Kan vi prata om Sve##nius senaste uttalande?

Jag har jobbat i socialtjänsten i många år och har upplevt både motviljan att utreda sina barn men också motsatsen där många föräldrar (främst svensk medelklass) verkar tro att medicinering skulle lösa allt. De vill gärna utreda sina barn med svårigheter och tror att de med hjälp av medicinering ska slippa göra anpassningar, men ofta behövs ju både och. Medicinering hjälper många till en viss grad men de kan fortfarande behöva anpassningar i hemmet eller ett visst typ av bemötande. Det här förslaget får det ju att låta som att bara man stoppar i barn medicin är allt fixat.
 
Jag har jobbat i socialtjänsten i många år och har upplevt både motviljan att utreda sina barn men också motsatsen där många föräldrar (främst svensk medelklass) verkar tro att medicinering skulle lösa allt. De vill gärna utreda sina barn med svårigheter och tror att de med hjälp av medicinering ska slippa göra anpassningar, men ofta behövs ju både och. Medicinering hjälper många till en viss grad men de kan fortfarande behöva anpassningar i hemmet eller ett visst typ av bemötande. Det här förslaget får det ju att låta som att bara man stoppar i barn medicin är allt fixat.
Jag träffade en gång en pappa som var oerhört upprörd över att mamman inte medicinerade sonen på helgerna. "Då kommer han ju aldrig att bli frisk". När jag sa att medicinen inte botar utan dämpar blev han så arg på mig att han inte ville ha någon mer kontakt med socialtjänsten. Okunnigheten i samhället är skrämmande stor.
 
Tror du att det skulle följas upp lika noggrant som det gjorts i din erfarenhet även med föräldrar som inte litar på vprden och egentligen inte vill få adhddiagnos på sina barn?
Varför skulle det inte göra det? Hos oss verkar det som att man har uppföljning med fasta intervaller både med läkare och med sjuksköterska vad gäller medicinering. Men jag tror att det är en icke-fråga - litar man inte på vården är sannolikheten minimal att man går med på att medicinera sitt barn.
 
Jag träffade en gång en pappa som var oerhört upprörd över att mamman inte medicinerade sonen på helgerna. "Då kommer han ju aldrig att bli frisk". När jag sa att medicinen inte botar utan dämpar blev han så arg på mig att han inte ville ha någon mer kontakt med socialtjänsten. Okunnigheten i samhället är skrämmande stor.
Ja eller hur, och alla föräldrar som på eget bevåg ökar doserna när de inte tycker att medicineringen gör tillräcklig skillnad.
 
Fick just en tanke. Ponera att fler ungdomar i utsatta områden får diagnos och stödmedicin.

Får dom behålla sin medicin, eller börjar den snurra runt på gängens svarta marknad? För de som inte har ADHD är ju medicinen uppåttjack. Och det är inte direkt lätt för en tonåring att säga nej till kriminella gäng.

Hur ska det undvikas? Ska skolsköterskan ge ut medicinen?
 
Det obehagliga med förslaget är att det inte har något som helst med att hjälpa barn att göra. Det är till 100 % för att fiska röster från folk som annars röstar på brunare partier. Och som inte har kunskap nog att inse att förslaget är befängt - på längden, tvären och kors o tvärs.
 
Det obehagliga med förslaget är att det inte har något som helst med att hjälpa barn att göra. Det är till 100 % för att fiska röster från folk som annars röstar på brunare partier. Och som inte har kunskap nog att inse att förslaget är befängt - på längden, tvären och kors o tvärs.
Håller med till 100%.

Och tänker att det är en hel del märkliga förslag från partier i båda blocken. Allt för att visa handlingskraft.....

Detta förslag är skamligt.
 
Ja verkligen helt idiotiskt förslag. Finns inget stöd alls för att det skulle vara en bra ide, och jag tror inte att bred screening skulle vara rimligt heller.
Jag tänker dessutom att vi redan har en ganska bra bred ”screening” på plats genom att vi har skolplikt och lärare och specialpedagoger som är väldigt medvetna om problematiken och det i en miljö där dessa problem ofta blir väldigt påtagliga.
 
Det obehagliga med förslaget är att det inte har något som helst med att hjälpa barn att göra. Det är till 100 % för att fiska röster från folk som annars röstar på brunare partier. Och som inte har kunskap nog att inse att förslaget är befängt - på längden, tvären och kors o tvärs.
Verkligen. Screena utpekade grupper för att medicinera för att kriminalitet ska försvinna vs. att fånga upp barn med behov samt ge dem hjälp till att kunna fungera och må bra.

Jag gråter lite över den vidare implikationen, utöver att missförstånd och okunskap om NPF sprids. Att politisk diskussion allt mindre relaterar till den kunskap som finns och allt mer göder en polarisering i samhället (och att en hel del människor verkar vilja att utvecklingen ska gå åt det hållet). :cry:
 
Varför skulle det inte göra det? Hos oss verkar det som att man har uppföljning med fasta intervaller både med läkare och med sjuksköterska vad gäller medicinering. Men jag tror att det är en icke-fråga - litar man inte på vården är sannolikheten minimal att man går med på att medicinera sitt barn.

Jag trodde att dialog med föräldrar var en viktig del av både behandling och diagnos? Det är ju de som lever med barnen och vet hur vardagen ser ut.

Sen tror jag också att när det gäller biverkningar som ångest så är det extra svårt att prata med och förstå barn i lågstadieålder eftersom de ofta saknar erfarenhet av att tala om sådant.

Adhd är ju inte heller en sjukdom eller ett fysiskt faktum utan en beteendediagnos så vi talar om att medicinera ett beteende.

Jag är inte riktigt emot medicinering men tycker att det år viktigt att problematsisera, speciellt när det talas om att rikta sådana insatser till vissa befolkningsgrupper.

Vanligtvis är ju medicin till för individens hälsa och inte att minska kriminalitet.

När man diskuterar minskad kriminalitet som en önskad effekt av mer medicinering av barn tycker jag det blir väldigt obehagligt.
 
Såhär: om M PÅ RIKTIGT hade velat förbättra situationen för barn och unga med npf så hade de kunnat låta bli att skära ner på skola, socialtjänst och barn-och ungdomspsykiatri överallt där får makten.

I Lund är nu BUPs kötid till läkarbesök för medicinering mer än 1 år!! Börja där kanske? På ett år kan ett barn med t ex adhd halka efter så mycket i skolan att det blir svårt att komma ikapp. Men det ger inte lika mycket röster som det här förslaget så det skiter man i. Man har ingen ambition att driva igenom det, man vill bara locka till sig en viss typ av väljare. Populism i sin allra vidrigaste form.

Och jag är inte ens vänster.

Min kommun är synnerligen blå och sköter skola och omsorg med bravur. Så det är inte en sanning rakt av.

Lund är väl en röd kommun? Men du kanske syftar på regionen? (Blev lite fundersam eftersom du både nämner skola, kommun, och sjukvård, region.)

Jag tycker också att det är viktigt med sjukvård men jag har inte särskilt mycket kontakt med den så eventuella köer känner jag inte till.
 
Jämför inte ADHD med cancer, det är inte en sjukdom.

Personligen tror jag att underdiagnostiseringen i utsatta områden har att göra med flera saker, men de har alla med kultur att göra (inte religion, kultur). Kunskapen om psykologiska termer är låg (kan bli sett som "hittepåproblem"). Föräldrarna har fullt upp med sina egna bekymmer. Förtroendet till stat och myndigheter är extremt lågt. Förhållandet till skola och lärare är annorlunda.

Alltså... Hur ofta diagnostiseras barn i Syrien, Afghanistan och Somalien med ADHD?

Med det sagt, så tror jag aldrig att en allmän screening kommer att införas. Då skulle i princip alla skolklasser behöva ha stöd. Och det finns inte nog med lärare som det är...

Det är screening för att hitta de som är i behov av stöd som är jämförbara, inte diagnoserna i sig.
Men ta till exempel att alla skolbarn kollar syn och hörsel som jämförelse. Just för att hitta eventuella behov innan de ställt till det för barnet.

Så för att barnen i sitt födelseland inte skulle fått diagnosen så gör det inget att inte få den här heller?
 
Min kommun är synnerligen blå och sköter skola och omsorg med bravur. Så det är inte en sanning rakt av.

Lund är väl en röd kommun? Men du kanske syftar på regionen? (Blev lite fundersam eftersom du både nämner skola, kommun, och sjukvård, region.)

Jag tycker också att det är viktigt med sjukvård men jag har inte särskilt mycket kontakt med den så eventuella köer känner jag inte till.
Håller med... finns kommuner och regioner som haft S-styre i årtionden men där det inte fungerar ett dugg bättre.
 
Det händer att de barnen orosanmäls, men en orosanmälan behöver ju inte betyda att utredningen inleds och ger verkligen ingen myndighet rätt att utreda barns eventuella neuropsykiatriska funktionshinder mot vårdnadshavares vilja.

Efter att under många år ha arbetat med att hantera orosanmälningar som kommit in till socialtjänsten är jag övertygad om att tvång inte är den rätta vägen. Det skapar en fientlighet till samhället och bidrar till att man inte vill vara en del av det samhället.

Jag tycker inte heller att tvång, i det här fallet, är en lösning. Däremot ytterligare ett sätt att nå föräldrarna för att i slutändan nå målet = barn med fungerande skolgång och uppväxt.
 
Jag tycker inte heller att tvång, i det här fallet, är en lösning. Däremot ytterligare ett sätt att nå föräldrarna för att i slutändan nå målet = barn med fungerande skolgång och uppväxt.
Att barn som behöver stöd inte får det för att föräldrarna av olika anledningar inte går med på att barnen utreds så att de kan få rätt stöd är ett stort bekymmer. Jag har vänner som jobbar i skola och barnomsorg som stöter på det gång på gång, föräldrar som vägrar gå med på att det "är något fel" på deras barn, som det ofta uttrycks.

Jag tror på information. Jag vet inte hur skolhälsovården fungerar nu för tiden, men mitt intryck är att den har dragits ner mycket de senaste årtiondena. Min önskan är att skolan informerar brett om vilket stöd samhället kan ge. Själv har jag varit på både flyktingboenden och SFI och informerat, kollegor har bland annat varit i moskén. Det tror jag är bättre, att se oss som jobbar på myndighet och få möjlighet att ställa frågor, än att vi blir ett hotfullt tvång.
 
Det är screening för att hitta de som är i behov av stöd som är jämförbara, inte diagnoserna i sig.
Men ta till exempel att alla skolbarn kollar syn och hörsel som jämförelse. Just för att hitta eventuella behov innan de ställt till det för barnet.

Så för att barnen i sitt födelseland inte skulle fått diagnosen så gör det inget att inte få den här heller?

Vad är det som gör att vården ska vara med att avgöra vem som ska få särskilt stöd led koncentration och beteende och liknande? Varför inte låta pedagoger ta hand om det?

Jag har svårt att förstå uppdelningen mellan våtd och skola.

Syn och hörsel förstår jag ju hur det är relevant för vården. Med koncentrationssvårigheter?
 
Vad är det som gör att vården ska vara med att avgöra vem som ska få särskilt stöd led koncentration och beteende och liknande? Varför inte låta pedagoger ta hand om det?

Jag har svårt att förstå uppdelningen mellan våtd och skola.

Syn och hörsel förstår jag ju hur det är relevant för vården. Med koncentrationssvårigheter?

Pengar. Med diagnos kommer skyldigheter för skolan verkar det som 🤷‍♀️
 

Liknande trådar

Samhälle Tittar ni på nyheter på TV eller streaming? Själv har jag slutat att titta på nyheter. Jag behöver inte nyheter för att veta att idag...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
3 019
Senast: aiquen
·
Kropp & Själ Kanske ger jag mig ut på farligt vatten nu, men, då får det väl vara så, då. Jag har en längre tid varit sjukskriven på grund av...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
3 624
Senast: Squie
·
Samhälle Såg att @Görel tipsat om denna på annat håll men den är för intressant att inte få en egen tråd. Intressant i betydelsen hur ett - vad...
2 3
Svar
45
· Visningar
3 043
Senast: Sirap
·
Skola & Jobb Jag jobbar delade pass och har egentligen ganska många timmar ledigt varje dag - men spenderar dem på att vara trött och stressad över...
2
Svar
30
· Visningar
1 838
Senast: Migo
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp