Jag genomgår min årliga ångest över, ska en ateist/agnostiker fira jul? Det brukar sluta med någon slags halvmesyr där jag hänger upp adventsstjärnor och har köpt en adventskalender till katten. Det blir en liten (kattsäker) plastgran.
Sedan blir det alltid strul eftersom jag har diverse syskon och fäder på olika håll och kanter som alltid bjuder in, när jag egentligen vill vara helt ensam med katten, göra mig ett eget litet julbord som passar mig, ge mig själv och Megara presenter som passar oss. När jag var liten var julen en enorm grej, jag bakade pepparkakor (enligt recept som gått i min mammas släkt i generationer med konjak i, mycket gott!) lussebullar, klenäter, knäck, kola osv. Planerat och köpt julklappar hela hösten osv. Jag är även en sann jultaliban (wow ingen autokorrekt på det ordet), inga lussebullar förrän den 13, glögg och pepparkakor med blåost under december. Likaså nötter, äpplen satsumas. Ingen smakar på julmaten innan den 24, inklusive skinkan. Ok, musten har jag backat lite på och den kan förtäras innan den 24. Likaså kan julgodis ätas from den 20 eller så.
De senaste åren har all julglädje dock försvunnit. Jag blir bara deprimerad av all hetsen i affärerna och det eviga julblasket i öronen - om det någonsin är förståeligt att någon skulle löpa amok är det en stackars ptsd drabbad affärspersonal som tvingats lyssna på Mariah Carey och Carola på loop i två månader.
Dessutom funderar grinchen i mig vilka elräkningar det blir i januari efter ljusorgien i december
/ MVH 30år gammal själ.
