Jämställt förhållande

Sen är det väl också så att man är färgad av hur det ser ut där man bor, hur man är uppväxt och hur andra personer i ens närhet beter sig. Jag kommer från ett samhälle där pappor så sent som vid millenieskiftet fortfarande inte gjorde ett smack hemma, mest fanns i tvsoffor framför sportprogram eller i ett garage och aldrig lyfte ett finger i hemmet. Allt medan mammorna trots allt hade börjat yrkesarbeta och var tvungna att bolla runt barn, hem och jobb. Min pappa som tog ledigt från jobbet när det var skollov för att åka med oss till simhallen och alltid följde med på aktiviteter som inte var fotboll (för där kunde kanske pappor engagera sig, men för guds skull bara pojkfotboll) stack ut som ett stoppljus.

Jag tycker verkligen det blir fel om en part vägrar göra tråkiga sysslor (vilket väl traditionellt är de "kvinnliga" sysslorna i ett hem som räknas som tråkiga). Jag tycker också det är fel om den ena parten inte deltar rättvist i skötseln av gemensamma barn. Men jag är egentligen för att var och en familj får göra det som känns bäst för dem, bara de är överens. Men det blir samtidigt svårt för mig att riktigt associera till problemet eftersom den största puckeln att ta sig över verkar vara när det blir barn inblandade och jag dels varken har några barn och dels heller aldrig kommer få.
 
Jämställt kan det i mina ögon vara först när:
1. Parterna i förhållandet är lika beroende/oberoende av förhållandet (vilket i praktiken kan vara svårt genom en livstid men det bör åtminstone inte vara inbyggt i de val man gjort just för hur relationen ser ut).
2. Man tar någorlunda lika ansvar för att vårda relationen och värna sin partners möjligheter och behov.

Vem som gör vad har rätt lite att göra med det när man ser det ur den synvinkeln, så länge rollfördelningen inte är baserad på eller stärker maktobalans. Sen är ju många sysslor kopplad till en viss resursfördelning (finns det bara en bil och vem har första tjing på den tex?) eller olika krav och tidsåtgång vilket gör att man i praktiken blir mer belastad.
Tydligt formulerat! Jag håller med och det är nog få förunnat att detta sker per automatik. För mig är det ett kontinuerligt görande som båda/alla parter i en relation behöver tycka är viktigt för att kunna närma sig en jämställd relation.
 
Nu har jag inget förhållande, men jag upplever att många förhållanden kan vara hyfsat jämställda innan barn. Det heter oftast fortfarande att "han är bättre på bilar" och "jag (kvinnan) tycker om att gå och småplocka". Men på det stora hela så är det ändå vanligt att man lägger ungefär lika mycket i tid. När barnen kommer är det kört. Hon tar ut majoriteten av föräldradagarna ("vi förlorar minst pengar då, hon vill ändå vara hemma mer än vad han vill"), när hon ändå är hemma så fixar hon allt annat och sen fortsätter det av bara farten. Dessutom är det hon som håller koll på allt från BVC till föräldramöten och utvecklingssamtal. Och när hans lön drar iväg medan hennes inte gör det så blir relationen även ekonomiskt ojämställd.
 
Tydligt formulerat! Jag håller med och det är nog få förunnat att detta sker per automatik. För mig är det ett kontinuerligt görande som båda/alla parter i en relation behöver tycka är viktigt för att kunna närma sig en jämställd relation.

Ja, jag har kommit att se det som att upprätthålla en demokrati. Det är inget självklar process, utan svänger över tid och det är vettigt att ha en horisont att titta på så att man märker om man börjar drifta åt något håll.

Blir en part sjuk hamnar man ju i ett annat läge tex. Barn gör det ofta, om inte annat genom samhällets antaganden och strukturer. Om skillnader i inkomst och tillgångar är stora kräver det också sina lösningar (det vanliga exemplet är ju att avsätta pensionspengar till den som satt sin karriär åt sidan, men det finns fler varianter som jag inte kommer på just nu).
 
Inte alls jämställd om man ser det utifrån men ändå mycket mer jämställd än de flesta andra förhållanden i landet vi bor i.

Men vi är båda nöjda som det är och det tycker jag är viktigast.
 
Jämställt kan det i mina ögon vara först när:
1. Parterna i förhållandet är lika beroende/oberoende av förhållandet (vilket i praktiken kan vara svårt genom en livstid men det bör åtminstone inte vara inbyggt i de val man gjort just för hur relationen ser ut).
2. Man tar någorlunda lika ansvar för att vårda relationen och värna sin partners möjligheter och behov.

Vem som gör vad har rätt lite att göra med det när man ser det ur den synvinkeln, så länge rollfördelningen inte är baserad på eller stärker maktobalans. Sen är ju många sysslor kopplad till en viss resursfördelning (finns det bara en bil och vem har första tjing på den tex?) eller olika krav och tidsåtgång vilket gör att man i praktiken blir mer belastad.
Jag tror att även det faktum att vem som gör vilka arbetsuppgifter (som borde vara gemensamma) påverkar, även om 1) och 2) är uppfyllda. De traditionella könsrollerna kan få mycket stort utrymme att frodas, och jag anser att ett förhållande med traditionella roller aldrig kan vara jämställt. Sen kan folk vara jättenöjda ändå, men det är inte jämställt. Jag tror att man måste vara väldigt aktiv i att INTE falla in i traditionella könsroller eftersom vi nästan alla är uppfostrade till att behålla dem.
 
Snor karamelldrottningens lista och bygger lite:

Städning: han
Tvätt: båda för han tvättar sina kläder och jag mina. Turas om att slänga in handdukar och sånt.
Matlagning: jag
Handling av mat: tillsammans, både planerande och utförande
Trädgård: mest jag med planering och utföring, men han klipper gräs
Stallet: mest jag med det dagliga, men vi kvällsfodrar tillsammans och han är med när jag rider. Stängselbygge tillsammans.
Katterna: mest han. Jag hatar kattlådor.
Husfix: jag, det är jag som har kunskapen och färdigheterna.
Planering och projektledning: mest jag, men i samråd
Drivet till att det blir gjort: han

Pengar: jag kommer aldrig tjäna lika mycket som han mest troligt, men vi delar på ansvaret för planering, betala räkningar osv. Vi räknar inga procent eller potter.

Vad är jämnställt egentligen 🤷? Jag känner mig som en prinsessa som har en partner som städar huset superrent varje dag, han känner sig som en prins som får lagad mat serverad varje dag.
 
Jag skulle säga att vi är jämställda. Vi delar på allt, i bemärkelsen att var och en gör det den är bra på. Jag är bra på att laga mat, han är bra på att städa.
Jag har bättre koll på saker medan han är bra med barnet.
Den som behöver rena kläder startar tvättmaskinen.
Allt ekonomiskt delar vi lika. Jag tjänar ofta lite mer, så jag har skjutit till lite mer när det behövs.
 
Lite av en spin-off på tråden om relationsråd.

Vad tänker ni när ni läser rubriken?
Tycker ni att ert förhållande är jämställt? Har ni aktivt jobbat/jobbar ni för att det ska vara/bli det?
Eller är det inget ni känner att ni har intresse av?
Övriga tankar?

:)
Nej! Innan barn ganska, vi gör ungefär lika mkt hushållsarbete även efter barn men jag tar våra barn MYCKET mer. Och då är ändå min man en rätt närvarande och planerande pappa. Helger tar vi ungefär lika men i veckorna är jag mer med dem. Han lägger mer fokus och tid på sitt jobb än mig och då jobbar jag ändå heltid och har chefsjobb på stort företag..
 
Jämställt kan det i mina ögon vara först när:
1. Parterna i förhållandet är lika beroende/oberoende av förhållandet (vilket i praktiken kan vara svårt genom en livstid men det bör åtminstone inte vara inbyggt i de val man gjort just för hur relationen ser ut).
2. Man tar någorlunda lika ansvar för att vårda relationen och värna sin partners möjligheter och behov.

Vem som gör vad har rätt lite att göra med det när man ser det ur den synvinkeln, så länge rollfördelningen inte är baserad på eller stärker maktobalans. Sen är ju många sysslor kopplad till en viss resursfördelning (finns det bara en bil och vem har första tjing på den tex?) eller olika krav och tidsåtgång vilket gör att man i praktiken blir mer belastad.
För mig är 2. ovan lite svårbegriplig. Att "värna relationen" skulle väl kunna ske också på mycket ojämställda sätt. Tex genom tydligt gammaldags könsroller där parterna trivs, är nöjda (enligt vad de säger) och tycker att de kompletterar varandra. Men jämställt är det ju inte.
 
För mig är 2. ovan lite svårbegriplig. Att "värna relationen" skulle väl kunna ske också på mycket ojämställda sätt. Tex genom tydligt gammaldags könsroller där parterna trivs, är nöjda (enligt vad de säger) och tycker att de kompletterar varandra. Men jämställt är det ju inte.

I traditionella könsroller ser jag en väldigt övervikt till att det är kvinnan som vårdar relationen och stöttar mannens möjligheter och behov, medan mannens uppgift mest består i materiella ting som för mig faller utanför att just "vårda relationen". Att ta hand om bilen eller betala räkningarna är alltså inte att vårda sin relation. Att fråga sin partner om hur hen ser på tillvaron, vart hen vill i livet och ha det i bakhuvudet när man fattar beslut är det. Att jobba på sin egen känslomässiga utveckling och kommunikation är det också i viss mån.
 
Jag tror att även det faktum att vem som gör vilka arbetsuppgifter (som borde vara gemensamma) påverkar, även om 1) och 2) är uppfyllda. De traditionella könsrollerna kan få mycket stort utrymme att frodas, och jag anser att ett förhållande med traditionella roller aldrig kan vara jämställt. Sen kan folk vara jättenöjda ändå, men det är inte jämställt. Jag tror att man måste vara väldigt aktiv i att INTE falla in i traditionella könsroller eftersom vi nästan alla är uppfostrade till att behålla dem.

Jag tänkte mer ur andra perspektivet; det räcker inte att byta sysslor med varandra för at kunna kalla sig jämställd. Sen håller jag helt med om att det är snudd på omöjligt att vara jämställd i relationen om man håller sig rätt fast inom de traditionella könsrollerna. Strukturen är ju sådan att de rollerna ger mannen mer makt och kvinnan mer ständigt pågående ansvar i hemmet.
 
Jag tänkte mer ur andra perspektivet; det räcker inte att byta sysslor med varandra för at kunna kalla sig jämställd. Sen håller jag helt med om att det är snudd på omöjligt att vara jämställd i relationen om man håller sig rätt fast inom de traditionella könsrollerna. Strukturen är ju sådan att de rollerna ger mannen mer makt och kvinnan mer ständigt pågående ansvar i hemmet.
Ja det håller jag med om, bytet av arbetsuppgifter gör liten eller ingen skillnad om man inte gör annat också.
 
Hyffsat jämställda ändå.
Han handlar och lagar mat. Jag tvättar och städar mer än honom.
50/50 med barnen.
Han gör allt med bilarna, snickrar osv.
Hjälps åt med trädgården.
 
Nej! Innan barn ganska, vi gör ungefär lika mkt hushållsarbete även efter barn men jag tar våra barn MYCKET mer. Och då är ändå min man en rätt närvarande och planerande pappa. Helger tar vi ungefär lika men i veckorna är jag mer med dem. Han lägger mer fokus och tid på sitt jobb än mig och då jobbar jag ändå heltid och har chefsjobb på stort företag..
Men vad jämför du honom med när du säger att du tar barnen MYCKET mer? Varför tar han inte 50 %?

Jag tycker att det är så obegripligt att man konstaterar att "jahapp såhär blev det" och accepterar situationen. Det är inte meningen att hänga ut dig på något sätt, för jag tror att du är precis som de flesta. Men ja, det är kanske anledningen till att jag inte har varit sambo på många år. Jag klarar inte den kompromissen.
 
Vi har så olika förutsättningar (olika inkomst, han har barn och jag inte) och bor inte ihop så svårt att svara på. Men det vi gör tillsammans är hyfsat jämställt, ingen är den enväldiga projektledaren vilket är väldigt skönt då jag haft den rollen i andra förhållanden. Han har 100% ansvar för sina barn sina barnveckor och inget som rör barnen läggs över på mig.
 
Nu har jag inget förhållande, men jag upplever att många förhållanden kan vara hyfsat jämställda innan barn. Det heter oftast fortfarande att "han är bättre på bilar" och "jag (kvinnan) tycker om att gå och småplocka". Men på det stora hela så är det ändå vanligt att man lägger ungefär lika mycket i tid. När barnen kommer är det kört. Hon tar ut majoriteten av föräldradagarna ("vi förlorar minst pengar då, hon vill ändå vara hemma mer än vad han vill"), när hon ändå är hemma så fixar hon allt annat och sen fortsätter det av bara farten. Dessutom är det hon som håller koll på allt från BVC till föräldramöten och utvecklingssamtal. Och när hans lön drar iväg medan hennes inte gör det så blir relationen även ekonomiskt ojämställd.

Håller med, att pappan ska ta ansvar dessutom motarbetas också av barnvård, skola, sjukvård. Dom ringer mamman först även om pappan står som första kontakt typ hela tiden, gör inte saken speciellt bättre heller.


Förstår verkligen varför män gärna vill bli pappor medens kvinnor numera är mer tveksamma. Män vill ha barn på samma sätt som barn vill ha en hund.
 
Lite av en spin-off på tråden om relationsråd.

Vad tänker ni när ni läser rubriken?
Tycker ni att ert förhållande är jämställt? Har ni aktivt jobbat/jobbar ni för att det ska vara/bli det?
Eller är det inget ni känner att ni har intresse av?
Övriga tankar?

:)
Helt jämställt. Jag kan liksom inte se mig leva i ett äktenskap där det inte är så. Hade aldrig accepterat det. Jag tjänar också en hel del mer än min man men det gjorde jag inte när vi träffades så det påverkar oss inte. Har helt gemensam ekonomi. Alla pengar är våra pengar.
Vi gör det som behövs. Inget uppdelat mer än att jag lagar mat och han tar disken. Behövs det tvättas så tar den som ser det hand om det. Samma med målning och allting annat.

Vi har inga barn och ville inte ha heller.
 
Senast ändrad:
Med tanke på tidigare relationer.
En partner som kan tänkas göra kaffe på morgonen, tar tag i saker när det behövs och inte när denne får lust, att man delar på hushållsarbetet och bilar.
Nu kommer jag aldrig bo ihop med någon på det sättet igen
 

Liknande trådar

Relationer Träffade min nuvarande sambo för ca 4 år sedan och vi har ett barn tillsammans som nu är ca 2 år. Förhållandet är inte alls bra och de...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
10 057
Senast: monster1
·
Skola & Jobb Ja rubriken sög, kom inte på något bättre. Där jag jobbar har man nu krävt att alla ska fylla i sina kroppsmått i vårt system. Detta...
6 7 8
Svar
140
· Visningar
8 228
Senast: soom
·
Relationer Jag går och funderar och undrar lite om det finns roliga solskenshistorier om relationer som återuppstått? Jag har tex ett ex sen...
2
Svar
22
· Visningar
2 538
Senast: lingonben
·
S
Relationer Hej. Jag har har en relation med en man sedan 21 månader. Väldigt mkt kärlek mellan oss. Vi bor på olika orter men träffas så ofta vi...
4 5 6
Svar
112
· Visningar
6 932
Senast: Sassy
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp