Jämställdhet och föräldraledighet

[em-pirre]

Visste inte att det fanns ett namn på det men för mig var det dags för barn eftersom jag var fullkomligen dränerad och så jävla trött på att jobba. 10 mån FL var exakt den återhämtningen jag behövde.

Det där låter så sorgligt.

 

[Pontevecchio]

Det där låter så sorgligt.

Att jag var dränerad eller att jag hade FL i 10 månader?
Jag tänker att det är rätt naturligt att ibland stanna upp i livet och fundera på vad man vill.
Jag hade jobbat arslet av mig i 13 år, särskilt de sista 3 och kände att jag ville mer i livet.
Efter FL var jag sugen på nya utmaningar och mer klar på vart jag ville.

 

[ako]

Eller så älskar de varandra och barnen och fixar det på annat vis. För att man har problem med att ensam ansvara för barnen som föräldraledig innebär inte att man är en dålig eller olämplig förälder som inte ska få träffa barnen.

Fast jag tänker att om man helt på riktigt inte klarar av att ta hand om sitt barn så har man troligen någon diagnos eller funktionsvariant själv och då är det ju förstås rimligt att den andra parten faktiskt får ta alla dagarna - eller att samhället erbjuder den föräldralediga föräldrarna någon form av annat stöd.

 

[Lo_]

Hur många av er, som är för 50/50 kvoteringen på sikt, har barn och hur delade ni upp föräldradagarna? När skolades era små barn in på förskolan?

Jag har två barn, ett på 3,5 år och ett på 5 månader. Vi delade lika på första och kommer dela lika igen. Vårt stora barn har just skolats in och det har möjliggjorts av skiftarbete.

 

[Sedna]

Nej jag är helt övertygad om att barnet skulle ha det väldigt bra på förskolan. Så övertygad om att jag sökte förskoleplats för min 12 månaders, det fanns dock inte. När han sedan fick sin plats vid 15 månader så måste jag säga att personalen var helt fantastisk och det var en mycket bra plats att vara på där han fick lära sig mycket om att vara med andra barn och få fantastisk träning i empati.

Sedan beror det ju självklart på förskola också, och på föräldrar och på barn.

Men ok, vår förskola, en man som vägrar vara hemma sina tre månader, ja absolut, förskola mycket bra. Inte alls skämmas över att de tre månaderna går ut.

Avsevärd skillnad på att vilja och känna sig tvingad till tidig förskolestart. Även i dagsläget har familjer olika möjligheter. Låginkomsttagare plockar ofta ut dagarna mer koncentrerat och skolar in tidigare. Vill vi försvåra ytterliggare för denna grupp?

Det är stor skillnad mellan förskolor. Det är även stor skillnad på barn. En del är kavata, andra försiktigare. Alla barn stimuleras inte likvärdigt i förskolemiljö. Det är även stor skillnad på föräldrars önskan.

 

[Badger]

Avsevärd skillnad på att vilja och känna sig tvingad till tidig förskolestart. Även i dagsläget har familjer olika möjligheter. Låginkomsttagare plockar ofta ut dagarna mer koncentrerat och skolar in tidigare. Vill vi försvåra ytterliggare för denna grupp?

Det är stor skillnad mellan förskolor. Det är även stor skillnad på barn. En del är kavata, andra försiktigare. Alla barn stimuleras inte likvärdigt i förskolemiljö. Det är även stor skillnad på föräldrars önskan.

Men nu frågade du ju om vad jag tyckte och jag tycker att inskolning efter 12 månader är helt ok.

Det lät som att du trodde att jag verkligen inte skulle göra det, vilket förvånar mig. Helt ärligt kändes det totalt självklart för mig, vi förväntades vilja ha förskoleplats efter ett år. Vi har världens mest generösa möjlighet att vara hemma. Andra länder skolar in innan ett år. Jag förstår inte ens vad jag skulle haft ångest om när det gällde inskolning vid ett år. Jag är inte ens så inne i föräldrasnacket att jag visste att folk drog ut på det här i evinnerlighet innan jag fick barn och hade inskolat.

Bra för allergier om inte annat till och med -det bryr sig ju folk så himla mycket om när det gäller amning (vilket är tveksamt om det är bra mot allergi) och kejsarsnitt osv. Så...

 

[Sedna]

Men nu frågade du ju om vad jag tyckte och jag tycker att inskolning efter 12 månader är helt ok.

Det lät som att du trodde att jag verkligen inte skulle göra det, vilket förvånar mig. Helt ärligt kändes det totalt självklart för mig, vi förväntades vilja ha förskoleplats efter ett år. Vi har världens mest generösa möjlighet att vara hemma. Andra länder skolar in innan ett år. Jag förstår inte ens vad jag skulle haft ångest om när det gällde inskolning vid ett år. Jag är inte ens så inne i föräldrasnacket att jag visste att folk drog ut på det här i evinnerlighet innan jag fick barn och hade inskolat.

Bra för allergier om inte annat till och med -det bryr sig ju folk så himla mycket om när det gäller amning (vilket är tveksamt om det är bra mot allergi) och kejsarsnitt osv. Så...

Nej jag frågade @Petruska.

Det var ingen allmän fundering kring hur personer känner inför tidig förskolestart.

 

[Lobelia]

Fast jag tänker att om man helt på riktigt inte klarar av att ta hand om sitt barn så har man troligen någon diagnos eller funktionsvariant själv och då är det ju förstås rimligt att den andra parten faktiskt får ta alla dagarna - eller att samhället erbjuder den föräldralediga föräldrarna någon form av annat stöd.

Det finns mer en funktionshinder som gör att vissa har problem med att ta hand om barn av lite olika anledningar. En del är extremt bra, en del är helt inkompetenta och flertalet är helt normala, det är en flytande skala.

Klart man kan lösa det med en stödperson men det är dyrt och intrång i den personliga och familjens integritet. Jag kan inte se varför en främmande människa skulle vara bättre än att man löser det inom familjen.

 

[Kilauea]

Men den här frågan har man ju svarat på i snart tre trådar.
Jag 8 månader, han 6 månader, han 1 fyra veckor när jag hade semester också, sedan han inskolade tre veckor. Sedan en juni och en juli där semestrar och mormor täckte igen blandat med div föräldradagar från alla, eftersom jag jobbade och han jobbade och förskolan började i augusti. Skolades in 15 månader, typ, sökte plats för 12 månader. (så han hade väl 6 månader + 3 veckor + en massa dagar)

Suck vidare, helammade i 4 månader, smakisar + amning till 6 månader, (kunde inte börja jobba här för ammade för mycket) vid 8 månader åt tillräckligt för att börja jobba. Ingen välling, ersättning bara om jag var borta i tre timmar från när han var 1 månad till han var 4 månader -ja jag stack till stallet och red när han var en månad. (ngn gång i veckan). Ammade tills han var 10 månader när jag kom hem och till kvällen. Sedan avvande jag amning. Fortfarande ingen välling. Aldrig ersättning-tillägg på kvällen el dyl.

Jag är för att dela typ 50/50 eller 40/60 på dagarna. Jag är för att detta är frivilligt men om det är omöjligt att få i alla fall 30-60 % av föräldrarna att dela frivilligt så...

Nej bebin var inte mammig, bebin älskade sin pappa och sov gärna på pappas axel, bebin kunde tröstas av pappa, bebin kunde tröstas av mamma utan amning. Amningen gav inga "fördelar" för mig. Kanske för att pappa, och mormor, hade haft bebin själv i fem timmar direkt efter födsel och bytte första blöjan. Så han var med från hela början, aldrig undanputtad (utom av sjukhuspersonal som försökte ta honom och ge ersättning utan att fråga om han ville och blev jätteförvånade när han bad att få mata.). (Btw ser jag detta som helt normalt, mina småbröder kunde jag trösta som små bebisar utan att amma dem ett dugg.)

Och jag helammar än (eller nä, vi har börjat så smått med smaksensationer) och pappan kan trösta utan problem och har så kunnat från början. Trots att han inte tagit ut en dag FL hittills. Detta eftersom vi hittat vad som passar och fungerar för oss. Vår plan är att jag ska börja jobba lite i vår.
Vi pratar, är överens och vill inte att liten skolas in på dagis förrän tidigast vid 18 månader.
Om nån skulle tvinga oss ändra vårt upplägg skulle ingen må särskilt bra.

 

[Badger]

Och jag helammar än (eller nä, vi har börjat så smått med smaksensationer) och pappan kan trösta utan problem och har så kunnat från början. Trots att han inte tagit ut en dag FL hittills. Detta eftersom vi hittat vad som passar och fungerar för oss. Vår plan är att jag ska börja jobba lite i vår.
Vi pratar, är överens och vill inte att liten skolas in på dagis förrän tidigast vid 18 månader.
Om nån skulle tvinga oss ändra vårt upplägg skulle ingen må särskilt bra.

Det var någon som frågade mig, jag har inte frågat någon. Jag är mer intresserad på en abstrakt nivå.

 

[Jeanettewikander]

Hur många av er, som är för 50/50 kvoteringen på sikt, har barn och hur delade ni upp föräldradagarna? När skolades era små barn in på förskolan?

Med senaste barnet så var vi hemma samtidigt i 6 månader, sedan var jag hemma 6 månader och till sist så var han hemma 6 månader. Vi ser till att vara lediga tillsammans hela loven. Dottern var 18 månader när hon skolades in. Vår förskola är en liten förskola med max 30 barn (varav många enbart går 15h) och 6 st duktiga pedagoger.

 

[Jeanettewikander]

Vilken elitistisk människosyn.

Alla drar väl sin gräns nånstans eller hur? Eller du tycker att man kan skaffa hur många barn som helst utan någon tanke på vilket liv man ger dom?
Var är det ok att dra gränsen utan att vara elitistisk?
Är det ok att tycka att en 16årig hemlös heroinist inte ska skaffa barn? Är det ok att tycka att man bör ha en försörjning?
Var går din gräns? Har du någon gräns?

Jag tycker att man tar på sig ett enormt ansvar när man bestämmer sig för att skaffa barn. Då handlar det om att ge barnet den bästa möjliga uppväxten. All forskning visar att barn mår absolut bäst i familjer där man delar lika på fl. Där sker betydligt mindre skilsmässor, färre adhd diagnoser, mindre psykisk och fysisk ohälsa, mindre drogproblematik i tonåren osv.

 

[kryddelydd]

Alla drar väl sin gräns nånstans eller hur? Eller du tycker att man kan skaffa hur många barn som helst utan någon tanke på vilket liv man ger dom?
Var är det ok att dra gränsen utan att vara elitistisk?
Är det ok att tycka att en 16årig hemlös heroinist inte ska skaffa barn? Är det ok att tycka att man bör ha en försörjning?
Var går din gräns? Har du någon gräns?

Jag tycker att man tar på sig ett enormt ansvar när man bestämmer sig för att skaffa barn. Då handlar det om att ge barnet den bästa möjliga uppväxten. All forskning visar att barn mår absolut bäst i familjer där man delar lika på fl. Där sker betydligt mindre skilsmässor, färre adhd diagnoser, mindre psykisk och fysisk ohälsa, mindre drogproblematik i tonåren osv.

Kan du länka den forskningen du hänvisar till?

 

[Jeanettewikander]

Kan du länka den forskningen du hänvisar till?

Vilken del av allt jag skrev? Jag har inte hämtat allt från en Aftonbladet-artikel som enkelt går att länka till utan från många år av studerande av forskning. Det är flera forskare som kommit fram till samma saker. Riktig forskning har inte en enkel länk som sammanfattar allt utan det är mer komplicerat än så. Jag kan referera till olika litteratur, olika forskningsrapporter och SCB. Är det någon viss del av mitt inlägg som du vill ha källor på eller misstror du allt jag skrev?

 

[ako]

Det finns mer en funktionshinder som gör att vissa har problem med att ta hand om barn av lite olika anledningar. En del är extremt bra, en del är helt inkompetenta och flertalet är helt normala, det är en flytande skala.

Klart man kan lösa det med en stödperson men det är dyrt och intrång i den personliga och familjens integritet. Jag kan inte se varför en främmande människa skulle vara bättre än att man löser det inom familjen.

Jag håller ju med om att det ska finnas viss flexibilitet i föräldraförsäkringen , men OM det verkligen är så illa att någon skulle på riktigt faktiskt inte klara av att ta hand om sitt barn, ja då bör det ju finnas en tydlig bakomliggande problematik, och i sådana fall borde ju dispens medges även om den andra förälderns dagar är slut (alt annan hjälp - om föräldern faktiskt vill vara f l men inte kan fixa allt som behövs - t ex p g a en antingen fysisk eller psykiskt funktionsvariant). Det kan ju inte vara vanligt att föräldrar utan någon form av särskilt behov är oförmögna att ta hand om sina barn tänker jag?

 

[kryddelydd]

Vilken del av allt jag skrev? Jag har inte hämtat allt från en Aftonbladet-artikel som enkelt går att länka till utan från många år av studerande av forskning. Det är flera forskare som kommit fram till samma saker. Riktig forskning har inte en enkel länk som sammanfattar allt utan det är mer komplicerat än så. Jag kan referera till olika litteratur, olika forskningsrapporter och SCB. Är det någon viss del av mitt inlägg som du vill ha källor på eller misstror du allt jag skrev?

Jag citerar i ditt inlägg, det jag gärna vill se forskningen bakom:
"All forskning visar att barn mår absolut bäst i familjer där man delar lika på fl. Där sker betydligt mindre skilsmässor, färre adhd diagnoser, mindre psykisk och fysisk ohälsa, mindre drogproblematik i tonåren osv."

Jag undrar vilken "all forskning" är, hur den är gjord, hur stort jämförelsematerial man hade och så vidare. Jag undrar också vad som var primär end-Point, och om det handlar om subgruppsanalyser och vilka confounders som man tagit hänsyn till i studierna (exempelvis föräldrarnas utbildningsnivå, förekomst av psykisk sjuklighet/ohälsa hos släktingar (eftersom du tar upp "mängden" diagnoser och ärftligt inslag förmodas finnas), lönenivå, grad av sjukskrivning hos föräldrar, arbetslöshet hos föräldrar et c).

Skälet till att jag efterfrågar det är att jag misstänker att det finns ganska lite högkvalitativ forskning i ämnet. Gärna länk till de forskningsrapporter du lutar dig på, och till relevant information hos SCB (som ju dock inte är forskning i sig, oftast, utan mest ett insamlande av statistik).

Jag är personligen ganska övertygad om att mängden psykisk problematik och beteendeproblem hos skolbarn hänger ihop med social instabilitet/stabilitet, men det är en personlig gissning och inget som jag tror att det finns forskning på.

 

[WildWilma]

Ny citerar jag två stycken som trycker precis på det jag och @Lobelia argumenterar för

”Hur ett jämställt föräldraledighetsuttag ska kunna öka är bara en av de stora utmaningar föräldraförsäkringen står inför på längre sikt. Jämställdhet handlar inte enbart om relationen mellan kvinnor och män, utan påverkas också av andra faktorer, inte minst människors socioekonomiska position.” s.11

”En central fråga är hur föräldraförsäkringen ska kunna användas mer jämställt för alla familjer oberoende av social bakgrund. Stora skillnader mellan socioekonomiska grupper tyder på att alla i Sverige inte har samma möjligheter att leva ett jämställt liv. Om jämställdheten ska fortsätta vara ett centralt politiskt mål bör föräldraförsäkringens flexibilitet och generositet nå både de med eftergymnasial utbildning och höga inkomster, och de med högst gymnasial utbildning och låga inkomster.” s.12

Det finns ganska många stycken som stödjer det jag och många andra argumenterar för också.

Ingen har sagt att det är ett enkelt problem att lösa. Men att närmare 90 % av alla par föräldrar INTE delar lika på föräldraledigheten beror INTE på att de INTE kan. Jag och någon mer har hur flera gånger skrivit att det MÅSTE finnas ett sätt att fånga upp och hjälpa de som helt enkelt inte kan lösa sin situation vid en kvotering. Nu kommer med största sannolikhet inte en absolut kvotering ske inom en överskådlig framtid så jag lägger inte mer energi i den diskussionen.

Det aktuella förslaget är väl att dela föräldraförsäkringen på 3 med 1 del till varje förälder och 1 del som fördelas fritt mellan dem eller annan person. Det skulle antagligen inte leda hela vägen men skulle nog vara ett bra steg på vägen men i dagens politiska läge lär det inte gå igenom.

Jag har dock inga problem med att stå för att jag tycker utgångspunkten är att ett barn normalt har två föräldrar som i största möjliga mån ska dela på föräldraledigheten just för att de är båda lika mycket föräldrar. Det ger mest fördelar till barnet, föräldrarna och samhället långsiktigt.

Sen finns det alltid undantag men de är just undantag men läser man vissa argument i denna tråd så verkar de vara majoriteten som på grund av en massa olika skäl inte kan dela lika. Listan med skäl till varför man inte kan vara föräldralediga ca hälften av tiden är i mina ögon efter denna tråden oändlig och det ena skälet mer komplext än det andra. Men hur stor % av ALLA föräldrar kan dessa problem på riktigt gälla? Är det verkligen nästan 90 % som har dessa problem?

Om man bortser från de som sitter i en omöjlig sits att lösa en jämt fördelad föräldraledighet av rimliga skäl. Hur ska samhället få resten att ändra sin syn på detta?

 

[Sedna]

Alla drar väl sin gräns nånstans eller hur? Eller du tycker att man kan skaffa hur många barn som helst utan någon tanke på vilket liv man ger dom?
Var är det ok att dra gränsen utan att vara elitistisk?
Är det ok att tycka att en 16årig hemlös heroinist inte ska skaffa barn? Är det ok att tycka att man bör ha en försörjning?
Var går din gräns? Har du någon gräns?

Jag tycker att man tar på sig ett enormt ansvar när man bestämmer sig för att skaffa barn. Då handlar det om att ge barnet den bästa möjliga uppväxten. All forskning visar att barn mår absolut bäst i familjer där man delar lika på fl. Där sker betydligt mindre skilsmässor, färre adhd diagnoser, mindre psykisk och fysisk ohälsa, mindre drogproblematik i tonåren osv.

Alla drar sin egen gräns någonstans. Alla värderar inte andras val eller livsöde, utan tänker sig lite för innan man dömmer andra människor.

Att barn mår bättre i familjer som delar lika på fl har inte att göra med att de familjerna delar lika på FL, utan på andra faktorer som är gemensamma nämnare. Som du säkert märkt har jag betonat sambandet mellan jämställdhet och socioekonomiska faktorer.

Med tanke på att endast 14% delar lika på FL så förstår du säkert mycket väl att många barn i familjer som inte delar lika växer upp utan drogproblematik och andra svåra sociala- eller hälsorelaterade problem.

 

[Lobelia]

Alla drar väl sin gräns nånstans eller hur? Eller du tycker att man kan skaffa hur många barn som helst utan någon tanke på vilket liv man ger dom?
Var är det ok att dra gränsen utan att vara elitistisk?
Är det ok att tycka att en 16årig hemlös heroinist inte ska skaffa barn? Är det ok att tycka att man bör ha en försörjning?
Var går din gräns? Har du någon gräns?

Vill du kunna förhindra människor att skaffa barn så får du ändra lagen och införa tvångssterilisering, fysisk eller kemisk. Är det det du önskar?

Nu är det inte missbrukare de flesta diskuterar här utan helt vanliga människor med låg inkomst som om systemet ändras utan att de ekonomiska de förutsättningar ändras inte kan klara försörjningen om inte får fördela föräldraledigheten för att optimera ekonomin.

 

[Jeanettewikander]

Jag citerar i ditt inlägg, det jag gärna vill se forskningen bakom:
"All forskning visar att barn mår absolut bäst i familjer där man delar lika på fl. Där sker betydligt mindre skilsmässor, färre adhd diagnoser, mindre psykisk och fysisk ohälsa, mindre drogproblematik i tonåren osv."

Jag undrar vilken "all forskning" är, hur den är gjord, hur stort jämförelsematerial man hade och så vidare.

Skälet till att jag efterfrågar det är att jag misstänker att det finns ganska lite högkvalitativ forskning i ämnet. Gärna länk till de forskningsrapporter du lutar dig på, och till relevant information hos SCB (som ju dock inte är forskning i sig, oftast, utan mest ett insamlande av statistik).

Det finns mycket forskning! Det är svårt för mig att ge dig all forskning i ämnet. Men jag rekommenderar dig att söka på Google scholar efter den specifika del du vill hitta. Sök då exempelvis ”skilsmässor jämnställdhet” eller ”problembeteende närvarande pappa” Det finns forskning kring barns problembeteende där föräldraledigheten hos föräldrarna visar sig spela stor roll, forskning kring adhd där detta tas upp osv.
SCB är väl den bästa källan som finns om man vill se samband mellan delad föräldraledighet och andel skilsmässor? Men jag ska dra fram lite forskning till dig om du inte vet hur man söker. ( lättare för dig att söka själv för då kan du inte gnälla om mina källor eller att jag hittat för få länkar till dig) Kan du söka på SCB? Google scholar?