Jag tror att min sambo misshandlar mig verbalt

[Vallmo]

Lite uppdatering; det fungerar bättre hemma.
Vi kommunicerar bättre och jag upplever att vi båda två är mer lyhörda för varandra.
Vi har båda överlevt julen med två julkalas för mig+oss och ett till för honom och barnen.

Jag var ganska under isen innan jul, antagligen en del stress men också att jag har haft så himla ont.
Min dygnsrytm är upp och ner igen, dessutom.
Jag fick också mina hälsporrar diagnosticerade hos sjukgymnasten, svart på vitt med ultraljud, ingen tvekan om att det var det.
Dessutom har jag en muskelbristning i högra armen. Det kanske blir en kortisonspruta där såsmåningom.

Hade mycket ångest och var orolig för behandlingen som jag ska få (stötvågssbehandling).
Ringde läkaren på psyk i början av förra veckan för att jag behövde ett nytt recept på oxascand (lugnande) och hen skulle fixa det på direkten.
Det här var i slutet av dagen och sen skulle läkaren vara på semester en vecka.

Kommer till Apoteket och ska hämta ut mina oxascand dan därpå när de har tagit slut hemma och inget recept finns. Naturligtvis hade min läkare glömt det......
Fick totalt frispel, ångest och antagligen abstinens också.
Fick det utskrivet dan därpå av en annan läkare, men det var ett jäkla meckande med det och det gjorde mig helt slut också.

Sambon har i alla fall skärpt till sig något enormt.
Han städade i stort sett hela huset innan jul, fixade barnens julklappar, gran osv.
Jag fick dessutom en julklapp, en totalt onödig espressomaskin, men det är något jag alltid velat ha.
Han följde med och körde de 12 milen till min pappa och hans fru idag, trots att jag vet att han absolut inte orkade egentligen efter två dagar med kalas innan för hans del.

Så det känns bra hemma nu, faktiskt.
Den där jobbiga känslan har jag inte kvar längre.
Det känns tryggt. Jag är inte rädd längre. Alls!
Vi kommer antagligen fortfarande separera framöver, men just nu känns det helt ok att bo ihop.
Det är inte lika akut.

I slutet av januari är det inbokat ett möte med FK och AG och förhoppningsvis kommer jag kunna börja med arbetsträningen igen.
Och jag hoppas verkligen att det går bra. Jag behöver verkligen det....

 

[Mia_R]

Du har haft ett väldigt slitsamt och omvälvande 2016, nu kan du gå in i 2017 och se tillbaka på hur mycket du förändrat ditt liv och lyft dig själv mer än vad du ens kunnat ana för att år sedan, 2015.

Roligt att läsa hur du mår nu och hur han ryckt upp sig själv den här tiden. Ni har tillsammans haft en nedåtgående spiral som ni säkert mått väldigt dåligt av bägge två, men det är du och bara du som är orsaken till att du brutit trenden och även om det inte känns så så har du genom din styrka samlat ihop din självkänsla och får den respekt du förtjänar.

Jag tror att han ser dig med helt andra ögon nu och det låter som ni kan få en väldigt bra separation. Fortsätt använda buke som bollplank och säkerhetsventil när du behöver, men njut av det du åstadkommit så långt och kom ihåg när bakslagen kommer att det är små stenar på din stig och inga oöverstigliga berg.

Jag önskar dig en riktigt god fortsättning och ett gott nytt år. Behöver du hjälp och pepp finns vi här. Behöver du lite ombyte så hör bara av dig, jag bor onödigt stort men har även alltid en säng över om det behövs och du får gärna komma med förslag på min trädgård.

Kram.

 

[Vallmo]

Du har haft ett väldigt slitsamt och omvälvande 2016, nu kan du gå in i 2017 och se tillbaka på hur mycket du förändrat ditt liv och lyft dig själv mer än vad du ens kunnat ana för att år sedan, 2015.

Roligt att läsa hur du mår nu och hur han ryckt upp sig själv den här tiden. Ni har tillsammans haft en nedåtgående spiral som ni säkert mått väldigt dåligt av bägge två, men det är du och bara du som är orsaken till att du brutit trenden och även om det inte känns så så har du genom din styrka samlat ihop din självkänsla och får den respekt du förtjänar.

Jag tror att han ser dig med helt andra ögon nu och det låter som ni kan få en väldigt bra separation. Fortsätt använda buke som bollplank och säkerhetsventil när du behöver, men njut av det du åstadkommit så långt och kom ihåg när bakslagen kommer att det är små stenar på din stig och inga oöverstigliga berg.

Jag önskar dig en riktigt god fortsättning och ett gott nytt år. Behöver du hjälp och pepp finns vi här. Behöver du lite ombyte så hör bara av dig, jag bor onödigt stort men har även alltid en säng över om det behövs och du får gärna komma med förslag på min trädgård.

Kram.

Tack! Både för pepp och erbjudande om hjälp.

Jag skulle nog vilja säga att det är alla ni här på Buke som varit engagerade i min tråd och skrivit som har varit den största orsaken till att vi brutit den nedåtgående spiralen.
Jag har fått tillbaka tron på mig själv och mitt egenvärde och han har fattat att hans beteende varit totalt underkänt.

På något sätt kanske det ändå var tur att han läste här och verkligen fattade hur jag kände mig.
Och dessutom fick sig en objektiv bild av sig själv som inte var särskilt trevlig.
Tack vare alla som har skrivit och förkastat hans beteende.
Ibland måste man höra något från ett annat håll för att förstå och det verkar vara precis det som hände med min sambo.

Jag tror (vet) att det gungade rejält för honom ett par dagar när jag var inlagd.

Men vi har pratat mer och det känns bra.
Han har lyssnat på mig, särskilt när det gäller sonen med ASD och hur vi ska hantera honom.
Jag känner att han "tror" på mig i högre grad nu och faktiskt också förstår att det här är något som jag möter i mitt arbete också och att jag faktiskt har en del kunskap rent teoretiskt.

Jag har också tillåtit mig att känna mig trött och tagit hänsyn till det och till att jag faktiskt har ont också.

Detta året ska absolut bli bättre än mina senaste fyra år.
Jag ska ta tag i min övervikt och har tänkt göra en ganska radikal förändring för att minska min vikt.

Jag ska behandla mina hälsporrar och sen få ett träningsprogram av min sjukgymnast för att stärka min kropp.

Jag ska prioritera min arbetsträning och ställa krav på att sambon gör mer hemma då, vilket han har lovat själv utan att jag har bett om det.

Vi ska gå i parterapi så att vi kan funka bättre ihop och även på sikt kunna separera på ett bra sätt.

Jag vill, om allt annat funkat, gå en kurs i höst för att bli diplomerad inredare.
Det är en dröm jag haft och något som jag verkligen skulle vilja jobba med, åtminstone lite vid sidan av mitt sjuksköterskejobb.
Det ska jag önska mig i 50-årspresent då jag fyller år i sommar.

Och jag ska även ha ett partaj och bjuda in dom människor som jag vill ska vara med att fira mig. Har aldrig haft fest för mig själv förut, så det är väl på tiden antar jag.

 

[Mia_R]

Det är du som gjort jobbet. Visst har vi peppat men det är du som satte snöbollen i rullning, det är du som tagit smällarna, det är du som ändrat ditt sätt att tänka, det är du som kämpat och det är din egen förändring som påverkat din blivande sambo i rätt riktning.

Vi har beundrande stått och sett på, hejat på vår favorit i de sega backarna och jublat för varje hinder du klarat. Inga omkullridningar på hela terrängen än så länge.

 

[Vallmo]

Det är du som gjort jobbet. Visst har vi peppat men det är du som satte snöbollen i rullning, det är du som tagit smällarna, det är du som ändrat ditt sätt att tänka, det är du som kämpat och det är din egen förändring som påverkat din blivande sambo i rätt riktning.

Vi har beundrande stått och sett på, hejat på vår favorit i de sega backarna och jublat för varje hinder du klarat. Inga omkullridningar på hela terrängen än så länge.

Jo, men så är det kanske.
Har lite svårt att se mig själv helt objektivt i allt det här, bara.

Ja, vi får väl se hur det går....
Och hur som helst jag kommer uppdatera er.....

 

[Vallmo]

Det är du som gjort jobbet. Visst har vi peppat men det är du som satte snöbollen i rullning, det är du som tagit smällarna, det är du som ändrat ditt sätt att tänka, det är du som kämpat och det är din egen förändring som påverkat din blivande sambo i rätt riktning.

Vi har beundrande stått och sett på, hejat på vår favorit i de sega backarna och jublat för varje hinder du klarat. Inga omkullridningar på hela terrängen än så länge.

Svarar lite till! Vilken jäkla resa det här har varit egentligen.
Och ja, du har rätt @Mia_R jag har gjort och utvecklats enormt mycket själv.
Kändes som jag inte riktigt gav dig feedbacken där, men du har verkligen rätt.

Någon gång kan jag kanske sätta mig ner och vara lite stolt över mig själv också.
Jag är inte riktigt där ännu, men jag är på väg.......

Pratade förresten med både min syrra och min pappa under de olika julkalasen här i helgen. Det är dom jag berättat för angående min sambo.
Jag talade om för båda att min sambo verkligen har tagit sig i kragen och gjort allt det där jag skrivit här....
Min sentimentala syrra är lite rolig. Hon började nästan gråta. Jisses!

Faktiskt måste jag ändå också ge min sambo cred också.
Det är nog inte många som skulle tagit sig i kragen som han har gjort, rannsaka sig själv och sen förbättra sig som han har gjort.

Lite off topic; det är egentligen så trist att vi inte funkar att leva ihop.
Vi bråkar aldrig om pengar, nästan aldrig om barnen.
När det gäller projekt hemma så samarbetar vi jättebra när vi väl gör något tillsammans.
När det gäller kreativa idéer så är vi helt fabulösa (som ni säger här på Buke ) tillsammans.
Det blir alltid SÅ bra när vi kommer på något ihop.

 

[Squie]

Någon gång kan jag kanske sätta mig ner och vara lite stolt över mig själv också.
Jag är inte riktigt där ännu, men jag är på väg.......

Tänkte just på mina återkommande uppmaningar i denna tråd. Beröm dig själv.

 

[Vallmo]

Tänkte just på mina återkommande uppmaningar i denna tråd. Beröm dig själv.

Jo, jag har faktiskt noterat att du gjort det.
Och ja, jag hade en sån där riktigt bra dag innan jul här då jag kände mig riktigt nöjd och tillfreds och berömde mig själv.

Jag tror att det blir jättebra att få komma tillbaka till jobbet och att ingå i ett sammanhang. Man ska nog inte underskatta det där med att gå upp varje dag och gå till jobbet och inte fundera så mycket.
Sen kommer man hem och är förhoppningsvis lite lagom trött så man kan koppla av men inte för trött för att orka med det man måste.

 

[Mia_R]

Svarar lite till! Vilken jäkla resa det här har varit egentligen.
Och ja, du har rätt @Mia_R jag har gjort och utvecklats enormt mycket själv.
Kändes som jag inte riktigt gav dig feedbacken där, men du har verkligen rätt.

Någon gång kan jag kanske sätta mig ner och vara lite stolt över mig själv också.
Jag är inte riktigt där ännu, men jag är på väg.......

Du är på god väg, bara det här säger så otroligt mycket, du hade aldrig skrivit det för tre månader sedan, du hade aldrig trott att du skulle vara där du är idag för tre månader sedan!

 

[Squie]

Jo, jag har faktiskt noterat att du gjort det.
Och ja, jag hade en sån där riktigt bra dag innan jul här då jag kände mig riktigt nöjd och tillfreds och berömde mig själv.

Jag tror att det blir jättebra att få komma tillbaka till jobbet och att ingå i ett sammanhang. Man ska nog inte underskatta det där med att gå upp varje dag och gå till jobbet och inte fundera så mycket.
Sen kommer man hem och är förhoppningsvis lite lagom trött så man kan koppla av men inte för trött för att orka med det man måste.

O har du en skitdag, beröm dig själv även då. Man kan berömma sig själv för väldigt mkt. Bra dagar finns det massor och sämre dagar...well...man är faktiskt jäkligt bra som finns o är den man är.

Att få känna delaktighet ska inte underskattas. Att få utföra meningsfulla aktiviteter ska heller inte underskattas. Vi är sociala aktivitetsvarelser.

 

[Vallmo]

Du är på god väg, bara det här säger så otroligt mycket, du hade aldrig skrivit det för tre månader sedan, du hade aldrig trott att du skulle vara där du är idag för tre månader sedan!

Det kanske är så.
Egentligen borde jag läsa hela tråden från början till slut.
Man reflekterar inte när man är mitt uppe i det.

 

[Vallmo]

O har du en skitdag, beröm dig själv även då. Man kan berömma sig själv för väldigt mkt. Bra dagar finns det massor och sämre dagar...well...man är faktiskt jäkligt bra som finns o är den man är.

Att få känna delaktighet ska inte underskattas. Att få utföra meningsfulla aktiviteter ska heller inte underskattas. Vi är sociala aktivitetsvarelser.

Jo, det är nog sant.
Framförallt när det gäller att acceptera att man har en skitdag.

Det har jag blivit bättre på sen jag gick på min MBT terapi, dvs att faktiskt acceptera läget och ha tilltro till att det kan bli bättre.
När jag mår sämre så mentaliserar (enkelt förklarat; ha förståelse för sig själv och andra, typ) jag sämre.
Ganska självklart, det är så för dom flesta.

Skillnaden är bara att för mig kan det innebära jordens undergång, typ.
Det har blivit bättre, särskilt nu senaste tiden i och med den här tråden.
Allt är inte svart eller vitt. Jag tror @tanten var på och uppmärksammade mig i den frågan ganska nyligen.

Det är det som är så bra med Buke.
Man kan få så många bra infallsvinklar när det gäller stort och smått direkt utan att vänta i en vecka på sin samtalstid eller så.

Jo, jag mår bra av sociala aktiviteter.
Julen har dock inneburit en överdos av det. Men så är det väl för de flesta.
Jag gillar det anspråkslösa, när man jobbar ihop, går på keramiken, möts i trädgården, pratar i stallet på den tiden jag hade hästarna osv.

 

[Squie]

Jo, det är nog sant.
Framförallt när det gäller att acceptera att man har en skitdag.

Det har jag blivit bättre på sen jag gick på min MBT terapi, dvs att faktiskt acceptera läget och ha tilltro till att det kan bli bättre.
När jag mår sämre så mentaliserar (enkelt förklarat; ha förståelse för sig själv och andra, typ) jag sämre.
Ganska självklart, det är så för dom flesta.

Skillnaden är bara att för mig kan det innebära jordens undergång, typ.
Det har blivit bättre, särskilt nu senaste tiden i och med den här tråden.
Allt är inte svart eller vitt. Jag tror @tanten var på och uppmärksammade mig i den frågan ganska nyligen.

Det är det som är så bra med Buke.
Man kan få så många bra infallsvinklar när det gäller stort och smått direkt utan att vänta i en vecka på sin samtalstid eller så.

Jo, jag mår bra av sociala aktiviteter.
Julen har dock inneburit en överdos av det. Men så är det väl för de flesta.
Jag gillar det anspråkslösa, när man jobbar ihop, går på keramiken, möts i trädgården, pratar i stallet på den tiden jag hade hästarna osv.

Där sa du ett nyckelord. Acceptansen. Grundbulten i allt. Ack så svår..men ack så nödvändig. Vi har alla våra ryggsäckar att bära så för en del av oss är en motgång jordens undergång, för andra är det inte. För en del av oss människor är det svart eller vitt som gäller, andra kan se mer gråskala o kanske lite färg. Tankevurpor är bra, om än lite jobbiga..det kräver något av en. Julen och dess aktiviteter är speciella, det är så uppförstorat och tillgjort på något sätt. Julen är väl mer tänkt som det där anspråkslösa o trevliga än vad det har blivit idag. Det har blivit en högtid så är oerhört laddad.

 

[Vallmo]

Kom precis hem från min första stötvågssbehandling av mina hälsporrar.
Var helt ok och gjorde inte så ont som jag trodde.
Dock hade jag premedicinerat mig ordentligt, på min psykläkares rekommendation, skall ju nämnas såklart.

Känner mig ändå rätt skum.
Kan få lite overklighetskänslor ibland, dissociativ typ.
Känns lite som maskar som krälar i fötterna, typ.

För övrigt, är så irriterad på mig själv.
Fick svar på röntgen av min axel som visar pålagringar.
Jag har alltså gått med en ond axel alldeles för länge, likaså hälarna.
Minst ett halvår, säkert.
Det kan bli operation i axeln eventuellt.
Eller kortisonspruta och stötvågssbehandling.

Jag måste verkligen börja ta hand om mig själv bättre.
Tror någon skrev det i tråden tidigare att jag måste ta hand om mig själv bra för att sen kunna ta hand om mina barn.
Jag fattar faktiskt inte vad det är för fel på mig när det kommer till den biten.

Knät börjar värka också pga övervikt och snedbelastning.

Har anmält mig till en gastric sleeveoperation (privat).
Inser att jag behöver gå ner i vikt NU för att inte dra på mig ännu mer skit.

Låter som värsta pensionärsgnället, jag vet.

Sen har jag lovat mig själv att ta hand om min kropp, äta rätt (vilket jag redan gör, men tyvärr syns det inte på vågen).
Inte överanstränga mig i trädgården, vilket jag misstänker att en del av mina problem beror på.
Jag ska be sjukgymnasten fixa ett bra träningsprogram för mig så jag kan stärka musklerna och öka kondisen lite.
Aldrig mer ska jag gå runt med smärtor i flera månader utan att ta tag i det.
Försöka i alla fall.

På psyk är jag ordentligt uppbackad och får det jag behöver.
Kan ringa mina kontaktpersoner dagligen om det behövs.

Sen få jag bara be till hälso-guden att mina ansträngningar inte kommer för sent eller blir fördjävels.

 

[Squie]

Beröm dig själv för insikten och medvetenheten om dig själv.
Beröm dig själv för det att du faktiskt inte ger upp.
Beröm dig själv för ditt tankesätt.



Har du gjort det?

Det kan låta som oerhörda triviala saker, som sådana där saker som "alla gör". Men. Alla gör inte. O det är ärligt ändå skitsamma om alla gör. Det handlar om dig och det handlar om din unikhet.

 

[Vallmo]

Beröm dig själv för insikten och medvetenheten om dig själv.
Beröm dig själv för det att du faktiskt inte ger upp.
Beröm dig själv för ditt tankesätt.



Har du gjort det?

Det kan låta som oerhörda triviala saker, som sådana där saker som "alla gör". Men. Alla gör inte. O det är ärligt ändå skitsamma om alla gör. Det handlar om dig och det handlar om din unikhet.

Hm, det där med att inte ge upp är jag bra på....

Men resten, hade lust att skjuta mig själv i huvudet igår.

Hade sovit i stort sett ett dygn efter min stötvågssbehandling.
För övrigt tyckte jag det var rätt konstigt att jag gjorde det.
Visst jag hade tagit en del medicin innan, men ändå.

Vad gör jag då?
Jo, jag får dåligt samvete för att jag har legat ett dygn, så när sambon drar iväg ungarna på skridskor då drar jag fram dammsugaren och börjar städa.
Så jävla korkat liksom! Jag var dessutom helt yr i huvudet av okänd orsak så jag var verkligen inte på topp.

Efter sambon kom hem bad jag faktiskt honom att hjälpa mig att hindra mig själv från att göra såhär.
Han hade inte blivit sur heller för att jag legat ett dygn heller.
Så, ja nu har jag gjort honom medberoende till att hålla efter mig.

Läste sen att man skulle ta det lugnt efter behandlingen och inte anstränga sig på ett dygn.

Ska jobba på de två andra punkterna lite, tror jag.

Men, det gör faktiskt mindre ont i fötterna efter bara en behandling även om jag sabbade det hela litegrann i går. Hädanefter är det sängläge som gäller efter behandlingarna.

 

[Vallmo]

För övrigt, pratade lite med sambon om vår relation här i dagarna nån gång när jag var vaken. Ville känna honom lite på pulsen, så att säga.

Det är ganska tydligt att han är nöjd med vår relation och egentligen inte tycker en förändring är nödvändig om vi har det som vi har nu.
Han är alltså helt inne på att han måste ta större ansvar med hemmet och barnen, så det är inte på den nivån att han vill ha mig som hushållerska.
Där har jag satt ner foten ordentligt.
Han har senaste veckorna dessutom gjort mer än jag gjort på de punkterna.
Men han tycker det är ok så länge det är lugnt, vi kommer överens och kan kommunicera, vilket vi gör nu.

Jag tänkte ok det är bra, då kan jag i lugn och ro jobba efter min plan och själv bestämma när jag vill ta nästa steg.
Jag har kontrollen, så att säga.

Samtidigt måste jag säga att jag blev lite besviken.
Han är alltså nöjd med vår relation som den är. För mig är det obegripligt.
Jag tycker det känns ganska så otillräckligt som det är nu.
Vi gör i stort sett aldrig grejer ihop förutom en vecka tillsammans på Gotland varje sommar. Då brukar jag ha ångest hela veckan dessutom.
Vi sover inte ihop och vårt kärleksliv är....helt dött.

Jag undrar, för jag vet faktiskt inte, har jag orimliga krav eller väldigt orealistiska förväntningar?
Vi har varit tillsammans i 16 år, våra barn är 10 och 7. Vi är båda 50, han har fyllt och jag fyller snart.
Det känns som jag har det när jag pratar om det. Sexsnacket viftar han alltid bort när jag tar upp det.
För mig är det ett problem, för honom är det uppenbarligen inget behov.

Ska säga också att jag aldrig tagit upp den här biten så tydligt någonsin som jag gör nu, så jag känner mig lite utsatt men jag känner ändå att jag måste få input i den frågan.
Jag saknar det.
För mig har det alltid varit en fullt fungerande och berikande del i mina andra relationer.
Och då har jag haft flera relationer (5-10 st) och sexet har alltid funkat bra.
Han har varit gift tio år innan han träffade mig. Där fungerade inte sexet, men det berodde på henne, enligt min sambo.
Sen hade han en kort relation där emellan och den vet jag inget om.

Hur är det egentligen? Vad kan man förvänta sig? Är mina tankar och önskemål orimliga?
Det känns inte som det, men samtidigt vad vet man egentligen om hur andra har det?

 

[Red_Chili]

Hur är det egentligen? Vad kan man förvänta sig? Är mina tankar och önskemål orimliga?
Det känns inte som det, men samtidigt vad vet man egentligen om hur andra har det?

Lyssna på magkänslan och notera vad du själv skrev: "Han är alltså nöjd med vår relation som den är. För mig är det obegripligt.".
Jag är helt övertygad om att du kan få det bättre med någon annan man. Vad andra har, vad spelar det för roll? OM det nu skulle vara så att 99% av alla andra var i dåliga förhållanden, så att dåliga förhållanden var "vad alla andra har", skulle det då innebära att det är helt ok att vara i ett sådant förhållande själv? Att sträva efter vad alla andra har är sällan speciellt bra, sträva istället efter att ha något som gör dig nöjd och glad. Det kanske råkar vara vad "alla andra" har, kanske är det något helt annat. Lyssna på dig själv, lita på dig själv och prioritera ditt mående. Det är inte fel att vara kräsen när det gäller val av sällskap oavsett relationstyp.

(Men nej, det är inte orimligt att försöka hitta en man där kommunikationen fungerar bra och där sexlivet är tokbra. Det kan vara svårt att hitta ja, men inte omöjligt och inget som gör att du ska "nöja dig med mindre".)

 

[Squie]

Han är alltså nöjd med vår relation som den är. För mig är det obegripligt.

Nu ska jag outa något jag inte brukar outa.

Jag lever också med en man som är fullt nöjd med det vi har. Jag är inte helt nöjd på alla punkter. Acceptansen är lite svår ibland på den fronten. Iaf. Dit jag ville komma var att din man kanske funkar som min. Att han inte kan se längre än det som finns nu. Hänger du med? Ingen ursäkt, en tanke bara. Jag vet inte om det är manligt vs kvinnligt eller bara individfunktioner. Det som finns nu, är det som finns, att tänka utanför boxen - att alltid göra allting bättre...drömma..etc..etc...etc....finns liksom inte ens i medvetandet. Jag har heller aldrig mött den sortens tankemönster från tidigare relationer så det är lite...*udda*. Typ.

 

[Modig_Korn]

Trädgårdsdesigner kan man nog bli utan att bli trädgårdsmästare. Rita och planera trädgårdar är ju en bra sysselsättning och något man säkert kan tjäna lite extra kosing på. Angående bostadsfronten så tycker jag du borde skaffa ett eget boende men inte flytta ifrån det gamla helt och hållet utan ha det som en övergångsfas, inreda ett rum eller två åt barnen om de vill komma och sova över och få egentid med dig och när du är hemma i huset kan du fixa upp trädgården inför värdering/försäljning. Boende 2 blir lite som en demo inför vad som komma skall. Om du nu har gröna fingrar i trädgård och inredning så kan du ju likväl skaffa ett billigt, illa planerat hus med vanskött trädgård, kanske renovera fram en bättre planlösning för inte jättestora summor, fixa trädgården och bättra på interiör/exteriör och om du inte trivs i huset därefter så kommer du ju förmodligen ha höjt värdet på huset genom ditt arbete med det.