Sv: Ovälkomna kommentarer om ens utseende
Jag vet inte riktigt vilket jag har då :P
Jag tycker jag känner mig själv rätt så bra. Jag påverkas inte av komplimanger eller negativa ord om mitt utseende överhuvudtaget. Jag anser att utseendet spelar ingen roll iaf. Hur jag ser ut ändrar inte min personlighet, det ändrar inte hur bra eller dålig som människa jag är.
Bekräftelse är inte något jag vare sig söker eller vill ha.
Övrig bekäftelse får man ju aldrig iaf, det är svårare att både ge och få.
Att inte duga som människa... Ja, jag vet inte. Vem bestämmer sånt? Jag tänker liksom inte på det sättet. Jag är rätt så skadad psykiskt så det är klart att jag vet att jag är väldigt "mkt" för de flesta. Jag tänker i helt andra banor än de flesta. Jag förutsätter att folk inte orkar umgås med mig om de inte säger något annat, men det betyder inte att jag tycker att jag inte duger, utan bara att jag kan ser nyktert på hur jag är som person.
Min högsta önskan i livet är att bli fri från alla inprogrammerade biologiska måsten. Önskan att ha en partner, önskan att ha bra vänner. Helst skulle jag vilja bli lycklig helt ensam. Längtan efter närhet och även lust är några känslor som jag inte alls tycker om. Det får en att göra saker man annars inte skulle göra.
För att inte tala om kärlek, det är nog bland den värsta, man blir ju helt personlighetsförändrad när man är kär.
Det blev lite OT här nu... Hoppas ingen misstycker
Jag vet inte riktigt vilket jag har då :P
Jag tycker jag känner mig själv rätt så bra. Jag påverkas inte av komplimanger eller negativa ord om mitt utseende överhuvudtaget. Jag anser att utseendet spelar ingen roll iaf. Hur jag ser ut ändrar inte min personlighet, det ändrar inte hur bra eller dålig som människa jag är.
Bekräftelse är inte något jag vare sig söker eller vill ha.
Övrig bekäftelse får man ju aldrig iaf, det är svårare att både ge och få.
Att inte duga som människa... Ja, jag vet inte. Vem bestämmer sånt? Jag tänker liksom inte på det sättet. Jag är rätt så skadad psykiskt så det är klart att jag vet att jag är väldigt "mkt" för de flesta. Jag tänker i helt andra banor än de flesta. Jag förutsätter att folk inte orkar umgås med mig om de inte säger något annat, men det betyder inte att jag tycker att jag inte duger, utan bara att jag kan ser nyktert på hur jag är som person.
Min högsta önskan i livet är att bli fri från alla inprogrammerade biologiska måsten. Önskan att ha en partner, önskan att ha bra vänner. Helst skulle jag vilja bli lycklig helt ensam. Längtan efter närhet och även lust är några känslor som jag inte alls tycker om. Det får en att göra saker man annars inte skulle göra.
För att inte tala om kärlek, det är nog bland den värsta, man blir ju helt personlighetsförändrad när man är kär.
Det blev lite OT här nu... Hoppas ingen misstycker
