Kan jag vab:a?

@Mammas nyfiken fråga, om ingen i dåligt förhållande sätter ner foten och begär att männen ska öppna ögonen, hur ska det då bli förändring i de förhållanden som uppenbarligen inte funkar? För min egen del har det känts så självklart att jag måste ta upp problemet för att få en förändring inom närmaste tiden så jag har svårt att se vad annars som ska bli en lösning på problemet eftersom att jag vägrar invänta någon slags förändring i samhället. Jag har svårt att se hur extrabarnet rätt vad det är vaknar upp och inser att denne agerar just så.

I vår relation var det svårt att lösa praktiska ting själva i början utan att det tog på oss och vi tog hjälp utifrån vilket utvecklade oss som människor. Jag visste ju om att det skulle bli problem iom att jag kärade ner mig i just honom (för sakens skull kanske jag ska nämna att jag hängde efter honom och visste väldigt väl vad jag gav mig in på när jag behöll barnet, eller rättare sagt var jag beredd på att stå ensam i princip vilket inte är fallet) men att det skulle gå att lösa så pass omgående med hjälp utifrån och små verktyg hade jag inte drömt om. Därför råder jag även de som har problem med just de ting som nämns i tråden att ta upp det och, om det inte hjälper, ta hjälp utifrån. Det KAN göra underverk.

Fast alltså, jag tycker att vi pratar om olika saker här. Jag tycker inte att rätt sak att göra är att leva ett helt liv där man curlar en vuxen människa bara för... ja vaddå? För att slippa en separation till det pris att man tvingas leva som en ständig mamma åt sin partner? Och nej, jag tycker inte att det faller på KVINNAN att bära bördan för att få ett dåligt förhållande någorlunda drägligt för att MANNEN ska slippa bry sig som sådana petitesser som sina egna barn. Vill båda jobba på ett kasst förhållande så visst, men att det ska falla på just kvinnan att leva genom att ständigt curla mannen? Nej. Och givetvis inte omvänt heller, men det är det, lustigt nog, aldrig någon som förespråkar heller.
 
Tom min karl, som förr levde helt servad av hemmafru, lagar mat, tvättar och städar utan att jag behöver säga något. Han vet ju likaväl som jag att det behövs... (Och att han inte vill ha ett likadant förhållande igen.)

De barn har han sen förut (vuxna utflyttade) har säkert spenderat mer tid med mamman eftersom hon var hemma men i övrigt har de vallats runt av båda eller bara pappa. De två yngsta jobbar med honom och den äldsta som flyttat långt bort ringer eller smsar nästan varje dag. Och de umgås nästan lika mycket på fritiden med mamman.

Jag och brorsan är också uppvuxna med två närvarande föräldrar.

Jag skulle aldrig orka dra runt ett hem, förhållande eller föräldraskap på egen hand (om det nu inte uppstår av tvång, som dödsfall) och undrar hur så många står ut!

Och det är ledsamt att barnen fortfarande per automatik ses som mammans ansvar och pappan "hjälper till" :(
 
Fast alltså, jag tycker att vi pratar om olika saker här. Jag tycker inte att rätt sak att göra är att leva ett helt liv där man curlar en vuxen människa bara för... ja vaddå? För att slippa en separation till det pris att man tvingas leva som en ständig mamma åt sin partner? Och nej, jag tycker inte att det faller på KVINNAN att bära bördan för att få ett dåligt förhållande någorlunda drägligt för att MANNEN ska slippa bry sig som sådana petitesser som sina egna barn. Vill båda jobba på ett kasst förhållande så visst, men att det ska falla på just kvinnan att leva genom att ständigt curla mannen? Nej. Och givetvis inte omvänt heller, men det är det, lustigt nog, aldrig någon som förespråkar heller.

Nu räknar jag iofs med att de som inte lämnar partnern för problemen är intresserad av att lösa dem och oavsett vem problemet ligger hos, mannen i det här fallet, så måste ju i så fall den som upplever problemen (kvinnan just i vår diskussion) vara den som lägger upp det. Eller hur? Och jag tror faktiskt att hushållsfrågor är vanligare att kvinnan upplever problem med än mannen medan mannen ofta har andra problem med kvinnan.
 
Delar av ditt inlägg finns i svar till mammas.

Att styra var kanske ett felaktigt ordval. Grejen är mer att det ibland är svårt att förklara på ett sätt där det faktiskt går in vad jag behöver för att jag ska må bra som person och att få honom att minnas det och tänka på det då och då.

Sen är du och jag inte alltid lika vilket inte är en nyhet. Jag har inga problem att be om hjälp med städning t.ex. Det är inte alltid så lätt för min karl att läsa mina tankar när jag sitter och tänker "Hm, ja vi kanske ska städa lite idag och jag vill ha hjälp". Jag kan inte läsa hans tankar när han tänker att han behöver göra nåt heller. Dock frågar han oftast om han ska göra nåt när jag börjar städa, plockar lite på eget initiativ också naturligtvis. Dock fanns inte det i början då vi har heeeelt olika syn på städat och stökigt. Det är helt okej för mig, eftersom att vi tog hjälp med hur vi skulle kommunicera för att båda skulle få fram vad de ville. Men visst 17 var det rörigt en tid.

Och precis som han inte kan läsa tankar när jag tänker att jag ska städa kan han inte heller läsa tankar när jag vill åka till stallet eller ha sovmorgon. Någonstans krävs det ju att vi kommunicerar för att få det möjligt. Jag kan inte minnas att han har nekat mig det men det är möjligt att det har hänt någon gång om han behövt jobba t.ex. dock räknade han en tid med att jag ordnade allt mest för att jag hade gjort det ett tag (eget initiativ från min sida) vilket vi sedan pratade om. Du är välkommen att diskutera mitt egna förhållande närmare än så i PM, eller varför inte här hemma hos oss.

Så, det är i grund och botten inte kvinnornas FEL, däremot så måste vi ju någonstans kräva av männen för att det ska bli förändring av tänket som samhället skapat. Precis på samma sätt som vi tvingats göra i åratal för att minska klyftan. Naturligtvis är det skitjobbigt och himla sorgligt för de vars män inte kan öppna ögonen och jag lider verkligen med dem men klyftan kommer ju inte minskas av att man säger "det ska inte vara så!" och sen inte aktivt handlar. Jag är absolut beredd att ta den striden för flera kvinnor än mig själv, jag har inga problem att tala om för någon att personen sätter sin kvinna i skiten som lämpar allt på henne. Jag tror faktiskt på att om man kan tala vissa män till rätta når man till slut den stora massan men det blir ju inte gjort i morgon och inte heller nästa år utan det kommer att ta ett antal år till.

Jag håller med på ett plan, men inte helt. Dvs jag håller helt och hållet med om att det inte blir någon ändring om kvinnan bara suckar och gör jobbet som mannen inte själv insåg borde gjorts. Och jag inser att om alla kvinnor bara dumpade olämpliga män rakt av skulle det bli färre barn gjorda, men det känns lite magert på något vis. Helst och bäst vore det ju faktiskt om de män som inte fattade helt enkelt fick bo ensamma.

(Samtidigt håller jag med om att män kan vara olika i olika situationer, min tex kunde inte laga mat, men eftersom det inte var mitt intresse heller och han inte ville äta äggsmörgås till middag (favorit) så ofta som jag ville och jag tacksamt äter vadsomhelst utan gnäll så är han nu en fantastisk matfar och lagar nästan alltid maten. (och jag kan laga mat eftersom min mamma tacksamt åt brända curryfiskpinnar ett par dagar i veckan när jag var 13, det gjorde inte hans mamma... .))

Men jag gillar inte attityden att kvinnan tycker ändå mer om barnen så då är det självklart lättare för henne att vabba och sno åt sig all/mest föräldraledighet och i skilda fall ta alla den andra förälderns barnvaktningar. Som om mannen var emotionellt handikappad och lätt efterbliven när det gäller barn. Sedan tror jag att om man är ngt slags planeringsgalning är det lättare att släppa tyglarna och låta korthuset eller det populära livspusslet falla rakt i huvudet på mannen (hans del av det, sin egen del får man ju hålla i) än att försöka få honom att också bli galen (i planering). Om det är ett problem är det då hans problem och då märker han det... om det inte var ett problem så har man ansträngt sig i onödan.
 
@deathslyna Jag vet ärligt talat inte vad jag ska säga, det känns inte alls som att vi förstår varandra. Jag tycker det du skriver låter jättesorgligt och ja, dina inlägg är några av dem jag reagerat på här inne genom åren.

Detta säger så mycket:
Det är inte alltid så lätt för min karl att läsa mina tankar när jag sitter och tänker "Hm, ja vi kanske ska städa lite idag och jag vill ha hjälp"
Att han inte kan läsa dina tankar är ju en sak men han har väl för guds skull ögon att se med? Tar han inga initiativ själv? Hur orkar man leva med nån som inte ens fattar själv att man ska diska, städa, tvätta etc etc? Hur kan du känna att det handlar om att läsa DINA tankar snarare än att faktiskt bara SE vad som ska göras?

Alltså män framställs ju som totalt bortkomna och efter och som att det ligger på kvinnorna att varsamt leda dem genom livet genom att peka på allt som behövs göras. Och så säger dom att feminister har en taskig manssyn!
 
  • Gilla
Reactions: Sol
@deathslyna Jag vet ärligt talat inte vad jag ska säga, det känns inte alls som att vi förstår varandra. Jag tycker det du skriver låter jättesorgligt och ja, dina inlägg är några av dem jag reagerat på här inne genom åren.

Detta säger så mycket:

Att han inte kan läsa dina tankar är ju en sak men han har väl för guds skull ögon att se med? Tar han inga initiativ själv? Hur orkar man leva med nån som inte ens fattar själv att man ska diska, städa, tvätta etc etc? Hur kan du känna att det handlar om att läsa DINA tankar snarare än att faktiskt bara SE vad som ska göras?

Alltså män framställs ju som totalt bortkomna och efter och som att det ligger på kvinnorna att varsamt leda dem genom livet genom att peka på allt som behövs göras. Och så säger dom att feminister har en taskig manssyn!
Fast det kan ju vara så enkelt att man har olika syn på när det behövs dammsugas, diskas och tvättas.
 
@deathslyna Jag vet ärligt talat inte vad jag ska säga, det känns inte alls som att vi förstår varandra. Jag tycker det du skriver låter jättesorgligt och ja, dina inlägg är några av dem jag reagerat på här inne genom åren.

Detta säger så mycket:

Att han inte kan läsa dina tankar är ju en sak men han har väl för guds skull ögon att se med? Tar han inga initiativ själv? Hur orkar man leva med nån som inte ens fattar själv att man ska diska, städa, tvätta etc etc? Hur kan du känna att det handlar om att läsa DINA tankar snarare än att faktiskt bara SE vad som ska göras?

Alltså män framställs ju som totalt bortkomna och efter och som att det ligger på kvinnorna att varsamt leda dem genom livet genom att peka på allt som behövs göras. Och så säger dom att feminister har en taskig manssyn!
@deathslyna Eller vet du vad, du behöver inte svara på ovanstående. Vi kommer inte kunna förstå varandra i alla fall tror jag.
 
@Badger jag hoppas inte att jag skrev att kvinnan tycker mer om barnen än mannen. Däremot är det så att i MITT förhållande är jag mer huslig och uppskattar mer att få pyssla om än vad jag upplevt att min sambo gör. Med det inte sagt att vi gillar barnet olika mycket för så hoppas jag inte att det är.
 
Fast det kan ju vara så enkelt att man har olika syn på när det behövs dammsugas, diskas och tvättas.
Det behöver väl knappast betyda att mannen dagligen och jämt måste gå runt och försöka läsa hennes tankar? Han har väl fortfarande ögon att se med och en hjärna att tänka med? Om man har olika syn på det, diskuterar man det inte då för att komma fram till en lösning och sedan håller man sig till den? Exempelvis att man dammsuger en gång per vecka punkt slut, eller att man diskar varannan dag punkt slut. SÅ omöjligt är det inte att leva tillsammans utan att den ena behöver ta ALLT ansvar hemma. Himla tragiskt att så många tror att det är så himla jädra svårt.

Skulle jag vara med någon med så olika syn på det än jag skulle jag nog inte orka tror jag. Vem orkar gå runt och peka på ett berg av disk hela tiden och säga "vi behöver diska"? Eller på ett berg av tvätt och säga "vi behöver tvätta"?
 
Det behöver väl knappast betyda att mannen dagligen och jämt måste gå runt och försöka läsa hennes tankar? Han har väl fortfarande ögon att se med och en hjärna att tänka med? Om man har olika syn på det, diskuterar man det inte då för att komma fram till en lösning och sedan håller man sig till den? Exempelvis att man dammsuger en gång per vecka punkt slut, eller att man diskar varannan dag punkt slut. SÅ omöjligt är det inte att leva tillsammans utan att den ena behöver ta ALLT ansvar hemma. Himla tragiskt att så många tror att det är så himla jädra svårt.

Skulle jag vara med någon med så olika syn på det än jag skulle jag nog inte orka tror jag. Vem orkar gå runt och peka på ett berg av disk hela tiden och säga "vi behöver diska"? Eller på ett berg av tvätt och säga "vi behöver tvätta"?
Detta är ett typiskt sätt att utrycka sig på för den som ser mest.

Det är inte riktigt så enkelt. Vet inte hur dina dagar ser ut men mina är inte exakt likadana hela tiden året runt, dygnet runt. Nya situationer dyker upp hela tiden och det är inte säkert att man ser på dessa med samma ögon.

Har man det så enkelt och bekvämt att det fungerar att man bestämmer att det dammsugs mån, ons och fre så är det så klart en fördel.

Mitt liv är dock inte riktigt så enkelt och inrutat och här måste det prioriteras hela tiden. Och olika människor gör olika prioriteringar.
 
Detta är ett typiskt sätt att utrycka sig på för den som ser mest.
Haha förlåt? Skulle jag vara den som ser mest i min relation? Tillåt mig ASGARVA :D

Det är inte riktigt så enkelt. Vet inte hur dina dagar ser ut men mina är inte exakt likadana hela tiden året runt, dygnet runt. Nya situationer dyker upp hela tiden och det är inte säkert att man ser på dessa med samma ögon.

Har man det så enkelt och bekvämt att det fungerar att man bestämmer att det dammsugs mån, ons och fre så är det så klart en fördel.

Mitt liv är dock inte riktigt så enkelt och inrutat och här måste det prioriteras hela tiden. Och olika människor gör olika prioriteringar.
Men jesus, det var ett förslag, ingenting annat. Men absolut, det är mycket bättre att det ligger på kvinnan att alltid se, hålla koll, styra upp, delegera. Absolut! :up: Det verkar fungera utmärkt av alla trådar här inne att döma :up:
 
Haha förlåt? Skulle jag vara den som ser mest i min relation? Tillåt mig ASGARVA :D


Men jesus, det var ett förslag, ingenting annat. Men absolut, det är mycket bättre att det ligger på kvinnan att alltid se, hålla koll, styra upp, delegera. Absolut! :up: Det verkar fungera utmärkt av alla trådar här inne att döma :up:

Jag måste hålla med dig, jag har blivit riktigt irriterad på sambon när han säger att han inte ser när det behöver diskas/städas/tvättas och vill att jag ska be honom göra saker när det behövs. Jag tycker inte jag ska behöva be en vuxen människa om sådana självklara saker, han får helt enkelt lära sig att se eller ha rutiner som fungerar för honom så att han drar sin del av lasset.
 
Jag tycker inte jag ska behöva be en vuxen människa om sådana självklara saker, han får helt enkelt lära sig att se eller ha rutiner som fungerar för honom så att han drar sin del av lasset.
Precis så!
 
Haha förlåt? Skulle jag vara den som ser mest i min relation? Tillåt mig ASGARVA :D


Men jesus, det var ett förslag, ingenting annat. Men absolut, det är mycket bättre att det ligger på kvinnan att alltid se, hålla koll, styra upp, delegera. Absolut! :up: Det verkar fungera utmärkt av alla trådar här inne att döma :up:
Du verkar inte förstå alls och verkar ha väldigt svårt att förstå att alla inte ser på världen med samma glasögon.

Har man det så enkelt att man kan sätta upp städningen på ett schema så är det ju jättelätt att få det likadant.

Men tex min mans och mitt liv är inte riktigt så enkelt och behagligt. Vi har tre små barn, två hundar, hus och trädgård. Här är inte en dag den andra lik. För det mesta behöver man prioritera vad som skall göras när. Det är här de olika glasögonen kommer in.

När jag tex tycker att det absolut måste dammsugas så tycker min man att det kan gott vänta en dag till. Han prioriterar något annat istället som för mig kanske inte är lika viktigt.

Eller så tycker han tex det är okej med lite smulor i soffan medan jag har nolltolerans.

Det är där dom olika glasögonen kommer in. Lika mycket som jag skulle kunna reta mig på att han är en slarver lika mycket kan han reta sig på att jag är en pedant.

Visst går det då att bestämma vilka dagar man tex dammsuger men i hos oss dyker det hela tiden upp nya situationer och att då ha en massa regler för hur man skall lösa varje enskild situation fungerar inte. Det är då jag måste förstå att min man har andra glasögon än vad jag har. Vill jag då få något gjort enligt mina glasögon så måste jag säga till (eller så måste min man säga till om han vill ha något gjort enligt sina glasögon).
 
@Tora

Har man det så enkelt att man kan sätta upp städningen på ett schema så är det ju jättelätt att få det likadant.
Herregud, återigen det var ett FÖRSLAG. Jag känner att du bara upprepar det du skrev i förra inlägget nu så vad vill du att jag ska säga? Jaha ja men då förstår jag varför majoriteten av alla kvinnor gör majoriteten av allt hushållsjobb! För det finns ju inga andra alternativ! Carry on people, det verkar funka finfint!

Läs @Jannice inlägg för att se min syn på saken, jag orkar inte dra det igen.

Och återigen, vad i hela friden får dig att tro att jag skulle vara den som "ser mest" i min relation? För att jag är tjej? För jag förstår verkligen inte varifrån du drar den slutsatsen.
 
Jag tror att du har fått några små saker om bakfoten.

ja det såklart, det finns flera som har hittat riktiga arslen till pappor åt sina barn

Nej, du menar att det finns en del riktiga arslen som ändå skaffar barn, oftast män.

Risken är att han i så fall får ta första dagen (möjligen halvdag) och sen kan jag ta övrig tid men nu är jag gärna hemma och pysslar om vårt barn också. Han gör det han med om det krävs av honom, precis som att han har föräldradagar men av olika anledningar tror jag att jag gör det mer gärna än honom.

Han tycker mindre om barnen än vad du gör, alltså, och ser dem i lägre grad som sitt primära ansvar.

Man jobbar ju hela tiden mot jämställdhet osv och vi har ju kommit en jäkla bit sedan 50-talet t.ex

Det är inte det intryck jag får när jag läser dina inlägg.

Förutom separation finns ju saker man kan göra för att jobba fram ett samarbete.

Du menar mycket som kvinnan kan göra för att få till något hon kan stå ut med.

Sen finns det självklart de som inte funkar med kommunikation men jag hoppas verkligen att de är få.

Varför skulle kommunikation vara lösningen på fundamentala värderingsolikheter i ett förhållande? Det är ju två helt olika saker.

"Hm, ja vi kanske ska städa lite idag och jag vill ha hjälp".


NI ska städa och DU vill ha hjälp? Det låter inte som delaktighet i mina öron, direkt. Ordningen i hemmet är ditt projekt som han hjälper till med när du vill det.

Och precis som han inte kan läsa tankar när jag tänker att jag ska städa kan han inte heller läsa tankar när jag vill åka till stallet eller ha sovmorgon.

Behövs det verkligen tankeläsning för att fatta att nån som inte har kunnat ta sovmorgon på ett tag gärna vill få göra det?

Jag tror faktiskt på att om man kan tala vissa män till rätta når man till slut den stora massan men det blir ju inte gjort i morgon och inte heller nästa år utan det kommer att ta ett antal år till.

Varför är det kvinnors uppgift att få ordning på män? Varför är det inte mäns eget ansvar?

Jag har betydligt mer motor och jävlar anamma. Får energi av punktlistor osv vilket min sambo saknar.

Han är glömsk

Är han glömsk och saknar motor och jävlar anamma på jobbet och i andra sammanhang också, eller gäller det enbart i hemmet? Får du något positivt av att vara projektledaren i hemmet? Tjänar du något på det, får du cred för det?
 
@Tora


Herregud, återigen det var ett FÖRSLAG. Jag känner att du bara upprepar det du skrev i förra inlägget nu så vad vill du att jag ska säga? Jaha ja men då förstår jag varför majoriteten av alla kvinnor gör majoriteten av allt hushållsjobb! För det finns ju inga andra alternativ! Carry on people, det verkar funka finfint!

Läs @Jannice inlägg för att se min syn på saken, jag orkar inte dra det igen.

Och återigen, vad i hela friden får dig att tro att jag skulle vara den som "ser mest" i min relation? För att jag är tjej? För jag förstår verkligen inte varifrån du drar den slutsatsen.
Vissa har som sagt svårt att förstå att det finns människor som har andra glasögon en än själv.

Jag har inte skrivit att det har med att göra att man är tjej eller inte. Det är du. Jag drog den slutsatsen för att du verkar ha väldigt svårt att förstå att i en viss situation som uppstår så handlar folk olika beroende på hur man är som person.

Det beteendet brukar vara typiskt hos den som är mest pedantisk i ett förhållande.

I min bekantskapskrets är det ungefär jämt fördelat på vem som är mest pedantisk. Oftast är det ju så att den som är mest pedantiskt lagd som har huvudansvaret för städnivån i ett förhållande. Detta märks väldigt tydligt i de av mina bekanta som bor ihop som är samkönade. I de förhållandena kan man ju knappast skylla på att en är kvinna och den andra en man.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 825
Senast: Anonymisten
·
Relationer Träffade min nuvarande sambo för ca 4 år sedan och vi har ett barn tillsammans som nu är ca 2 år. Förhållandet är inte alls bra och de...
2 3
Svar
49
· Visningar
3 371
Senast: cirkus
·
Skola & Jobb Någon som är mer insatt än vad jag är nu för tiden? Om det är ok för PA att jobba dygn, och om det får fortsätta vara ok? Jag har i...
2
Svar
23
· Visningar
2 009
Övr. Barn Tänkte höra med er lite mer rutinerade föräldrar hur ni löser sommarsemestern med barnen? Fram till nu har jag kunnat lägga min semester...
2
Svar
31
· Visningar
2 453

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Målbilder för trubbnosar.
  • Uppdateringstråd 30
  • Promenadskor vinter

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp