Hur många av er, som är för 50/50 kvoteringen på sikt, har barn och hur delade ni upp föräldradagarna? När skolades era små barn in på förskolan?
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Radikala? Menar du 50/50?Forskningen om den radikala kvoteringens effekter får du gärna länka, vet inte var jag ska leta.
Hur många av er, som är för 50/50 kvoteringen på sikt, har barn och hur delade ni upp föräldradagarna? När skolades era små barn in på förskolan?
Alla mammor är inte heller bra mammor så kanske blir det en vinst för dessa barn att spendera mer tid med pappa än att mamma tar all föräldrarledighet av ohejdad vana. Om vi nu ska leka den leken.
Hur många av er, som är för 50/50 kvoteringen på sikt, har barn och hur delade ni upp föräldradagarna? När skolades era små barn in på förskolan?
Vi har delat nästan exakt 50/50, det slog på några veckor. Första barnet skolades in vid 16 mån, andra vid 14. Det var lite tidigt men om vi inte tagit den platsen hade vi förlorat den.Hur många av er, som är för 50/50 kvoteringen på sikt, har barn och hur delade ni upp föräldradagarna? När skolades era små barn in på förskolan?
Jag tänker nog att ett sätt att vara en bristfällig förälder är att själv ta nästan hela föräldraledigheten. Ett annat sätt är att nästan inte vara föräldraledig alls.Ja givetvis ska vi bryta den ohejdade vanan. Jag är ju för ytterliggare kvotering som en del i att bryta denna norm. Men tycker bevarandet av för flexibilitet är viktigt, bla av det skäl du nämner- det finns både olämpliga mammor och pappor.
Som jag påtalat tidigare, ska det bli klassfråga att ha råd att skaffa barn så att de fattigare behöver avstå om man inför tvingande regler och inte kompenserar ekonomiskt (gäller alltså de som får det knapert/inte klarar det alls om "fel" person är hemma). Sen kanske man får tänka på att jobbet kan vara viktigare än att vara hemma med barnet för barnets skull, så att de få mat på bordet och någonstans att bo. Man kan också ha en typ av skiftarbete som gör att man är hemma minst lika mycket i praktiken men inte på pappret. En del på mitt jobb har skiftarbete. De jobbar 3 nätter (långa) och är lediga 6, det blir många dagar hemma även om man inte tar ledigt alls. Med ett sådant jobb kan partnern ta ledigt 1-3 dagar per vecka och man täcker upp all tid.Jag är rätt rak i min åsikt. Har man inte råd att dela på föräldraledigheten så har man kanske inte råd att skaffa barn.
Har man ett jobb som är viktigare än barnen ( dvs man kan inte offra 6 månader av sin hela arbetslivstid) så bör man låta bli att skaffa barn.
Jag tänker nog att ett sätt att vara en bristfällig förälder är att själv ta nästan hela föräldraledigheten. Ett annat sätt är att nästan inte vara föräldraledig alls.
Hur många av er, som är för 50/50 kvoteringen på sikt, har barn och hur delade ni upp föräldradagarna? När skolades era små barn in på förskolan?
Radikala? Menar du 50/50?
Det finns såklart ingen forskning på specifikt 50/50, det är ju inga länder som har så. Däremot finns det en mängd studier som på olika sätt ger en så tydlig bild vi kan få utifrån det sammantagna forskningsläget.
Det här är ju en sak vi aldrig kommer kunna studera fullt ut. Vi kan inte utforma ett experiment och randomisera barn till familjer som har blivit beordrade att genomföra olika upplägg. Men vi kan ju ändå ta helhetsgrepp på de studier som finns och dra rimliga slutsatser utifrån dem.
Hur många av er, som är för 50/50 kvoteringen på sikt, har barn och hur delade ni upp föräldradagarna? När skolades era små barn in på förskolan?
Uppenbarligen så tycker dom det är bra, men jag håller inte med. Jag ser problemet dels ur ett samhällsperspektiv men även ett familjeperspektiv där jag tycker det är viktigt att båda föräldrarna är lika delaktiga och att båda är primärföräldrar. Både för barnets skull men även för de vuxna.
Det är svårt att lära känna sitt barn om man inte är ensamt med det. Det är svårt att bli trygg i sin föräldraroll om man aldrig får använda den.
I min närhet är liksom många mammor alltid med sina barn, de får dåligt samvete av att vara iväg EN TIMME om barnet inte är med. Så är det inte för papporna.
Det spelar roll med kvotering för att de flesta följer normen. Ändras normen till att alla, oavsett kön, är hemma med sina barn lika mycket så lär fler män vara hemma med sina barn. Ändras normen till att pappor tar hand om sina barn lika mycket som mammor gör idag så kommer också fler pappor ta hand om sitt barn lika mycket hela dess barndom precis som mammorna gör idag. Följer vi vår historia så kommer att ta hand om sina barn få en mycket höjd status dessutom Det finns bara vinnare i detta!
De som inte vill ta hand om sina barn och ändå skaffar barn kommer iallafall inte göra det med tanken att "hon" kommer ta hand om deras barn som idag för då är det inte längre något som följer normen att "hon" tar hand om barnen.
Men fy så du dömer och nedvärderar andra människors livsval!
Om den ena föräldern ser att den andra är OLÄMPLIG (vad det nu än betyder), så skulle jag säga att hen bör ta med barnen och flytta.Bristfällig är inte detsamma som olämplig.
Vad är det hon skriver som är dömande? Jag tycker snarare att hon konstaterar olika faktum? Det är väl ganska självklart att den förälder som spenderar mycket tid, dessutom ensam med fullt ansvar, över barnet lär känna det bättre och blir tryggare i sin föräldraroll? Rent generellt brukar gälla att ju mer tid man lägger på något, desto bättre färdigheter utvecklar man. Och att fler mammor än pappor i hennes närhet får dåligt samvete över att vara ifrån barnet är väl knappast ett dömande, utan en observation.