Hittade denna tre år gamla rapport och föräldraledighet och jämställdhet från regeringskansliet. Superintressant att följa föräldraledighetens utveckling från början och deras analys av dess konsekvenser samt tankar om möjliga vägar i framtiden. Jag hann inte läsa allt men den del stycken och de flesta sammanfattningarna.
https://eso.expertgrupp.se/wp-content/uploads/2013/12/ESO-2015-5-till-webben.pdf
Tänk att det endast är 44 år sedan föräldrar inte fick en krona i föräldrapenning för att vara hemma med sina barn. Hur fantastiskt är inte den utvecklingen att föräldrar nu får betalt i 480 dagar?
Tack för rapporten! Jag kommer inte behöver argumentera längre själv, i rapporten står ju precis det jag redan argumenterat för.
Om den föräldraförsäkring jag förespråkar, som jag menar i kombination med andra förändringar kan bli mest fruktbar:
”Ett tredje familjepolitiskt vägval innebär att de reserverade månaderna byggs ut gradvis och andra reformer som förväntas leda till ökad jämställdhet införs. Detta val är det som i störst utsträckning följer trenden över tid i den familjepolitiska utvecklingen. Sverige kommer genom gradvisa reformer, höja ambitionerna om jämställdhet inom familjepolitiken. Även om ambitionerna höjs kommer det sannolikt kvarstå könsskillnader i fördelningen av föräldrapenningen och i betalt och obetalt arbete under lång tid, inte minst för hushåll med lägre utbildning och inkomster.” S.151
Om strikt kvotering. Möjligtvis mest fruktbar, men inte konsekvenslös. Att föräldraledigheten ska ses som
bli en skyldighet framhålls varken som troligt eller önskvärt.
”Ett fjärde vägval för familjepolitiken är mer genomgripande. Här delas föräldrapenningen på hälften mellan föräldrarna genom en stor reform. Att överlåta individuella dagar kan bara ske i speciella situationer, t.ex. vid sjukdom eller andra extraordinära omständigheter. Detta vägval kommer troligen ge störst konsekvenser för fördelningen av betalt och obetalt arbete, även om skillnader även vid ett sådant val kommer att kvarstå. Om föräldraförsäkringen endast är en rättighet men inte en skyldighet kommer vissa föräldrar, varav de flesta pappor, i den närmaste framtiden efter en reform sannolikt inte ta ut all sin föräldrapenning. Om delar i föräldraförsäkringen istället görs obligatoriska för båda föräldrarna (en för dagens försäkring ny princip som sällan diskuteras), skulle den aktiva omsorgen inte enbart ses som en rättighet utan även en skyldighet för föräldrarna. Detta kan jämföras med vissa länders lagstiftning om obligatorisk mammaledighet. Ett sådant radikalt skifte i synsätt från föräldraledighet som rättighet till skyldighet är knappast troligt (eller önskvärt), men det är ändå viktigt att diskutera då många andra områden av omvårdnad om barn ses just som en skyldighet för föräldrar.” S.152
Som sagt, fler reformer behövs för att fånga upp alla grupper:
”Fler reserverade månader kommer med all sannolikhet att leda till ett mer jämställt uttag av föräldrapenningen. Men det är viktigt att komma ihåg att det idag finns en ganska stor grupp, främst pappor, som inte använder någon eller mycket få föräldra- penningdagar. 18 procent av papporna som fick barn i Sverige år 2005 hade t.ex. inte använt någon föräldrapenning när barnet fyllde två år, och sju procent hade använt högst 30 dagar när barnet fyllt åtta år. Det kan finnas många anledningar till detta, men dessa pappor kommer sannolikt inte att påverkas av fler reserverade månader. Om ett jämställt uttag av föräldrapenningen för alla föräldrar är ett mål behövs troligen andra typer av reformer införas, särskilt för att nå denna grupp av pappor som idag inte använder föräldrapenningen.” S.154
Och som jag skrivit, det är alldeles för enkelt att peka ut föräldraförsäkringen som både orsak och lösning:
”Slutligen är det alldeles för enkelt att peka ut föräldra- försäkringen som en universallösning på alla problem med bristande jämställdhet i samhället, i hemmen och på arbets- platserna. ” S.159