hon har aldrig bitit någon människa / hund men det är för att jag hela tiden är superobservant.

Hemma på landet är hon som vilken annan hund som helst, men jag pluggar också i en stad. Och i den miljön blir hon så stressad, sitter och hispar och tjuter om hon inte får ligga i mitt knä. Jag blir så stressad av att se henne så, förtvivlad då jag inte känner att hon gjort några framsteg så jag drar mig från att vara på plats. Men jag blir glad och lugn av att se henne hemma på landet, där hon mår bra.

Hon är en fantastisk jakthund. Perfekt såthund. Har 100% återgång och inkallning. Första pris på flera jaktprov.

Jag blir så perplex vad ska jag göra. Jag älskar henne dyrt och heligt, och för mig är hon ju inte ett problem. Jag kommer aldrig kunna ta bort henne. Men hon begränsar mig samtidigt. Får så dåligt samvete att jag ens går i tankarna och tvivlar på vad jag ska göra med henne när vår kontakt är så stark. Vill verkligen inte svika henne. Går det att omplacera en sån hund? Vill inte att hon ska vandra runt utan skulle ta tillbaka henne alla dagar i veckan om det inte funkade. Men kan också se att hon skulle kunna leva ett fint liv hos någon som kunde ha henne på landet hela tiden, jaga med henne. Kanske skulle hon kunna älska någon annan än bara mig? Åh, jag blir så förtvivlad önskar att det inte hade behövt vara såhär…;(

Jag hade inte omplacerat en problemhund med dålig mentalitet. Du har vana av rasen och har lagt ner mycket jobb med henne och det har bara blivit marginellt bättre, så behåll om det fungerar och i annat fall ta bort henne. Jag tror hon blir olycklig av en omplacering och allt ditt jobb är förgäves, kan du riskera att hon biter någon, kan hon inte bo med familjen?

 

[Bulldoozer]

Jag brukar i regel säga att det finns så många okomplicerade omplaceringar att en problematisk inte är värt att försöka omplacera.

Dock så är din en bra jakthund vad det låter som och kanske mycket drifter som KANSKE(?) slår över i en egenpåtagen uppgift, nämligen att vakta dig?
Då skulle jag säga att det kan finnas hopp att bryta i en ny miljö och en omplacering är kanske något som skulle funka. Har du någon dialog med uppfödaren?
Om möjlighet finns så lämna kolla om uppfödaren kan ha hunden ett tag för att utvärdera hurvida det går att omplacera?
Har haft dialog med uppfödare som fått tillbaka "problem" hundar men när de lyfts ur sin miljö och fått andra rutiner så har det iknappt märkts av.

Det som gör att du kanske har möjlighet att omplacera är ju att hon verkar en kompetent jakthund och i ett aktivt hem kanske vissa av fasonerna dämpas.

Rasen beskrivs ju som en hund som är högaktiv och behöver arbete så nån som vet vad raden kräver, vill ha en bra jakthund och kan tänka sig att jobba på hennes brister kan ju finnas.
Om inte det finns så är det nog bara att be om att hon blir en vandingspokal eller värre..

 

[ginnies]

Men jag undrar hur hunden kan jaga så framgångsrikt ? med de problem du skriver fortfarande kvarstår? Jag menar hur funkar det att styra då med godis jag antar det vid jakt är oundvikligt att det kommer folk som är främlingar för hunden?

 

[Bulldoozer]

Det som du beskriver med er starka kontakt vill jag för övrigt säga i det här sammanhanget är just grundproblemet, du är hennes människa och hon är väldigt tydlig med det. Jag har erfarenhet av hundar som blir så starkt bundna till sin ägare och de är i regel väldigt positiva till att deras hund minsann bara tyr sig till dem och förstärker denna enligt mig negativa sida. Det som är negativt är just att deras hundar har en tendens att resursvakta/försvara sin ägare (vilket de omedvetet förstärker i många fall), blir svåra för någon annan att hantera och riskerar att hamna i skarpa lägen.
Min absolut första hund var just så, troligen på grund av att jag var smickrad över att han "valde" mig, han fick tyvärr också avsluta sitt liv för tidigt då han blev så svår att ha (jag var mindreårig då och hade inte nåt att säga till om). Absolut att han var en driven, rätt skarp och aktiv hund men med den erfarenheten jag har idag så hade han nog aldrig utvecklats till att ha de problembeteendena. Jag har haft hund hela livet men det var min absolut första "egna" hund och man gör missar.
Efter den erfarenheten har jag sett till att ingen hund blir så bunden till mig, de ska kunna hanteras och även tränas av andra människor. Jag har haft skarpa och individer med hög aktivitetsnivå efter det men det har aldrig blivit ett problem då jag sett tidigt att jag behöver jobba på detta och framförallt tidigt fått dem att acceptera och kunna bli hanterade av andra personer.
Sen har jag haft riktigt stark kontakt med hundar efter min första hund trots att de varit glada i andra människor och det är en betydligt lättare tillvaro än en hund som blir så bunden till en som min första var.

 

[Matten123]

Men jag undrar hur hunden kan jaga så framgångsrikt ? med de problem du skriver fortfarande kvarstår? Jag menar hur funkar det att styra då med godis jag antar det vid jakt är oundvikligt att det kommer folk som är främlingar för hunden?

Jag tror att hennes jaktinstinkt är hennes största och främsta instinkt. Har aldrig markerat mot någon passkytt eller andra hundar under jakt. Även mött på promenerande med lösa hundar, och hon är helt obrydd. Har en del resursförsvar för skjutet vilt (inte mot mig) men det är ju inte ovanligt för rasen.

 

[Masse]

Har själv genom åren fastnat för en ras som kan beskrivas som avlad för att vara enmans men acceptera familjen.
Är man medveten om det och jobbar med dom från början så går det att få ordning på det. Min egen hund extraknäcker som dagishund. D v s han besöker dagis/förskolor i områden där barn kanske inte helt naturligt får umgås med hundar. Han är lugn och tålig och klara den ibland lite oförsiktiga behandling som ovana barn kan göra.
Hans kullbror som tyvärr fått helt andra förutsättningar är idag ett monster och otrolig enmans hund. Tål varken människor eller hundar.
I det här fallet tror jag att enda chansen för ts hund och lyckad omplacering är att den hamnar hos en aktiv jägare, blir mer eller mindre hundgårdshund och inte familjeband. Den är bra på att jaga och behöver arbetsuppgifter.

 

[Matten123]

Det som du beskriver med er starka kontakt vill jag för övrigt säga i det här sammanhanget är just grundproblemet, du är hennes människa och hon är väldigt tydlig med det. Jag har erfarenhet av hundar som blir så starkt bundna till sin ägare och de är i regel väldigt positiva till att deras hund minsann bara tyr sig till dem och förstärker denna enligt mig negativa sida. Det som är negativt är just att deras hundar har en tendens att resursvakta/försvara sin ägare (vilket de omedvetet förstärker i många fall), blir svåra för någon annan att hantera och riskerar att hamna i skarpa lägen.
Min absolut första hund var just så, troligen på grund av att jag var smickrad över att han "valde" mig, han fick tyvärr också avsluta sitt liv för tidigt då han blev så svår att ha (jag var mindreårig då och hade inte nåt att säga till om). Absolut att han var en driven, rätt skarp och aktiv hund men med den erfarenheten jag har idag så hade han nog aldrig utvecklats till att ha de problembeteendena. Jag har haft hund hela livet men det var min absolut första "egna" hund och man gör missar.
Efter den erfarenheten har jag sett till att ingen hund blir så bunden till mig, de ska kunna hanteras och även tränas av andra människor. Jag har haft skarpa och individer med hög aktivitetsnivå efter det men det har aldrig blivit ett problem då jag sett tidigt att jag behöver jobba på detta och framförallt tidigt fått dem att acceptera och kunna bli hanterade av andra personer.
Sen har jag haft riktigt stark kontakt med hundar efter min första hund trots att de varit glada i andra människor och det är en betydligt lättare tillvaro än en hund som blir så bunden till en som min första var.

Det låter likt det du beskriver! Det har alltid varit viktigt för mig att miljöträna hundarna, men till saken hör ju att hon var så ocharmig så ingen utanför familjen ville ta i henne… Hon har dock lärt sig acceptera en handfull personer. Och mot dem fungerar det bra. Så hon kan ju utöka sin inre krets, men lär nog aldrig acceptera alla… Har skaffat en ny hund efter henne, som är raka motsatsen och älskar alla människor och nya hundar. Och det blir ju en olycklig jämförelse för den första.

 

[Matten123]

Jag brukar i regel säga att det finns så många okomplicerade omplaceringar att en problematisk inte är värt att försöka omplacera.

Dock så är din en bra jakthund vad det låter som och kanske mycket drifter som KANSKE(?) slår över i en egenpåtagen uppgift, nämligen att vakta dig?
Då skulle jag säga att det kan finnas hopp att bryta i en ny miljö och en omplacering är kanske något som skulle funka. Har du någon dialog med uppfödaren?
Om möjlighet finns så lämna kolla om uppfödaren kan ha hunden ett tag för att utvärdera hurvida det går att omplacera?
Har haft dialog med uppfödare som fått tillbaka "problem" hundar men när de lyfts ur sin miljö och fått andra rutiner så har det iknappt märkts av.

Det som gör att du kanske har möjlighet att omplacera är ju att hon verkar en kompetent jakthund och i ett aktivt hem kanske vissa av fasonerna dämpas.

Rasen beskrivs ju som en hund som är högaktiv och behöver arbete så nån som vet vad raden kräver, vill ha en bra jakthund och kan tänka sig att jobba på hennes brister kan ju finnas.
Om inte det finns så är det nog bara att be om att hon blir en vandingspokal eller värre..

Jag jag varit i kontakt med uppfödaren, men det blev ingen bra kontakt. Skulle tro han tycker att det är jag som fördärvat hunden. Men har varit hos flera tränare som är duktiga på rasen och de är enade om att det inte är ett handhavandefel utan i skallen på henne.

Jag skulle säga att idag i sin trygga miljö på landet, för hon kan vara ute mycket, jaga osv är hon som vilken hund som helst. Glad, social, rolig mot dem hon tycker om. När främmande kommer stänger jag in henne, men annars är hon idag som vilken hund som helst. Det är när man tar henne ur sina rutiner som alla problem kommer. Där kan hon till och med skydda mig från min familj. Vilket hon aldrig gör hemma. Det är så konstigt.

Vandringspkal blir hon aldrig. Är ju mån om att hon skulle hamna i ett bra hem så då är jag den första som tar tillbaks henne. Tror ju att om någon har tålamod att komma igen hennes hårda kärna så är hon en jättetrevlig hund. Hon måste bara bli bekväm… Jag har ju ingen aning om hur hon skulle hantera att hamna i en ny situation där jag inte är med och hon tvingas umgås med någon annan. Det kanske skulle fungera jättebra, hon har förvånat mig förr.

 

[Nepenthe]

Problemet är när ni är i stan och hon måste följa med dit? Är ni där ofta? Kommer de bli oftare eller är det under en period? Hur gammal är hunden?

 

[Matten123]

Problemet är när ni är i stan och hon måste följa med dit? Är ni där ofta? Kommer de bli oftare eller är det under en period? Hur gammal är hunden?

Vi är i stan ett 2-4 dagar i veckan och har ingen som kan ta hand om henne. Jag har 4 år kvar och hon är 2. Lär nog vara med samma intensitet!

 

[Nepenthe]

Vi är i stan ett 2-4 dagar i veckan och har ingen som kan ta hand om henne. Jag har 4 år kvar och hon är 2. Lär nog vara med samma intensitet!

Okej jag förstår.

Iom hon är en bra jakthund tror jag de är görbart. Sen är frågan vad du vill ha för hem, ensamhund, hund som bor i hundgård... Finns en omplaceringsgrupp på FB för just jakthundar.

 

[Lingon]

Vi är i stan ett 2-4 dagar i veckan och har ingen som kan ta hand om henne. Jag har 4 år kvar och hon är 2. Lär nog vara med samma intensitet!

Och du har ingen möjlighet att ordna en rastgård till henne hemma så hon kan vara där när du är i stan? Om du pluggar, var är hon de dagarna? Du säger att hon är med dig i stan men det finns väl inte så många utbildningar där det är ok att ha med sig hund?

 

[Motacilla]

Är hon helt vuxen rent mentalt om hon bara är 2 år?
Jag menar att många hundar mognar ju ännu efter 2 års ålder, och om hon fungerar bra som jakthund finns det väl åtminstone hyfsade förutsättningar att hon ska funka hos nån jägare på landet efter en omplacering.

Med tanke på att hunden bara är 2 år och den ändå verkar ha gjort framsteg + är en bra jakthund skulle jag inte ta bort den. Jag skulle försöka hitta ett bra hem hos någon som är erfaren jägare och kunnig då det gäller skarpa jakthundar.

 

[Nota]

Jag behöver höra nya infallsvinklar.

Jag har en ung tysk terrier. Är uppväxt med rasen, men hon är min första egna. Enda sedan jag köpte henne som valp har hon varit en utmaning. Klarade inte av att vara själv (kunde yla i 5 timmar i sträck- då gav jag upp, inte hon), presenterade sig för familjen och familjehundarna genom att morrandes springa fram och bita dem, markerade mot allt och alla. Förutom mig. Hon knöt sig an till mig på ett sätt ingen annan hund gjort tidigare. Hon tittar på mig för att få vägledning, skyddar mig från (ofarliga) situationer. Trots alla sina problem har hon aldrig markerat eller varit elak mot mig. Hon älskar mig och jag älskar henne.

Genom åren har vi jobbat bort många av hennes problem. Hon är idag bästis med familjehundarna, hon accepterar hela familjen, hon har inga problem med att vara hemma själv i timmar/ stå i hundgård eller dylikt. Men vissa problem återstår, hon har svårt att acceptera främlingar (alla utom familjen). Det går med mycket godis, men utan ”låser hon sig” och om jag inte bryter situationen genom avledning tror jag hon skulle bita. Hon har särskilt svårt för barn, klarar inte av att läsa dem och blir reaktiv. Hon har aldrig bitit någon människa / hund men det är för att jag hela tiden är superobservant.

Hemma på landet är hon som vilken annan hund som helst, men jag pluggar också i en stad. Och i den miljön blir hon så stressad, sitter och hispar och tjuter om hon inte får ligga i mitt knä. Jag blir så stressad av att se henne så, förtvivlad då jag inte känner att hon gjort några framsteg så jag drar mig från att vara på plats. Men jag blir glad och lugn av att se henne hemma på landet, där hon mår bra.

Hon är en fantastisk jakthund. Perfekt såthund. Har 100% återgång och inkallning. Första pris på flera jaktprov.

Jag blir så perplex vad ska jag göra. Jag älskar henne dyrt och heligt, och för mig är hon ju inte ett problem. Jag kommer aldrig kunna ta bort henne. Men hon begränsar mig samtidigt. Får så dåligt samvete att jag ens går i tankarna och tvivlar på vad jag ska göra med henne när vår kontakt är så stark. Vill verkligen inte svika henne. Går det att omplacera en sån hund? Vill inte att hon ska vandra runt utan skulle ta tillbaka henne alla dagar i veckan om det inte funkade. Men kan också se att hon skulle kunna leva ett fint liv hos någon som kunde ha henne på landet hela tiden, jaga med henne. Kanske skulle hon kunna älska någon annan än bara mig? Åh, jag blir så förtvivlad önskar att det inte hade behövt vara såhär…;(

Med tanke på att hon är en bra jakthund så kolla om det finns någon jägare som söker en omplacering.
Annars hade iaf inte jag omplacerat henne.

 

[Nota]

Jag jag varit i kontakt med uppfödaren, men det blev ingen bra kontakt. Skulle tro han tycker att det är jag som fördärvat hunden. Men har varit hos flera tränare som är duktiga på rasen och de är enade om att det inte är ett handhavandefel utan i skallen på henne.

Jag skulle säga att idag i sin trygga miljö på landet, för hon kan vara ute mycket, jaga osv är hon som vilken hund som helst. Glad, social, rolig mot dem hon tycker om. När främmande kommer stänger jag in henne, men annars är hon idag som vilken hund som helst. Det är när man tar henne ur sina rutiner som alla problem kommer. Där kan hon till och med skydda mig från min familj. Vilket hon aldrig gör hemma. Det är så konstigt.

Vandringspkal blir hon aldrig. Är ju mån om att hon skulle hamna i ett bra hem så då är jag den första som tar tillbaks henne. Tror ju att om någon har tålamod att komma igen hennes hårda kärna så är hon en jättetrevlig hund. Hon måste bara bli bekväm… Jag har ju ingen aning om hur hon skulle hantera att hamna i en ny situation där jag inte är med och hon tvingas umgås med någon annan. Det kanske skulle fungera jättebra, hon har förvånat mig förr.

Fast din ras är ju känd för att vara totalt kokko, dom är otroligt speciella men duktiga jakthundar.
Jag har aldrig hört talas om någon som köper en tysk jaktterrier till annat än just jakt? Det är ju ingen lättsam sällskapshund så låt henne fortsätta jaga hos någon

 

[Nota]

Men jag undrar hur hunden kan jaga så framgångsrikt ? med de problem du skriver fortfarande kvarstår? Jag menar hur funkar det att styra då med godis jag antar det vid jakt är oundvikligt att det kommer folk som är främlingar för hunden?

Dom är väl inne i sin uppgift är ju vanligt bland många hundar som har vardagsproblem.

När dom väl jobbar så är det bara fokus på det.

 

[Grazing]

Det låter som en hund som förmodligen inte blir av med sin energi och drifter när den inte jagar? Tycker det låter lite logiskt ändå att det slår över för hunden litegrann.

Har en bekant som sysslar med jakt och när det inte är jaktsäsong så cyklar han och tränar med sina hundar flera timmar per dag, dom får aldrig nog verkligen. Otroligt oändligt med energi, även när det gäller under jakten så slutar dom inte fören dom måste mer eller mindre för att han säger stopp och dom måste vila för att inte springa sönder sig.

Så att en sådan renodlad jakthund blir tokig i vardagen förstår jag, ser inte det som en problemhund utan en hund som inte får sina behov tillgodosedda. Antingen genom motion eller jakt. Skulle inte tro att det är svårt att omplacera en duktig jakthund med sådant driv och som ändå låter ganska vettig till någon som kan tillgodose hundens behov.

 

[Matten123]

Och du har ingen möjlighet att ordna en rastgård till henne hemma så hon kan vara där när du är i stan? Om du pluggar, var är hon de dagarna? Du säger att hon är med dig i stan men det finns väl inte så många utbildningar där det är ok att ha med sig hund?

Nej, pluggar 50 mil hemifrån. Hundarna är hemma i min studentlgh när jag är borta. Jag prioriterar att åka hem och ta ut dem på raster! Ofta är mitt schema luftigt.

 

[Matten123]

Det låter som en hund som förmodligen inte blir av med sin energi och drifter när den inte jagar? Tycker det låter lite logiskt ändå att det slår över för hunden litegrann.

Har en bekant som sysslar med jakt och när det inte är jaktsäsong så cyklar han och tränar med sina hundar flera timmar per dag, dom får aldrig nog verkligen. Otroligt oändligt med energi, även när det gäller under jakten så slutar dom inte fören dom måste mer eller mindre för att han säger stopp och dom måste vila för att inte springa sönder sig.

Så att en sådan renodlad jakthund blir tokig i vardagen förstår jag, ser inte det som en problemhund utan en hund som inte får sina behov tillgodosedda. Antingen genom motion eller jakt. Skulle inte tro att det är svårt att omplacera en duktig jakthund med sådant driv och som ändå låter ganska vettig till någon som kan tillgodose hundens behov.

Nej, de springer i princip tills de stupar Men känner inte heller att jag ger dem lite med jakt när vi under jaktsäsong jagar 3-4 dagar i veckan. Men det är klart, vissa lyckas ju få till ännu mer. Och under lågsäsong springer, promenerar vi mycket. Men det är hennes stress i nya miljöer som stressar mig och att hon inte går att ha i ett socialt rum. Men hon är ju ändå en fin hund, med många fina egenskaper. Inte minst i jakten där hon är briljant. Hon bara läser den obekanta världen fel…