Jag kan ändå förstå att man känner sig lite trampad på, gjorde det själv av ett av dina inlägg (att den som lagar sämre mat antingen inte övar tillräckligt eller är oengagerad).
Känner man att man faktiskt arbetar och till och med nästan lyckas med en jämställd relation, så blir det så klart lite tufft när någon med en helt annan definition menar att det nog inte alls är jämställt. Just matlagningen där, är ju mer av en konst i min värld. Det är ett av min sambons största intresse, han åker liksom 50 mil på sin fritid för att gå kurs i surdegsbakning... Jag tycker att det jag gör med matlagning är totalt god enough, men ofta vill han göra det, inte för att han har någon ätstörning utan för att han trivs med det. Han är bättre på matte än mig, sämre på svenska, vilket gör det naturligt att han hjälper min dotter med just matteläxan. Jag har aldrig lyckats bli bra på matte, trots att jag försökt. Tycker det blir tokigt när fördelningen ska gå mot 50% av allt. Vi plockar t ex alltid svamp ihop. Men jag vill gärna rensa den själv (äter inte ens svamp) för jag tycker det är så himla mysigt att pilla med det på kvällarna. Sen äter han den. Det skulle man ju också kunna hävda då är en snedfördelning.
Men jag känner att 50-50 totalt sätt faktiskt hamnar lite i min definition av jämställdhet. Dvs vi har ungefär lika mycket fritid, på det stora hela en jämn fördelning, inget är mer projektledare än den andra osv.