Jag tror att min sambo misshandlar mig verbalt

[Vallmo]

Det är lugnt, vi är inte släkt vad jag vet

Men du är grym så jag önskar att vi var det.

 

[mandalaki]

Men du är grym så jag önskar att vi var det.

Haha tack! Men vi går ju i alla fall på keramiken ihop

 

[Vallmo]

I det här fallet tror jag @Vallmo mer reagerar på att de är lik hennes sambo.
Och multipel upplaga av det som hon redan har nog av ger lite överreaktion för henne, utan att hon egentligen har något emot den typen av person som sådan.

Ja, precis så.
Jag reagerar på att dom är rätt lika alla tre eller fyra (brorsans sambo är likadan). Och det blir en överdos x 4 så att säga.

Du beskrev det mycket bättre än vad jag lyckades med.

 

[Vallmo]

Haha tack! Men vi går ju i alla fall på keramiken ihop

Ja, och det är jag jätteglad för. En keramikkompis är aldrig fel.
Man kan väl nästan säga att vi fann varandra när vi började med att dreja rövhattar ihop.

 

[Vallmo]

Första gången? Du har skrivit om det tidigare, även då med din äldsta son:

Du har även beskrivit hur dina barn kallar fadern lat och att han ska hjälpa dig mer, samt att de tagit på sig att ge dig komplimanger när du gjort dig fin, eftersom din partner inte gör det.

Om jag vore som du skulle det här överkompenserandet och ansvarstagandet från barnens sida vara nåt jag verkligen såg till att arbeta med. Det är liksom inte bra för ungarna att de tar på sig sånt här stort ansvar i er relation, det är inte snällt och rart utan oroväckande. De måste ju känna att det här inte är nåt som ligger hos dem, för annars kan ju en ev separation bli jättetuff för dem - att de känner att det är deras fel, deras nederlag. Det är ju vanligt att barn tar på sig sånt, men här verkar det redan ligga lite hos dem. I alla fall hos din äldsta son.

Det här är sagt i all välmening, Vallmo.

Oj, shit! Tur att någon minns i alla fall. Det där kändes lite jobbigt......
Jag har nog förträngt det.

Jag vet faktiskt inte hur jag ska hantera det där riktigt.
Det är ju inte så att vi ska separera imorgon direkt, så det känns inte relevant att ta upp det nu direkt heller.

Jag förstår att det är väldigt tydligt för en utomstående att snappa upp det här, särskilt eftersom jag uppenbarligen har skrivit om det förut.
Tyvärr blir min reaktion ändå jag känner mig skuldbelagd.
Känner att jag inte kan påverka min sambos beteende där så mycket.
Han är väldigt fysiskt avvisande och har varit i många år.
Nu har jag vant mig, men Gud vad bortvald jag känt mig i många år.

Skulle jag dock märka minsta lilla reaktion av skuld hos mina barn så skulle jag ta upp det.
Jag har inte märkt det eller alternativt så har jag missat det.

Jag kan säga att vi båda två är oerhört kärleksfulla och lojala mot våra barn, så att dom känner sig älskade av oss BÅDA är ingenting jag oroar mig för.
Däremot så märker dom säkert av att vi inte är det mot varandra men jag är osäker på hur mycket det påverkar dom egentligen.

Kan ju vara en tema för parterapin, kanske?

 

[Vallmo]

Trådkap modell massor:
Så detta är ett "drag"? Går det att förändra? Och kan man ha det draget utan att vara "avvikande" som personlighetstyp? OM man vill förändra sig, går det att "laga"?

Du fick ett bra svar av @tanten och jag har egentligen inte mer att tillägga när det gäller hur människor fungerar generellt.

När det gäller min sambo så kan han ändra sitt beteende och sin attityd, vilket han har gjort.
Han har dock inte ändrat sin personlighet och det tror jag inte kommer ske heller. Det är inget jag begär heller numera.
Jag inser att vi gör oss bäst var för sig helt enkelt.
Däremot anstränger han sig nu för att det ska funka mer smidigt hemma.

Och jag, jag har vänt ut och in på mig själv i så många år. Till slut har jag tappat bort mig själv och blev sjuk av det.
Nu kanske jag börjar hitta tillbaka, men jag har sannerligen inte mått bra av att utplåna mig själv som jag har gjort.

Vet inte om det var svar på din fråga, riktigt.

 

[Vallmo]

Jag vill egentligen bara säga, nu när jag läst dina senaste inlägg, hur otroligt klarsynt du är, hur du SER! Det är så tydligt, jag blir verkligen både imponerad och glad. Som du skriver; så många liksom bara lullar med i livet och så länge det funkar och inget upprör eller stör, är det bra. Och är inte ens medvetna om det, eller bryr sig. Du kan se det och du vill ha mer, annat. Det är underbart! Jag tror verkligen att du är på väg mot något nytt och något bra. En slags långsam men tydlig revolution mot en frihet.

Tack!
Det är också rätt jobbigt att vara såhär. Ibland skulle jag bara vilja logga ut.
Jag skulle ibland önska att jag inte brydde mig så mycket, men jag är samtidigt glad att jag har den här styrkan.
Den har hjälpt mig i väldigt många sammanhang och gjort att jag fått uppleva väldigt mycket i mitt liv.
Dom senaste åren med sambon har dock varit som livet har stått stilla och jag trivs verkligen inte med det.
Han gör det, trivs alltså och han har egentligen inga andra ambitioner än att bara vara.
Det är egentligen inget fel i det, det passar inte mig helt enkelt.
Jag tycker det känns för dött, passivt och som om man är paralyserad ungefär.

Jag tror också att jag kommer känna mig oerhört mycket mer till freds när jag är själv och kan utforma mitt liv som jag vill ha det.
Jag känner mig hämmad av honom och även om han inte hämmar mig i praktiken så blir känslan så.
Och jag vet, jag ansvarar själv över mina känslor och det är därför jag vill göra en förändring.
Jag tror det kommer bli bra.........

 

[Raderad medlem 6459]

Känner att jag inte kan påverka min sambos beteende där så mycket.

Nej såklart inte! Jag tänker inte att lösningen är att din partner ska bli mer fysisk (han får ju vara så lite fysisk han vill, och dessutom ska ni ju separera) utan snarare att det här är nåt att vara uppmärksam på när det gäller barnen. Jag lyfter det så att nästa gång din son tycker att din sambo ska krama dig, eller pussa dig eller vad det nu är, så kanske du ser det och kan prata med honom eller markera på något vis.

Jag menar absolut inte att skuldbelägga dig men eftersom jag sett det här i två trådar nu så bara måste jag säga nåt. I förra tråden var det flera som reagerade på det jag citerade här, men eftersom ingen kommenterade det här nu ville jag flika in det.

 

[Vallmo]

Tacka fasiken för att man inte pratar om det.
Män ska ju tända på allt med puls liksom. De vill alltid ha sex.

Så - om han inte vill ha sex med mig måste jag ju vara extremt motbjudande, eller hur....
Verkligen något man vill gå ut offentligt med. Eller inte.

Men nej du är inte ensam. Så många kvinnor genom åren jag hört säga liknande saker "tur jag har barnet så jag får lite kramar och pussar" "man lär sig leva utan"
Det finns ju till och med ett ord för kvinnor som vill ha sex: Nymfoman.
jag kräks.

Ja, verkligen! Känner igen så mycket.

Minns att du har beskrivit att du hatar din egen spegelbild för att du ser dig genom ditt ex glasögon (hoppas det är ok att jag skrev så).
Så är det för mig också.
Det har blivit så och jag har tagit över min sambos syn på mig som oattraktiv, eller snarare hans oförmåga, som han projicerat på mig.

Tidigare, var jag uppenbarligen väldigt attraktiv. Blev ofta uppvaktad och smickrad av män.
Jag kände mig kul, sexig och bekräftad.

Uppenbarligen utstrålar jag något helt annat nu.
Blir aldrig uppraggad eller uppvaktad av någon annan.
Det mest paradoxala är att min sambo är den enda man jag varit sexuellt trogen och han är den som jag har haft minst anledning att vara trogen mot.

Tror att jag fått ligga sammanlagt 10 gånger på 10 år. Högst!

Detta har jag aldrig sagt till någon och jag lär ångra mig för att jag skriver det här också.

 

[Vallmo]

Nej såklart inte! Jag tänker inte att lösningen är att din partner ska bli mer fysisk (han får ju vara så lite fysisk han vill, och dessutom ska ni ju separera) utan snarare att det här är nåt att vara uppmärksam på när det gäller barnen. Jag lyfter det så att nästa gång din son tycker att din sambo ska krama dig, eller pussa dig eller vad det nu är, så kanske du ser det och kan prata med honom eller markera på något vis.

Jag menar absolut inte att skuldbelägga dig men eftersom jag sett det här i två trådar nu så bara måste jag säga nåt. I förra tråden var det flera som reagerade på det jag citerade här, men eftersom ingen kommenterade det här nu ville jag flika in det.

Det är jättebra och jag uppskattar verkligen att du sticker ut och säger som det är.
Du vågar vara lite obekväm och det ska du ha all cred för.

Har du något förslag hur jag ska kunna lägga fram det på ett bra sätt?
Jag vet verkligen inte hur!
Vill få sonen att förstå men samtidigt så vill jag ju inte nedvärdera min sambos handlingar, eller icke-handlingar för sonen.

 

[Raderad medlem 6459]

@Vallmo Äsch! Jag förstår att det är sjukt jobbigt att jag kommer och 'hackar' också. Så jag är verkligen ledsen för det. Kände bara att det behövdes lyftas.

Vill få sonen att förstå men samtidigt så vill jag ju inte nedvärdera min sambos handlingar, eller icke-handlingar för sonen.

Hur menar du här? Jag tänker att när du pratar med sonen så är det viktigaste att lägga tyngdpunkten på att han inte behöver påminna om att man ska kramas etc, att kramas gör man när båda vill och det är ingenting som nån annan behöver ta ansvar för. Likaså med pussandet eller komplimangerna. Allt sånt ska komma ur total frivillighet och lust och därför är det ingenting som andra behöver hålla koll på eller påminna om.

Jag hade överhuvudtaget inte gått in på nåt om huruvida sambon kramar tillräckligt eller ger tillräckligt med komplimanger. Det är mellan er två vuxna.

 

[TinyWiny]

Det är jättebra och jag uppskattar verkligen att du sticker ut och säger som det är.
Du vågar vara lite obekväm och det ska du ha all cred för.

Har du något förslag hur jag ska kunna lägga fram det på ett bra sätt?
Jag vet verkligen inte hur!
Vill få sonen att förstå men samtidigt så vill jag ju inte nedvärdera min sambos handlingar, eller icke-handlingar för sonen.

Det här handlar inte om din sambo utan om att ditt barn tar på sig ansvaret för något som inte är hans ansvar. Du kan bara säga att det där behöver du inte bry dig om utan det löser jag och pappa. Ta ifrån honom ansvaret han har tagit på sig helt enkelt.

 

[Vallmo]

@Vallmo Äsch! Jag förstår att det är sjukt jobbigt att jag kommer och 'hackar' också. Så jag är verkligen ledsen för det. Kände bara att det behövdes lyftas.


Hur menar du här? Jag tänker att när du pratar med sonen så är det viktigaste att lägga tyngdpunkten på att han inte behöver påminna om att man ska kramas etc, att kramas gör man när båda vill och det är ingenting som nån annan behöver ta ansvar för. Likaså med pussandet eller komplimangerna. Allt sånt ska komma ur total frivillighet och lust och därför är det ingenting som andra behöver hålla koll på eller påminna om.

Jag hade överhuvudtaget inte gått in på nåt om huruvida sambon kramar tillräckligt eller ger tillräckligt med komplimanger. Det är mellan er två vuxna.

Tack! Och du hackar inte! Du är bara brutalt ärlig.
Ja, det var så jag menade. Alltså vad jag säger till sonen.
Jag tror jag själv krånglar till det för mycket och lägger in alldeles för mycket av mina egna känslor.

 

[Vallmo]

Det här handlar inte om din sambo utan om att ditt barn tar på sig ansvaret för något som inte är hans ansvar. Du kan bara säga att det där behöver du inte bry dig om utan det löser jag och pappa. Ta ifrån honom ansvaret han har tagit på sig helt enkelt.

Jättebra förslag! Tack!
Jag krånglar nog till det.......
Men jag inser ju att det nog inte är svårare än så

 

[TinyWiny]

Jättebra förslag! Tack!
Jag krånglar nog till det.......
Men jag inser ju att det nog inte är svårare än så

Nej det är inte svårare än så Barn är otroliga på att ta på sig ansvar för allt möjligt som ligger långt utanför deras område och det är viktigt att säga stopp i tid.

 

[Kattennizze]

Ja, verkligen! Känner igen så mycket.

Minns att du har beskrivit att du hatar din egen spegelbild för att du ser dig genom ditt ex glasögon (hoppas det är ok att jag skrev så).
Så är det för mig också.
Det har blivit så och jag har tagit över min sambos syn på mig som oattraktiv, eller snarare hans oförmåga, som han projicerat på mig.

Tidigare, var jag uppenbarligen väldigt attraktiv. Blev ofta uppvaktad och smickrad av män.
Jag kände mig kul, sexig och bekräftad.

Uppenbarligen utstrålar jag något helt annat nu.
Blir aldrig uppraggad eller uppvaktad av någon annan.
Det mest paradoxala är att min sambo är den enda man jag varit sexuellt trogen och han är den som jag har haft minst anledning att vara trogen mot.

Tror att jag fått ligga sammanlagt 10 gånger på 10 år. Högst!

Detta har jag aldrig sagt till någon och jag lär ångra mig för att jag skriver det här också.

Bara ett stilla påpekande, att hur mycket man har sex eller inte spelar ju ingen större roll, man kan ju leva i celibat och vara hur nöjd som helst med det. Det finns ju inget mått på ett lyckligt och bra sexliv så länge man är nöjd vilket din sambo uppenbarligen är och inte du. Ville bara påpeka det så ingen upplever att man måste leva upp till någon slags norm här också.

 

[Lovisaleonora]

Vill få sonen att förstå men samtidigt så vill jag ju inte nedvärdera min sambos handlingar, eller icke-handlingar för sonen.

Nu gör du det nog jobbigare än det behöver vara. Det handlar inte om din sambo. Det handlar om SONEN. Som inte behöver ta ansvar för vuxnas relation. Han FÅR inte lägga sig i det. Det är inte hans ansvar.

 

[Vallmo]

Bara ett stilla påpekande, att hur mycket man har sex eller inte spelar ju ingen större roll, man kan ju leva i celibat och vara hur nöjd som helst med det. Det finns ju inget mått på ett lyckligt och bra sexliv så länge man är nöjd vilket din sambo uppenbarligen är och inte du. Ville bara påpeka det så ingen upplever att man måste leva upp till någon slags norm här också.

Absolut!
Det menar jag inte heller och jag förstår att det kan vara väldigt olika.

Men någonstans måste det ju ändå vara ok om jag skriver utifrån mig själv.
Det betyder ju inte att jag vill /kräver/inte förstår/ att andra är på ett annat sätt för det gör jag verkligen.
Jag bryr mig inte särskilt om normer här och i andra sammanhang heller.

Jag har insett att vi är väldigt olika.
Jag mår inte bra av det och därför har jag påbörjat en förändring av mitt liv.

 

[Vallmo]

Nu gör du det nog jobbigare än det behöver vara. Det handlar inte om din sambo. Det handlar om SONEN. Som inte behöver ta ansvar för vuxnas relation. Han FÅR inte lägga sig i det. Det är inte hans ansvar.

Helt rätt!
Det är det som är så bra här.
Som jag har snöat in på fel spår och sen får jag en enkel och självklar lösning serverad från flera av er.

 

[Lovisaleonora]

Helt rätt!
Det är det som är så bra här.
Som jag har snöat in på fel spår och sen får jag en enkel och självklar lösning serverad från flera av er.

Det är dax att tänka och agera som förälder. Som vuxen. Det är faktiskt OK att säga till att "Nej, det här är inte din sak att lägga dig i, det är en sak mellan pappa och mig". Vänligt, men bestämt.