Hur ska man klara sig?

[Trollunge]

Vad snäll du är som frågar! Jo alltså det är väl som det är. Vi har anlitat mäklare och som ni skrev så behövde båda signera. Jag har fått tillgång till en liten liten lägenhet i andra hand och har mest haft ångest över hur jag ska lyckas ens flytta, med ork bära, fixa släp osv. När jag flyttade själv sist hade jag mycket större nätverk, annan ork.. bara tanken på att lyckas köpa en router och fixa nät känns helt oöverstigligt. Jag klarar mig ju utan men svårare med stora barnet.
Jag har börjat få vidriga minnesluckor. Jag har aldrig haft det, ens när man var yngre och festade. Nu är jag spik nykter och häromdagen insåg jag att hela dagen före var ett svart hål. Jag ser ju på omständigheterna att djur fått mat och barn fått mat och blivit klädda och tydligen betedde jag mig helt som vanligt enligt en bekant vi träffade på under dagen. Men för mig är det svart.
Jag hade bestämt mig för att jag skulle avsluta allt, och hur, men eftersom universum gillar att jävlas lite extra så försvann det sätt jag hade tänkt ut så nu hänger jag i lite till. Jag har ingen jättestor brådska och en del praktiskt att styra med innan så det får bli när det blir. Jag är ok med det och jag har fått en frid i det. Jag är väldigt ledsen att livet inte blev som jag hade önskat, men jag har fått vara med om väldigt mycket roligt också. Typ 23 år på buke om man räknar med mitt första konto, bara en sån sak! (Och nej, ni behöver inte tipsa om att prata med någon, det kommer inte göra mina barn friska, kommer inte göra att min yngsta vet om vem jag är, kommer inte fixa min ekonomi eller jobb eller vad som helst. Jag har inte ångest och jag är inte deprimerad. Jag är bara färdig och tro mig jag är trygg i det.) Tack så himla mycket ni som tagit er tid att skriva här och hjälpa en främling

Snälla sök hjälp. Om inte för din egen så för dina barns skull Jag ser att du känner dig klar med livet. Men jag lovar att dina barn inte känner att de klarar sig utan dig.

 

[skiesabove]

Du får inte lämna dina barn. Dom behöver dig.

Ska din äldsta på fosterhem och din yngsta med eventuell autism vara utlämnad till enbart sin pappa, är det din plan?

Det handlar inte om dig, oavsett hur dåligt du mår just nu eller hur "färdig" du känner dig. Det är irrelevant.

Kämpa för dina barns skull.

 

[vemsomhelst123]

Vad snäll du är som frågar! Jo alltså det är väl som det är. Vi har anlitat mäklare och som ni skrev så behövde båda signera. Jag har fått tillgång till en liten liten lägenhet i andra hand och har mest haft ångest över hur jag ska lyckas ens flytta, med ork bära, fixa släp osv. När jag flyttade själv sist hade jag mycket större nätverk, annan ork.. bara tanken på att lyckas köpa en router och fixa nät känns helt oöverstigligt. Jag klarar mig ju utan men svårare med stora barnet.
Jag har börjat få vidriga minnesluckor. Jag har aldrig haft det, ens när man var yngre och festade. Nu är jag spik nykter och häromdagen insåg jag att hela dagen före var ett svart hål. Jag ser ju på omständigheterna att djur fått mat och barn fått mat och blivit klädda och tydligen betedde jag mig helt som vanligt enligt en bekant vi träffade på under dagen. Men för mig är det svart.
Jag hade bestämt mig för att jag skulle avsluta allt, och hur, men eftersom universum gillar att jävlas lite extra så försvann det sätt jag hade tänkt ut så nu hänger jag i lite till. Jag har ingen jättestor brådska och en del praktiskt att styra med innan så det får bli när det blir. Jag är ok med det och jag har fått en frid i det. Jag är väldigt ledsen att livet inte blev som jag hade önskat, men jag har fått vara med om väldigt mycket roligt också. Typ 23 år på buke om man räknar med mitt första konto, bara en sån sak! (Och nej, ni behöver inte tipsa om att prata med någon, det kommer inte göra mina barn friska, kommer inte göra att min yngsta vet om vem jag är, kommer inte fixa min ekonomi eller jobb eller vad som helst. Jag har inte ångest och jag är inte deprimerad. Jag är bara färdig och tro mig jag är trygg i det.) Tack så himla mycket ni som tagit er tid att skriva här och hjälpa en främling

Även om du inte känner dig deprimerad eller har ångest, prata med någon om hur du känner. Om inte annat för barnens skull. Klart man känner sig färdig när man mår som du beskriver (minnesluckor, stress, oro) och har gjort det en längre tid. Som du säger är det ju du som drivit på med yngsta sonen, han behöver dig. Livet behöver inte heller bli dåligt för honom som du i början skrev att du var orolig för, men det blir annorlunda. Det är en process som i princip 100% av alla föräldrar som råkar ut för det behöver ta sig igenom med hjälp av stöd från vården, och du är i början på den processen samtidigt som du har hamnat i ett riktigt skitläge. Vänta ut det lite till och prata med någon om det. Det behöver inte vara vården.

 

[Vinur]

Vad snäll du är som frågar! Jo alltså det är väl som det är. Vi har anlitat mäklare och som ni skrev så behövde båda signera. Jag har fått tillgång till en liten liten lägenhet i andra hand och har mest haft ångest över hur jag ska lyckas ens flytta, med ork bära, fixa släp osv. När jag flyttade själv sist hade jag mycket större nätverk, annan ork.. bara tanken på att lyckas köpa en router och fixa nät känns helt oöverstigligt. Jag klarar mig ju utan men svårare med stora barnet.
Jag har börjat få vidriga minnesluckor. Jag har aldrig haft det, ens när man var yngre och festade. Nu är jag spik nykter och häromdagen insåg jag att hela dagen före var ett svart hål. Jag ser ju på omständigheterna att djur fått mat och barn fått mat och blivit klädda och tydligen betedde jag mig helt som vanligt enligt en bekant vi träffade på under dagen. Men för mig är det svart.
Jag hade bestämt mig för att jag skulle avsluta allt, och hur, men eftersom universum gillar att jävlas lite extra så försvann det sätt jag hade tänkt ut så nu hänger jag i lite till. Jag har ingen jättestor brådska och en del praktiskt att styra med innan så det får bli när det blir. Jag är ok med det och jag har fått en frid i det. Jag är väldigt ledsen att livet inte blev som jag hade önskat, men jag har fått vara med om väldigt mycket roligt också. Typ 23 år på buke om man räknar med mitt första konto, bara en sån sak! (Och nej, ni behöver inte tipsa om att prata med någon, det kommer inte göra mina barn friska, kommer inte göra att min yngsta vet om vem jag är, kommer inte fixa min ekonomi eller jobb eller vad som helst. Jag har inte ångest och jag är inte deprimerad. Jag är bara färdig och tro mig jag är trygg i det.) Tack så himla mycket ni som tagit er tid att skriva här och hjälpa en främling

Jag håller med om att du borde prata med någon. Även om det inte löser dina problem kan det ge verktyg att hantera dem.

Om du behöver bärhjälp eller liknande finns jag i Göteborgsområdet.

 

[VLMF]

Vad snäll du är som frågar! Jo alltså det är väl som det är. Vi har anlitat mäklare och som ni skrev så behövde båda signera. Jag har fått tillgång till en liten liten lägenhet i andra hand och har mest haft ångest över hur jag ska lyckas ens flytta, med ork bära, fixa släp osv. När jag flyttade själv sist hade jag mycket större nätverk, annan ork.. bara tanken på att lyckas köpa en router och fixa nät känns helt oöverstigligt. Jag klarar mig ju utan men svårare med stora barnet.
Jag har börjat få vidriga minnesluckor. Jag har aldrig haft det, ens när man var yngre och festade. Nu är jag spik nykter och häromdagen insåg jag att hela dagen före var ett svart hål. Jag ser ju på omständigheterna att djur fått mat och barn fått mat och blivit klädda och tydligen betedde jag mig helt som vanligt enligt en bekant vi träffade på under dagen. Men för mig är det svart.
Jag hade bestämt mig för att jag skulle avsluta allt, och hur, men eftersom universum gillar att jävlas lite extra så försvann det sätt jag hade tänkt ut så nu hänger jag i lite till. Jag har ingen jättestor brådska och en del praktiskt att styra med innan så det får bli när det blir. Jag är ok med det och jag har fått en frid i det. Jag är väldigt ledsen att livet inte blev som jag hade önskat, men jag har fått vara med om väldigt mycket roligt också. Typ 23 år på buke om man räknar med mitt första konto, bara en sån sak! (Och nej, ni behöver inte tipsa om att prata med någon, det kommer inte göra mina barn friska, kommer inte göra att min yngsta vet om vem jag är, kommer inte fixa min ekonomi eller jobb eller vad som helst. Jag har inte ångest och jag är inte deprimerad. Jag är bara färdig och tro mig jag är trygg i det.) Tack så himla mycket ni som tagit er tid att skriva här och hjälpa en främling

Jag vet att du kommer klara det här. Och du kommer finnas där vid dina barns sida, uppleva skolstart och skolavslutningar, födelsedagar och studenter. Och tung vardag och enkel vardag där emellan.

Finns du i Skåne hjälper jag till med flytt, router och praktiska saker. Gilla mitt inlägg isf så skickar jag pm.

 

[Krålus]

Här finns en I Södermanland... med stark sambo.

 

[vemsomhelst123]

Jag vet att du kommer klara det här. Och du kommer finnas där vid dina barns sida, uppleva skolstart och skolavslutningar, födelsedagar och studenter. Och tung vardag och enkel vardag där emellan.

Finns du i Skåne hjälper jag till med flytt, router och praktiska saker. Gilla mitt inlägg isf så skickar jag pm.

Plus en på den. Finns nära Göteborg men kommer vara på ostkusten en del i sommar. Kan vara superflexibel v.31-33

 

[Piaff]

Vad snäll du är som frågar! Jo alltså det är väl som det är. Vi har anlitat mäklare och som ni skrev så behövde båda signera. Jag har fått tillgång till en liten liten lägenhet i andra hand och har mest haft ångest över hur jag ska lyckas ens flytta, med ork bära, fixa släp osv. När jag flyttade själv sist hade jag mycket större nätverk, annan ork.. bara tanken på att lyckas köpa en router och fixa nät känns helt oöverstigligt. Jag klarar mig ju utan men svårare med stora barnet.
Jag har börjat få vidriga minnesluckor. Jag har aldrig haft det, ens när man var yngre och festade. Nu är jag spik nykter och häromdagen insåg jag att hela dagen före var ett svart hål. Jag ser ju på omständigheterna att djur fått mat och barn fått mat och blivit klädda och tydligen betedde jag mig helt som vanligt enligt en bekant vi träffade på under dagen. Men för mig är det svart.
Jag hade bestämt mig för att jag skulle avsluta allt, och hur, men eftersom universum gillar att jävlas lite extra så försvann det sätt jag hade tänkt ut så nu hänger jag i lite till. Jag har ingen jättestor brådska och en del praktiskt att styra med innan så det får bli när det blir. Jag är ok med det och jag har fått en frid i det. Jag är väldigt ledsen att livet inte blev som jag hade önskat, men jag har fått vara med om väldigt mycket roligt också. Typ 23 år på buke om man räknar med mitt första konto, bara en sån sak! (Och nej, ni behöver inte tipsa om att prata med någon, det kommer inte göra mina barn friska, kommer inte göra att min yngsta vet om vem jag är, kommer inte fixa min ekonomi eller jobb eller vad som helst. Jag har inte ångest och jag är inte deprimerad. Jag är bara färdig och tro mig jag är trygg i det.) Tack så himla mycket ni som tagit er tid att skriva här och hjälpa en främling

Åh jag hoppas du hittar en annan väg ändå, för dina barns skull. Jag kan förstå att du själv känner dig färdig för egen del, men dina barn kommer sakna dig. Du har ett nätverk här som så gärna hjälper och stöttar dig

 

[Blyger]

Jag är i Västmanland.

 

[yamyam]

Minnesluckorna är starka indikationer på att du kan ha drabbats av utmattning, och att du upplever dig avtrubbad inför din egen existens likaså. Hela ditt nervsystem är överbelastat, och fullt förståeligt som du kämpat och kämpar.

Jag vet hur det är att inte vilja leva längre, men också hur annorlunda det kan kännas som en väldigt främmande tanke ett litet tag senare. Det sker mycket förändringar i ditt liv nu, du är mitt i stormen. Jag kan förstås inte garantera något, men för mig har det gjort skillnad när jag känt mig ”klar” att inte gå in så djupt i de tankarna, de får vara där men inte ta all plats. Och så väntar jag. Bit för bit allteftersom saker får en lösning kommer lättnaden, likaså viljan att leva. Allt blir inte plättlätt, såklart, och vissa saker löser man ju inte helt, men för varje sak jag löser så finns det plats för mig att känna positiva saker igen, och då har jag energi över till det kämpiga som kanske kvarstår. Men då är det inte lika tungt längre, för jag är inte överväldigad och avtrubbad längre.

Jag är tyvärr oduglig som flytthjälp just nu (skadad) men vill du chatta med nån så är det bara att slänga iväg ett DM.

 

[TinyWiny]

Minnesluckorna är starka indikationer på att du kan ha drabbats av utmattning, och att du upplever dig avtrubbad inför din egen existens likaså. Hela ditt nervsystem är överbelastat, och fullt förståeligt som du kämpat och kämpar.

Jag vet hur det är att inte vilja leva längre, men också hur annorlunda det kan kännas som en väldigt främmande tanke ett litet tag senare. Det sker mycket förändringar i ditt liv nu, du är mitt i stormen. Jag kan förstås inte garantera något, men för mig har det gjort skillnad när jag känt mig ”klar” att inte gå in så djupt i de tankarna, de får vara där men inte ta all plats. Och så väntar jag. Bit för bit allteftersom saker får en lösning kommer lättnaden, likaså viljan att leva. Allt blir inte plättlätt, såklart, och vissa saker löser man ju inte helt, men för varje sak jag löser så finns det plats för mig att känna positiva saker igen, och då har jag energi över till det kämpiga som kanske kvarstår. Men då är det inte lika tungt längre, för jag är inte överväldigad och avtrubbad längre.

Jag är tyvärr oduglig som flytthjälp just nu (skadad) men vill du chatta med nån så är det bara att slänga iväg ett DM.

Så är det vanligtvis men det kan vara farligt att utgå ifrån det. Jag har fått höra det där och en gång knäckte de orden mig totalt när jag plötsligt insåg att nej, det blev inte bättre. Mitt liv kommer aldrig bli så som jag önskar att det hade varit. För mig är det inte så att saker och ting går att lösa och i ts fall uppfattar jag det inte som att endel går att lösa. Barnens problematik kommer kvarstå. Det är inget som går att lösa. Däremot kan man hitta sätt att förhålla sig till det som gör att det går att leva med. Vi är så vana vid att allt är övergående att vi ofta säger sådär som tröst men när det inte är övergående kan det ge helt motsatt effekt.

Jag håller med dig om att ibland får känslorna bara finnas där och när de överväldigar en får man bara fortsätta andas och inte agera men lösning och lättnad kommer inte alltid utan det är sådär hela tiden och man får fortsätta att bara andas och inte agera när de överväldigar en. Skapa ett liv där någon behöver en så mycket att sveket det skulle vara mot hen att försvinna innebär att man fortsätter andas och inte agera när känslorna överväldigar en har varit och är mitt sätt men var och en måste hitta sitt sätt.

Det är sällan regelrätt terapi hjälper när det är såhär utan det som behövs är någon som lyssnar utan att döma och där man kan säga hur överjävligt det är utan att riskera att hen springer iväg och agerar på det man säger.

 

[cirkus]

Jag finns i Stockholm och kan absolut hjälpa till med praktiska saker

 

[Voeux]

Från en som gått igenom en djup depression och kommit tillbaks - det går, och en depression behöver inte upplevas som en depression. Det gjorde det inte för mig, men jag hade minnesluckor och var likgiltig inför döden. Men jag fick livet tillbaks och inser när jag tittar i backspegeln hur illa däran jag var vid stunden.

Du kommer att klara det, en dag i taget. Det finns ett liv efter det du går igenom nu. Jag lovar. Jag finns i Stockholm om du behöver vad som helst.

 

[athena_arabians]

@Lenis: Jag finns i Dalarna men är ofta i Jämtland/Västerbotten Snälla ta emot hjälp, det är inte konstigt att ditt system är överlastat med tanke på vad som pågår!

 

[Viva]

Finns i Västernorrland en vecka till, annars i Göteborg och hjälper gärna till med det jag kan.

 

[Calmiche]

Jag finns i Västernorrland om du vill ha hjälp

 

[lingonben]

Vad snäll du är som frågar! Jo alltså det är väl som det är. Vi har anlitat mäklare och som ni skrev så behövde båda signera. Jag har fått tillgång till en liten liten lägenhet i andra hand och har mest haft ångest över hur jag ska lyckas ens flytta, med ork bära, fixa släp osv. När jag flyttade själv sist hade jag mycket större nätverk, annan ork.. bara tanken på att lyckas köpa en router och fixa nät känns helt oöverstigligt. Jag klarar mig ju utan men svårare med stora barnet.
Jag har börjat få vidriga minnesluckor. Jag har aldrig haft det, ens när man var yngre och festade. Nu är jag spik nykter och häromdagen insåg jag att hela dagen före var ett svart hål. Jag ser ju på omständigheterna att djur fått mat och barn fått mat och blivit klädda och tydligen betedde jag mig helt som vanligt enligt en bekant vi träffade på under dagen. Men för mig är det svart.
Jag hade bestämt mig för att jag skulle avsluta allt, och hur, men eftersom universum gillar att jävlas lite extra så försvann det sätt jag hade tänkt ut så nu hänger jag i lite till. Jag har ingen jättestor brådska och en del praktiskt att styra med innan så det får bli när det blir. Jag är ok med det och jag har fått en frid i det. Jag är väldigt ledsen att livet inte blev som jag hade önskat, men jag har fått vara med om väldigt mycket roligt också. Typ 23 år på buke om man räknar med mitt första konto, bara en sån sak! (Och nej, ni behöver inte tipsa om att prata med någon, det kommer inte göra mina barn friska, kommer inte göra att min yngsta vet om vem jag är, kommer inte fixa min ekonomi eller jobb eller vad som helst. Jag har inte ångest och jag är inte deprimerad. Jag är bara färdig och tro mig jag är trygg i det.) Tack så himla mycket ni som tagit er tid att skriva här och hjälpa en främling

Snälla, stanna kvar tills dina barn är myndiga åtminstone. Jag har sett minderåriga barn begrava förälder och det är hjärtskärande.

 

[TinyWiny]

Hur går det med dig @Lenis

 

[Fille]

Hur går det med dig @Lenis

Inte varit aktiv på länge

 

[Elendil]

@Lenis har rätt mycket att göra just nu så jag tror inte att hon hinner titta in på buke så ofta.

Jag träffade henne för några timmar sedan i stallet.