Kommentera utseende

Betyder ju dock inte att alla andra är ointresserade av det.
Hade nyss en intressant diskussion ang kvinnor och utseende. Hur skamligt det liksom varit genom tiden att vara intresserad av utseende, stil, estetik. Just för att det sammankopplats med kvinnor har det alltid ansetts ytligt och ovidkommande och ngt sammankopplat med låg intelligens. Precis som kvinnorna. En strukturell grej!

Lite ot men sjukt intressant! ;)
Jätteintressant.

Mamma satt ett tag i samma korridor som institutionen för genusvetenskap. Professorn hade rosa balettkjol, högklackat för att bara försöka kämpa mot normerna med utseende som skilt från intellekt. (och för att hon tyckte det var snyggt gissningsvis)

Det hör också samman med förakt för litteratur som kvinnor läser, tex Kulla Gulla (som inte fanns på biblioteket när jag var liten även om de numera är erkända) eller Twilight. Föraktet går så långt att man ser ned på erkända klassiker som Pride and Prejudice och till slut hela läsandet som fenomen. Som numera alltmer övergår till att vara en sak för kvinnor eftersom många kvinnor råkar tycka om det. Sprider sig till kulturtanten och teatern, som om allting "kvinnan" rör vid ruttnar :( till menlöshet och dumhet.

Medan mannen fyller allt han gör med mysterium och kompetens (eller kompotens som en krönikör benämde det). https://bespokeunit.com/ https://www.thesartorialist.com/
 
Senast ändrad:
Jag får ofta höra kommentarer att jag är häftig/duktig/cool m.m. bara för att jag är tjej och kör lastbil, visst det är väl kul att höra men å andra sidan bryr jag mig inte så mycket om de kommentarerna.
Likaså nu när jag provade att byta frisör, fått många positiva kommentarer även från folk jag inte trodde skulle märka något och det var kul att höra, samtidigt är jag inte den som bryr mig så mycket. För mig är det viktigaste att jag själv är nöjd, sen om någon annan har andra tankar så får det stå för den, för jag är den jag är och trivs med det. :)
 
Jag sa
"Men det är ju skillnad på att faktiskt säga att någons tröja är fin, och att säga att personen är fin i tröjan."

Det är väl ingen åsikt utan skillnaden på hur två meningar kan sägas, men som nästan betyder samma sak.
Jag har inte sagt du skulle föredra varken eller.

Sen är ju "positiva kommentarer" olika från person till person. Och det går också att diskutera vad som egentligen är positivt, rent generellt, även om både mottagaren och givaren är positivt inställda och bara menar väl.
Jag vet hur man kan säga saker och ting men du svarade på ett av mina inlägg där jag skrivit vad jag tycker. Vill du skriva något helt utan koppling till mitt inlägg så svara inte på det jag skrev.

För min del betyder det inte samma sak dom två meningarna.
 
Jätteintressant.

Mamma satt ett tag i samma korridor som institutionen för genusvetenskap. Professorn hade rosa balettkjol, högklackat för att bara försöka kämpa mot normerna med utseende som skilt från intellekt. (och för att hon tyckte det var snyggt gissningsvis)

Det hör också samman med förakt för litteratur som kvinnor läser, tex Kulla Gulla (som inte fanns på biblioteket när jag var liten även om de numera är erkända) eller Twilight. Föraktet går så långt att man ser ned på erkända klassiker som Pride and Prejudice och till slut hela läsandet som fenomen. Som numera alltmer övergår till att vara en sak för kvinnor eftersom många kvinnor råkar tycka om det. Sprider sig till kulturtanten och teatern, som om allting "kvinnan" rör vid ruttnar :( till menlöshet och dumhet.

Medan mannen fyller allt han gör med mysterium och kompetens (eller kompotens som en krönikör benämde det).
Fast det är väl vidöppna dörrar? Självklart har det som traditionellt betraktats som kvinnors område varit lägre värderat. Vilket i den här diskussionens sammanhang är väldigt paradoxalt - det åligger kvinnor mer än män att ägna sig åt sitt utseende samtidigt som vi blir föraktade just för att vi lägger tid på vårt utseende. Man ska vara smal och ha bröst men får inte fettsuga och förstora. (Det åligger också kvinnor att vara engagerade i andras utseenden och kommentera dem, medan ett jätteskojigt mansskämt när hon klippt håret 30 cm och färgat det knallrött är: Jaså, har du klippt dig? Sånt ser inte jag haha)

När män tar över traditionellt kvinnliga attribut betonas att dessa är för män. Väska blir manbag, knut i håret blir manbun, kram blir manhug. Skönhetsprodukter för män har svarta förpackningar för att distansera sig från det rosa.

Och vad gäller litteratur, som du nämner, så skriver män litteratur medan kvinnor skriver kvinnolitteratur. Männens skildringar är allmängiltiga medan kvinnors är kvinnors erfarenheter.

End of rant men som sagt: detta är att slå in öppna dörrar, vi vet det ju så väl.
 
Fast det är väl vidöppna dörrar? Självklart har det som traditionellt betraktats som kvinnors område varit lägre värderat. Vilket i den här diskussionens sammanhang är väldigt paradoxalt - det åligger kvinnor mer än män att ägna sig åt sitt utseende samtidigt som vi blir föraktade just för att vi lägger tid på vårt utseende. Man ska vara smal och ha bröst men får inte fettsuga och förstora. (Det åligger också kvinnor att vara engagerade i andras utseenden och kommentera dem, medan ett jätteskojigt mansskämt när hon klippt håret 30 cm och färgat det knallrött är: Jaså, har du klippt dig? Sånt ser inte jag haha)

När män tar över traditionellt kvinnliga attribut betonas att dessa är för män. Väska blir manbag, knut i håret blir manbun, kram blir manhug. Skönhetsprodukter för män har svarta förpackningar för att distansera sig från det rosa.

Och vad gäller litteratur, som du nämner, så skriver män litteratur medan kvinnor skriver kvinnolitteratur. Männens skildringar är allmängiltiga medan kvinnors är kvinnors erfarenheter.

End of rant men som sagt: detta är att slå in öppna dörrar, vi vet det ju så väl.
Jag tycker inte det är öppna dörrar, tycker de beter sig som svängdörrar snarare som tål att springas igenom många gånger och stängs igen hela tiden. Speciellt drar det lite i feminismen mot att se ned på att lägga energi på utseende och jag behöver slå in mina egna svängdörrar där med.
 
Jag tycker inte det är öppna dörrar, tycker de beter sig som svängdörrar snarare som tål att springas igenom många gånger och stängs igen hela tiden. Speciellt drar det lite i feminismen mot att se ned på att lägga energi på utseende och jag behöver slå in mina egna svängdörrar där med.
Svängdörrar. :D:D Ja ens egna sådana är något att jobba med.

Edit: jag har såklart också tankar kring en del ”utseendevård” som inte är så granna. Men egentligen är ju både jag och dem jag tänker på offer för normen. Jag för normen att det är fult med en del aspekter av utseendevård, de för normen att de måste se ut på ett visst sätt.
 
Tycker det är att prata om lite olika grejer, tror få vill ha kommentarer jämt, alltså även när den klär sig i dom gamla vanliga kläderna.

Jag har aldrig hört någon spontant säga till mig att "Du är så fin" i dom sammanhangen, då handlar det ju inte om kläderna eller hur man passar i dom. Säger man att "Du är så fin i den tröjan/klänningen" så är det en annan sak. Att bara säga "Du är så fin" låter konstigt och ospecifikt.

Sen förstår jag inte riktigt vad umgänget i sej självt har att göra med om en person har nya kläder eller ny frisyr eller inte. Det ena utesluter ju inte det andra. Det är ju så otroligt olika grejer..

Och detta handlar väl inte om normen utan att en person ev passar i ett visst plagg som den nyss köpt eller gjort någonting med håret osv. Om det följer normen eller inte spelar mindre roll, kommentarerna är väl ändå oftast efter ens egen smak. Jag brukar inte kommentera något om jag inte tycker det är fint, om personen inte tydligt vill ha uppskattning.

Det som inte är okej tycker jag är när folk gärna vill säga att "måste du gå i dom och dom kläderna", det är kommentarer som aldrig är okej. Det är aldrig okej att säga något som får folk att vilja ändra på sig och börjar tvivla på sig själva. Acceptera folks val av kläder och utseende och berätta och tala om för personen om den har ansträngt sig eller provar något nytt att det är snyggt om det är vad man tycker..tycker jag. Som sagt, inte säga något om man inte har något positivt att säga.
Det blir lite udda ibland när man överanstränger sig i ordvalet :D också. Fick en komplimang om en ny klänning häromveckan, den ser bekväm ut...? Vilket jag gissar är ett försök att kommentera en ny klänning utan att göra en utseendebedömning. Den är ju väldigt bekväm men, kändes lite underligt att ha den på jobbet direkt efter det.
 
Sedan är jag själv inte särskilt uppmärksam på andras utseende eller utseendeförändringar. Jag har dock en uppfattning om att folk blir glad om/till och med kan ta lite illa upp om man inte kommenterar vissa utseendeförändringar, typ ny frisyr. Ser jag det brukar jag försöka klämma fram något av lite samma karaktär som man berömmer barn nu för tiden (inte "vad fiiiiiiiiiiint", utan mer "hur känns det" :p)

Det blir lite udda ibland när man överanstränger sig i ordvalet :D också. Fick en komplimang om en ny klänning häromveckan, den ser bekväm ut...? Vilket jag gissar är ett försök att kommentera en ny klänning utan att göra en utseendebedömning. Den är ju väldigt bekväm men, kändes lite underligt att ha den på jobbet direkt efter det.

:angel: :angel: :angel:
 
Det blir lite udda ibland när man överanstränger sig i ordvalet :D också. Fick en komplimang om en ny klänning häromveckan, den ser bekväm ut...? Vilket jag gissar är ett försök att kommentera en ny klänning utan att göra en utseendebedömning. Den är ju väldigt bekväm men, kändes lite underligt att ha den på jobbet direkt efter det.

Och lite knapplån.
Jag gjorde typ den senast igår och det var i allra högsta grad bara en reaktion och helt genuint!
"That dress looks SO amazingly comfortable and breathable!" Sagt med andakt under en Mycket varm och kvalmig kvällspromenad. :) Jag hoppas och tror att det inte kändes konstigt, vi är ju vänner och känner varandra... men som nämnts tidigare tror jag att folk behöver tänka efter lite innan de öppnar munnen även om det är för att "vara snäll" och ge det en tycker är positiva kommentarer.
Slinker det ut någon gång må det väl vara, men just det här med vikt och form och utseende tar sådan förbaskat stor plats i våra liv ändå. Det känns onödigt att återknyta till det så fort vi ser varandra.
 
Jag tycker ’snällhet’ är en underskattad egenskap. Världen skulle vara bra mycket trevligare om människor ansträngde sig mer för att vara snälla mot varandra. Om det sedan är en egoistisk egenskap eller ej spelar mindre roll. Om ’snällhet’ landar fel så hoppas jag att den ’drabbade’ är snäll nog att förlåta eller snällt förklarar vad som blev fel.
Man kan vara snäll på så många sätt och det är bra mkt mer värdefullt om folk är snälla på ett lite djupare plan. Ytliga kommentarer om utseende är liksom inte genuin snällhet. När man dessutom får förklarat för sig att det inte uppfattas snällt men ÄNDÅ fortsätter - då är man fan elak.
Jag tror du missförstår mig helt. Jag försöker resonera lite mer allmänt och övergripande kring avsikten med en komplimang - inte kring vad som är normativt eller ej. Jag rycker du är snabb på att tillskrivs mig åsikter som jag inte har.
Om jag t ex har en vän som normalt sett inte använder smink och som en dag kommer sminkad så vet jag inte om jag skulle säga ngt. Antagligen inte. Men jag skulle tänka att personen valt att sminka sig av ngn anledning och ville uttrycka ngt med det. Om jag då skulle säga ngt t ex - vilket snyggt läppstift. Det klär dig. Så skulle det från min sida vara en bekräftelse på att jag noterat personens ansträngning + tycker det är snyggt / fräckt.
Nej jag missförstår inte.
Man kan liksom inte bara låtsas som att det regnar och strunta i att folk faktiskt kan fara illa oavsett din avsikt. Det handlar om normer oavsett om du vill det eller inte. Oavsett din avsikt..
 
Man kan vara snäll på så många sätt och det är bra mkt mer värdefullt om folk är snälla på ett lite djupare plan. Ytliga kommentarer om utseende är liksom inte genuin snällhet. När man dessutom får förklarat för sig att det inte uppfattas snällt men ÄNDÅ fortsätter - då är man fan elak.

Ja, jag får verkligen krupp att det mals på om "jag vill ju vara snäll" etc, ungefär som att man då underförstått är osnäll bara för att man inte pepprar in komplimanger i sitt vardagsprat? Istället för att bli kränkt och mala på om att vi alla missförstår så vore det mer klädsamt att backa och inse att det är osmart att hänga upp en stor del av sitt ego på att vara självutnämnt snäll och positiv med avsikter som minsann aldrig kan slå fel, för jag tror att det är där skon klämmer...
 
Det är klart man ska anstränga sig för att ta in, men jag tar risken att det kan bli fel någon gång.

Fast om du läst alla kommentarer som vittnar om att komplimanger inte uppskattas av alla, att det till och med finns de som mår ganska dåligt av komplimanger, varför ska du då fortsätta ta risken att det blir fel någon gång? Är det inte bättre att bara ge komplimanger där du är säker på att mottagaren uppskattar den? Jag tycker inte det verkar som du tagit in ett skit, det är tydligen viktigare för dig att få ge oombedda komplimanger än mottagaren att slippa få dem?
 
Kan tillägga att jag anstränger mig jävligt mycket för att acceptera mitt utseende, för att inte bry mig om vad andra tycker, för att orka gå till jobbet även när jag helst vill gömma mig. Betydligt mer ansträngande än att sätta lite mascara på ögonen och ta på en klänning.

Gud ja! Alltså, jag har haft typ ångest över mina orakade kroppsdelar i säkert 10 år, är inte förrän nu jag börjat slappna av och till och med stoltsera med dem! Det hade varit den enda komplimangen jag velat ha - vad vackert ditt armhålehår är :D Hade varit mycket lättare att bara ta bort håret.
 
Det betyder ju inte att jag tycker personen klär sig dåligt eller fult vanligtvis. Många i den här tråden har stoltserat med att de inte lägger märke till omgivningens yttre, eftersom en människas inre egenskaper är så mycket viktigare. Betyder det att ni inte heller ser om någon fått en blåtira, ser onormalt trött och sliten ut, eller haltar? Jag tycker nog att det tyder på dåligt intresse för sina medmänniskor.

Absolut lägger jag märke till omgivningens yttre, jag är uppvuxen med alla normer om önskvärt utseende och har dessutom ögon att se med. Att jag lägger märke till det betyder inte att jag oombett kommenterar det. Om någon i min närhet fått en blåtira hade jag diskret frågat hur hen mår, och om det finns något jag kan hjälpa hen med. Tycker du ens det är jämförbart att välja att inte kommentera någons "smashing outfit" och att ignorera att någon verkar sjuk/blåslagen?

Att du försöker få det att framstå som om vi som inte värderar eller vill bli värderade utifrån utseende har ett dåligt intresse för våra medmänniskor, ja det är ju bara smaklöst.
 
Fast om du läst alla kommentarer som vittnar om att komplimanger inte uppskattas av alla, att det till och med finns de som mår ganska dåligt av komplimanger, varför ska du då fortsätta ta risken att det blir fel någon gång? Är det inte bättre att bara ge komplimanger där du är säker på att mottagaren uppskattar den? Jag tycker inte det verkar som du tagit in ett skit, det är tydligen viktigare för dig att få ge oombedda komplimanger än mottagaren att slippa få dem?
Att jag gillar att ge komplimanger betyder inte att jag överöser min omgivning med dem.
De jag känner gör jag självfallet mitt bästa för att läsa av och kommunicera respektfullt med. När det gäller personer jag inte känner så handlar det alltid om ngt som sticket ut, t ex en ovanlig väska, en stor och säregen ring, en vågad frisyr, dvs ngt som man knappast bär om det inte är valt medvetet och med omsorg. Jag har haft många och långa trevliga samtal med medmänniskor på tåg och flyg som har inletts med att jag har fått eller givit en komplimang.
Jag tror att vi har väldigt olika referensramar i den här tråden och får väldigt olika bilder av det som återges. Men det är också det som gör den intressant.
 
Kommer att tänka på män som säger att man har schyssta rattar/sexig kjol och blir förbannade för att man inte uppskattar det.

- Va? Kan du inte ta en komplimang? Här är en snäll kille som vill väl och du bara.... osv
Det du beskriver är ren och skär sexism och inte det jag menar med en komplimang.
 
Fast om du läst alla kommentarer som vittnar om att komplimanger inte uppskattas av alla, att det till och med finns de som mår ganska dåligt av komplimanger, varför ska du då fortsätta ta risken att det blir fel någon gång? Är det inte bättre att bara ge komplimanger där du är säker på att mottagaren uppskattar den? Jag tycker inte det verkar som du tagit in ett skit, det är tydligen viktigare för dig att få ge oombedda komplimanger än mottagaren att slippa få dem?
Men hur tar man reda på om mottagaren uppskattar komplimanger? Brukar du svara om du får en komplimang att "Jag mår tyvärr dåligt av komplimanger och kommentarer om mitt utseende, mitt intellekt och mina prestationer, så jag ber dig att aldrig kommentera mig igen."? I så fall håller jag med dig om att det oförskämt att ge dig komplimanger i fortsättningen.

Men det verkar ju onekligen som de flesta uppskattar positiva kommentarer. Ska dåligt mående absolut trumfa glädje och uppskattning i den konflikten? Har du ingen förståelse för att andra människor tycker det är roligt med komplimanger, och att den som ovetandes råkar ge dig en, inte gör det av illvilja?
 
Fick höra senast igår att jag borde hitta mer tyg att täcka mig med! :rofl:

Är inte jättebrydd över kommentarer typ online. Det kan vara trevligt, men oftast är det idioter som kommenterar, bara på buke som man har varit säker hitintills, så här är det trevligt att posta selfies t.ex.

Hatar dock när människor ska prata om mitt utseende face to face. Sjukt obekväm stämning blir det.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag har köpt hus och flyttar in om några veckor och det har varit långdraget med massor av strul och oro. Jag kollade på huset 20 mars...
6 7 8
Svar
141
· Visningar
9 916
Senast: Inte_Ung
·
Kropp & Själ Jag hamnade i en tråd på flashback igår. Blev smått chockad när jag läste alla elaka kommentarer om främst tjejers utseende (den...
17 18 19
Svar
362
· Visningar
24 366
Senast: MiniLi
·
Övr. Hund Min tollare fyller 2 år i slutet av mars. Han är en underbar hund med mycket energi och glädje. Vårt (eller egentligen mitt) problem är...
2 3
Svar
50
· Visningar
9 562
Senast: AlmostEasy
·
Relationer Igår var jag ute på en jazzklubb här i stan med en nyfunnen väninna. Jättetrevligt verkligen. På ett tidspunkt stod vi i rökrummet och...
6 7 8
Svar
147
· Visningar
17 947
Senast: Got2Be
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Hemlösa hundar ökar
  • Senast tagna bilden XV
  • Muddypaws 24/25

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp