Sen är det väl också så att man är färgad av hur det ser ut där man bor, hur man är uppväxt och hur andra personer i ens närhet beter sig. Jag kommer från ett samhälle där pappor så sent som vid millenieskiftet fortfarande inte gjorde ett smack hemma, mest fanns i tvsoffor framför sportprogram eller i ett garage och aldrig lyfte ett finger i hemmet. Allt medan mammorna trots allt hade börjat yrkesarbeta och var tvungna att bolla runt barn, hem och jobb. Min pappa som tog ledigt från jobbet när det var skollov för att åka med oss till simhallen och alltid följde med på aktiviteter som inte var fotboll (för där kunde kanske pappor engagera sig, men för guds skull bara pojkfotboll) stack ut som ett stoppljus.
Jag tycker verkligen det blir fel om en part vägrar göra tråkiga sysslor (vilket väl traditionellt är de "kvinnliga" sysslorna i ett hem som räknas som tråkiga). Jag tycker också det är fel om den ena parten inte deltar rättvist i skötseln av gemensamma barn. Men jag är egentligen för att var och en familj får göra det som känns bäst för dem, bara de är överens. Men det blir samtidigt svårt för mig att riktigt associera till problemet eftersom den största puckeln att ta sig över verkar vara när det blir barn inblandade och jag dels varken har några barn och dels heller aldrig kommer få.
Jag tycker verkligen det blir fel om en part vägrar göra tråkiga sysslor (vilket väl traditionellt är de "kvinnliga" sysslorna i ett hem som räknas som tråkiga). Jag tycker också det är fel om den ena parten inte deltar rättvist i skötseln av gemensamma barn. Men jag är egentligen för att var och en familj får göra det som känns bäst för dem, bara de är överens. Men det blir samtidigt svårt för mig att riktigt associera till problemet eftersom den största puckeln att ta sig över verkar vara när det blir barn inblandade och jag dels varken har några barn och dels heller aldrig kommer få.