Jämställdhet och föräldraledighet

[Sedna]

Jag tänker snarare att med en individualisering av dagarna och med begränsad möjlighet att sträcka ut ledigheten i oändlighet genom att ta ut väldigt få ersatta dagar/vecka, så blir föräldraskapet mer jämställt och föräldraledigheten blir samtidigt betydligt mindre av kvinnofälla.

I annat fall kan ju parterna ta ut lika mycket föräldraledighet, men kvinnan är ändå hemma mycket längre tid.

Ja! Om man delar dagarna rakt av med samma system vi har i dag ger det 240 dagar var med ersättning. Då finns rätten att vara hemma 12 mån utan ersättning med skyddad SGI. Samt rätten att vara ledig från arbetet 18 mån utan krav på ersättning. Så kvinnan kan då vara hemma 126 veckor innan arbetsgivaren kallar. Ja mannen skulle också kunna vara hemma 126 veckor, men jag ser inte det hända. Detta trots att man delat 50/50, så jämställt och bra.

 

[Sedna]

Det här är också en aspekt, att jobb ser olika ut. Jag är själv lärare, och det skulle vara oerhört jobbigt att hoppa in och börja jobba mitt i en termin. Vid terminsstart är det bästa. Allra helst skulle jag vilja börja i augusti, när det är nytt läsår och man kan vara med och forma gruppen och lägga grunden från början.
Fick barn i slutet av november förra året. Kände att augusti det här året var alldeles för tätt inpå att börja jobba. En niomånaders tuttgalen bebis och en 2,5-åring hemma, aldrig en lugn stund och sisådär med hur mycket sömn man får. Och ett jobb som är stressigt och intensivt - jag hade gått under. Jag hade inte kunnat göra ett bra jobb, eller hunnit vara en bra mamma. (Likadant om man ska jobba 2 eller 3 dagar och dela lite mellan sig - jag hade älskat det upplägget, men det skulle bara bli hattigt och svårlöst med just mitt jobb.)
Istället börjar jag jobba vid terminsstarten i januari. Minstingen är då strax över ett och får vara hemma med pappa några månader.
Jag kan tyvärr inte välja att börja jobba i t ex juni, i alla fall inte om jag vill ha lön. Egentligen är allt senare än höstterminsstart krångligt, då det är från och med då man börjar jobba in sommarlovet och om man ska få lön då.


Jag set problematiken med jämställdheten, men det är svårt att applicera 50/50 i varje enskilt fall.

Förstår verkligen problematiken. Man får vara lite ödmjuk inför att det inte finns någon given lösning som passar alla. Klart det finns en stor skevhet strukturellt. Men att gå ner och hacka på individnivå är inte bara lönlöst utan även respektlöst.

 

[Lobelia]

Det är inte du. (jag vet inte vilken tråd du skriver i), utan det är år efter år av trådar med blivande mammor som skriver.

Egentligen borde denhär inte ligga på barn kanske. Det här är nog mer politik.


De vanligaste sakerna man skyller på är pengar och amning. Jag tycker att det är struntprat.

Är det struntprat att man inte får ekonomin att gå ihop? Eller att det är bra för barnen att helammas och man tänker på dem i första hand om det inte går att lösa när pappan är hemma?

 

[Badger]

Återigen, kvinnan gör fel och ska bli mer som mannen. Ska vi begränsa föräldraledigheten till 8 mån var så det blir krav på inskolning i barnomsorg vid 16 mån? Vi kan ju tvinga fram att alla kvinnliga lärare föder barn vid terminsslut också, rimligt?

Pratar jag om tvång? Var jättegullig och skär ut och citera de bitarna i mitt inlägg där jag skriver -ska bli som mannen, begränsa, tvinga, osv. Så läs det såhär.

Samhället pressar mannen till att försaka sina barn och han måste få möjlighet att vara hela sitt jag! Erkänna att han är en part i en tvåsamhet och att han har barn han har rätt att få älska och vårda sina barn och använda den hjärna han är given till att ta hand om sina barn.

Det är ju någons urgulliga lilla son jag pratar om här. Som inte ska få möjlighet att älska sina barn när han blir stor och ta hand om dem deras första år för att folk här tycker att svärdottern har hela rätten till barnbarnet? Som går sönder när han är 40 år gammal för att han har så dålig kontakt med sina barn och ångrar sig.

Jag pratar om någons lilla dotter som ser att hennes framtid inte är inom STEM som hon älskar utan om hon ska vara en "riktig" kvinna ska hon vara hemma 1,5 år och inte klara att lämna sitt barn till sin man i några timmar. När hon är 80+år gammal och dement och drömmer om att åka över världen och operera, då har hon nått sin lycka.

När folk pratar om hur viktigt det är att ta hand om barnen så varför tänker det inte på att barnen en gång faktiskt väl ska få bli lyckliga hela vuxna. Även en man som älskar barn, även en kvinna som älskar matematik.

Varför är Spanien fyllt av kvinnliga teoretiska fysiker medan i Sverige får man fortfarande tigga och be pensionärer att sitta med i betygsnämnden vid disputationer. För på 40 år! har det inte egentligen kommit några nya sedan 40-talisterna. Trots att det funnes en del på doktorandnivå.

 

[Sedna]

Pratar jag om tvång? Var jättegullig och skär ut och citera de bitarna i mitt inlägg där jag skriver -ska bli som mannen, begränsa, tvinga, osv. Så läs det såhär.

Samhället pressar mannen till att göra fel och han måste få möjlighet att vara hela sitt jag! Erkänna att han är en part i en tvåsamhet och att han har barn han har rätt att få älska och vårda sina barn och använda den hjärna han är given till att ta hand om sina barn.

Det är ju någons urgulliga lilla son jag pratar om här. Som inte ska få möjlighet att älska sina barn när han blir stor och ta hand om dem deras första år för att folk här tycker att svärdottern har hela rätten till barnbarnet? Som går sönder när han är 40 år gammal för att han har så dålig kontakt med sina barn och ångrar sig.

Jag pratar om någons lilla dotter som ser att hennes framtid inte är inom STEM som hon älskar utan om hon ska vara en "riktig" kvinna ska hon vara hemma 1,5 år och inte klara att lämna sitt barn till sin man i några timmar. När hon är 80+år gammal och dement och drömmer om att åka över världen och operera, då har hon nått sin lycka.

Du har inte skrivit något om tvång men jag undrar hur du ska få ihop den nationekenonomiska aspekten med barnperspektivet och den individuella friheten. Du får gärna berätta hur du tänker dig att dina barn inte ska få en upphackad skolgång pga kvinnors föräldraledighet. Ska det inte styras genom tvång så hur styr man det då?

 

[Badger]

Du har inte skrivit något om tvång men jag undrar hur du ska få ihop den nationekenonomiska aspekten med barnperspektivet och den individuella friheten. Du får gärna berätta hur du tänker dig att dina barn inte ska få en upphackad skolgång pga kvinnors föräldraledighet. Ska det inte styras genom tvång så hur styr man det då?

Styr? Läste du den här tråden? Eller mitt inlägg (där står faktiskt precis) Hela tråden handlar ju om detta. Dela på föräldraledigheten! för sjutton. Jag skrev i mitt inlägg att om kvinnor är hemma halva ledigheten så blir det mindre upphackat för hela samhället. De är de högst utbildade dessutom så de som skulle saknas mest.

Var saknas barnperspektivet? Menar du att när barnet är hemma med pappa så är det synd om barnet?

Mitt mål är att mitt barn ska få lite upphackad skolgång pga mäns OCH kvinnors föräldraledighet. Istället för en totalhackad med lärarinna och en helt ohackad med en lärare.

Med exempel till och med.

Sedan läste jag trådstarten och jag skriver i en tråd som började såhär

Alltså hur kan det vara möjligt att det fortfarande finns mammor som går och väntar på föräldraledigheten för då ska de äntligen vara hemma minst ett år och ha det mysigt och slippa jobba. Sen kanske pappan är hemma också då barnet är lite större.

Hur tänker man? Vilka är dom här papporna som inte strider med näbbar och klor för att få vara hemma med sitt barn, och vilka är kvinnorna som bildar familj med dehär männen?

Så gissa hur jag tänker mig att detta ska "styras"? Genom tex debatt (tex i forum), information, delade dagar som nu. Feminism kanske rent av .

Det måste vara ok att argumentera för att en sak är bra utan att vilja förbjuda, hota, tvinga.

 

[Sedna]

Varför är Spanien fyllt av kvinnliga teoretiska fysiker medan i Sverige får man fortfarande tigga och be pensionärer att sitta med i betygsnämnden vid disputationer. För på 40 år! har det inte egentligen kommit några nya sedan 40-talisterna. Trots att det funnes en del på doktorandnivå.

Ja Spanien och deras fantastiska system. Vet du att de bara har 16 veckors föräldraledighet? Spanien är ju inte direkt föredömligt när det kommer till jämställdhet, men du tycker vi ska gå deras väg? Att kvinnor ska tvingas bli lite mer som män?

 

[Badger]

Är det struntprat att man inte får ekonomin att gå ihop? Eller att det är bra för barnen att helammas och man tänker på dem i första hand om det inte går att lösa när pappan är hemma?

Fast helt ärligt, vadå helammas. Antal kvinnor som är hemma ett år med barnen kan omöjligen motsvaras i statistiken av kvinnor som helammat fram till ett år. Eller 1,5 år för den delen. De flesta slutar helamma efter 6 månader och många barn äter faktiskt ganska mycket annat vid 8 månader.

Är det ens någon som säger att det är bra att helamma barn efter 6 månaders ålder?

 

[Mabuse]

Om man kommer överens om att kvinnan ska helamma, av olika anledningar, så är det svårt för pappan att ta första tiden. Tror många fäder finner sig i det och därmed är ledig senare.

Men att helamma ett år måste väl ändå vara extremt ovanligt?

 

[Badger]

Ja Spanien och deras fantastiska system. Vet du att de bara har 16 veckors föräldraledighet? Spanien är ju inte direkt föredömligt när det kommer till jämställdhet, men du tycker vi ska gå deras väg? Att kvinnor ska tvingas bli lite mer som män?

Halmgubbe. Det är ingen som sagt att vi ska ändra på svenska föräldraledigheten. Jag har tydligt sagt att vad jag önskar är att föräldrar kunde koppla och faktiskt använda de möjligheter som finns i svenska föräldraledigheten. Vad är att inte förstå?

Sedan -kvinnor ska bli mer som män? Kvinnor och män är i essens mycket lika varandra. Vi är alla människor. Det finns inte ett rätt i hur man är "kvinna" utan även en kvinna som älskar en kvinna och inte har barn och arbetar som svetsare är en fullvärdig kvinna (om det är kvinna hon känner att hon är).

Det är inte "fel" på en kvinna, hon är inte "mer som en man" om hon tycker om att hugga med lie eller räkna fysik.

Om man är två personer och staten har gett 12 jättegoda kakor att dela på så inser de flesta att det är djupt orättvist att den ena får 15 kakor och den andre inte ens får chans att smaka på 3 och inse hur goda de var innan de möglat.

 

[Linn-Nora]

Så då kan ju de som inte klarar av att vara från bebisen utan att ha ångest skippa hormonpratet? Det antyder nästan att de är så som det ska vara och de som inte har känslan har hormonfel?

Jag körde inte på hormoner (verkar inte ha några, varken för "bebissug" eller "inte kunna vara ifrån" eller några slags "graviditetskänslohormoner") utan kunde åka och rida i tre timmar efter 4-5 veckor, vilket sammanföll med -när jag var i form för att kunna rida.

Det var lite jobbigt på uppvaket efter kejsarsnittet i fem timmar. Men det fanns inte en enda person i sjukvården som antydde att jag hormonmässigt och biologiskt borde fallit psykiskt i bitar utan de verkade ju regelmässigt ha mammor som fått kejsarsnitt på uppvak utan att fråga om de skulle skicka psykologen pga hormonerna.

Så det känns konstigt att säga att någonting måste vara hormoner som verkar drabba helt olika för olika människor. Då är det kanske inte hormonerna i sig utan hur man är som person, med biologi och allt.

När det gäller att börja grina när barn råkat illa ut på nyheterna så verkar jag inte heller ha hormoner utan känslor. Eftersom min man (män har ju inte "hormoner") gråter lika mycket.

Så hormoner är inget som kan styra en människas känslor?
Bara för att det inte var så för dig och andra betyder inte det att det är så för mig med flera.
Jag är väldigt känslig för hormoner. Varesig det är mens, graviditet eller nu när jag ammar. Andra kanske inte är det.
Men jag tycker du raljerar och förminskar oss som känner så ganska grovt i det citerade inlägget, framförallt det fetade.
Det är inte så att vi bara är olika? Eller menar du att jag är piskad till att ha de här känslorna av samhället?
För jag upplever det tvärtom. Snarare att jag blir ifrågasatt att jag inte lämnar bort bebis och bär sjutton ska vi börja med ersättning så jag får egentid.

 

[Sedna]

Halmgubbe. Det är ingen som sagt att vi ska ändra på svenska föräldraledigheten. Jag har tydligt sagt att vad jag önskar är att föräldrar kunde koppla och faktiskt använda de möjligheter som finns i svenska föräldraledigheten. Vad är att inte förstå?

Sedan -kvinnor ska bli mer som män? Kvinnor och män är i essens mycket lika varandra. Vi är alla människor. Det finns inte ett rätt i hur man är "kvinna" utan även en kvinna som älskar en kvinna och inte har barn och arbetar som svetsare är en fullvärdig kvinna (om det är kvinna hon känner att hon är).

Det är inte "fel" på en kvinna, hon är inte "mer som en man" om hon tycker om att hugga med lie eller räkna fysik.

Om man är två personer och staten har gett 12 jättegoda kakor att dela på så inser de flesta att det är djupt orättvist att den ena får 15 kakor och den andre inte ens får chans att smaka på 3 och inse hur goda de var innan de möglat.

Jag har sagt att vi ska ändra på den svenska föräldraförsäkringen, för attitydförändringar utan styrning tar många generationer. Vill du ändra på attityder genom ovanstående argumentationsteknik så varsågod och försök, jag slutar lyssna här och nu.

 

[Linn-Nora]

Jag ammade också men kände inte heller att jag höll på att gå sönder av att vara borta några timmar/en dag när hon blev äldre - snarare var det väldigt skönt att komma ur huset och få dricka varmt kaffe och prata med andra vuxna en stund. Så enbart hormoner kan det nog inte vara som gör att en del har mycket svårt känslomässigt att lämna sina barn. En del av det är kanske att det fortfarande är ganska tabubelagt för en kvinna att faktiskt stå ut med att vara ifrån sitt barn en stund, som att hon inte älskar sitt barn ordentligt eller är en dålig mamma. Det finns en massa sådana fördomar fortfarande, eftersom normen är så stark att mamman SKA vara hemma i början och mest.

Japp, jag har liksom vänner som knappt vågar säga att det är skönt att vara ensam ibland. Det är som att de skäms för att tycka om egentid nu när de har barn.

Varje gång jag träffade folk utan bebis så var alltid frågan "var är bebis?", min make fick aldrig den frågan...

Det är för mig snarare så att jag vill lyfta fram att det är helt ok att stå ut med, eller till och med må bra av, att vara ifrån sitt lilla barn några timmar eller någon dag även i början. För det ses fortfarande som ganska så "fult", och det vill jag hjälpa till att ändra på. Det är helt galet att mammor ska guilt-trippas över några timmar här och där när ingen säger flaska över att pappan står ut med att vara ifrån sitt barn 5 dagar i veckan hela dagarna redan efter 10 dagar hemma.

Ja precis, vi är olika som individer, både pappor och mammor. Jag tror inte att hormoner har så mycket med saken att göra faktiskt (förutom precis efter förlossningen). Jag tycker det är förminskande att använda "hormon-kortet".

Det är ju bra för er, men för mig med andra är det olika. Tänker att det kan få vara okej?

Det kan säkert finnas fler anledningar men det blir ju rätt förminskande mot de som inte känner sig bekväma i att vara ifrån bebisen om man har retoriken att "jag upplevde inte det så det är nog mest normer och föreställningar som får mammor att vilja vara hemma". Alla är olika helt enkelt.

Precis så!

 

[inverterad]

Det är ju bra för er, men för mig med andra är det olika. Tänker att det kan få vara okej?
Precis så!

Jag tycker det är intressant att försöka analysera varför vi nu är olika. Vi vet nu att även män kan få förlossningsdepression (även om jag tror att det kallas något annat för män). Även män har hormoner, men jag har ännu inte hört någon man uttrycka att han inte står ut med att lämna sitt barn för att arbeta några timmar. Jag tycker att det är bra att försöka få syn på vad det där pratet om hormonerna står för. Det kan uppenbarligen inte vara något som automatiskt kommer med amning och/eller barnafödande, eftersom inte alla kvinnor upplever det, utan det måste vara något annat. Jag pratar inte om individer här utan om mönstret i samhället.

 

[leoparden]

Det är så lustigt. Jag ska börja jobba på måndag, efter att ha varit hemma på heltid med min dotter i åtta månader. Nu ska pappan vara hemma på heltid med henne, också i åtta månader. I min föräldragrupp ska alla mammor vara hemma drygt ett år, och papporna ska i bästa fall ta de 90 dagar som är vikta för pappan. I några fall låter familjen pappans dagar brinna inne. Majoriteten av barnen har flaskmatats, så det är inte p.g.a. helamning som familjerna väljer denna uppdelning. Jag är ärligt talat helt perplex över detta faktum! Någon skrev att pappan till dennes barn inte var så road av bebisåldern. Jag är i ärlighetens namn inte heller så road av den, men nog har jag klarat av att vara hemma med barn även om jag stundtals klättrat på väggarna. Att INTE dela lika på föräldraledigheten känns så främmande för mig. Och just det, min sambo tjänar dubbelt så mycket som jag, men det har vi planerat för.

I vårt specifika fall så jobbar dotterns pappa 100 % hemifrån och har därför haft mycket tid med henne även under hennes första 8 månader. Därför har vi också delat föräldraledigheten så att en är hemma på 100 %, annars hade jag gärna jobbat halvtid tidigare vilket känns som det optimala för barnet. Jag tror att det absolut bästa för vårt barn är två föräldrar som är lika närvarande, och jag tror även att kvantitet räknas långt mer än kvalitet.

 

[Badger]

Så hormoner är inget som kan styra en människas känslor?
Bara för att det inte var så för dig och andra betyder inte det att det är så för mig med flera.
Jag är väldigt känslig för hormoner. Varesig det är mens, graviditet eller nu när jag ammar. Andra kanske inte är det.
Men jag tycker du raljerar och förminskar oss som känner så ganska grovt i det citerade inlägget, framförallt det fetade.
Det är inte så att vi bara är olika? Eller menar du att jag är piskad till att ha de här känslorna av samhället?
För jag upplever det tvärtom. Snarare att jag blir ifrågasatt att jag inte lämnar bort bebis och bär sjutton ska vi börja med ersättning så jag får egentid.

Jag upplever att du får känna som du vill. Men att det är ok för andra att inte känna så.

Nej jag vet inte om det är hormoner eller inte. Är det mindre äkta om det är känslor? Det verkar som att råttor kan älska sina små utan hormoner. Kanske vi kan det också. Eller så kanske det är hormoner som gör att du känner så. Och att vissa kvinnor inte får hormoner, men.

Ja jag raljerar lite eftersom det här är en fråga där de som känner någonting anser helt att de har rätt för andra också. Du känner att du blir ifrågasatt, jag känner att jag blir ifrågasatt. Vi kan enas om att det är olika. Men eftersom det är olika verkar det osannolikt att detta är orsaken till att så många inte delar föräldraledighet, eftersom delningen ofta kommer efter 6-10 månader.

Samtidigt kan jag se för mig att jag skulle blivit jätteledsen om min man hade vägrat lämna mig ensam med mitt barn någon gång ibland. Så på just det planet kan jag ju föreställa mig att det kan bli diskussioner om två vill uppleva en kärlek som bara en får.

Om ersättning och egentid. Vi "började" aldrig med ersättning så att jag skulle få "egentid" det var inte heller egentid som jag eftersökte, det var att rida. Det hände att han fick ersättning ibland om jag var borta tre timmar och han blev väldigt hungrig. I slutänden har mitt barn nog ätit mindre ersättning än väldigt många andra. 30 ml ersättning 0-2 gånger på en vecka är inte så revolutionerande. Jag skulle säga att jag helammade till 4 månader och sedan började vi med teskedar smakisar, som rekommenderat då. Om man inte är "ren" då och säger att 30 ml ersättning på 7 dagar betyder full delamning. "Början" beslutade inte vi om heller. Han fick ersättning när jag var på uppvak första gången. Och andra gången 6 veckor senare, tredje gången 4 veckor efter det, typ.

Men barn har olika vanor. Jag tror inte vi skulle "tvingat på" vårt barn ersättning om han inte velat dricka det och jag tror inte jag skulle varit borta tre timmar om han inte ofta hade varit hungrig med de intervallerna. Då hade lösningarna sett annorlunda ut. Någon kan rida medan barnet sover i barnvagnen för att barnet sover på det viset (jag kunde inte), någon kan vara borta i tre timmar för att det fungerar.

Om några i er omgivning pressar dig att ge ersättning för "egentid" så håller jag med om att de beter sig udda. Barn är olika och det är ju svårt att "besluta" om.

 

[leoparden]

Jag tänker att alla argument till varför man inte kan dela lika på föräldraledigheten, oavsett om det är normer, hormoner, ekonomi eller annat, är sådant man drar till med för att rationalisera sitt beslut. Anledningen är egentligen bara en enda: man vill av någon anledning inte. För VILL man dela lika så är det fullt möjligt, det har vi ju fått många exempel på i den här tråden.

Angående papporna, så finns det såklart sådana som faktiskt är så pass obrydda/omogna att de inte vill vara hemma för att "småbarn är tråkiga", men i många fall tror jag faktiskt att kvinnorna har större makt i just denna fråga. Vill en kvinna, som trots allt burit och fött barnet, vara hemma hela första året så tror jag att få pappor tar den striden. I min bekantskapskrets finns ett par där kvinnan vill ha ett fint (dyrt) boende i stan, medan pappan hellre vill bo lite längre ut på landet. Pappan vill verkligen vara föräldraledig och drar ett stort lass i allt som har med barnet att göra, men p.g.a. deras dyra bostadssituation så anser pappan inte att han har råd att vara föräldraledig på heltid. Detta är för mig extremt tragiskt och jag önskar att fler pappor faktiskt vågar stå upp för sin rätt att få vara lika delaktiga som mammorna i deras barns uppväxt. Till exempel genom att stå på barrikaden för en individualiserad föräldraförsäkring, vilket jag som flera andra i tråden anser vara det enda sättet att uppnå ett rättvist och jämställt uttag av dagarna.

 

[Badger]

Jag har sagt att vi ska ändra på den svenska föräldraförsäkringen, för attitydförändringar utan styrning tar många generationer. Vill du ändra på attityder genom ovanstående argumentationsteknik så varsågod och försök, jag slutar lyssna här och nu.

Jag tyckte de ändringar du diskuterade verkade helt ok på sätt och vis. Att man delar lika och behållen SGI även för män. Däremot så känner jag mig lite tveksam till tidsrymden, även jag känner som @Petruska att en gräns så att man inte kan dra ut på dagarna i en evinnerlighet vore bra.

Det var inte ens den biten jag diskuterade när du började svara mig. Utan attityddelen i att vi delar så olika.

SGI har aldrig varit någonting vi tänkt på eller diskuterat hemma så jag har inte så bra koll på hur den drabbar männen här.

Här är uppgifterna från försäkringskassan
Barn under ett år:

Om du är helt föräldraledig

Du som är helt föräldraledig från ditt arbete (eller helt avstår från att söka arbete om du är arbetssökande) får behålla din tidigare SGI om du tar ut minst fem hela föräldrapenningdagar per vecka.

Barn över ett år:

Om du är helt föräldraledig

Du som är helt föräldraledig från ditt arbete (eller helt avstår från att söka arbete om du är arbetssökande) får behålla din tidigare SGI om du tar ut minst fem hela föräldrapenningdagar per vecka.

Så det här måste ju bara vara ett problem om man vill dra ut på föräldradagar länge? Och det vill ju helst inte samhället antar jag?

Jag tog ut fem dagar per vecka när jag var ledig upp till 8 månader. Min man tog ut 7 dagar per vecka tror jag när han var ledig kommande 6 månader. Sedan hade vi semester och mormor och så förskola vid 1,5. (fanns inte plats innan sommaren).

 

[Gnist]

När jag läser såna här trådar, så är jag glad att jag fick barn på den tiden när inte omvärlden hade åsikter om hur man fördelade föräldraledigheten och (i många fall) nedlåtande åsikter om män när det i de flesta fallen handlar om kvinnor som bestämmer att de vill vara hemma mest.

 

[Sedna]

Jag tyckte de ändringar du diskuterade verkade helt ok på sätt och vis. Att man delar lika och behållen SGI även för män. Däremot så känner jag mig lite tveksam till tidsrymden, även jag känner som @Petruska att en gräns så att man inte kan dra ut på dagarna i en evinnerlighet vore bra.

Det var inte ens den biten jag diskuterade när du började svara mig. Utan attityddelen i att vi delar så olika.

SGI har aldrig varit någonting vi tänkt på eller diskuterat hemma så jag har inte så bra koll på hur den drabbar männen här.

Jag tycker ju precis som @Petruska. Det var faktiskt jag som drog upp tidsrymden först.