Har tjatat om detta exempel i många trådar, och tyvärr hittar jag inte intervjun, men vad hon sa fastnade hos mig. Hennes idé var att ett förhållande aldrig ska vara 50/50, utan målet är 100. Den som har lite mer att ge kanske ger 70, medan den andra kanske bara har möjlighet till 30. Det är när båda passerar under 50, när förhållandet inte blir 100, som man måste sätta sig ned och prata med varandra för att hitta strategier, när det börjar bli "farligt". Självfallet måste man samtala om 70/30 också, men det är när ingen orkar ge minst 50 som det krävs lite extra.
Det tänker jag kan appliceras på många områden, och inte bara förhållandet i stort. Grunden i detta exemplet är dock kommunikation och att vara förhållandevis på samma sida om vad man behöver i sitt förhållande där och då.