Jag har jobbat i socialtjänsten i många år och har upplevt både motviljan att utreda sina barn men också motsatsen där många föräldrar (främst svensk medelklass) verkar tro att medicinering skulle lösa allt. De vill gärna utreda sina barn med svårigheter och tror att de med hjälp av medicinering ska slippa göra anpassningar, men ofta behövs ju både och. Medicinering hjälper många till en viss grad men de kan fortfarande behöva anpassningar i hemmet eller ett visst typ av bemötande. Det här förslaget får det ju att låta som att bara man stoppar i barn medicin är allt fixat.