Ledsen och arg

[hundtant]

Visste inte att trådar enbart fick vara peppande/stöttande här på buke?

Det handlar om denna tråden och ts berättar om en upplevelse som tagit hårt på henne. Det kanske man inte behöver dra till att omfatta hur alla trådar "får" vara.

 

[Lillefrun]

Hej alla,
Jag tycker det är svårt att tänka mig så som vissa framställer det för då innebär det att jag alltså beter mig och pratar som någon med problem jag inte har. Jag blir väldigt ledsen om någon ser mig på det sättet. Oavsett orsaken till varför han sa så. Att se mig som någon som man behöver hjälpa och prata så, även om andra saker under processen. Och om han tycker så behöver man inte fråga eller säga allt man tänker

 

[hundtant]

Hej alla,
Jag tycker det är svårt att tänka mig så som vissa framställer det för då innebär det att jag alltså beter mig och pratar som någon med problem jag inte har. Jag blir väldigt ledsen om någon ser mig på det sättet. Oavsett orsaken till varför han sa så. Att se mig som någon som man behöver hjälpa och prata så, även om andra saker under processen. Och om han tycker så behöver man inte fråga eller säga allt man tänker

Försök släppa det nu om du kan. Du ser ju i tråden hur många som förstår dig och håller med dig, att han bar sig idiotiskt åt är liksom inget att diskutera. OM han ansåg att du inte hade alla fåren hemma borde han väl ha dragit sig för att göra miljonaffärer med dig.

 

[Svartkatt]

Jag förstår verkligen vad TS menar. Blir man anklagad för något som inte ens är sant och som är negativt för en som person kan man ta väldigt illa vid sig. Och reagera mycket starkare än man normalt sett hade gjort eller som en person utan den bakgrunden hade gjort.

2017 jobbade jag på en arbetsplats där jag träffade en man och vi utvecklade känslor för varandra. Jag var singel men han var i en relation som varat sen ungdomsåren. Vi gjorde ingenting, han har inte fysiskt varit otrogen med mig men vi kunde inte dölja vad vi kände inför de övriga på arbetsplatsen. Hans pappa var vår chef. Han kunde inte hantera detta och var livrädd för att killen ifråga skulle bryta upp från sitt förhållande för min skull om han inte särade på oss. Han nöjde sig inte med att sparka mig, utan tog in mig på sitt kontor och förnedrade mig genom att säga att jag var fullständigt värdelös, att en sopa som jag aldrig skulle vara god nog åt hans son och att jag aldrig skulle kunna få ett annat jobb. Han ifrågasatte om jag hade några diagnoser (vilket jag inte har) och det bästa jag kunde göra var att försöka få ett jobb som det sociala anordnar åt ”såna som du, typ som han i den där filmen som målar prickar på dominobrickor”.

Jag har inte ens några diagnoser men det tog mig flera år att återta någon form av självuppskattning och självvärde efter det. Det är sju år sen men än idag är jag känslig för om någon säger något om mina sociala färdigheter och någon kille har jag har inte vågat träffa eller ens utveckla intresse för sen dess.

TS har en historia av mobbning bakom sig. Jag förstår om hon är extra känslig och tar åt sig av saker som ingen här förmodligen menade något med. Mäklaren däremot har i mina ögon gjort ett grovt övertramp och ska inte på något sätt försvaras.

 

[_Elly_]

Hej alla,
Jag tycker det är svårt att tänka mig så som vissa framställer det för då innebär det att jag alltså beter mig och pratar som någon med problem jag inte har. Jag blir väldigt ledsen om någon ser mig på det sättet. Oavsett orsaken till varför han sa så. Att se mig som någon som man behöver hjälpa och prata så, även om andra saker under processen. Och om han tycker så behöver man inte fråga eller säga allt man tänker

Inget i hans bemötande är rimligt eller OK oavsett diagnos eller inte. Det behöver inte vara ditt beteende när ni möts som han hakat upp sig på utan att du nämnt diagnosen och han utgått illa från den informationen.

 

[MML]

Hej alla,
Jag tycker det är svårt att tänka mig så som vissa framställer det för då innebär det att jag alltså beter mig och pratar som någon med problem jag inte har. Jag blir väldigt ledsen om någon ser mig på det sättet. Oavsett orsaken till varför han sa så. Att se mig som någon som man behöver hjälpa och prata så, även om andra saker under processen. Och om han tycker så behöver man inte fråga eller säga allt man tänker

I bland får människor helt fel uppfattning om en person. Det är sånt som händer, även om naturligtvis är tråkigt och inte känns bra! Vissa är också osunt nyfikna. Om du nämnde sjukersättning, kan han ha blivit nyfiken och inte själv insett hur han klampade över gränser.

Tyvärr är varken socialt klumpiga, överdrivet nyfikna, eller faktiskt otrevliga människor något alldeles ovanligt. Jag tycker att det är bra att du lyssnar på din egen känsla av att ha blivit dåligt bemött, du har all rätt att känna så. Och jag tycker att du har helt rätt i det du skriver, man behöver inte (och man bör inte) fråga eller säga allt man tänker.

 

[Mkb]

Hej alla,
Jag tycker det är svårt att tänka mig så som vissa framställer det för då innebär det att jag alltså beter mig och pratar som någon med problem jag inte har. Jag blir väldigt ledsen om någon ser mig på det sättet. Oavsett orsaken till varför han sa så. Att se mig som någon som man behöver hjälpa och prata så, även om andra saker under processen. Och om han tycker så behöver man inte fråga eller säga allt man tänker

Nej det innebär inte att du gör det. Det som skrevs i det ursprungliga inlägget du reagerade på var en spekulation i huruvida mäklaren tror att autism = IF. Det stod ingenting om ditt beteende eller hur du pratar, det stod faktiskt ingenting om dig personligen överhuvudtaget, det hela framstod alltså snarare som en spekulation i vilka förutfattade meningar mäklaren kan tänkas ha om autism. Inte om dig utan om diagnosen. Vilket då indirekt förstås skulle röra dig men som fortfarande har absolut noll med ditt faktiska beteende att göra. Så tolkade jag det inlägget.

Fortfarande är det ju dock en spekulation, han kanske inte alls tror detta. Och om han tror det så är det förstås som du säger ändå ingen ursäkt för hans bemötande, snarare tvärtom, för hans bemötande är fortfarande under all kritik.

 

[monster1]

Hej alla,
Jag tycker det är svårt att tänka mig så som vissa framställer det för då innebär det att jag alltså beter mig och pratar som någon med problem jag inte har. Jag blir väldigt ledsen om någon ser mig på det sättet. Oavsett orsaken till varför han sa så. Att se mig som någon som man behöver hjälpa och prata så, även om andra saker under processen. Och om han tycker så behöver man inte fråga eller säga allt man tänker

Det handlar ju inte om hur du beter dig det handlar om att mäklaren inte förstår skillnaden på autism och en intellektuell nedsättning. Det handlar alltså bara om mäklaren. Vissa människor även om det nog ändå måste vara ett fåtal i dag har ju ingen annan koppling till autism än "Rainman"-filmen. Sen är det knappast en ursäkt för hans beteende som ju är integritetskränkande och helt klart behöver anmälas, vem vet vad man mer öser ur sig för dumheter till folk.

Har man inte levt under en sten vet man ju autism inte är förvärvat eller påverkar intelligensen negativt.

Men jag kan förstå vart @Squie kommer ifrån, att den här mäklaren antagligen inte förstår vad autism innebär och drar fel slutsatser. Att han däremot är där och petar med sina frågor förstår jag däremot inte alls, det är ju helt klart integritetskränkande frågor som man helt enkelt inte ställer till någon.

 

[Lillefrun]

Jag pratade med min kurator på AST-teamet nyss. En aspekt jag tog upp och som hon tog upp också var om jag orkar säga till chefen. Hon sa att det är helt självklart att han borde anmälas till chefen men att det just nu är så mycket som pågår i mitt liv att jag aldrig mer ska träffa honom ensam. Men kanske tar det för mycket energi utan istället bara helt enkelt beta av dom tre gångerna vi har kvar alternativt ger mina föräldrar fullmakt när lägenheten säljs och sen så bara struntar vi i honom.

 

[Amha]

Jag pratade med min kurator på AST-teamet nyss. En aspekt jag tog upp och som hon tog upp också var om jag orkar säga till chefen. Hon sa att det är helt självklart att han borde anmälas till chefen men att det just nu är så mycket som pågår i mitt liv att jag aldrig mer ska träffa honom ensam. Men kanske tar det för mycket energi utan istället bara helt enkelt beta av dom tre gångerna vi har kvar alternativt ger mina föräldrar fullmakt när lägenheten säljs och sen så bara struntar vi i honom.

Vi är nog ett par stycken som hade kunnat hjälpa dig att formulera några punkter till chefen med hjälp av de inlägg du gjort här. Hur hade du ställt dig till det? Då kan du ju eventuellt göra några redigeringar, kopiera och skicka.

 

[Amha]

Jag får skaffa en termometer och prova utan hundarna i

Har du någon baktermometer går det säkert alldeles ypperligt att sätta upp i bilen tillfälligt. Sitter "mätaren" i fönstret kommer det bli tokiga värden så du behöver nog sätta den lite längre in i bilen.

 

[Mirre]

Jag har köpt hus och flyttar in om några veckor och det har varit långdraget med massor av strul och oro. Jag kollade på huset 20 mars ungefär så jag har hängt ihop med mäklaren i 4 månaderna. Jag har sjukersättning och när det kom på tal i fråga om inkomst så sa jag som det är att det är lite allt möjligt men bland annat autism och jag tycker jag var tydlig med att jag inte ville prata mer med en mäklare om mitt mående speciellt som jag upplevt den här kontakten som svår att greppa.

Sen så för några dagar sedan skulle jag skriva på ännu mer papper och när jag satt där och skulle skriva på började mäklaren prata om min sjukdom eller skada och jag kopplade det först inte till att han pratade om autismen för jag ser den inte som en sjukdom eller skada. Men han fortsatte att gång på gång fråga om den berodde på någon skada eller olycka eller sjukdom eller om något gick fel när jag föddes. När han frågade om jag hade skadat huvudet så jag fått något fel i huvudet, jag trodde han skämtade men nej, nej han sa så. Man gör inte det. Man frågar inte folk om dom slagit i huvudet så något blivit fel.

Jag svarade att autism inte är en sjukdom eller skada och sen sa jag att jag behövde gå men jag önskar jag hade haft ett bättre svar. Jag skulle vilja förklara för honom att han gick över gränsen men det det vågade jag inte och jag vet inte om han är värd den ansträngningen.

Jag känner mig rätt kränkt faktiskt över det han sa. Framstår jag alltså som att jag blivit skadad så att det nu är fel på mig ?Alla saker, som att något gick fel när jag föddes och skadat huvudet eller att jag bara föddes som fel gjorde mig hemskt ledsen även om jag vet att han har fel när han säger så.

Jag har ingen sjukdom eller skada utan jag har bara ett annat sätt att tänka och tolka omvärlden, inte sämre men en annan. Och det gör att jag inte orkar leva i en Nt-värld. Intrycken för många, människor, cyklar, bilar, trafikljus, bussar, texter och siffror på saker när jag är ute som siffror på elskåp, reklamer, sociala sammanhang och mönster i allt som möbler och på andras kläder och jag blir stressad och rädd. Min terapeut hade ett par skor med en tråd lös, då kunde jag inte lyssna. På ett seminarium om autism för ca 8 år sedan hade en föreläsare det en tröja det stod Winter is coming på och då läste jag det i 90 minuter och allt annat försvann så vad hon sa försvann.

Jag orkar inte vara med på kurser tiden ut någon gång men vi har alltid lärt oss (jag och hundarna eller bara jag) mycket snabbare än alla andra på egen hand, även i skolan. Så jag ligger alltid flera steg föreMen jag lär mig så mycket och detaljerat och kommer ihåg sånt ingen annan kommer ihåg. Mer än vad jag behöver. Jag kraschade helt i gymnasiet eller egentligen långt före men det var då jag slutade gå till skolan fast jag sen tog igen ett halv år men det tog all den sista kraften jag hade..

Jag är särbegåvad och det är jobbigt för min hjärna slappnar aldrig av. Men också väldigt bra ibland. Men jag är ju inte skadad. Eller tänker andra att det är fel på oss med autism ? Tänker ni det?

Så otroligt oförskämt och oproffsigt av mäklaren. Kontakta chefen, du kan ju maila om du inte vill ringa.

 

[Lillefrun]

Vi är nog ett par stycken som hade kunnat hjälpa dig att formulera några punkter till chefen med hjälp av de inlägg du gjort här. Hur hade du ställt dig till det? Då kan du ju eventuellt göra några redigeringar, kopiera och skicka.

Jag vet inte, jag är ju fortfarande rädd för honom sen tidigare. Och att ta emo hans kritik tillbaka blir nog svårt att hantera. Alternativet är väl att direkt när vi
/mina föräldrar pratar med chefen göra klart att det är dom han ska ta kontakt med och inte mig. Han är svår för han kan vara jätte trevlig, framförallt om jag har någon med mig.

 

[Dorinda]

Jag pratade med min kurator på AST-teamet nyss. En aspekt jag tog upp och som hon tog upp också var om jag orkar säga till chefen. Hon sa att det är helt självklart att han borde anmälas till chefen men att det just nu är så mycket som pågår i mitt liv att jag aldrig mer ska träffa honom ensam. Men kanske tar det för mycket energi utan istället bara helt enkelt beta av dom tre gångerna vi har kvar alternativt ger mina föräldrar fullmakt när lägenheten säljs och sen så bara struntar vi i honom.

Vilken skitstövel till mäklare! Jag tycker fullmakt låter bra, så du slipper se honom igen. Kan vara en bra taktik att skita i det? Klart anmäla har poänger, men inte om det blir för jobbigt för dig.

 

[kma]

Håller med din kurator om att det kanske inte är värt den energi, stress och känslor som det tar dig att kontakta chefen och risken med att mäklaren ändå kontaktar dig mm trots han inte får. Man vette sjutton med honom.
Men om du ändå vill det ska komma fram till chefen hur han betett sig. Låt dina föräldrar ta hand om det helt och hållet.

Sen alla kvarvarande kontakter med mäklaren gällande tillträde hus, lägenhet och om ni vill deklaration så ge fullmakt till dina föräldrar. Det är onödigt att du utsätter dig för honom igen. Även om han just då inte gör ngt så kan det dra upp massor både det han redan girot och annat du har i bagaget.

var rädd om dig själv

 

[Red_Chili]

Jag vet inte, jag är ju fortfarande rädd för honom sen tidigare. Och att ta emo hans kritik tillbaka blir nog svårt att hantera. Alternativet är väl att direkt när vi
/mina föräldrar pratar med chefen göra klart att det är dom han ska ta kontakt med och inte mig. Han är svår för han kan vara jätte trevlig, framförallt om jag har någon med mig.

Låter som en utmärkt plan att se till så att mäklaren måste ta kontakt med dina föräldrar, så kan du blocka hans nummer också om det känns bättre. Att han beter sig bättre när de är med visar ju dessutom ännu tydligare att han medveten om vilken skitstövel han är mot dig. Hade han inte haft en aning om hur olämpligt hans beteende är, då hade han varit likadan även när du har sällskap med dig. Fy vilket svin. Så bedrövligt att du råkade få just honom som mäklare

 

[Amha]

Jag vet inte, jag är ju fortfarande rädd för honom sen tidigare. Och att ta emo hans kritik tillbaka blir nog svårt att hantera. Alternativet är väl att direkt när vi
/mina föräldrar pratar med chefen göra klart att det är dom han ska ta kontakt med och inte mig. Han är svår för han kan vara jätte trevlig, framförallt om jag har någon med mig.

Jag förstår. Blocka hans mail och nummer så snart du kan. Det kan säkert kännas lite som en befrielse att slippa människan. Med lite distans till det hela kan du ju fundera igen på om du skulle våga informera chefen. Om det hade känts mer bekvämt.

 

[Svartkatt]

Jag hade gett dina föräldrar fullmakt att ha kontakt med mäklaren i ditt ställe och att det framgår att all kontakt ska gå via dem. Sen hade jag låtit föräldrarna meddela chefen. Men själv hade jag blockat mäklaren i samma stund som föräldrarna fick fullmakt.

Håller med tidigare talare. Att han är trevlig när andra är med är ett tydligt tecken på att han vet att han gjort fel. Hade han ”bara” varit en klumpig och plump person hade han hållit på likadant i andras närvaro.

 

[bettysmatte]

Jag vet inte, jag är ju fortfarande rädd för honom sen tidigare. Och att ta emo hans kritik tillbaka blir nog svårt att hantera. Alternativet är väl att direkt när vi
/mina föräldrar pratar med chefen göra klart att det är dom han ska ta kontakt med och inte mig. Han är svår för han kan vara jätte trevlig, framförallt om jag har någon med mig.

Jag tycker att du ska blicka framåt mot ditt hus och allt det roliga det kommer att innebära för dig. Släpp mäklaren och hans beteende och lägg energi på att planera din framtid istället !

 

[cewe]

Hej alla,
Jag tycker det är svårt att tänka mig så som vissa framställer det för då innebär det att jag alltså beter mig och pratar som någon med problem jag inte har. Jag blir väldigt ledsen om någon ser mig på det sättet. Oavsett orsaken till varför han sa så. Att se mig som någon som man behöver hjälpa och prata så, även om andra saker under processen. Och om han tycker så behöver man inte fråga eller säga allt man tänker

Jag tycker jag beter mig och pratar likadant till alla människor, ändå finns det såna som kan få mig känna mig som en oförståndig femåring.
Har kommit fram till att problemet ligger hos dom inte hos mig. Det är de som inte kan läsa mig på rätt sätt.