@Mammas nyfiken fråga, om ingen i dåligt förhållande sätter ner foten och begär att männen ska öppna ögonen, hur ska det då bli förändring i de förhållanden som uppenbarligen inte funkar? För min egen del har det känts så självklart att jag måste ta upp problemet för att få en förändring inom närmaste tiden så jag har svårt att se vad annars som ska bli en lösning på problemet eftersom att jag vägrar invänta någon slags förändring i samhället. Jag har svårt att se hur extrabarnet rätt vad det är vaknar upp och inser att denne agerar just så.
I vår relation var det svårt att lösa praktiska ting själva i början utan att det tog på oss och vi tog hjälp utifrån vilket utvecklade oss som människor. Jag visste ju om att det skulle bli problem iom att jag kärade ner mig i just honom (för sakens skull kanske jag ska nämna att jag hängde efter honom och visste väldigt väl vad jag gav mig in på när jag behöll barnet, eller rättare sagt var jag beredd på att stå ensam i princip vilket inte är fallet) men att det skulle gå att lösa så pass omgående med hjälp utifrån och små verktyg hade jag inte drömt om. Därför råder jag även de som har problem med just de ting som nämns i tråden att ta upp det och, om det inte hjälper, ta hjälp utifrån. Det KAN göra underverk.
