Jämställt förhållande

[Tantan]

Vi är inte speciellt jämställda sett till vare sig livserfarenhet, ekonomi eller projektledning/strukturering. Men vi försöker hantera livet som det är, dela arbetsuppgifter och göra vardagen lättare för varandra med de förutsättningarna vi har. Inga barn, så det gör det ju lättare.

Såhär. Det är samma för oss, plus barn. Men det faktum att vi inte ha gemensamma barn underlättar, två är vuxna, två bor hemma. Vi hjälps åt men då mina barn är yngst tar jag mest ansvar. Det faktum att det inte är gemensamma barn gör att jag inte blir förbannad för att jag har huvudansvaret för dem. Hans barn är en ren bonus för mig, tack och lov. Jag önskar att vi kunde dela allt lika, men det är inte kompatibelt med livet. Vi har olika arbetstider vilket gör det hopplöst att dela 50/50 och ha ett trevligt liv samtidigt.

 

[Manji]

Nu lever jag inte med en partner just nu. Men, en reflektion kring diskussionen och att "det spelar väl ingen roll vem som gör vilka sysslor osv". Ofta brukar det ju argumenteras för att det blir ganska rättvist ändå om mannen fixar med huset och bilen och kvinnan fixar inne med städning och mat. Men allvarligt, hur lång tid tar det att besikta två bilar en gång per år, jämfört med att dammsuga/våttorka/diska/laga mat VARENDA DAG?

Jo, det spelar faktiskt roll vem som gör vilka sysslor också, och vem som tar ansvar för att sysslorna görs (även om sysslorna i sig delas på). Att vara projektledare på ett projekt på jobbet är liksom ett jobb i sig - och även hemma tar det både tid och kraft och fokus att vara ensam om att ha koll på allt hela tiden, även om man hjälps åt med utförandet.

Alla lever inte som dig.

Våra sysslor är så mycket mer än laga mat, diska, dammsuga, tvätta kläder och besiktiga bilarna en gång om året.

Även när diska, laga mat, dammsuga, tvätta kläderna och bilarna är besiktigade kvarstår never ending underhåll av fastigheter, skogsskötsel, ved, bilreparationer (vi lagar och utför all service själv inkl sökande och inköp av delar billigt), trädgårdsskötsel, barnomsorg osv.

När vi sätter oss i soffan gör vi det samtidigt i stort sett. Har man barn har man alltid något att göra, t ex leka med barnen medan den andra gör sysslor.

Vi har inte kommit överrens om något, vi projektleder inte varandra, vi hugget i där det behövs mest just då och inom det vi är bäst/effektivast på.

Det blir allt som oftast den typiska uppdelningen.

Jag förstår inte alls hur det kan vara viktigt vem av oss det är som tajmar kamremmen rätt och vem som diskar?

"Ah men dina barn lär sig"

Ah mina barn ser två individer som sammarbetar och kompletterar varandra, de lär sig sammarbete och problemlösning.

 

[Palermo]

Andra personer som dömer en utan att egentligen veta så mycket kan man också kasta in i ekvationen av saker att navigera i.

Det finns ju fler tolkningar än "dömer", oavsett vad det betyder.

 

[MiniLi]

Känner att jag hade kunnat skriva en uppsats om det här. Som samhällsintresserad kvinna och mamma. Men just idag är jag avgrundstrött efter att ha överlevt en månad med hård press från arbetsliv, VAB och barnakut. Min sammanfattning är att vi gör vårt allra bästa och att det är förbaskat svårt. Samhällets förväntningar, att leva efter sina egna principer och att få livet att gå ihop. Diskussionen om jämställdhet, vilka exempel vi sätter för våra barn och att bidra lika mycket till vårt gemensamma liv är något som är ständigt närvarande i vår relation och det är bra nog.

Jag tror det viktiga är att man som du vågar vara lite prestigelös i det hela och erkänna att det faktiskt är jättesvårt. Det är ju fullt rimligt att göra det man behöver för att ta sig igenom vardagen, men samtidigt kunna säga att ”nej, nu är livet alldeles för svårt och vi får inte till den jämställda flrdelningen som vi hade önskat”. Har man den medvetenheten är det förmodligen lättare att liksom komma på banan igen när saker lättar upp.

 

[Milosari]

Jag förstår inte alls hur det kan vara viktigt vem av oss det är som tajmar kamremmen rätt och vem som diskar?

"Ah men dina barn lär sig"

Ah mina barn ser två individer som sammarbetar och kompletterar varandra, de lär sig sammarbete och problemlösning.

Det är väl klart att det är viktigt. Eller menar du att det är vårt biologiska kön som avgör om vi blir intresserade av (och duktiga på) att fixa kamremmen? Att tänka att barnen får bryta mönstret är ju att dumpa kampen på dem. För det kommer ju så mycket mer i paketet traditionella könsroller än bara det praktiska arbetet med kamremmen.

 

[Milosari]

Det är ju en kraftig övrrdrift att säga att min man inte vill vara med sina barn för att han tycker kl 18 är en bra tid att komma hem på vardagar? Övrig tid gör vi typ allt tillsammans, jämt. Vet inte om jag önskar mina barn en annan framtid, jag tänker att det egentligen är ok att jobba på för att man vill (eller behöver) och ta barnpassningshjälp de ev. timmar man behöver det. Ser inget fel i det, bara så att JAG inte vill ha det så. Hur min man känner i den frågan spelar faktiskt inte så stor roll för mig, han prioriterar sina barn övrig tid, det är det viktigtaste för mig tillsammans med det faktum att JAG kan välja att göra annorlunda och istället vara med våra barn.

Nu blir det väldigt mycket försvarsställning och det var inte meningen. Som sagt, så förstår JAG inte hur man kan prioritera så, eller leva med en som gör det. Man kan faktiskt prioritera annorlunda i sitt liv, och välja partner och barn före jobb.

 

[Malibu_Stacy]

Fattar inte den här jämförelsen med bilen. De flesta lägger väl inte tid varje dag på att hålla på med bilen? Att jämföra det med hushållsarbete är ju helt skevt.
Bilen besiktas 1 gång per år. Service i regel 1 gång per år. Däckskifte 2 gånger per år.
Och så ska väl bilen tvättas ibland, men knappast varje dag.
Hushållsarbete sker ju liksom dagligen.

 

[athena_arabians]

Fattar inte den här jämförelsen med bilen. De flesta lägger väl inte tid varje dag på att hålla på med bilen? Att jämföra det med hushållsarbete är ju helt skevt.
Bilen besiktas 1 gång per år. Service i regel 1 gång per år. Däckskifte 2 gånger per år.
Och så ska väl bilen tvättas ibland, men knappast varje dag.
Hushållsarbete sker ju liksom dagligen.

Ja, om en måste greja med bilen lika ofta som en lagar mat, diskar och städar hade jag rekommenderat att leta efter en bättre bil!

 

[Palermo]

Alla lever inte som dig.

Våra sysslor är så mycket mer än laga mat, diska, dammsuga, tvätta kläder och besiktiga bilarna en gång om året.

Även när diska, laga mat, dammsuga, tvätta kläderna och bilarna är besiktigade kvarstår never ending underhåll av fastigheter, skogsskötsel, ved, bilreparationer (vi lagar och utför all service själv inkl sökande och inköp av delar billigt), trädgårdsskötsel, barnomsorg osv.

När vi sätter oss i soffan gör vi det samtidigt i stort sett. Har man barn har man alltid något att göra, t ex leka med barnen medan den andra gör sysslor.

Vi har inte kommit överrens om något, vi projektleder inte varandra, vi hugget i där det behövs mest just då och inom det vi är bäst/effektivast på.

Det blir allt som oftast den typiska uppdelningen.

Jag förstår inte alls hur det kan vara viktigt vem av oss det är som tajmar kamremmen rätt och vem som diskar?

"Ah men dina barn lär sig"

Ah mina barn ser två individer som sammarbetar och kompletterar varandra, de lär sig sammarbete och problemlösning.

Precis som med det där privilegierade perspektivet, SKULLE man ju kunna bestämma sig för att inte organisera sitt liv på ett sådant sätt att de vuxna ständigt måste hugga i där det behövs på fritiden. Där reflektion över tex jämställdhet inte hinns med, inte heller i relation till barnen. Och därför välja en annan livsstil. (Det gör man nog inte när man är mitt uppe i det, men på förhand. Ungefär som att kvinnor avstår barn, därför att föräldraskap i så hög grad riskerar att göra jämställdhet för svårt.)

 

[Breaktown]

Fattar inte den här jämförelsen med bilen. De flesta lägger väl inte tid varje dag på att hålla på med bilen? Att jämföra det med hushållsarbete är ju helt skevt.
Bilen besiktas 1 gång per år. Service i regel 1 gång per år. Däckskifte 2 gånger per år.
Och så ska väl bilen tvättas ibland, men knappast varje dag.
Hushållsarbete sker ju liksom dagligen.

Jag tänker att det är lite som trädgårdsarbete. Det finns en basicnivå som måste genomföras, det är hushållsarbete. Sen finns det oändligt mycket mer som skulle kunna göras, men som är hobby och inte jämförbart med att diska och tvätta.

Utöver det så det också i förhållande till övriga sysslor i hemmet. Det är absolut rimligt att det räknas som hushållsarbete att städa och tvätta bilen. Men det är inte rimligt att bilen är skinande ren efter regelbunden handtvätt och pedantiskt städad samtidigt som tvättstugan svämmar över av tvätt, kylskåpet är tomt på mat och barnen visst inte har några vinterskor när det blev kallt.

 

[athena_arabians]

Vi är väldigt jämställda... eftersom vi är särbos. Vi har väldigt olika syn på jämställdhet och feminism men det är som sagt inget problem eftersom vi inte bor ihop.

Hade vi haft barn hade jag förmodligen hamnat i kvinnofällan (nu är det verkligen inte enda orsaken till att vi inte har barn, det är främst för att jag inte ville eller kunde).

 

[Lingon]

Jag tänker att det är lite som trädgårdsarbete. Det finns en basicnivå som måste genomföras, det är hushållsarbete. Sen finns det oändligt mycket mer som skulle kunna göras, men som är hobby och inte jämförbart med att diska och tvätta.

Utöver det så det också i förhållande till övriga sysslor i hemmet. Det är absolut rimligt att det räknas som hushållsarbete att städa och tvätta bilen. Men det är inte rimligt att bilen är skinande ren efter regelbunden handtvätt och pedantiskt städad samtidigt som tvättstugan svämmar över av tvätt, kylskåpet är tomt på mat och barnen visst inte har några vinterskor när det blev kallt.

Jag håller med. Det är här problem uppstår när par har delat upp hushållssysslorna mellan sig på ett strikt sätt som man ser rätt ofta. Kvinnan städar och lagar mat och mannen fixar med bilen och utomhus.

 

[Tantan]

Precis som med det där privilegierade perspektivet, SKULLE man ju kunna bestämma sig för att inte organisera sitt liv på ett sådant sätt att de vuxna ständigt måste hugga i där det behövs på fritiden. Där reflektion över tex jämställdhet inte hinns med, inte heller i relation till barnen. Och därför välja en annan livsstil. (Det gör man nog inte när man är mitt uppe i det, men på förhand. Ungefär som att kvinnor avstår barn, därför att föräldraskap i så hög grad riskerar att göra jämställdhet för svårt.)

Ja, jag skulle aldrig i livet vilja bo på en gård. För mycket jobb och alltid oro för tak, fukt, att hinna allt. Förstår inte hur folk gör. Renoveringsprojekt likaså. Mitt drömboende är kanske ett hus någon annan sköter. Någon annan än min partner eller jag. Jag har bestämt att nästa boende blir lägenhet. Jag vill läsa, inte svära över avlopp och måla vindskivor.

 

[jeennnnyy]

Nu blir det väldigt mycket försvarsställning och det var inte meningen. Som sagt, så förstår JAG inte hur man kan prioritera så, eller leva med en som gör det. Man kan faktiskt prioritera annorlunda i sitt liv, och välja partner och barn före jobb.

Jag känner mig inte alls i försvarsställning, undra vad som får dig att tro det? Måste uttrycka mig dåligt för jag känner noll behov av att försvara att jag prioriterar att vara mer med våra barn än min man gör.. För mig är det noll problematiskt och därför inget jag känner jag behöver försvara…Kanske tycker jag att det inte är ett problem för att han inte tar det som självklart att jag ska göra mer? Utan att det 100% är mitt val. I vårt umgänge har var och varannan person olika barnflickor/au-pairer/barnvakter. Det skulle vi också kunna ha. Och vi har hyfsat lika möjlighet att betala för sån lösning. Bara det att jag inte vill, alltså är jag mer med barnen. Av rent egoistiska skäl, typ

 

[Sassy]

Ja, om en måste greja med bilen lika ofta som en lagar mat, diskar och städar hade jag rekommenderat att leta efter en bättre bil!

Ja, herregud! Jag har en 16 år gammal fransk småbil, dvs något som alla förståsigpåare skulle utgå från är någon form av katastrof, och lägger väl lika mycket tid på den på ett år som jag borde lägga på hushållet varje vecka.

Vissa vintrar får jag iofs lägga en del tid på snöskottning, så just de veckorna kanske det jämnar ut sig?

Jag är rätt säker på att mina föräldrar inte hade någon riktad jämställdhetsagenda när jag växte upp, men jag var tvungen att lära mig hur man gjorde enklare bilfix och annat, min lillebror har inte gjort det. Det var nog snarast ett utslag av att de var måna om att vi skulle vara kapabla och relativt oberoende som vuxna, och min bror visade aldrig något intresse för aktiviteter som krävde en bil (och tog inte heller körkort förrän efter 30) medan jag hade häst som tonåring och körde upp två veckor efter min 18-års dag.

 

[athena_arabians]

Ja, herregud! Jag har en 16 år gammal fransk småbil, dvs något som alla förståsigpåare skulle utgå från är någon form av katastrof, och lägger väl lika mycket tid på den på ett år som jag borde lägga på hushållet varje vecka.

Vissa vintrar får jag iofs lägga en del tid på snöskottning, så just de veckorna kanske det jämnar ut sig?

Jag är rätt säker på att mina föräldrar inte hade någon riktad jämställdhetsagenda när jag växte upp, men jag var tvungen att lära mig hur man gjorde enklare bilfix och annat, min lillebror har inte gjort det. Det var nog snarast ett utslag av att de var måna om att vi skulle vara kapabla och relativt oberoende som vuxna, och min bror visade aldrig något intresse för aktiviteter som krävde en bil (och tog inte heller körkort förrän efter 30) medan jag hade häst som tonåring och körde upp två veckor efter min 18-års dag.

Särbon har en Cittra... jag hävdar att något franskt kommer aldrig att vara registrerat på mig

 

[jeennnnyy]

Jag känner mig inte alls i försvarsställning, undra vad som får dig att tro det? Måste uttrycka mig dåligt för jag känner noll behov av att försvara att jag prioriterar att vara mer med våra barn än min man gör.. För mig är det noll problematiskt och därför inget jag känner jag behöver försvara…Kanske tycker jag att det inte är ett problem för att han inte tar det som självklart att jag ska göra mer? Utan att det 100% är mitt val. I vårt umgänge har var och varannan person olika barnflickor/au-pairer/barnvakter. Det skulle vi också kunna ha. Och vi har hyfsat lika möjlighet att betala för sån lösning. Bara det att jag inte vill, alltså är jag mer med barnen. Av rent egoistiska skäl, typ

Jag känner mig inte alls i försvarsställning, undra vad som får dig att tro det? Måste uttrycka mig dåligt för jag känner noll behov av att försvara att jag prioriterar att vara mer med våra barn än min man gör.. För mig är det noll problematiskt och därför inget jag känner jag behöver försvara…Kanske tycker jag att det inte är ett problem för att han inte tar det som självklart att jag ska göra mer? Utan att det 100% är mitt val. I vårt umgänge har var och varannan person olika barnflickor/au-pairer/barnvakter. Det skulle vi också kunna ha. Och vi har hyfsat lika möjlighet att betala för sån lösning. Bara det att jag inte vill, alltså är jag mer med barnen. Av rent egoistiska skäl, typ

Känner att jag måste tillägga, för låter värre än vad det är. Vi gör lika mkt hushållsarbete, är det nån som för mer är det min man. Han handlar tex all mat, vet knappt när jag satt min fot i en affär senast. Han är också väldigt engagerad i barnens sportaktiviteter, är lagledare i deras respektive fotbollslag, hänger alltid med dem på matcher etc. Men jag gör ändå mer, så i ett utifrån perspektiv ser vi nog inte särskilt jämställda ut i vardagen

 

[Mineur]

Förmodligen inte, men vi är i alla fall medvetna om det och pratar om det när det är något som skaver. Det är som sagt oerhört svårt att få till, av olika anledningar, men jag inbillar mig att det är ett lovande tecken att båda i alla fall är medvetna om det och pratar om det. Min man fick senast igår avbryta mig mitt i en harang om allt jag skulle fixa i lägenheten med ett "But hang on a second, why should you be doing everything?". Samtidigt är det ibland jag som får påpeka att nu känns det som att jag gör lite för mycket av det som borde vara vårt gemensamma ansvar, och så pratar vi om det och försöker att få till en förbättring. För mig är det främst projektledarrollen jag har svårt att hålla mig ifrån. Men det är en ständigt pågående process och jag tror att det är viktigt att stämma av med sig själv och sin partner lite då och då för att se till att vågen inte tippar över för mycket på något håll.

 

[Sassy]

Såklart. Jag tycker inte att könsrollskonservatism kan leda till jämställdhet. Men jag kan lätt se hur någon (man) kan säga sig "vårda relationen" genom att tex jobba över en massa och lämna hem och barn på den andra (kvinna).

(Själv skulle jag aldrig ens prata om att "vårda relationen". Jag tänker att vi är två personer som (med fördel) relaterar. Relationen som substantiv är lite feltänkt för mig. Just för att man är (minst) två olika personer.

Man fungerar säkert olika där, men för mig har tankesättet att relationer (inte bara i kärleksförhållanden) är en egen entitet som behöver ses efter varit väldigt värdefull. Då är det lättare för mig att se om relationen faktiskt är något som är bra för mig, oberoende av hur jag i stunden känner för den eller de som ingår i den. I de långa förhållanden jag haft har det också varit ett sätt att komma ihåg att inte mest leva parallella liv när det varit mycket annat.

Särbon har en Cittra... jag hävdar att något franskt kommer aldrig att vara registrerat på mig

Jag var på väg att köpa en Saab, men hjärnan fick vinna över hjärtat den här gången. Som väl är har den lille rackaren till Pegga varit som en bra ponny, inte snabbast och definitivt inget man har för att imponera, men den tuggar och går och sköter sitt jobb och har extremt låga krav för att funka. Varje dag, oavsett väder. Är man inte så stor är den också påfallande bekväm. (Fast jag hoppas innerligt att jag kommer hinna äga någon helt egen Saab ett tag innan de helt går ur tiden.)

 

[Svartkatt]

Men om man hårddrar det så är väl de tråkigaste uppgifterna för ett par utan barn (med barn tillkommer ju en hel drös andra grejer) just städa och laga mat. För det måste göras precis hela tiden. Möjligtvis om man har stor trädgård med massa gräs så kan väl gräsklippning kanske jämställas med dammsugning under den tiden på året när gräset växer, å andra sidan är det ju minst ett halvår som man slipper det.

Jag har inget emot att städa, jag är pedant och har en betydligt lägre smärttröskel för när jag mår bra än vad folk kanske generellt sett har. Däremot avskyr jag allt vad matlagning heter, jag är svindålig på det, allt blir äckligt och ingen kommer vilja äta det, så för att slippa matlagningshelvetet hade jag glatt skött all tvätt och städning till exempel. Men det är ju jag det. Hade jag haft en partner som också hatade matlagning hade vi väl fått försöka lösa det genom att äta varm mat på lunchen på jobbet eller nått för att slippa det hemma.