Jag förstår exakt känslan. Som om det inte går att säga sin egen mening. Sedan kan det absolut vara på grund av att jag misstolkar situationen, men jag förstår hur du menar, för jag upplever samma sak ibland, att man målar in sig själv i ett hörn.
Jag tycker att det är ett målande begrepp. Ett exempel som är vanligt förekommande i diskussioner på buke är "akademiskt prickskytte". Genom att använda svåra ord á la vetenskaplig rapport upplever jag att det är lätt att förminska någon medvetet eller omedvetet: "Hade du läst igenom tråden torde det vara synnerligen tydligt även för dig att den meningen är irrelevant i sammanhanget." Och det sker ganska ofta. Nu har jag själv för det mesta ett ganska vårdat språk och kan många svåra ord, men jag undviker att använda dem om det inte behövs. Jag pratar inte så och vill skriva ungefär som jag pratar och inte som om jag skriver en akademisk text.
Inte jag heller.
Är det ömsesidig ignore, eller är det det som ignorerar som döljer den som ignoreras? Tror inte att jag har behov för den, det blir så svårt att hänga med i diskussionerna om inte alla inlägg är med.