Jämställdhet och föräldraledighet

[kryddelydd]

Det finns mycket forskning! Det är svårt för mig att ge dig all forskning i ämnet. Men jag rekommenderar dig att söka på Google scholar efter den specifika del du vill hitta. Sök då exempelvis ”skilsmässor jämnställdhet” eller ”problembeteende närvarande pappa” Det finns forskning kring barns problembeteende där föräldraledigheten hos föräldrarna visar sig spela stor roll, forskning kring adhd där detta tas upp osv.
SCB är väl den bästa källan som finns om man vill se samband mellan delad föräldraledighet och andel skilsmässor? Men jag ska dra fram lite forskning till dig om du inte vet hur man söker. ( lättare för dig att söka själv för då kan du inte gnälla om mina källor eller att jag hittat för få länkar till dig) Kan du söka på SCB? Google scholar?

Du har hänvisat till "all forskning".
Då är det upp till dig att visa den forskning du hänvisar till.
Faktiskt.
Nej, SCB brukar jag inte söka på.
Google scholar - nej. Jag är mer van att söka i PubMed och liknande sökmotorer efter sådan forskning som intresserar mig.
Men som sagt: du hänvisar till forskning, då får du nog finna dig i att visa upp den forskning du syftar på.

edit: den forskning jag anser att du alltså bör visa upp är ju den forskning som visar att just faktorn "likadelad föräldraledighet" har ett orsakssamband på det sätt som du skrev.
Med hänsyn taget till andra socio-ekonomiska faktorer som utbildningsnivå, förekomst av psykiskt ohälsa bland föräldrarna, sjukskrivningsgrad hos föräldrarna med mera.

 

[Petruska]

Nej jag frågade @Petruska.

Det var ingen allmän fundering kring hur personer känner inför tidig förskolestart.

Och din fråga lät som @Badger beskriver det.

 

[Sedna]

Och din fråga lät som @Badger beskriver det.

Du fortsätter konsekvent att inte bemöta kvotering som klassfråga.

 

[Kattennizze]

Nej jag är helt övertygad om att barnet skulle ha det väldigt bra på förskolan. Så övertygad om att jag sökte förskoleplats för min 12 månaders, det fanns dock inte. När han sedan fick sin plats vid 15 månader så måste jag säga att personalen var helt fantastisk och det var en mycket bra plats att vara på där han fick lära sig mycket om att vara med andra barn och få fantastisk träning i empati.

Sedan beror det ju självklart på förskola också, och på föräldrar och på barn.

Men ok, vår förskola, en man som vägrar vara hemma sina tre månader, ja absolut, förskola mycket bra. Inte alls skämmas över att de tre månaderna går ut.

Eller som det var när mina ungar var på förskola, en "pappa"tog halva föräldraledigheten och dumpade ungen hos sin mamma under hela halvåret och renoverade huset och deltog i älgjakten och skoteråkningen och allt annat trevligt med sina vänner.

 

[Sedna]

Det var någon som frågade mig, jag har inte frågat någon. Jag är mer intresserad på en abstrakt nivå.

Ingen har frågat dig heller

Jag funderade på @Petruskas syn på att förändra förutsättningarna för människor att kunna välja senare förskolestart och hur det i synnerhet drabbar låginkomsttagare.

 

[Sedna]

Det finns ganska många stycken som stödjer det jag och många andra argumenterar för också.

Ingen har sagt att det är ett enkelt problem att lösa. Men att närmare 90 % av alla par föräldrar INTE delar lika på föräldraledigheten beror INTE på att de INTE kan. Jag och någon mer har hur flera gånger skrivit att det MÅSTE finnas ett sätt att fånga upp och hjälpa de som helt enkelt inte kan lösa sin situation vid en kvotering. Nu kommer med största sannolikhet inte en absolut kvotering ske inom en överskådlig framtid så jag lägger inte mer energi i den diskussionen.

Det aktuella förslaget är väl att dela föräldraförsäkringen på 3 med 1 del till varje förälder och 1 del som fördelas fritt mellan dem eller annan person. Det skulle antagligen inte leda hela vägen men skulle nog vara ett bra steg på vägen men i dagens politiska läge lär det inte gå igenom.

Jag har dock inga problem med att stå för att jag tycker utgångspunkten är att ett barn normalt har två föräldrar som i största möjliga mån ska dela på föräldraledigheten just för att de är båda lika mycket föräldrar. Det ger mest fördelar till barnet, föräldrarna och samhället långsiktigt.

Sen finns det alltid undantag men de är just undantag men läser man vissa argument i denna tråd så verkar de vara majoriteten som på grund av en massa olika skäl inte kan dela lika. Listan med skäl till varför man inte kan vara föräldralediga ca hälften av tiden är i mina ögon efter denna tråden oändlig och det ena skälet mer komplext än det andra. Men hur stor % av ALLA föräldrar kan dessa problem på riktigt gälla? Är det verkligen nästan 90 % som har dessa problem?

Om man bortser från de som sitter i en omöjlig sits att lösa en jämt fördelad föräldraledighet av rimliga skäl. Hur ska samhället få resten att ändra sin syn på detta?

Jag har hela tiden argumenterat för successivt fortsatt kvotering med ett visst mått på flexibilitet bevarat. Så då är vi väl någorlunda överens om både mål och tillvägagångssätt nu då

För övrigt är det många i tråden som delat i alla fall någorlunda lika och ännu fler där mannen varit föräldraledig betydligt mer än 90 dagar. Så om det uppfattas som att majoriteten framhåller skäl att inte dela beror det nog på att det just de fallen de egna ögonen fastnar vid.

 

[kamomillo]

Nu har jag inte läst alla inlägg, men de finns faktiskt familjer som inte kan dela lika,
Jag har många vänner som är samer, mannen jobbar i renskogen, och kvinnan har ofta (inte alltid) ett "vanligt" jobb.
Om mannen ska vara hemma, vem ska då sköta renarna? är barnet fött under vårflytten, Kalvmärkning eller slakt, så är det en period med mycket hårt jobb för mannen, då är de omöjligt att vara hemma med ett barn.
I det fallen jag varit nära, har kvinnan tagit ut max antal dagar, och passat på att vara med i renskogen så mycket det bara går, med hänsyn till barnet.
Få familjer lever så nära som familj, som de som lever av naturen. Men på papper är inte pappan hemma många dagar... Men oftast är dom väldigt närvarande pappor så fort möjlighet ges. Barnen är ofta med sin pappa på fjället, så fort det bara går, och har en underbar uppväxt.
De finns inte avbytare att tillgå i det yrket, och ingen har råd att inte sköta sin renhjord.

Jag kan tänka mej att bönder ofta har det lika? Och det blir inte sämre familjer för det?
Tänk om var och en fick välja som det passar just den familjen bäst? Utan inblandning av samhälle, eller välmenande vänner, grannar, eller släkt.
Så länge jag inte gått en mil i deras skor, ska jag inte heller döma...

Kvinnofälla, Mansfälla??? Ja men så länge alla är nöjda och glada, varför ska inte varje familj få välja efter den EGNA familjen? Vi är nog styrd av stat, samhälle, lagar och medmänniskor. Bara familjen funkar?

* Jenny *

 

[Roheryn]

Men nu frågade du ju om vad jag tyckte och jag tycker att inskolning efter 12 månader är helt ok.

Det lät som att du trodde att jag verkligen inte skulle göra det, vilket förvånar mig. Helt ärligt kändes det totalt självklart för mig, vi förväntades vilja ha förskoleplats efter ett år. Vi har världens mest generösa möjlighet att vara hemma. Andra länder skolar in innan ett år. Jag förstår inte ens vad jag skulle haft ångest om när det gällde inskolning vid ett år. Jag är inte ens så inne i föräldrasnacket att jag visste att folk drog ut på det här i evinnerlighet innan jag fick barn och hade inskolat.

Bra för allergier om inte annat till och med -det bryr sig ju folk så himla mycket om när det gäller amning (vilket är tveksamt om det är bra mot allergi) och kejsarsnitt osv. Så...

Så skönt att det finns en till som jag!! Nu är det länge sedan jag fick min dotter - hon fyller 18 nu i höst - men när hon var liten tog vi alla föräldradagarna rätt koncentrerat (delade, men inte helt lika) och skolade in på förskolan när hon var drygt ett år. Den föräldraledighet som då fanns kvar använde vi till att hon skulle få så korta förskoledagar som möjligt första året, vilket för vår del kändes bra! Jag var inte heller särskilt medveten om att man kunde - eller förväntades vilja - dra ut på föräldradagarna genom att inte ta ut full ersättning.

 

[lil-sis]

Nu har jag inte läst alla inlägg, men de finns faktiskt familjer som inte kan dela lika,
Jag har många vänner som är samer, mannen jobbar i renskogen, och kvinnan har ofta (inte alltid) ett "vanligt" jobb.
Om mannen ska vara hemma, vem ska då sköta renarna? är barnet fött under vårflytten, Kalvmärkning eller slakt, så är det en period med mycket hårt jobb för mannen, då är de omöjligt att vara hemma med ett barn.
I det fallen jag varit nära, har kvinnan tagit ut max antal dagar, och passat på att vara med i renskogen så mycket det bara går, med hänsyn till barnet.
Få familjer lever så nära som familj, som de som lever av naturen. Men på papper är inte pappan hemma många dagar... Men oftast är dom väldigt närvarande pappor så fort möjlighet ges. Barnen är ofta med sin pappa på fjället, så fort det bara går, och har en underbar uppväxt.
De finns inte avbytare att tillgå i det yrket, och ingen har råd att inte sköta sin renhjord.

Jag kan tänka mej att bönder ofta har det lika? Och det blir inte sämre familjer för det?
Tänk om var och en fick välja som det passar just den familjen bäst? Utan inblandning av samhälle, eller välmenande vänner, grannar, eller släkt.
Så länge jag inte gått en mil i deras skor, ska jag inte heller döma...

Kvinnofälla, Mansfälla??? Ja men så länge alla är nöjda och glada, varför ska inte varje familj få välja efter den EGNA familjen? Vi är nog styrd av stat, samhälle, lagar och medmänniskor. Bara familjen funkar?

* Jenny *

Varför väljer de allra flesta att göra precis likadant?
Enskilda fall är återigen inte så himla intressant om man ska diskutera strukturer i samhället och hur en socialförsäkring ska/bör/kan se ut.

Vi (samhälle) anpassar ju oss efter de förutsättningar som finns och skulle det bli fast 50/50 så får man ju planera utefter det. Rent teoretiskt kan man ju vara hemma så länge man vill, staten villkorar bara hur och när pengarna betalas ut om man vill ha pengar från staten.

 

[Sedna]

Varför väljer de allra flesta att göra precis likadant?
Enskilda fall är återigen inte så himla intressant om man ska diskutera strukturer i samhället och hur en socialförsäkring ska/bör/kan se ut.

Vi (samhälle) anpassar ju oss efter de förutsättningar som finns och skulle det bli fast 50/50 så får man ju planera utefter det. Rent teoretiskt kan man ju vara hemma så länge man vill, staten villkorar bara hur och när pengarna betalas ut om man vill ha pengar från staten.

Fast när det handlar om grupper, inte enskilda undantag, så tycker i alla fall jag det är jätteintressant! För att få en förståelse för vilka som gynnas respektive missgynnas, av en förändring, och på vilka sätt. Allt kan inte avfärdas som irrelevanta undantag, det skulle inte vara ett värdigt sätt att bygga en socialförsäkring i ett välfärdssamhälle.

 

[kamomillo]

Efter att ha sett ett inslag om Världens barn kan jag känna att hur vi fördelar föräldraförsäkringen är ett icke problem
Vi har det så bra i Sverige, att vi inte ens fattar de?
Låt var och en göra som dom vill! Och njut av att vi faktiskt kan vara hemma med våra små, länge till och med....
Vi kan ge våra barn värme. trygghet och mat, de är inte alla barn som var det lika bra
Då känns det som vansinne att jaga pappor med blåslampa för att dom inte byter exakt lika många blöjor som mamman. De finns annat att uppröras över
* Jenny *

 

[TinyWiny]

Efter att ha sett ett inslag om Världens barn kan jag känna att hur vi fördelar föräldraförsäkringen är ett icke problem
Vi har det så bra i Sverige, att vi inte ens fattar de?
Låt var och en göra som dom vill! Och njut av att vi faktiskt kan vara hemma med våra små, länge till och med....
Vi kan ge våra barn värme. trygghet och mat, de är inte alla barn som var det lika bra
Då känns det som vansinne att jaga pappor med blåslampa för att dom inte byter exakt lika många blöjor som mamman. De finns annat att uppröras över
* Jenny *

Visst finns det! För visst ska vi jämföra med de som har de allra sämst? Inte ska vi bry oss om att våra barn i Sverige hellre pratar med ingen alls än med sin pappa när de är ledsna när det finns barn som svälter och inte har några föräldrar alls!

 

[kamomillo]

Visst finns det! För visst ska vi jämföra med de som har de allra sämst? Inte ska vi bry oss om att våra barn i Sverige hellre pratar med ingen alls än med sin pappa när de är ledsna när det finns barn som svälter och inte har några föräldrar alls!

Men ärligt! Är det så många som hellre pratar med ingen alls, än med sin pappa, för att pappan tagit ut för få föräldradagar?
Jag hade ingen aning om att antalet föräldradagar skulle sätta så otroligt djupa spår i ett barnahjärta
De är väl ändå så att HELA barnens uppväxt sätter spår? Även helger, kvällar, semestrar 0sv.
Jag har jobbat med barn i hela mitt liv, men ingenstans känns det som om barnen skulle må dåligt pga att pappan jobbat mer än mamman
Men så har vi inte så många karriärister i omgivningen. I stort sett alla jag känner sätter/har satt barnen i första rummet. Och tillbringat massor av tid med sina barn.
Då vår stora arbetsplats la ner -88, stannade papporna hemma på orten, och mammorna började veckopendla, de va lika naturligt som tvärtom. Men inte tusan vet jag om barnen farit illa för att dom inte delat precis lika.

* Jenny*

 

[Lobelia]

Visst finns det! För visst ska vi jämföra med de som har de allra sämst? Inte ska vi bry oss om att våra barn i Sverige hellre pratar med ingen alls än med sin pappa när de är ledsna när det finns barn som svälter och inte har några föräldrar alls!

Det är tråkigt om en del inte vill prata med sin pappa/mamma när de är ledsna, men sannolikheten att det beror på att föräldrarna inte delat upp ledigheten 50/50 är nog minimal.

 

[TinyWiny]

Men ärligt! Är det så många som hellre pratar med ingen alls, än med sin pappa, för att pappan tagit ut för få föräldradagar?
Jag hade ingen aning om att antalet föräldradagar skulle sätta så otroligt djupa spår i ett barnahjärta
De är väl ändå så att HELA barnens uppväxt sätter spår? Även helger, kvällar, semestrar 0sv.
Jag har jobbat med barn i hela mitt liv, men ingenstans känns det som om barnen skulle må dåligt pga att pappan jobbat mer än mamman
Men så har vi inte så många karriärister i omgivningen. I stort sett alla jag känner sätter/har satt barnen i första rummet. Och tillbringat massor av tid med sina barn.
Då vår stora arbetsplats la ner -88, stannade papporna hemma på orten, och mammorna började veckopendla, de va lika naturligt som tvärtom. Men inte tusan vet jag om barnen farit illa för att dom inte delat precis lika.

* Jenny*

Grunden för relationer läggs tidigt. En frånvarande pappa under spädbarnstiden gör att pappan kommer än mer efter än vad han redan är i och med graviditet och amning. Att komma ikapp är svårt och kräver mer än många är villiga att lägga energi på. Att ge pappor och därmed barnen en chans att knyta an tidigt är viktigt för alla.

Jag tror inte en endaste sekund på att det var lika naturligt att papporna var hemma med barnen och mammorna veckopendlade. Det vill jag se bevis på för det vore sensationellt.

 

[TinyWiny]

Det är tråkigt om en del inte vill prata med sin pappa/mamma när de är ledsna, men sannolikheten att det beror på att föräldrarna inte delat upp ledigheten 50/50 är nog minimal.

Mamman kom på första plats, pappan kom efter "ingen alls". Vad har du annars för tänkbar orsak till att barn inte skulle vilja prata med sin pappa om pappan har skapat en bra relation till sitt barn? En pappa som varit hemma med sitt barn har i normalfallet hunnit skapa en relation med sitt barn som han sedan inte släpper och som jag skrev ovan är pappor redan efter i och med graviditet och amning. De behöver tid att bonda med sitt barn, inte vara borta hela dagarna och bara träffa sitt barn på kvällar och helger när mamman är närvarande.

 

[Lobelia]

Grunden för relationer läggs tidigt. En frånvarande pappa under spädbarnstiden gör att pappan kommer än mer efter än vad han redan är i och med graviditet och amning. Att komma ikapp är svårt och kräver mer än många är villiga att lägga energi på. Att ge pappor och därmed barnen en chans att knyta an tidigt är viktigt för alla.

Har du något belägg för att barn inte vill prata med föräldrar som tagit för liten andel föräldraledighet?

 

[kamomillo]

Grunden för relationer läggs tidigt. En frånvarande pappa under spädbarnstiden gör att pappan kommer än mer efter än vad han redan är i och med graviditet och amning. Att komma ikapp är svårt och kräver mer än många är villiga att lägga energi på. Att ge pappor och därmed barnen en chans att knyta an tidigt är viktigt för alla.

Jag tror inte en endaste sekund på att det var lika naturligt att papporna var hemma med barnen och mammorna veckopendlade. Det vill jag se bevis på för det vore sensationellt.

Åh... Hur ska jag kunna bevisa det?? Vill du ha namn?
De här var -88 och de flesta kvinnor utbildade sig till undersköterskor. För att kunna jobba på de nystartade äldreboendet 3 mil bort. Männer tog alu jobb, jagade, fiskade, och tog hand om hemmet. De funkade finfint.
De hörde till ovanligheterna att en mamma hämtade eller lämnade på förskolan.
Detta jämnade ut sig efter nått år. Då va de pappornas tur att veckopendla. Jobb för dom fanns inte här. Många flyttade ibörjan på 90 talet.

" Jenny*

 

[kamomillo]

Grunden för relationer läggs tidigt. En frånvarande pappa under spädbarnstiden gör att pappan kommer än mer efter än vad han redan är i och med graviditet och amning. Att komma ikapp är svårt och kräver mer än många är villiga att lägga energi på. Att ge pappor och därmed barnen en chans att knyta an tidigt är viktigt för alla.

Jag tror inte en endaste sekund på att det var lika naturligt att papporna var hemma med barnen och mammorna veckopendlade. Det vill jag se bevis på för det vore sensationellt.

Men en pappa är väl inte frånvarande för att han jobbar 40 timmar i veckan?
Eller att en mamma gör det?
De är väl närvaron när pappan ( eller mamman) är hemma som är det viktiga?

* Jenny* som blir glad om du inte beskyller mej för att ljuga

 

[TinyWiny]

Har du något belägg för att barn inte vill prata med föräldrar som tagit för liten andel föräldraledighet?

Ett barn som inte har en relation till sin förälder som de känner sig trygg med lär inte prata med den föräldern när hen är ledsen. Det krävs endel tid för att skapa en relation till sitt barn. En tidig relation ökar chansen att få en bra relation senare i livet och att vara med sitt barn är vad som krävs för att skapa den relationen. Det är ju inte hjärnkirurgi precis att förstå att vara föräldraledig och då särskilt för den part som inte varit gravid/ammat ökar chanserna att skapa den relation som behövs.