Jag tror att min sambo misshandlar mig verbalt

[Lobelia]

Hur är det egentligen? Vad kan man förvänta sig? Är mina tankar och önskemål orimliga?
Det känns inte som det, men samtidigt vad vet man egentligen om hur andra har det?

Det handlar inte om orimlig eller rimligt. Du behöver inte rättfärdiga dig. Det handlar om vad du vill och dina personliga val oberoende om de är objektivt rimliga eller inte.

 

[Kattennizze]

Precis. Lägg inte fokus på vad han vill. Lägg fokus på vad DU vill ha ut av en relation - oberoende av mannen. Vill du leva utan sex? Är svaret nej så är det väl dags att göra nåt åt det?

 

[Inglorion]

Hur är det egentligen? Vad kan man förvänta sig? Är mina tankar och önskemål orimliga?
Det känns inte som det, men samtidigt vad vet man egentligen om hur andra har det?

Är du inte i det här förhållandet har du i alla fall chansen att hitta det förhållande du vill ha.

Det betyder inte att man kan ha orimliga förväntningar, men för mig är det helt normalt att vilja ha en fungerande kommunikation och sexliv Det är liksom inga orimliga krav.

 

[tanten]

Samtidigt måste jag säga att jag blev lite besviken.
Han är alltså nöjd med vår relation som den är. För mig är det obegripligt.
/..../
Ska säga också att jag aldrig tagit upp den här biten så tydligt någonsin som jag gör nu, så jag känner mig lite utsatt men jag känner ändå att jag måste få input i den frågan.

Jag har följt din tråd och för mig framstår du som betydligt mer tänkande och reflekterande än han.
Jag tror (obs) att han inte funderar så mycket.Han bara ÄR.
Inga stora drömmar om något annat, inga funderingar på hur det skulle kunna vara. Eller vad konsekvenserna av det egna handlandet är.

Han lullade på i ert förhållande, utan att tänka så mycket på det. Han hittade en modell för hur han trodde allt var och så var det liksom klart. Så var det. Punkt.

Nu har du ändrats och han har fått lov att tänka. Han har svarat på dina frågor - till skillnad från tidigare när han underkände dina tankar och åsikter och bara rullade vidare i sin egen version av verkligheten.

Samma med sexlivet. Jag tror - återigen - att han inte anstränger sig alls. Det är bekvämt att inte ha någon libido. Det är inget som "retar" som oroar eller hetsar upp. Det är liksom bara lugnt.

Och NEJ. Det är inte så livet är. Det är ett val att leva så.Det är dessutom ett oerhört egoistiskt val.
Väljer man något annat så blir det inte så.

Vissa män har helt enkelt inte så mycket libido. Jag levde med en sådan. Jag tror dessutom att det är ärftligt. Han föräldrar sov med öppen dörr mot den gemensamma hallen på övervåningen. Det muttrades en hel del när jag kom in i hans liv och ville stänga dörren om oss när jag kom för att hälsa på. Hans bror sa en gång när han och sambon försökte få barn att man nog måste se till att det blev av också för att det skulel bli någon avkomma. Och det var ingen gammal man som talade. Han var i trettioåren när han sa det.

Låt dig inte nu luras av att det är lugnt och konfliktfritt nu. Jag tror att ni har en sorts "smekmånad" när allt kommit upp till ytan och ni pratat. Man kan sällan lära gamla hundar att sitta. Inte ens en gammal sambo.

 

[Vallmo]

Lyssna på magkänslan och notera vad du själv skrev: "Han är alltså nöjd med vår relation som den är. För mig är det obegripligt.".
Jag är helt övertygad om att du kan få det bättre med någon annan man. Vad andra har, vad spelar det för roll? OM det nu skulle vara så att 99% av alla andra var i dåliga förhållanden, så att dåliga förhållanden var "vad alla andra har", skulle det då innebära att det är helt ok att vara i ett sådant förhållande själv? Att sträva efter vad alla andra har är sällan speciellt bra, sträva istället efter att ha något som gör dig nöjd och glad. Det kanske råkar vara vad "alla andra" har, kanske är det något helt annat. Lyssna på dig själv, lita på dig själv och prioritera ditt mående. Det är inte fel att vara kräsen när det gäller val av sällskap oavsett relationstyp.

(Men nej, det är inte orimligt att försöka hitta en man där kommunikationen fungerar bra och där sexlivet är tokbra. Det kan vara svårt att hitta ja, men inte omöjligt och inget som gör att du ska "nöja dig med mindre".)

Grejen är att jag inte är särskilt intresserad av att skaffa en ny man heller.
Kanske träffa någon för sex då, men annars......nej då ska det vara någon som är väldigt speciell, annars nej.
Absolut! Jag ska känna efter vad JAG tycker.
Jag kan faktiskt inte förstå hur han bara kan vara så nöjd med att vara bekväm.
Hela hans familj (mamma, bror) är likadana, så det är antagligen något han är uppväxt med.
Jag lär inte kunna ändra på honom heller.
Och det är en insikt som jag har fått nu, så jag klappar mig själv lite på axeln och säger "bra där".

 

[Vallmo]

För övrigt, blir alldeles tårögd av allt engagemang.
Inte ens på nyår loggar Buke ut.
Ni är för underbara alla som skriver och läser och "lajkar" som min sjuåring säger.

Själv ligger jag och hämtar andan efter middagen medans sambon får diska och städa upp.

 

[Red_Chili]

Grejen är att jag inte är särskilt intresserad av att skaffa en ny man heller.
Kanske träffa någon för sex då, men annars......nej då ska det vara någon som är väldigt speciell, annars nej.
Absolut! Jag ska känna efter vad JAG tycker.
Jag kan faktiskt inte förstå hur han bara kan vara så nöjd med att vara bekväm.
Hela hans familj (mamma, bror) är likadana, så det är antagligen något han är uppväxt med.
Jag lär inte kunna ändra på honom heller.
Och det är en insikt som jag har fått nu, så jag klappar mig själv lite på axeln och säger "bra där".

Du, det har jag full förståelse för Och om du vill träffa någon "bara" för att ha sex, tja, då går det säkert att ordna och det är absolut inget fel i det.
Inte heller behöver du förstå hur han kan vara nöjd med det. Det är han som lever sitt liv. Det du kan göra är att förstå ATT han är sådan, sedan agera utifrån det, dvs, ta hand om dig själv och acceptera att han är på det här sättet. Bra att du berömmer dig själv lite! (och iaf jag kommer sitta halva natten och skriva i alla möjliga buketrådar, något mer spännande än så har jag inte för mig )

 

[Vallmo]

Nu ska jag outa något jag inte brukar outa.

Jag lever också med en man som är fullt nöjd med det vi har. Jag är inte helt nöjd på alla punkter. Acceptansen är lite svår ibland på den fronten. Iaf. Dit jag ville komma var att din man kanske funkar som min. Att han inte kan se längre än det som finns nu. Hänger du med? Ingen ursäkt, en tanke bara. Jag vet inte om det är manligt vs kvinnligt eller bara individfunktioner. Det som finns nu, är det som finns, att tänka utanför boxen - att alltid göra allting bättre...drömma..etc..etc...etc....finns liksom inte ens i medvetandet. Jag har heller aldrig mött den sortens tankemönster från tidigare relationer så det är lite...*udda*. Typ.

Vet du, det betyder otroligt mycket för mig att du delade med dig.
För mig personligen har det suttit så långt inne, inte ens under gruppterapin på 18 månader pratade jag om det.

Din man låter nog som min på beskrivningen.
Min sambo brukar också säga (med en smula självgodhet) att han själv lever i nuet.
Det låter ju fint och bra, MEN det innebär också att man aldrig strävar efter något, precis som du beskriver din man.
Jag tror att jag hänger med och jag tror faktiskt du har satt huvudet på spiken när det gäller min sambo också.

Och nej, i mina tidigare relationer fanns alltid en strävan och en vilja att komma fram, utvecklas mm.

Jag kan också se hur hans bror är.
Hela hans vuxna liv har sett likadant ut så länge jag har känt min sambo.
Dom, han +sambo, har bott i en liten tvåa fast båda har ordentligt bra löner (antagligen 60+).
Inga barn har det blivit, inget bröllop heller trots att hennes föräldrar är djupt religösa och antagligen har sina traditioner.
Man känner riktigt hur luften står still där. Båda är likadana.

Antar att det mesta som hänt i vårt förhållande är för att jag har dragit i det.
Det är också en insikt, inser jag.

Jag avskyr att följa med på deras släktträffar.
Det kryper alltid i kroppen på mig.
Det ska vara så lite av allt som möjligt, ingen orkar laga mat.
Man äter på hamburgerhaket, ingen orkar brygga kaffe, man tar snabbkaffe, ingen orkar baka eller gå på kondis, man köper pågens kanelsnurror osv.

 

[Vallmo]

Jag har följt din tråd och för mig framstår du som betydligt mer tänkande och reflekterande än han.
Jag tror (obs) att han inte funderar så mycket.Han bara ÄR.
Inga stora drömmar om något annat, inga funderingar på hur det skulle kunna vara. Eller vad konsekvenserna av det egna handlandet är.

Han lullade på i ert förhållande, utan att tänka så mycket på det. Han hittade en modell för hur han trodde allt var och så var det liksom klart. Så var det. Punkt.

Nu har du ändrats och han har fått lov att tänka. Han har svarat på dina frågor - till skillnad från tidigare när han underkände dina tankar och åsikter och bara rullade vidare i sin egen version av verkligheten.

Samma med sexlivet. Jag tror - återigen - att han inte anstränger sig alls. Det är bekvämt att inte ha någon libido. Det är inget som "retar" som oroar eller hetsar upp. Det är liksom bara lugnt.

Och NEJ. Det är inte så livet är. Det är ett val att leva så.Det är dessutom ett oerhört egoistiskt val.
Väljer man något annat så blir det inte så.

Vissa män har helt enkelt inte så mycket libido. Jag levde med en sådan. Jag tror dessutom att det är ärftligt. Han föräldrar sov med öppen dörr mot den gemensamma hallen på övervåningen. Det muttrades en hel del när jag kom in i hans liv och ville stänga dörren om oss när jag kom för att hälsa på. Hans bror sa en gång när han och sambon försökte få barn att man nog måste se till att det blev av också för att det skulel bli någon avkomma. Och det var ingen gammal man som talade. Han var i trettioåren när han sa det.

Låt dig inte nu luras av att det är lugnt och konfliktfritt nu. Jag tror att ni har en sorts "smekmånad" när allt kommit upp till ytan och ni pratat. Man kan sällan lära gamla hundar att sitta. Inte ens en gammal sambo.

Tack för att du delar med dig.
Du är väldigt klok och det känns skönt att läsa ditt svar.
Det hjälper verkligen när det gäller att försöka förstå sig på honom och mig och få ihop allt.
Det är lustigt för han har alltid framställt sig själv som den mer tänkande och analytiska personen och det har jag köpt länge, väldigt länge.
Och du har rätt, han bara är.
Jag har så länge trott att det har varit "mitt fel" men idag vet jag bättre.
Han blir inte bättre än såhär, helt enkelt.
Och det är ett val han har gjort. Jag hade inget val. Jag blev bara snuvad på konfekten.

Hade inte jag åkt och handlat och fixat god nyårsmat så hade det bara blivit varmkorv eller något annat enkelt.
Han bryr sig liksom inte.
Han har inte duschat sen julafton heller och numera bryr jag mig inte om det heller, men man kan ju inte låta bli att förundras.

Jag upplever att man inte pratar så mycket om mäns bristande sexintresse.
Istället verkar det vara mer motsatta problem som är vanligast.
Typ tjatsex och att tjejen ska ställa upp osv vilket verkligen är totalt oacceptabelt. Vet inte hur många jag aktivt stöttat som har haft det problemet.

Det motsatta pratar man inte om och jag har känt mig så ensam i det, haft skamkänslor typ.
Nu var det så länge sedan jag hade något aktivt sexliv med honom, så det finns knappt något att sakna.
Jag tror inte ens att jag skulle vilja ha sex med honom längre.
Jag tänder inte på honom och framförallt så känner jag att han absolut inte tänder på mig och då vill jag inte ha sex.

Men jag uppskattade det verkligen i mina tidigare relationer och för det mesta funkade det väldigt bra, oavsett vem jag var ihop med egentligen.

 

[Vallmo]

Du, det har jag full förståelse för Och om du vill träffa någon "bara" för att ha sex, tja, då går det säkert att ordna och det är absolut inget fel i det.
Inte heller behöver du förstå hur han kan vara nöjd med det. Det är han som lever sitt liv. Det du kan göra är att förstå ATT han är sådan, sedan agera utifrån det, dvs, ta hand om dig själv och acceptera att han är på det här sättet. Bra att du berömmer dig själv lite! (och iaf jag kommer sitta halva natten och skriva i alla möjliga buketrådar, något mer spännande än så har jag inte för mig )

Jo, jag inser faktiskt att jag kommit långt till insikt när det gäller vissa bitar.
Så absolut, jag berömmer mig själv för det.
Det känns som jag har gjort jordens resa nu under ett par år och han har bara stått vid sidan och tittat på.

Det blev så otroligt tydligt när jag hade mitt lilla samtal härom dagen.
Han frågade inte ens mig hur jag såg på saken och då slår det mig två saker; skönt, för då slipper jag lägga korten på bordet, sen; han bryr sig antagligen inte eller förstår inte att jag faktiskt är en egen person med egna känslor och drömmar.

Jag tänker att jag absolut kan träffa någon för att bara ha sex.
Jag har inga problem med såna upplägg och jag skulle faktiskt inte låta vår relation hindra det heller om tillfälle dök upp, så att säga.
Säkert moraliskt fel, men jag tänker att om han inte kan ge mig det så får han väl stå ut med om jag väljer någon annan.
Han har ju valt bort sex för oss båda, så att säga.
Har väl just nu inte den rätta självkänslan eftersom jag är jäkligt fet och väldigt obekväm med det.

Nej, ärligt talat så är jag så övertygad om att jag vill kliva vidare när jag har kommit in i jobbet och vardagen och kan försörja mig själv.
Och det skulle inte förvåna mig om han blev överraskad av det heller.
Jag tror inte han kan föreställa sig den situationen faktiskt, fast jag har sagt rent ut att "när vi separerar" osv.......

För övrigt, min äldsta son bönade och bad sin pappa om att han skulle ge mig en kyss när vi skålade nyåret. Så gulligt! Och så jävla tragiskt!

 

[Vallmo]

Ä

Är du inte i det här förhållandet har du i alla fall chansen att hitta det förhållande du vill ha.

Det betyder inte att man kan ha orimliga förväntningar, men för mig är det helt normalt att vilja ha en fungerande kommunikation och sexliv Det är liksom inga orimliga krav.

Du har helt rätt. Jag har absolut alla möjligheter i världen att träffa någon annan om jag inte stannar kvar i den här relationen.
Det är absolut inga orimliga krav och min sambo klarar inte av det.
Men istället för att vara ärlig och säga "sån är jag" så har han skyllt det på mig under så många år.
Och jag har trott på honom och känt mig så jävla värdelös.
Men nu vet jag bättre.

För övrigt, allt skit har hamnat i min korg.
Sonens ASD var också mitt fel ända tills han fick sin diagnos klar från Prima. Det är ju ärftligt, så då hade han ärvt det från MIN mamma tydligen....
Kan säga att han själv och hela hans familj är olika varianter av autismspektrat. Det kan vara svårt att se sig själv, uppenbarligen.....

 

[Vallmo]

Det handlar inte om orimlig eller rimligt. Du behöver inte rättfärdiga dig. Det handlar om vad du vill och dina personliga val oberoende om de är objektivt rimliga eller inte.

Precis. Lägg inte fokus på vad han vill. Lägg fokus på vad DU vill ha ut av en relation - oberoende av mannen. Vill du leva utan sex? Är svaret nej så är det väl dags att göra nåt åt det?

Ni har absolut rätt båda två.
Jag har under så många år lagt fokus på alla andra, han, barnen och även andra människor.
Jag måste vänja mig vid att tänka "men jag då".

Och nej, jag vill inte ha den här relationen, inte ens när den är bra.
Jag mår inte dåligt av den just nu, men jag vet att jag kommer förändra mitt liv när jag kan.
Och jag är övertygad om att det kommer kännas som rätt beslut.
Jag kommer nog aldrig vända mig om och tänka "gjorde jag verkligen rätt"?

 

[Vallmo]

Trädgårdsdesigner kan man nog bli utan att bli trädgårdsmästare. Rita och planera trädgårdar är ju en bra sysselsättning och något man säkert kan tjäna lite extra kosing på. Angående bostadsfronten så tycker jag du borde skaffa ett eget boende men inte flytta ifrån det gamla helt och hållet utan ha det som en övergångsfas, inreda ett rum eller två åt barnen om de vill komma och sova över och få egentid med dig och när du är hemma i huset kan du fixa upp trädgården inför värdering/försäljning. Boende 2 blir lite som en demo inför vad som komma skall. Om du nu har gröna fingrar i trädgård och inredning så kan du ju likväl skaffa ett billigt, illa planerat hus med vanskött trädgård, kanske renovera fram en bättre planlösning för inte jättestora summor, fixa trädgården och bättra på interiör/exteriör och om du inte trivs i huset därefter så kommer du ju förmodligen ha höjt värdet på huset genom ditt arbete med det.

Jo, jag skulle gärna ha ett eget boende idag om möjligheten fanns.
Just nu finns den ekonomiska möjligheten till två boenden inte pga min sjukskrivning.

Angående att fixa till hus och trädgård, det är precis det jag har gjort med nuvarande boende.
Kommer antagligen få ut mer än det dubbla för det när vi säljer. Vi köpte för sju år sedan.
Så den tanken är inte främmande för mig.
Jag tittar snarare på fula hus med fula tomter.
Husen som är "vita och fräscha" med en mindre fotbollsplan, dvs bara gräsmatta budas det hejdlöst på.
Ingen ser att det är vanlig ful-furu som är övermålat med vitt utan att det har blivit kvistlackat först. Efter ett par månader kommer det antagligen se ut som skit.

Så troligen kommer det bli något fult och skräpigt jag köper, såvida jag inte köper tomt och bygger själv.
Det vill jag helst göra, men det är inte säkert att jag har råd eller möjlighet.

Att vara designer och ta betalt tror jag är svårt utan att ha någon formell utbildning.
Ska däremot hjälpa lite släktingar, egna och ingifta, med deras trädgårdar.
Men det är inget jag ens funderat på att ta betalt för.
Tänkte däremot gå en inredningskurs för att bli diplomerad inredare och då får man en titel och kan man söka såna jobb. Den planeringen ligger lite längre fram i tiden.
Måste bli kvitt moset i huvudet först.

 

[Modig_Korn]

Så troligen kommer det bli något fult och skräpigt jag köper, såvida jag inte köper tomt och bygger själv.
Det vill jag helst göra, men det är inte säkert att jag har råd eller möjlighet.

Du har inte tittat på timmerhus då? Verkar kunna vara något billigare än andra nybyggnationer och rätt fria händer vad gäller design och layout.

 

[Vallmo]

Ä

Du har inte tittat på timmerhus då? Verkar kunna vara något billigare än andra nybyggnationer och rätt fria händer vad gäller design och layout.

Nej, det har jag faktiskt inte.
Jag är nog inte så förtjust i timmerhus heller, ärligt talat.

Min stil är nog mer raka, avskalade linjer med fönster- dörrar med glas hela vägen ner, typ Värsåsvillans "Ladan" och Hudikshus "Sandhamn".
Jag gillar enkla konstruktioner och raka linjer som man sen kan utforma hur man vill när man inreder.
Jag gillar till exempel att ställa möbler mitt på golvet med generösa mattor, möblera runt, dela av med hyllor eller garderober osv.
Såna planlösningar ger mer utrymme för fantasi och variation, tycker jag.
Ska nog hejda mig själv nu.....sånt här kan jag tjata hur mycket som helst om.

 

[tanten]

Det motsatta pratar man inte om och jag har känt mig så ensam i det, haft .

Tacka fasiken för att man inte pratar om det.
Män ska ju tända på allt med puls liksom. De vill alltid ha sex.

Så - om han inte vill ha sex med mig måste jag ju vara extremt motbjudande, eller hur....
Verkligen något man vill gå ut offentligt med. Eller inte.

Men nej du är inte ensam. Så många kvinnor genom åren jag hört säga liknande saker "tur jag har barnet så jag får lite kramar och pussar" "man lär sig leva utan"
Det finns ju till och med ett ord för kvinnor som vill ha sex: Nymfoman.
jag kräks.

 

[Mustang]

Exempel på resonemang:
Jag reagerar bara på andra. Gör de saker reagerar jag på det dvs inte mitt fel utan personen jag reagerade på, jag gör inget fel.


På de nästan 15 åren jag kände honom så bad han om ursäkt EN enda gång till mig. Oavsett vad det gällde så var det med ett undantag aldrig hans fel..

Det låter väldigt likt! Tyvärr!
Min sambo beskriver sig själv alltid som en lugn och sansad person, jämn i humöret, blir aldrig arg osv.
---
Och precis som din, han reagerar också bara på andra.
Gör han något dumt eller fel någon gång så beror det på att den andre sagt eller gjort något som får honom att reagera.
Han säger till exempel på fullt allvar att jag (min sjukdom) har gjort honom till den han är idag mot mig.
Och skulle han göra något fel så beror det också på något jag har sagt eller gjort.
Han ber heller aldrig om ursäkt.
Han kan säga, "ja, det var dumt" eller så, men aldrig bara förlåt!

Trådkap modell massor:
Så detta är ett "drag"? Går det att förändra? Och kan man ha det draget utan att vara "avvikande" som personlighetstyp? OM man vill förändra sig, går det att "laga"?

 

[tanten]

Trådkap modell massor:
Så detta är ett "drag"? Går det att förändra? Och kan man ha det draget utan att vara "avvikande" som personlighetstyp? OM man vill förändra sig, går det att "laga"?

Svarar utan att vara tillfrågad...

Jag tror inte att det går att förändra på en medelålders person. Möjligen för någon som är ung. Typ 20-30?
MEN det måste vara personen själv som vill ändra sig. Inte någon som vill förändra någon annan.

Jag tror inte att det är någon "avvikande" personlighetstyp. Inget man skla "laga". Bara en av alla oändliga variationer som finns av att vara människa. Med en liknande person lever man antagligen gott.

 

[Kattennizze]

Vet du, det betyder otroligt mycket för mig att du delade med dig.
För mig personligen har det suttit så långt inne, inte ens under gruppterapin på 18 månader pratade jag om det.

Din man låter nog som min på beskrivningen.
Min sambo brukar också säga (med en smula självgodhet) att han själv lever i nuet.
Det låter ju fint och bra, MEN det innebär också att man aldrig strävar efter något, precis som du beskriver din man.
Jag tror att jag hänger med och jag tror faktiskt du har satt huvudet på spiken när det gäller min sambo också.

Och nej, i mina tidigare relationer fanns alltid en strävan och en vilja att komma fram, utvecklas mm.

Jag kan också se hur hans bror är.
Hela hans vuxna liv har sett likadant ut så länge jag har känt min sambo.
Dom, han +sambo, har bott i en liten tvåa fast båda har ordentligt bra löner (antagligen 60+).
Inga barn har det blivit, inget bröllop heller trots att hennes föräldrar är djupt religösa och antagligen har sina traditioner.
Man känner riktigt hur luften står still där. Båda är likadana.

Antar att det mesta som hänt i vårt förhållande är för att jag har dragit i det.
Det är också en insikt, inser jag.

Jag avskyr att följa med på deras släktträffar.
Det kryper alltid i kroppen på mig.
Det ska vara så lite av allt som möjligt, ingen orkar laga mat.
Man äter på hamburgerhaket, ingen orkar brygga kaffe, man tar snabbkaffe, ingen orkar baka eller gå på kondis, man köper pågens kanelsnurror osv.

Alltså jag förstår verkligen verkligen att du vantrivs med den här släkten men jag känner att måste få försvara människor som lever med autismspektrumstörningar av olika slag eftersom det är en stor del av min egen släkt. Jag tror att du skulle vinna på att mer se det som en funktionsnedsättning än att irritera dig och tycka att de kunde vara mer normala. Jag tänker ffa i relation till att du faktiskt har barn med den här mannen och således måste ha en relation till honom på nåt vis eller åtminstone ett förhållningssätt. Min egen farfar duschade aldrig i princip, kanske några gånger per år. Han hade många stereotypiska beteenden och var helt klart autist. Det är en funktionsnedsättning och jag tror att för sin egen skull så måste man förstå hur det är. Jag försvarar inte på något sätt din mans beteende mot dig överhuvudtaget, bara för att man har en förmodad funktionsnedsättning är det ingen ursäkt på något sätt att behandla sina medmänniskor som skit. Men, i den familjen kanske man inte orkar laga mat, energin att umgås tar för mycket. De kanske måste tanka energi i flera dagar efteråt efter en sådan social sammankomst helt enkelt. Ja de bor kvar i en tvåa, spelar det någon roll hur mycket pengar man har på banken om man trivs med sitt boende eller om man inte orkar byta? Det tar för mkt energi och innehåller också en rad med sociala kontakter vilket är ett helvete många gånger för människor med de här problemen.
Jag menar inte att kritisera dig alls, utan försöker bara ge dig perspektiv. Jag har levt och lever med människor med den här sortens problem i hela mitt liv så jag vet hur det är. Men, som sagt, oavsett problematik har man aldrig rätt att behandla någon som skit som din sambo har gjort, vill jag betona!

 

[Lena Furberg]

Vet du, det betyder otroligt mycket för mig att du delade med dig.
För mig personligen har det suttit så långt inne, inte ens under gruppterapin på 18 månader pratade jag om det.

Din man låter nog som min på beskrivningen.
Min sambo brukar också säga (med en smula självgodhet) att han själv lever i nuet.
Det låter ju fint och bra, MEN det innebär också att man aldrig strävar efter något, precis som du beskriver din man.
Jag tror att jag hänger med och jag tror faktiskt du har satt huvudet på spiken när det gäller min sambo också.

Och nej, i mina tidigare relationer fanns alltid en strävan och en vilja att komma fram, utvecklas mm.

Jag kan också se hur hans bror är.
Hela hans vuxna liv har sett likadant ut så länge jag har känt min sambo.
Dom, han +sambo, har bott i en liten tvåa fast båda har ordentligt bra löner (antagligen 60+).
Inga barn har det blivit, inget bröllop heller trots att hennes föräldrar är djupt religösa och antagligen har sina traditioner.
Man känner riktigt hur luften står still där. Båda är likadana.

Antar att det mesta som hänt i vårt förhållande är för att jag har dragit i det.
Det är också en insikt, inser jag.

Jag avskyr att följa med på deras släktträffar.
Det kryper alltid i kroppen på mig.
Det ska vara så lite av allt som möjligt, ingen orkar laga mat.
Man äter på hamburgerhaket, ingen orkar brygga kaffe, man tar snabbkaffe, ingen orkar baka eller gå på kondis, man köper pågens kanelsnurror osv.

Jag vill egentligen bara säga, nu när jag läst dina senaste inlägg, hur otroligt klarsynt du är, hur du SER! Det är så tydligt, jag blir verkligen både imponerad och glad. Som du skriver; så många liksom bara lullar med i livet och så länge det funkar och inget upprör eller stör, är det bra. Och är inte ens medvetna om det, eller bryr sig. Du kan se det och du vill ha mer, annat. Det är underbart! Jag tror verkligen att du är på väg mot något nytt och något bra. En slags långsam men tydlig revolution mot en frihet.