Hanhundar och löptikar

MML

Trådstartare
Jag funderar på det här med hanhundar och löptikar, och vad det är som gör att hanar kan reagera så väldigt olika.

Vi har fyra hanar i vår flock, i varierande ålder från valp till över 10 år gammal. Jag har, kanske främst för några år sedan, fått höra att det "inte går" att ha (okastrerade) hanar tillsammans, eftersom de då löper stor risk att hamna i bråk med varandra om det finns en löptik i närheten. Särskilt omöjligt ska det vara med hundar som är ganska likvärdiga i ålder och storlek, vilket våra två yngsta är (det är ca 1,5 år dem emellan, samma ras)

Nu tror jag att sannolikheten att de ska börja bråka om en löptik finns i närheten är väldigt liten, men jag funderar ändå en del på det här. Inom "min" ras kan jag inte minnas att jag hört någon prata om att deras hanhund blir särskilt jobbig kring löptikar eller så, medans jag hört av en del hanhundsägare med annan ras att deras hundar kan bli både stressade, tappa aptiten, sitta vid dörren och yla, bli aggressiv mot andra hanhundar o. s. v. om det finns en löptik i byn.

Vad är det som gör att vissa hundar/raser påverkas så mycket mer än andra? Går det att säga något om vissa raser/typer av hundar löper större eller mindre risk att bli påverkade än andra? Spontant tänker jag att de raser som är avlade för arbete borde vara inindre benägna att påverkas så starkt av löptikar, men jag vet inte om det stämmer?

Och så undrar jag, är det här något som går att träna på? Kan man vänja en hanhund vid att "bete sig normalt" även med löptikar i närheten, eller är det s. a. s. redan kört för en hanhund som blir väldigt påverkad av löptikar? Jag tänker dels på hemma i vardagen, men också om man har en hund som man tävlar med, ställer ut, eller är aktiv i någon sport med många hundar. Är det något man måste välja bort, om man har den typen av hund som har det väldigt jobbigt med löptikar?
 
Jag skulle nog säga att risken istället är rätt stor även om du har milda raser så brukar en höglöpande tik kunna trigga.

Jo, jag har som sagt förstått att vissa har den uppfattningen/åsikten att det är så. Jag är inte så intresserad av att diskutera riskbedömning kring just våra hanar, utan vill främst allmänt veta om det är något som varierar mellan raser, varför vissa hanhundar reagerar så mycket mer än andra, om det går att "träna bort" eller i alla fall minska problembeteenden o. s. v.
 
Genetik där man avlar på översexuellt skräp bland annat o i många fall jag sett bland nära även brist på träning/uppfostran… Många i min närhet kör med "men de e så synd om han när tikar löper så vi låter han va" istället för att faktiskt som med alla andra störningar träna o ställa krav. Jag har två okastrerade hanar o två okastrerade tikar o här beter man sej oavsett störning, man får inte slita i kopplet eller tjuta bara för att de e en löptik i närheten, man ska sitta när jag säger de trots löp osv. Mina har utsatts för tikar i alla stadier av löp sen dagen dom kom hem för dom ska kunna lyssna o jobba ändå.
 
Genetik där man avlar på översexuellt skräp bland annat o i många fall jag sett bland nära även brist på träning/uppfostran… Många i min närhet kör med "men de e så synd om han när tikar löper så vi låter han va" istället för att faktiskt som med alla andra störningar träna o ställa krav. Jag har två okastrerade hanar o två okastrerade tikar o här beter man sej oavsett störning, man får inte slita i kopplet eller tjuta bara för att de e en löptik i närheten, man ska sitta när jag säger de trots löp osv. Mina har utsatts för tikar i alla stadier av löp sen dagen dom kom hem för dom ska kunna lyssna o jobba ändå.

Förstår jag dig rätt i att du menar att det (till viss del) är rasbundet, då?

Jag har nog - utan att egentligen reflekterat särskilt kring det - tänkt lite liknande det du skriver, att det är en störning som alla andra och att man ska kunna bete sig ändå. Samtidigt förstår jag ju att det inte är lika lätt om man har en hund som blir väldigt starkt påverkad av löptikar.
 
Jo, jag har som sagt förstått att vissa har den uppfattningen/åsikten att det är så. Jag är inte så intresserad av att diskutera riskbedömning kring just våra hanar, utan vill främst allmänt veta om det är något som varierar mellan raser, varför vissa hanhundar reagerar så mycket mer än andra, om det går att "träna bort" eller i alla fall minska problembeteenden o. s. v.
Ja jag hade iaf inte chansat sen bör dom ju kunna bete sig när dom är i arbete på något vis men jag hade inte lämnat två hanar själva bredvid en löptik och hoppats på det bästa.
 
Förstår jag dig rätt i att du menar att det (till viss del) är rasbundet, då?

Jag har nog - utan att egentligen reflekterat särskilt kring det - tänkt lite liknande det du skriver, att det är en störning som alla andra och att man ska kunna bete sig ändå. Samtidigt förstår jag ju att det inte är lika lätt om man har en hund som blir väldigt starkt påverkad av löptikar.
Det är rasbundet då vissa hanar avlats på sin maskulinitet för att gå fint på utställningar.
Utställningar lyckan till allt.
 
Intresset för tikar skulle jag säga är medfött. Min äldste hane är, och har alltid varit, väldigt tikfixerad. Om inte jag punktmarkerar honom så uppvaktar han järnet även om tiken inte löper. De första två åren var helt hopplöst att exempelvis gå kurs med löptik, men nu är det inga problem. Så svaret på om det går att lära en hanhund att bete sig normalt är ja. Lägger jag Svante plats bredvid en löptik så ligger han där.

Min yngre hund är snart två och han har inte alls samma intresse. Skillnaden är milsvid. Vi tränar i inomhushall och han visar att han vet om en tik löper, men han tycker att godis och matte är mer värt.

Jag upplever inga tendenser till bråk mellan mina killar, men jag skulle inte försätta dem i en situation där jag ser en risk för konflikt. Äldsta hunden har varit i slagsmål med andra hanhundar i situationer där det funnits tikar eller där har han helt plötsligt känt behov av att försvara sin "lillebror". Jag skulle därför inte släppa dem med en tik som skulle kunna trigga konflikt.

Ingen av dem reagerar på löptikar i grannskapet.
 
Förstår jag dig rätt i att du menar att det (till viss del) är rasbundet, då?

Jag har nog - utan att egentligen reflekterat särskilt kring det - tänkt lite liknande det du skriver, att det är en störning som alla andra och att man ska kunna bete sig ändå. Samtidigt förstår jag ju att det inte är lika lätt om man har en hund som blir väldigt starkt påverkad av löptikar.
I vissa raser skulle jag nästan vilja säga att de e rasbundet baserat på dom individer jag sett o hört om o framförallt bland en del showavlade
 
Jag som haft hanhund hela livet har aldrig märkt att de skulle bli jobbiga med löptik oavsett ras. Absolut att de i perioder kan fastna på nån fläck ute eller att de äter aningen sämre med löptik i huset.
Det jag märkt av de som har hanar som är väldigt påverkade av löptik är att ägaren påverkar mycket. Jag har tränat med samma personer som vet att jag har löptik och det har verkligen märkts. När jag nästa löp inte säger att tiken löper så går deras träning mycket bättre, så hur mycket är hunden och hur mycket är ägaren?

Sen har jaghört och träffat otaliga avelshanar som inte alls bryr sig om löptik och ägaren säger att de bara visar intresse "rätt dag". Detta också allt från sällskapsras till arbetande raser så uppenbarligen väljer de antagligen rätt hanar eller så vänjer de sig eller en kombination.

Senaste kursen hade vi löptik med och när man inte gör det till en grej så verkade det fungera bra. Sen kanske de undvek att köra på precis samma plats men ändå.

Den hund jag haft som varit mest fixerad vid löptikar var faktiskt vår lilla blandistik, hon var klart mer nosig och "på" än nån av våra hanar varit.

Kanske har jag haft tur? Kanske har jag inte hängt upp mig så mycket på att de nosar och visar lite intresse som unghundar?
Sen finns det absolut hanar som blir mycket påverkade av löptik men jag har ännu inte träffat nån hund personligen som jag upplever ha ett väldigt problematiskt beteende kring löptik.
 
Förstår jag dig rätt i att du menar att det (till viss del) är rasbundet, då?

Jag har nog - utan att egentligen reflekterat särskilt kring det - tänkt lite liknande det du skriver, att det är en störning som alla andra och att man ska kunna bete sig ändå. Samtidigt förstår jag ju att det inte är lika lätt om man har en hund som blir väldigt starkt påverkad av löptikar.
Det är absolut rasbundet till viss del, precis som övriga delar i mentaliteten.
 
Intresset för tikar skulle jag säga är medfött. Min äldste hane är, och har alltid varit, väldigt tikfixerad. Om inte jag punktmarkerar honom så uppvaktar han järnet även om tiken inte löper. De första två åren var helt hopplöst att exempelvis gå kurs med löptik, men nu är det inga problem. Så svaret på om det går att lära en hanhund att bete sig normalt är ja. Lägger jag Svante plats bredvid en löptik så ligger han där.

Min yngre hund är snart två och han har inte alls samma intresse. Skillnaden är milsvid. Vi tränar i inomhushall och han visar att han vet om en tik löper, men han tycker att godis och matte är mer värt.

Jag upplever inga tendenser till bråk mellan mina killar, men jag skulle inte försätta dem i en situation där jag ser en risk för konflikt. Äldsta hunden har varit i slagsmål med andra hanhundar i situationer där det funnits tikar eller där har han helt plötsligt känt behov av att försvara sin "lillebror". Jag skulle därför inte släppa dem med en tik som skulle kunna trigga konflikt.

Ingen av dem reagerar på löptikar i grannskapet.

Tack för svar och delade erfarenheter från dina egna hundar! Det låter verkligen besvärligt med en hund som blir så påverkad som din äldsta, så att man kanske inte får ut så mycket av en kurs om där finns en löptik. Skönt att du kunnat få ordning på det!

Det är klart att man undviker att sätta hundarna i en situation som man tror ökar risken för konflikt. Det var delvis det jag tänkte på, om man har en sådan hund som är väldigt fixerad vid löptikar.
 
Jag som haft hanhund hela livet har aldrig märkt att de skulle bli jobbiga med löptik oavsett ras. Absolut att de i perioder kan fastna på nån fläck ute eller att de äter aningen sämre med löptik i huset.
Det jag märkt av de som har hanar som är väldigt påverkade av löptik är att ägaren påverkar mycket. Jag har tränat med samma personer som vet att jag har löptik och det har verkligen märkts. När jag nästa löp inte säger att tiken löper så går deras träning mycket bättre, så hur mycket är hunden och hur mycket är ägaren?

Sen har jaghört och träffat otaliga avelshanar som inte alls bryr sig om löptik och ägaren säger att de bara visar intresse "rätt dag". Detta också allt från sällskapsras till arbetande raser så uppenbarligen väljer de antagligen rätt hanar eller så vänjer de sig eller en kombination.

Senaste kursen hade vi löptik med och när man inte gör det till en grej så verkade det fungera bra. Sen kanske de undvek att köra på precis samma plats men ändå.

Den hund jag haft som varit mest fixerad vid löptikar var faktiskt vår lilla blandistik, hon var klart mer nosig och "på" än nån av våra hanar varit.

Kanske har jag haft tur? Kanske har jag inte hängt upp mig så mycket på att de nosar och visar lite intresse som unghundar?
Sen finns det absolut hanar som blir mycket påverkade av löptik men jag har ännu inte träffat nån hund personligen som jag upplever ha ett väldigt problematiskt beteende kring löptik.

Vilka intressanta iakttagelser! Jag kan absolut tänka mig att det påverkar hunden, om ägaren/föraren kanske blir ängslig och osäker för att hen vet att där finns en löptik, och hen har en förväntan om att den egna hunden kommer att reagera på det.

Vår gamling gick i avel när han var yngre, men har inte uppvisat något sådant beteende hos oss - varken med eller utan löptik i närheten. Jag kan dock inte avgöra om det är något han fått lära sig, eller om han helt enkelt "bara är sån", eftersom han helt enkelt aldrig varit den typen, hos oss i alla fall.
 
Det är absolut rasbundet till viss del, precis som övriga delar i mentaliteten.

Är det något som finns mer och mindre hos olika raser inom alla möjliga rasgrupper, eller är det vanligare hos vissa?

Jag förstår här av tråden att det kanske är vanligare hos "showavlade" hundraser. Är det t. ex. showlabbe och golden man tänker på då (där har jag förstått att könsbunden aggressivitet förekommer, jag antar att det hänger ihop med det här?) eller är det raser där hela rasen är mer utställningsinriktad?
 
Det är rasbundet till stor del. Flera raser har under senare tid avlats på stor skillnad mellan könen, vilket lett till att man premierat övertypade hanar. Övertypade hanar är övertypade av en anledning - mer testosteron och därmed högre sexuell drift. Även om hanarna blir maffiga i utställningsringen så innebär det ofta att det leder till extrema beteenden kring löptikar, ex. sluta äta, tjuta, rymma, inte kunna slappna av.

Som en liten erfarenhet så kan jag ju dela med mig av att jag nu sitter i soffan med en löptik och två okastrerade hanar. Alla sover djupt. Men så är det BC.
 
  • Gilla
Reactions: MML
Är det något som finns mer och mindre hos olika raser inom alla möjliga rasgrupper, eller är det vanligare hos vissa?

Jag förstår här av tråden att det kanske är vanligare hos "showavlade" hundraser. Är det t. ex. showlabbe och golden man tänker på då (där har jag förstått att könsbunden aggressivitet förekommer, jag antar att det hänger ihop med det här?) eller är det raser där hela rasen är mer utställningsinriktad?

Se mitt tidigare inlägg också. Men lite allmänt kan man säga att det är mer förekommande i raser där hanarna skiljer sig mycket från tikarna, dvs. det finns stora könsskillnader.
 
  • Gilla
Reactions: MML
Jag som haft hanhund hela livet har aldrig märkt att de skulle bli jobbiga med löptik oavsett ras. Absolut att de i perioder kan fastna på nån fläck ute eller att de äter aningen sämre med löptik i huset.
Det jag märkt av de som har hanar som är väldigt påverkade av löptik är att ägaren påverkar mycket. Jag har tränat med samma personer som vet att jag har löptik och det har verkligen märkts. När jag nästa löp inte säger att tiken löper så går deras träning mycket bättre, så hur mycket är hunden och hur mycket är ägaren?

Sen har jaghört och träffat otaliga avelshanar som inte alls bryr sig om löptik och ägaren säger att de bara visar intresse "rätt dag". Detta också allt från sällskapsras till arbetande raser så uppenbarligen väljer de antagligen rätt hanar eller så vänjer de sig eller en kombination.

Senaste kursen hade vi löptik med och när man inte gör det till en grej så verkade det fungera bra. Sen kanske de undvek att köra på precis samma plats men ändå.

Den hund jag haft som varit mest fixerad vid löptikar var faktiskt vår lilla blandistik, hon var klart mer nosig och "på" än nån av våra hanar varit.

Kanske har jag haft tur? Kanske har jag inte hängt upp mig så mycket på att de nosar och visar lite intresse som unghundar?
Sen finns det absolut hanar som blir mycket påverkade av löptik men jag har ännu inte träffat nån hund personligen som jag upplever ha ett väldigt problematiskt beteende kring löptik.
Jag har haft tre hanhundar och det är bara en av dem som varit ett "problem". Sedan har problemet blivit mindre sedan han blev vuxen på riktigt och det är inget som påverkar vår vardag. Jag kräver att han ska uppföra sig och det gör han, även om det inte är med glädje. Jag är exempelvis superstrikt med att han inte får hälsa på andra hundar när vi går kurs, bara för att inte riskera att han hux flux är framme och nosar en löptik i rumpan. Men jag kan ärligt talat säga att det sög när han var tonåring och bar sig åt som ett as när jag var på kurs så fort det fanns en löptik där. Och då gick jag ändå kurs i syfte att lära honom uppföra sig i grupp.
 
Det är rasbundet till stor del. Flera raser har under senare tid avlats på stor skillnad mellan könen, vilket lett till att man premierat övertypade hanar. Övertypade hanar är övertypade av en anledning - mer testosteron och därmed högre sexuell drift. Även om hanarna blir maffiga i utställningsringen så innebär det ofta att det leder till extrema beteenden kring löptikar, ex. sluta äta, tjuta, rymma, inte kunna slappna av.

Som en liten erfarenhet så kan jag ju dela med mig av att jag nu sitter i soffan med en löptik och två okastrerade hanar. Alla sover djupt. Men så är det BC.

Jag är inte särskilt väl påläst om utställningar, så jag har ingen vidare koll på vilka raser som har avlats på stor skillnad mellan könen och där hanarna "ska vara" överdrivet maffiga och maskulina. Hur som helst låter det förstås logiskt att mer testosteron leder till högre sexuell drift och problem därav!
 

Liknande trådar

Övr. Hund Min storpudelhane är 2,5 år och lättstressad. Vi har nyligen flyttat från landet där det mest fanns katter rådjur och harar att nosa...
Svar
1
· Visningar
380
Senast: chimichanga
·
Hundhälsa Jag har, för första gången i mitt liv, blivit med tik. En omplacering, snart fem år gammal, som tidigare bara bott hos sin uppfödare och...
Svar
4
· Visningar
471
Senast: Roheryn
·
Hundhälsa Flertal hanhundar är just nu helt tokiga i min tik. Det ska luktas och slickas om dom får möjlighet, det bryts av oss ägare och så tog...
Svar
4
· Visningar
430
Senast: Wenniz
·
Hundavel & Ras Hej! Jag har börjat fundera på en border collie som nästa hund. Men skulle väldigt gärna få lite input av er som har/kan rasen! :) Kan...
2
Svar
31
· Visningar
2 909
Senast: ildiko
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Valp 2025
  • Uppdateringstråd 31
  • kattförsäkring

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp