Ehh nej, har jag skrivit att det är en klassfråga eller att folk ska göra abort? Jag har skrivit att man inte medvetet ska sätta sig i en ekonomisk situation man inte klarar av, det är du som hela tiden dragit upp låginkomstagare och jag tog som exempel att i ett sådant fall så blir det ingen större ekonomisk skillnad oavsett vem som är ledig. Om jag inser att jag inte kommer kunna leva på den inkomsten en föräldrapenning ger mig även om jag maxar uttaget, bör jag då skaffa barn bara för att jag så otroligt gärna vill? För mig skulle det inte vara för barnets bästa i så fall. Bättre att först reda i ekonomin för att få lite marginal innan ett så stort beslut tas.
Jag är kanske speglad över att ha växt upp i en familj men mycket ekonomisk stress, jag fick det jag behövde men ibland mådde nog mina föräldrar allt annat än bra och det påverkade oss barn mer än de tror och jag skulle själv helst undvika den situationen de var i.
Men som jag redan skrivit minst en gång så skulle jag absolut kunna se en sprucken ekonomi som en legitim anledning att göra ett undantag.
Alltså det här är nästan skrattretande, varför tror du jag tar upp låginkomsttagare som exempel på de som får det värst ekonomiskt och riskerar att försätta sig i en situation så de inte har råd att skaffa barn. Det är knappast medel eller höginkomsttagare som inte kommer att få råd, eller vad tror du? Självklart tar jag upp låginkomsttagare när det gäller ekonomiska problem, det är de som har dem, inte de med bra inkomster.
Nej du tog inte upp abort och att det är en klassfråga att skaffa barn. Jag påtalar att med inställningen att man ska ha en bra nog ekonomi att skaffa barn så är det konsekvensen så riskerar det att bli en klassfråga.
Ändrar man inget annat än ett påtvingat "dela lika" så kan inte familjer kompensera för att en i av föräldrarna har dålig inkomst, studerar eller kanske är arbetslös. De som påverkas allra mest av detta är de som det allra sämst . Andra som påverkas mycket är egenföretagare, utan eller med få anställda (läs 1-2 ca) där företaget mer eller mindre faller om man inte arbetar. Rörmokarens, sångpedagogens, it-konsultens, vin-importörens, veterinärens, massörens, frisörens (eller vad det nu är för bransch) kunder sitter inte och väntar 8-10 månader utan söker en annan utövare och företaget riskerar att gå i konkurs eller så får man ha det vilande och börja om nästan från början och skaffa kunder.
Det jag söker är främst lösningar så att man genom åtgärder/kompensation ser till att det inte spelar någon roll vem som stannar hemma så är ekonomin lika. Hög flexibilitet så även egenföretagare kan få tid med barnen och hålla företaget levande, men kanske inte på samma nivå. Exakt hur får man utreda men det fungerar dåligt idag.
Sen anser jag att i ett jämställt hem så gör inte alla lika mycket av allting utan att alla får utrymme att göra det den önskar och så delar man rättvist på resten. Om pappan/mamman jobbar mer på vardagarna så får hen ta mer ansvar på helger, kvällar och semestrar och vise versa. Detta kan man inte reglera i lag/föräldrapenning utan det är attityderna i samhället som behöver fixa den biten. Jämfört med 20-50-talisterna så är vi enormt jämställda, min far skulle inte drömma om att ta ut föräldraledighet, jag vet inte om det ens var möjligt men om det förekom var det försumbart och ändå så var det mer jämställt en tidigare generation dr kvinnorna precis fått rösträtt.
Det blir lite tvetydigt nr du kan se en sprucken ekonomi som anledning att inte dela dagarna lika, det går inte riktigt ihop med att man inte ska skaffa barn om man är i det läget men okej ekonomin kan ändras. Jag ser det som en bakvänd väg att gå att få dispens av ekonomiska skäl, jag tor man måste börja i andra änden, att se till att det inte finns ekonomiska skäl, som sagt att se till att göra det kostnadsneutralt oavsett vem som är hemma och att detta inte ska gå ut över de som har lägst inkomst.