Jämställt förhållande

Förutom det man gör i praktiken, spelar det också ganska stor roll hur man pratar om ämnet med sina barn och andra.

Det här med 50/50 på allt verkar tämligen opraktiskt, men att sträva mot minst 75/25 på enskilda områden är inte så illa, eftersom det gör att båda parter i förhållandet ser till att ha förmågan när den andre är sjuk eller av annan anledning inte kan bidra lika mycket - dessutom gör det att förståelsen är mycket högre än när det existerar 100/0 (eller 95/5)-områden. Och så siktar man mot totalbalansen 50/50 så att båda får liknande möjligheter till annan utveckling på jobb och i intressen. Jag tänker också att man kan diskutera om det är så att majoriteten av områden faller i könsstereotypa fördelningar. Och inse att det inte är ett fritt val och att det kan ha kass påverkan på exempelvis ens barn syn på parförhållanden i framtiden.

Det handlar inte om att nå 50/50 på varje enskilt område; men det är ändå en god diskussionspunkt att hantera när det avviker från det, och inte slentrianmässigt avfärda.

Jag lagar 95 procent av maten och gör 95 procent av inköpen till livsmedel, sköter skolskjuts till 90% och sköter 100% av trädgård och odlingar, vilket inte är optimalt fördelat, men väldigt praktiskt i verkligheten vi lever i. För att inte balansen ska bli väldigt skev med belastning så finns det andra områden där jag bara gör en mindre del. Sen är det väldigt icke svart-vitt i vad som är ett basalt behov och vad som är mer av ett intresse, de går ihop. Exempelvis: man måste såklart inte odla något alls i den värld vi lever i, men det är också gynnsamt ur flera basala aspekter.

Det är inte lätt att hitta en bra balans för alla stakeholders; men jag tror den stora förlusten är den dagen vi slutar ifrågasätta och diskutera frågorna och försöka hitta bättre lösningar på det som är skevt.

Jag vill att alla mina barn ska bli människor med kompletta färdigheter att klara sig riktigt bra i sina liv och i samhället; utan att behöva hitta en partner för att de saknar sådana som drivkraft.
 
Trädgården är väl en sak, jag tänker mer på matlagningen. Där har ni ju en traditionell uppdelning som beror på att du är bättre på matlagning, vilket är i linje med de konservativa och traditionella könsrollerna och högst troligen även är en effekt av desamma.
Jag har ett annat argument just när det kommer till matlagning och andra nödvändigheter.
Och det är att man måste se att klara sig som självstående.
Att inte kunna sköta sina egna basala behov är att göra sig beroende av andra.
Om man har barn så måste man också klara av att på egen hand ta hand om dem.

Män som inte kan ta hand om barnen och hemmet själva är faktiskt oerhört patetiska.
 
Det här! Jag håller med. Och jag ser det inte som ojämställt att dela det så.
Varför måste precis allt delas 50/50 för att det ska "räknas"?
Om målet är jämställdhet, vilket det endast undantagsvis verkar vara, så är det väl rimligt att all som har med jämställdhet att göra "räknas"? Jämställdhet uppstår helt enkelt inte av sig själv.

Om man väljer bort att göra jobbet för att nå jämställdhet, är ju upp till en själv.

Varför vill så många så gärna att andra ska tycka att de är jämställda, när de själva inte lägger två strån i kors för att bli det? Det undrar jag ofya.
 
Förutom det man gör i praktiken, spelar det också ganska stor roll hur man pratar om ämnet med sina barn och andra.

Det här med 50/50 på allt verkar tämligen opraktiskt, men att sträva mot minst 75/25 på enskilda områden är inte så illa, eftersom det gör att båda parter i förhållandet ser till att ha förmågan när den andre är sjuk eller av annan anledning inte kan bidra lika mycket - dessutom gör det att förståelsen är mycket högre än när det existerar 100/0 (eller 95/5)-områden. Och så siktar man mot totalbalansen 50/50 så att båda får liknande möjligheter till annan utveckling på jobb och i intressen. Jag tänker också att man kan diskutera om det är så att majoriteten av områden faller i könsstereotypa fördelningar. Och inse att det inte är ett fritt val och att det kan ha kass påverkan på exempelvis ens barn syn på parförhållanden i framtiden.

Det handlar inte om att nå 50/50 på varje enskilt område; men det är ändå en god diskussionspunkt att hantera när det avviker från det, och inte slentrianmässigt avfärda.

Jag lagar 95 procent av maten och gör 95 procent av inköpen till livsmedel, sköter skolskjuts till 90% och sköter 100% av trädgård och odlingar, vilket inte är optimalt fördelat, men väldigt praktiskt i verkligheten vi lever i. För att inte balansen ska bli väldigt skev med belastning så finns det andra områden där jag bara gör en mindre del. Sen är det väldigt icke svart-vitt i vad som är ett basalt behov och vad som är mer av ett intresse, de går ihop. Exempelvis: man måste såklart inte odla något alls i den värld vi lever i, men det är också gynnsamt ur flera basala aspekter.

Det är inte lätt att hitta en bra balans för alla stakeholders; men jag tror den stora förlusten är den dagen vi slutar ifrågasätta och diskutera frågorna och försöka hitta bättre lösningar på det som är skevt.

Jag vill att alla mina barn ska bli människor med kompletta färdigheter att klara sig riktigt bra i sina liv och i samhället; utan att behöva hitta en partner för att de saknar sådana som drivkraft.
Du gör de sakerna. Din fru/man gör alltså städning, disk, småplock och tvätt i motsvarande grad. Samt, beroende på barnens ålder, läggning, läxhjälp, föräldramöten osv?

Räknas frukost och mellanmål och sånt in i matlagningen, eller är det snarare middag vi pratar om där?
 
Senast ändrad:
Du gör de sakerna. Din fru/man gör alltså städnin och tvätt i motsvarande grad. Samt, beroende på barnens ålder, läggning, läxhjälp, föräldramöten osv?

Räknas frukost och mellanmål och sånt in i matlagningen, eller är det snarare middag vi pratar om där?
Det beror väl på vad man lägger i begreppet.

Jämställt i termer av tid och energi, eller jämställt som i att dela lika på allt?

Vi är hyfsat jämställda i termer av tid och energi, men katastrof i termer av sysslor. Där är det sjukt könsstereotypt. mestadels. Jag sköter blommorna, han hantverkar, typ.

Det är ju inget vidare, men svårt att ändra på. Eller, det är ju bara att göra, men vi har ju så stereotypa intressen.
 
Det beror väl på vad man lägger i begreppet.

Jämställt i termer av tid och energi, eller jämställt som i att dela lika på allt?

Vi är hyfsat jämställda i termer av tid och energi, men katastrof i termer av sysslor. Där är det sjukt könsstereotypt. mestadels. Jag sköter blommorna, han hantverkar, typ.

Det är ju inget vidare, men svårt att ändra på. Eller, det är ju bara att göra, men vi har ju så stereotypa intressen.
Såklart en definitionsfråga. Jag tycker nog att könsstereotypiska uppgifter och jämställdhet står i motsättning till varandra.

Om man orkar ändra på det, beror väl på hur viktigt man tycker att jämställdhet är. Och hur man tänker runt sina barn i sammanhanget. Och om man rentav utåt vill leva ett mindre könsstereotypt exempel.

Och om man tror att dessa saker kan vara del i att utmana konserverande könsrollsmönster.

Kanske visar det sig då att en del av jobbet är värt att göra. (Allra minst upp till nivån att båda parter kan dra runt livet för familjen om tex den ena blir sjuk, säg ett års cancerbehandling, inte tre dagar med snuva, eller nåt.)
 
Jag citerar ingen särskild, utan fortsätter fundera och försöker förstå vad problemet är.

Att vi inte skulle lägga två strån i kors för att bli jämställda är skitsnack. Vi jobbar massor på det. Jag ser bara inte hur det är mer jämställt att dela varenda syssla 50% jämfört med en total "hushållspott" där alla för hushållet viktiga sysslor delas jämnt mellan parterna. Jag viker tvätt, han byter blöja ena dagen. En annan dag är det annorlunda. Måste båda två vika tvätt tillsammans varje gång för att det ska vara jämställt?
 
Det är klart att det påverkar löner. Kvinnor är generellt bättre på och mer intresserade av typ allt som måste göras i hemmet. Det leder till att de gör mer hemma (eftersom de tycker det är roligt och dessutom är bättre på allt), får ett jäkligt kämpigt liv när de försöker både jobba heltid och sköta hemmet och till slut typ går ner i tid. Eller avstår från att ta på sig arbetsuppgifter/roller som gynnar karriären och därmed också lön, eftersom de inte pallar att göra båda.
Männen däremot glider på räkmacka hemma och har därmed ork och tid att göra saker på jobbet som leder till högre inkomst.

Man gör inte per automatik mer utanför arbetstid bara för att man gör mer hushållsarbete. Ofta är det så men inte alltid.

Jag tycker att jämställdhet är när summan av arbete+pendlingstid+övriga sysslor som behöver utföras är samma. Oavsett vad de övriga sysslorna består av. Egna hobbys räknas inte in. Men att hjälpa barnen med deras hobbys gör det. Tycker jag.

Sen är det ett helt annat problem att få summan att vara samma över tid. Exempel: Par med småbarn som bor i hus med trädgård.

Kvinnan sköter allt inne i huset (städning, matlagning, tvätt osv) plus en del trädgårdarbete.
Mannen renoverar huset, sköter bilarna, sköter de tunga uppgifterna i trädgården, tränar barnens fotbollslag.

Där kan summan vara samma för båda medan de har hemmaboende barn. Men säg att barnen flyttar hemifrån. Då försvinner arbetsuppgiften "träna barnens fotbollslag". För kvinnan minskar mängden tvätt, det behöver lagas mindre mat (men inte nödvändigtvis färre måltider), städningen förändras beroende på hur mycket barnen hjälpte till så blir den mer eller mindre. Kanske kan summan fortfarande vara lika för de båda. Kanske är den inte det. Beroende på, som sagt, hur mycket barnen hjälpte till och hur mycket mamman behövde serva barnen.

Sen blir paret äldre och säljer sitt hus och flyttar till lägenhet. Då försvinner nästan alla av mannen arbetsuppgifter. T.o.m. skötseln av bilen minskar eftersom han inte längre har verkstaden han hade när de bodde i hus (eller orken att meka med bilen) så han kör med den till en verkstad istället och betalar för servicen och däckbytena. Kvinnans arbetsuppgifter har inte ändrats så mycket iom flytten från hus till lägenhet, om något alls. Nu är summan definitivt inte samma! Då måste mannen ta över en del av hennes arbetsuppgifter för att summan återigen ska vara samma. Frågan är om han då är kapabel till det? Kan han laga mat, kan han tvätta kläder, kan han städa huset? Kommer han göra det?
 
Det beror väl på vad man anser att målet är?
Är målet att få till en uppdelning som båda trivs med?
Är målet att få till en uppdelning som innebär att båda lägger lika mycket tid sammantaget?
Eller är målet också att vara del i att påverka en förändring i samhället?
Eller någonstans där emellan?

Vad man väljer som mål kommer såklart påverka vad man anser ”räknas” 😊

Jag förstår att vad du syftar på och strävar efter med samhällsförändring är mer djupgående och strukturbrytande än "båda trivs" och "båda lägger lika mycket tid". Men är det verkligen så att dessa och att vara en del i att påverka en förändring är antingen eller?

Jag tänker att den krassa verkligheten är sån att om alla par skulle nå målet "båda lägger lika mycket tid sammantaget", så hade vi VERKLIGEN fått till en förändring i samhället. Sen kommer säkerligen många tycka att den förändringen inte är tillräcklig, den är ju inte lika stor som att allting är 100 % jämställt. Men jag tror inte att man vinner något i att påstå att de som strävar efter att båda parter ska göra lika mycket (och då på riktigt lika mycket) inte också bidrar till en samhällsförändring?
 
Jämställdhet är svårt. Jag har levt snedfördelat tidigare. Åt båda håll. Först där jag gjorde mest, sen där han gjorde mest. Nu försöker jag jobba upp mig och tror att vi närmar oss mer jämställt (i samma relation). Inte räknat i 50/50 på antal sysslor utan i tid. En hel del av det som klassas som "kvinnogöra" tar han initiativ till. Fordon, prata med hantverkare om lösningar, beställa/hämta saker (alltifrån mat till byggmaterial), trädgård osv har legat på mig men naturligtvis är det typiska hemarbetet, barn osv något som tar mer tid i timmar, varför jag försöker hänga med i hans extrema tempo där 😂🙈 men jag tror att vi närmar oss nu, till slut.
 
Jag håller med @Inte_Ung om att det handlar om att kunna klara sig själv.

För mig vore det en mardröm om sambon valde att fortsätta vara min sambo av ren bekvämlighet, eller att själv känna mig tvungen att stanna för att klara mig på någon punkt av det som kan räknas in som "vardagligt liv".

Dessutom, om jag ligger sjuk i en vecka (vilket jag precis gjort), då vill jag varken att det ska bli stökigt hemma, behöva fixa all tvätt själv eller behöva äta en och samma maträtt eller mackor konstant för att han inte klarar av att göra annat. Samma sak gäller såklart åt båda hållen.

Några barn har vi inte och kommer aldrig ha, men vi vill ändå vara i möjligaste mån lika duktiga på allt, för att kunna trivas ihop så kravlöst som möjligt.
 
Nej min teori faller inte alls eftersom en väsentlig punkt i den handlar om vad vi för vidare till framtida generationer. Vi för fortfarande vidare könskonservstiva roller även när vi delar upp saker efter intresse.

Det är väl alldeles utmärkt att som förälder engagera sig i sina barns idrottsförening? Det är väl verkligen vad vi behöver föra vidare till framtida generationer! Föreningslivet behöver fler frivilliga, inte färre. Då är det kanske så att det krävs att någon annan tar ett större ansvar för hemmet? För att man hinner inte allt och två olika personer är just två olika personer. Eller menar du att varannan vecka tränar fotbollsintresserade pappa laget och varannan vecka tränar mamma som inte vet något om fotboll laget bara för att man ska sända rätt budskap till barnen?
 
Jag håller med @Inte_Ung om att det handlar om att kunna klara sig själv.

För mig vore det en mardröm om sambon valde att fortsätta vara min sambo av ren bekvämlighet, eller att själv känna mig tvungen att stanna för att klara mig på någon punkt av det som kan räknas in som "vardagligt liv".

Dessutom, om jag ligger sjuk i en vecka (vilket jag precis gjort), då vill jag varken att det ska bli stökigt hemma, behöva fixa all tvätt själv eller behöva äta en och samma maträtt eller mackor konstant för att han inte klarar av att göra annat. Samma sak gäller såklart åt båda hållen.

Några barn har vi inte och kommer aldrig ha, men vi vill ändå vara i möjligaste mån lika duktiga på allt, för att kunna trivas ihop så kravlöst som möjligt.

Precis det här! Förutom att jag har barn.
 
Du gör de sakerna. Din fru/man gör alltså städning, disk, småplock och tvätt i motsvarande grad. Samt, beroende på barnens ålder, läggning, läxhjälp, föräldramöten osv?

Räknas frukost och mellanmål och sånt in i matlagningen, eller är det snarare middag vi pratar om där?
Nej, inte riktigt så, jag nämnde bara ett par områden med hög obalans. (Frukost räknas in matlagningen men inte mellanmål som inte lagas alls, utom i den mån den som vill äta gör det själv från bra utgångslösningar.) Bara ett barn kvar som också är förbi att behöva mer än lite stöd för att sortera sitt liv. Vi vill båda att barnen så fort som möjligt fått och kunnat ta styr på sina egna liv, med stöd när det behövs.

Det finns ett i grunden högst ojämställt individuellt val som påverkar en hel del, men det ger inget alibi (tycker jag) för att svälja andra obalanser i paketet. Man får respektera varandras val och sedan göra det bästa utgående från det.

Tvätt är det dagliga som hamnar på motsvarande obalans åt andra hållet, förutom att jag ser till att rengöra och hålla tvättutrustningen i rent och gott skick (vilket bara ger enstaka procentpoäng eftersom det är en varannanveckas-syssla snarare än daglig). Föräldramöten tar jag alltid, också av praktiska skäl pga avstånd och transporter, utvecklingssamtal individuella delat lika för att båda ska ha koll. När det gäller andra kontakter (sjukvård och annat) har partner tagit en större del. Läxhjälp har delats efter ämnen genom åren, gissar att jag gjort mer läxhjälp men partner gjort mer påminnelser att läsa inför prov osv.

Vi är definitivt inget mönsterexempel på hur jag vill att det ska vara för att samhället ska bli mer jämställt, annat än att det finns ett intresse att diskutera frågorna, viljan att förse barnen oavsett kön med samma förutsättningar att klara ett helt liv och en strävan i en motvind.
 
Jag citerar ingen särskild, utan fortsätter fundera och försöker förstå vad problemet är.

Att vi inte skulle lägga två strån i kors för att bli jämställda är skitsnack. Vi jobbar massor på det. Jag ser bara inte hur det är mer jämställt att dela varenda syssla 50% jämfört med en total "hushållspott" där alla för hushållet viktiga sysslor delas jämnt mellan parterna. Jag viker tvätt, han byter blöja ena dagen. En annan dag är det annorlunda. Måste båda två vika tvätt tillsammans varje gång för att det ska vara jämställt?

Det är väl ingen som har påstått att man ska göra allt tillsammans för att vara jämställd? Jag ser snarare det som problematiskt för det är nästan alltid någon som projektleder då och i de flesta fallen är det kvinnan. Vi tvättar till exempel varannan gång. Det tycker vi är jämställt. Och då ingår det hela biten: boka tvättid, göra själva tvätten, vika och lägga undan. Jag tycker man kan vara jämställda även om man inte gör exakt samma sysslor, men det beror på vilka sysslor som likställs. Att byta däck på bilen och att dammsuga är liksom inte alls på samma nivå. Om du tycker ni har fördelat sysslorna bra så är det ju jättebra, men det innebär inte att er fördelning är jämställd på samhällsnivå och helt ärligt har jag svårt att hitta sysslor i hemmet som man helt oproblematiskt rakt av kan sätta ett = mellan i en fördelning som inte innebär att dela 50/50.

Jag håller med @Inte_Ung och @Red_Chili att det lite handlar om att kunna vara självgående i hemmet och fixa det på den gemensamma nivån även när en part inte är där. Man ska veta vad som ska göras, hur ofta osv och kunna göra det. Jag hade inte varit sambo om min partner inte kunde sköta allt när jag är sjuk, precis som jag sköter allt när han är sjuk. Men också att inte en enskild person ska ha allt på sina axlar. Om jag inte planerar veckans storhandling så är det inte så att den inte blir av utan då är det den andra parten som tar initiativ och ser till att den genomförs. det är jämställt för mig. Sen om jag gör den 6 av 10 gånger är lite skitsamma för mig. Det viktig för mig är att de 4 gånger jag inte orkar göra den så blir den ändå gjord av min partner helt utan påminnelser eller instruktioner. Men på samhällsnivå kan det ändå vara problematiskt att jag gör det 6 av 10 gånger.
 
Det beror väl på vad man lägger i begreppet.

Jämställt i termer av tid och energi, eller jämställt som i att dela lika på allt?

Vi är hyfsat jämställda i termer av tid och energi, men katastrof i termer av sysslor. Där är det sjukt könsstereotypt. mestadels. Jag sköter blommorna, han hantverkar, typ.

Det är ju inget vidare, men svårt att ändra på. Eller, det är ju bara att göra, men vi har ju så stereotypa intressen.
Jag kanske är lite knäpp men jag räknar nog bort mycket som möjlig hobby när det gäller hemarbete.

Tex trädgård, egentligen är det ju bara klippa gräs och klippa häck som har med husållsarbete att göra, resten är ju helt valfritt. Krukväxter hemma är valfritt, gardiner, prydnader och sådant är valfritt, så har någon det och den andre inte tycker det är viktigt är det hobby. Bygga altan är valfritt.

Bilen måste besiktigas och skifta däck på och kanske köras igenom en biltvätt en gång om året, resten måste ju rimligen vara valfritt?

Däremot äta, diska, dammsuga, städa, tvätta, handla barnkläder, hjälpa med läxor/påminna om läxor, hämta, lämna, läsa godnattsaga. Måla huset (typ och säkert ngt mer) Inte valfritt. Så det är väl det man måste dela på.

Så för mig, uppvuxen med en ensamstående mamma och en ohändig pappa så går alla möjliga "manliga" sysslor in under totalt valfritt och därmed inte hushållsarbete som kan ersätta matlagning eller städning. Vi gjorde inga "manliga" sysslor alls under min uppväxt och verkar ha klarat oss fint.

(eller jag kan hugga ved såklart och sådant men det behövdes ju inte i vår lägenhet utan om man ville elda i sommarhuset, valfritt.)

Men jag kan föreställa mig att dessa manliga sysslor finns om man bor i eget hus eller på landet och att det skulle kunna bidra till hushållsekonomin att mannen gör ngn manlig syssla. Typ måla huset var tionde år. Men jag kan inte begripa hur det går till om man delar rättvist och han gör manliga sysslor och hon kvinnliga. Eftersom de manliga inte riktigt finns med som nödvändiga för mig utan är -hobby.
 
Senast ändrad:
Det beror väl på vad man lägger i begreppet.

Jämställt i termer av tid och energi, eller jämställt som i att dela lika på allt?

Vi är hyfsat jämställda i termer av tid och energi, men katastrof i termer av sysslor. Där är det sjukt könsstereotypt. mestadels. Jag sköter blommorna, han hantverkar, typ.

Det är ju inget vidare, men svårt att ändra på. Eller, det är ju bara att göra, men vi har ju så stereotypa intressen.
Däremot när det gäller hobbies vore det ju himla trist om jag skulle vara tvungen att snickra en bänk för varje strumpa jag stickar.

Men jag lärde mig ju sticka och jag vill ju ha en bänk så en vacker dag kanske jag försöker snickra en. (hade ju träslöjd inte syslöjd så det borde gå)
 
Det är väl ingen som har påstått att man ska göra allt tillsammans för att vara jämställd? Jag ser snarare det som problematiskt för det är nästan alltid någon som projektleder då och i de flesta fallen är det kvinnan. Vi tvättar till exempel varannan gång. Det tycker vi är jämställt. Och då ingår det hela biten: boka tvättid, göra själva tvätten, vika och lägga undan. Jag tycker man kan vara jämställda även om man inte gör exakt samma sysslor, men det beror på vilka sysslor som likställs. Att byta däck på bilen och att dammsuga är liksom inte alls på samma nivå. Om du tycker ni har fördelat sysslorna bra så är det ju jättebra, men det innebär inte att er fördelning är jämställd på samhällsnivå och helt ärligt har jag svårt att hitta sysslor i hemmet som man helt oproblematiskt rakt av kan sätta ett = mellan i en fördelning som inte innebär att dela 50/50.

Jag håller med @Inte_Ung och @Red_Chili att det lite handlar om att kunna vara självgående i hemmet och fixa det på den gemensamma nivån även när en part inte är där. Man ska veta vad som ska göras, hur ofta osv och kunna göra det. Jag hade inte varit sambo om min partner inte kunde sköta allt när jag är sjuk, precis som jag sköter allt när han är sjuk. Men också att inte en enskild person ska ha allt på sina axlar. Om jag inte planerar veckans storhandling så är det inte så att den inte blir av utan då är det den andra parten som tar initiativ och ser till att den genomförs. det är jämställt för mig. Sen om jag gör den 6 av 10 gånger är lite skitsamma för mig. Det viktig för mig är att de 4 gånger jag inte orkar göra den så blir den ändå gjord av min partner helt utan påminnelser eller instruktioner. Men på samhällsnivå kan det ändå vara problematiskt att jag gör det 6 av 10 gånger.
Men det var ju inte jämställt att jag lagar mat och han städar.

Jag har aldrig påstått att någon av oss inte kan det ena eller andra. Vi har bara olika kompetenser och kompletterar varandra.
Millimeterrättvisa är det kanske inte, men vem fan orkar lägga energi på att hålla koll på vem som gjorde vad när?

Speciellt när man har så olika arbetstider som vi har. Det påverkar också vem som gör vad vilken gång.
 
Man gör inte per automatik mer utanför arbetstid bara för att man gör mer hushållsarbete. Ofta är det så men inte alltid.

Jag tycker att jämställdhet är när summan av arbete+pendlingstid+övriga sysslor som behöver utföras är samma. Oavsett vad de övriga sysslorna består av. Egna hobbys räknas inte in. Men att hjälpa barnen med deras hobbys gör det. Tycker jag.
Jag ser inte på det på samma sätt. Jag tycker såklart att det är ett jättebra steg i rätt riktning om man får till en jämlik fördelning sammantaget, men som jag ser på det så är det också viktigt att förändra vad man gör. Men det är ju okej att tycka olika.
Sen är det ett helt annat problem att få summan att vara samma över tid. Exempel: Par med småbarn som bor i hus med trädgård.

Kvinnan sköter allt inne i huset (städning, matlagning, tvätt osv) plus en del trädgårdarbete.
Mannen renoverar huset, sköter bilarna, sköter de tunga uppgifterna i trädgården, tränar barnens fotbollslag.

Där kan summan vara samma för båda medan de har hemmaboende barn. Men säg att barnen flyttar hemifrån. Då försvinner arbetsuppgiften "träna barnens fotbollslag". För kvinnan minskar mängden tvätt, det behöver lagas mindre mat (men inte nödvändigtvis färre måltider), städningen förändras beroende på hur mycket barnen hjälpte till så blir den mer eller mindre. Kanske kan summan fortfarande vara lika för de båda. Kanske är den inte det. Beroende på, som sagt, hur mycket barnen hjälpte till och hur mycket mamman behövde serva barnen.

Sen blir paret äldre och säljer sitt hus och flyttar till lägenhet. Då försvinner nästan alla av mannen arbetsuppgifter. T.o.m. skötseln av bilen minskar eftersom han inte längre har verkstaden han hade när de bodde i hus (eller orken att meka med bilen) så han kör med den till en verkstad istället och betalar för servicen och däckbytena. Kvinnans arbetsuppgifter har inte ändrats så mycket iom flytten från hus till lägenhet, om något alls. Nu är summan definitivt inte samma! Då måste mannen ta över en del av hennes arbetsuppgifter för att summan återigen ska vara samma. Frågan är om han då är kapabel till det? Kan han laga mat, kan han tvätta kläder, kan han städa huset? Kommer han göra det?
Ja här håller jag verkligen med dig. Klokt!
Jag förstår att vad du syftar på och strävar efter med samhällsförändring är mer djupgående och strukturbrytande än "båda trivs" och "båda lägger lika mycket tid". Men är det verkligen så att dessa och att vara en del i att påverka en förändring är antingen eller?
Jag är ganska säker på att jag redan skrivit att det inte är ja/nej eller av/på. Självklart är det en gradfråga och det handlar om många olika faktorer.
Jag tänker att den krassa verkligheten är sån att om alla par skulle nå målet "båda lägger lika mycket tid sammantaget", så hade vi VERKLIGEN fått till en förändring i samhället. Sen kommer säkerligen många tycka att den förändringen inte är tillräcklig, den är ju inte lika stor som att allting är 100 % jämställt. Men jag tror inte att man vinner något i att påstå att de som strävar efter att båda parter ska göra lika mycket (och då på riktigt lika mycket) inte också bidrar till en samhällsförändring?

Det är väl alldeles utmärkt att som förälder engagera sig i sina barns idrottsförening? Det är väl verkligen vad vi behöver föra vidare till framtida generationer! Föreningslivet behöver fler frivilliga, inte färre. Då är det kanske så att det krävs att någon annan tar ett större ansvar för hemmet? För att man hinner inte allt och två olika personer är just två olika personer. Eller menar du att varannan vecka tränar fotbollsintresserade pappa laget och varannan vecka tränar mamma som inte vet något om fotboll laget bara för att man ska sända rätt budskap till barnen?
Jag tycker såklart också att det är viktigt med ideellt arbete, och jag tänker inte lägga mig i hur folk gör. Men det är ju inte så svårt att konstatera att ”pappa tränar fotbollslaget och mamma lagar mat/städar” inte kommer skapa några förändringar i samhället när det gäller just jämställdhet.
 
Men det var ju inte jämställt att jag lagar mat och han städar.

Jag har aldrig påstått att någon av oss inte kan det ena eller andra. Vi har bara olika kompetenser och kompletterar varandra.
Millimeterrättvisa är det kanske inte, men vem fan orkar lägga energi på att hålla koll på vem som gjorde vad när?

Speciellt när man har så olika arbetstider som vi har. Det påverkar också vem som gör vad vilken gång.
Alltså jag tycker nog det. Jag skrev bara inte den biten. Dvs ni har tagit nödvändiga hushållsysslor och delat upp dem. Vi gör också så. Men han lagar mat och jag diskar och tvättar. Det är ju då dock de "kvinnliga" hushållsysslorna vi har delat upp. Vi har inga riktigt manliga i vårt hus med trädgård.

Kanske gräsklippningen då som jag försöker dela på och han försöker smita från. Och häckklippningen o snöskottning som jag gör utan knot, och trädbeskärning som är hobby (är ju bättre att leja ut). Dock tror jag inte han räknar någonting utomhus som "hushållsarbete pluskonto".

Utan vi försöker dela ungefär lika på de "feminina" sysslorna i hemmet.
 

Liknande trådar

Relationer Träffade min nuvarande sambo för ca 4 år sedan och vi har ett barn tillsammans som nu är ca 2 år. Förhållandet är inte alls bra och de...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
10 062
Senast: monster1
·
Skola & Jobb Ja rubriken sög, kom inte på något bättre. Där jag jobbar har man nu krävt att alla ska fylla i sina kroppsmått i vårt system. Detta...
6 7 8
Svar
140
· Visningar
8 228
Senast: soom
·
Relationer Jag går och funderar och undrar lite om det finns roliga solskenshistorier om relationer som återuppstått? Jag har tex ett ex sen...
2
Svar
22
· Visningar
2 538
Senast: lingonben
·
S
Relationer Hej. Jag har har en relation med en man sedan 21 månader. Väldigt mkt kärlek mellan oss. Vi bor på olika orter men träffas så ofta vi...
4 5 6
Svar
112
· Visningar
6 932
Senast: Sassy
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp