Rent generellt har skolan redan skyldigheter, men med en faktisk diagnos blir det antagligen svårare att stoppa huvudet i sanden.Pengar. Med diagnos kommer skyldigheter för skolan verkar det som
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Rent generellt har skolan redan skyldigheter, men med en faktisk diagnos blir det antagligen svårare att stoppa huvudet i sanden.Pengar. Med diagnos kommer skyldigheter för skolan verkar det som
Att barn som behöver stöd inte får det för att föräldrarna av olika anledningar inte går med på att barnen utreds så att de kan få rätt stöd är ett stort bekymmer. Jag har vänner som jobbar i skola och barnomsorg som stöter på det gång på gång, föräldrar som vägrar gå med på att det "är något fel" på deras barn, som det ofta uttrycks.
Jag tror på information. Jag vet inte hur skolhälsovården fungerar nu för tiden, men mitt intryck är att den har dragits ner mycket de senaste årtiondena. Min önskan är att skolan informerar brett om vilket stöd samhället kan ge. Själv har jag varit på både flyktingboenden och SFI och informerat, kollegor har bland annat varit i moskén. Det tror jag är bättre, att se oss som jobbar på myndighet och få möjlighet att ställa frågor, än att vi blir ett hotfullt tvång.
Nej, jag menar att det finns en historia av att både människor med funktionsvariationer, av arbetarklass/arbetslösa, och som är rasifierade blir kontrollerade och förtryckta. Att vara en del i många av dessa grupper skapar en annan kontext i en tvångsvård/tvångsdiagnosticering än för t.ex. en vit välbemedlad familj. Kontexten är viktig och kan inte åsidosättas. För att komma åt att hjälpa dessa barn behöver vi jobba på att ta bort kontroll och förtryck och skapa tillit, inte tvärt om.Så utrikes födda har en naturlig variation av de saker som förknippas med adhd eller andra diagnoser och blir därmed felaktigt diagnostiserade? Eller menar du något annat?
Vad är det som gör att vården ska vara med att avgöra vem som ska få särskilt stöd led koncentration och beteende och liknande? Varför inte låta pedagoger ta hand om det?
Jag har svårt att förstå uppdelningen mellan våtd och skola.
Syn och hörsel förstår jag ju hur det är relevant för vården. Med koncentrationssvårigheter?
Och denna information kan vid en orosanmälan komma från ytterligare ett håll. Det kan aldrig vara fel med ytterligare en instans.
Få stoppar nog huvudet i sanden men alla har begränsat med resurser att förfoga över. Elever i behov av extra anpassningar och särskilt stöd finns i varje klass och i många klasser finns det många elever med dessa behov. Klasserna blir samtidigt bara större och större och i snitt går det ca 340 elever per speciallärare. Istället för fler diagnoser behövs det fler speciallärare till skolan, barnen går nämligen redan i skolan diagnos eller inte.Rent generellt har skolan redan skyldigheter, men med en faktisk diagnos blir det antagligen svårare att stoppa huvudet i sanden.
Lite slarvigt formulerat av mig, det är självklart så att det oftast är resursbrist som gör att inte hjälp sätts in. Skrev tidigare att det borde sättas in hjälp oavsett diagnos eller ej.Få stoppar nog huvudet i sanden men alla har begränsat med resurser att förfoga över. Elever i behov av extra anpassningar och särskilt stöd finns i varje klass och i många klasser finns det många elever med dessa behov. Klasserna blir samtidigt bara större och större och i snitt går det ca 340 elever per speciallärare. Istället för fler diagnoser behövs det fler speciallärare till skolan, barnen går nämligen redan i skolan diagnos eller inte.
Jag svarade på en kommentar om att adhdutredningarna är till för att se vem som behöver stöd.Därför att lärare, förhoppningsvis, har annat att göra? Till exempel planera och hålla lektioner. Inte utreda barn med potentiell npf.
Det finns nämligen utbildningar i just detta.
Låt skolan i så stor utsträckning som möjligt vara just skola.
Skolan har ju dock elevhälsa och där finns all kompetens som behövs för att göra en neuropsykiatrisk utredning. Om de hade haft resurser och tid skulle det avlasta BUP något enormt..Därför att lärare, förhoppningsvis, har annat att göra? Till exempel planera och hålla lektioner. Inte utreda barn med potentiell npf.
Det finns nämligen utbildningar i just detta.
Låt skolan i så stor utsträckning som möjligt vara just skola.
Tack för kunnig och relevant input!Jag vill bara säga för tydlighet att vi har screeningar gjorda för att fånga upp dessa besvär. De är led i BVCs rutinarbete. BVC är frivilligt, så det som är skillnaden i detta förslag är tvånget och diskrimineringen, samt hotet om omhändertagande. Ur ett logopediskt perspektiv och gällande barnens utveckling så finns absolut ingen bäring för detta förslag. Forskningen visar att föräldrar som pratar det språk de själva behärskar bäst ger barn bäst språkliga förutsättningar. Det betyder att varje tvååring som enbart pratar ett annat språk än svenska pga utrikes födda föräldrar och hemmavaro får precis den språkstimulans som rådande forskning förskriver. Ett barn med god exponering för något språk, vilket som helst, kommer lära sig ett andraspråk utan bekymmer vid så lite som en timmes exponering tre dagar i veckan. Språkstörning beror över huvud taget inte på att och grad av exponering utan på annorlunda processande av språket. Det har visat sig att flerspråkighet har en i vissa fall skyddande effekt mot milda-måttliga språkstörningar. Förslaget bygger alltså inte alls på kunskap och forskning utan okunnighet och rasism. Att omhänderta barn för att lära dem majoritetsspråk har skett förut och anses numer strida mot en hel rad mänskliga rättigheter.
Mvh / logopeden
Yes!Jag vill bara säga för tydlighet att vi har screeningar gjorda för att fånga upp dessa besvär. De är led i BVCs rutinarbete. BVC är frivilligt, så det som är skillnaden i detta förslag är tvånget och diskrimineringen, samt hotet om omhändertagande. Ur ett logopediskt perspektiv och gällande barnens utveckling så finns absolut ingen bäring för detta förslag. Forskningen visar att föräldrar som pratar det språk de själva behärskar bäst ger barn bäst språkliga förutsättningar. Det betyder att varje tvååring som enbart pratar ett annat språk än svenska pga utrikes födda föräldrar och hemmavaro får precis den språkstimulans som rådande forskning förskriver. Ett barn med god exponering för något språk, vilket som helst, kommer lära sig ett andraspråk utan bekymmer vid så lite som en timmes exponering tre dagar i veckan. Språkstörning beror över huvud taget inte på art och grad av exponering utan på annorlunda processande av språket. Det har visat sig att flerspråkighet har en i vissa fall skyddande effekt mot milda-måttliga språkstörningar. Förslaget bygger alltså inte alls på kunskap och forskning utan okunnighet och rasism. Att omhänderta barn för att lära dem majoritetsspråk har skett förut och anses numer strida mot en hel rad mänskliga rättigheter.
Mvh / logopeden
Det är nog ingen av de som faktiskt är professionellt inblandade som önskar detta. Det matchar ju inga råd eller rekommendationer utan är bara röstfiskeri. Det finns ju relativt uppdaterade riktlinjer för just screening av adhd och allmän screening är definitivt inte med där.Finns det några lärare i utsatta områden som har bett om hjälp med att identifiera elever med adhdproblematik? De jag känner, ett flertal faktiskt, önskar sig absolut inte mer kontrollsystem och tycker sig inte ha svårt att identifiera en rad elever som behöver särskilt stöd, och vilket. Utan problemet ligger i att de inte har resurser och att de tvingas lämna tydligt identifierade problem utan lösning.
Har jag missat något? Har faktiska lärare i utsatta områden lyft att de vill ha den här hjälpen?
Det är nog ingen av de som faktiskt är professionellt inblandade som önskar detta. Det matchar ju inga råd eller rekommendationer utan är bara röstfiskeri. Det finns ju relativt uppdaterade riktlinjer för just screening av adhd och allmän screening är definitivt inte med där.
Det sätts in hjälp efter bedömning av behov oavsett diagnos. Men skolan kan få mer resurser och bättre möjligheter när barnen har en diagnos på sina problem.Lite slarvigt formulerat av mig, det är självklart så att det oftast är resursbrist som gör att inte hjälp sätts in. Skrev tidigare att det borde sättas in hjälp oavsett diagnos eller ej.
Ingår det också mer pengar till skola för stöd och hjälp till dessa barn (för det finns verkligen inte tillräckligt av i dag) och till vården för stöd och hjälp både för barn och dess föräldrar (inte heller det finns tillräckligt med resurser där i dag)?Jag kan inte förstå att obligatorisk kontroll på BVC för alla barn skall vara något problem att genomföra.
Lika för alla.
Tyvärr så blev Meme't tokigt, det är inte så det står i handlingsprogrammet.
Många föräldrar ser en skam i att få en diagnos för sina barn.
Men för barnet är den hjälp och behandling som kan erbjudas en stor skillnad i livet nu och sedan. Diagnosticerad ADHD kan innebära ett stort lidande för barnet.
Ja skolan får mera pengar vid diagnos.Ingår det också mer pengar till skola för stöd och hjälp till dessa barn (för det finns verkligen inte tillräckligt av i dag) och till vården för stöd och hjälp både för barn och dess föräldrar (inte heller det finns tillräckligt med resurser där i dag)?
Att bara komma på hur barn ska diagnosticeras (vilket ju redan i dag görs) är ju bara en bit. Resten ra viktigast och det är det som saknas för att det ska fungera bättre. Vi kan inte ha årslånga köer till BUP tex. Vi kan inte ha en skola som säger " vi vet att det här hade varit bäst för ditt barn men vi har inte resurserna för det".