Jag tror att min sambo misshandlar mig verbalt

För övrigt, min äldsta son bönade och bad sin pappa om att han skulle ge mig en kyss när vi skålade nyåret. Så gulligt! :love: Och så jävla tragiskt! :cry:
Ja verkligen tragiskt, gräsligt faktiskt. Jag hoppas verkligen att du tydligt markerar då att han inte behöver bekymra sig över om ni kysser varandra på nyåret? Jag tycker liksom inte ens att det är rart, bara genomsorgligt.

För övrigt håller jag verkligen med @Kattennizze och vill lägga till: man kan vara en suveränt trevlig person utan diagnos och ändå vilja bo i en tvåa trots att man har pengar samt köpa färdiga bullar för att man inte känner för att baka. Att bo stort, baka fikabröd och göra middagar gör en liksom inte ett smack bättre som människa än nån annan.
 
@Vallmo för mig är det tragiska i det där a) att barnet tar ansvar för er relation, b) att till och med en liten unge har snappat upp den påklistrade romantiken i att pussas på tolvslaget.

I ert fall verkar det än mer påklistrat. Ni har ju ett pågående samtal om separation, varför skulle ni pussas? Ungefär.

Mvh saknar funktonshinder, bor i en tvåa, tjänar bra, bakar inte och strävar inte efter något annat än att må så bra som möjligt på dagsbasis. :D
 
@Vallmo för mig är det tragiska i det där a) att barnet tar ansvar för er relation, b) att till och med en liten unge har snappat upp den påklistrade romantiken i att pussas på tolvslaget.

I ert fall verkar det än mer påklistrat. Ni har ju ett pågående samtal om separation, varför skulle ni pussas? Ungefär.

Mvh saknar funktonshinder, bor i en tvåa, tjänar bra, bakar inte och strävar inte efter något annat än att må så bra som möjligt på dagsbasis. :D
Ja självklart behöver man inte bo i en tvåa och inte baka bara för att man har ngt slags funktionshinder, vilket vi inte ens vet om TS släktingar har!
 
Ja självklart behöver man inte bo i en tvåa och inte baka bara för att man har ngt slags funktionshinder, vilket vi inte ens vet om TS släktingar har!
Vi människor är väldigt olika. Det finns en reätt bred variation av just detta att vara människa.

Kanske ska vi bara acceptera att vi är olika. Och att det finns de vi funkar bra ihop med och andra vi inte funkar med. Samt att det finns de som antingen retar gallfeber på oss eller får oss att må dåligt. Men alla är vi helt enkelt bara olika.

Och vi får försöka se till att omge oss med dem som tar fram våra goda sidor. Istället för tvärtom.
 
Alltså jag förstår verkligen verkligen att du vantrivs med den här släkten men jag känner att måste få försvara människor som lever med autismspektrumstörningar av olika slag eftersom det är en stor del av min egen släkt. Jag tror att du skulle vinna på att mer se det som en funktionsnedsättning än att irritera dig och tycka att de kunde vara mer normala. Jag tänker ffa i relation till att du faktiskt har barn med den här mannen och således måste ha en relation till honom på nåt vis eller åtminstone ett förhållningssätt. Min egen farfar duschade aldrig i princip, kanske några gånger per år. Han hade många stereotypiska beteenden och var helt klart autist. Det är en funktionsnedsättning och jag tror att för sin egen skull så måste man förstå hur det är. Jag försvarar inte på något sätt din mans beteende mot dig överhuvudtaget, bara för att man har en förmodad funktionsnedsättning är det ingen ursäkt på något sätt att behandla sina medmänniskor som skit. Men, i den familjen kanske man inte orkar laga mat, energin att umgås tar för mycket. De kanske måste tanka energi i flera dagar efteråt efter en sådan social sammankomst helt enkelt. Ja de bor kvar i en tvåa, spelar det någon roll hur mycket pengar man har på banken om man trivs med sitt boende eller om man inte orkar byta? Det tar för mkt energi och innehåller också en rad med sociala kontakter vilket är ett helvete många gånger för människor med de här problemen.
Jag menar inte att kritisera dig alls, utan försöker bara ge dig perspektiv. Jag har levt och lever med människor med den här sortens problem i hela mitt liv så jag vet hur det är. Men, som sagt, oavsett problematik har man aldrig rätt att behandla någon som skit som din sambo har gjort, vill jag betona!
Du har helt rätt, jag beskriver dom verkligen på ett tråkigt och respektlöst sätt. :o
Är medveten om det och räknade även med att då kommentarer om det. :up:

Det är verkligen inte meningen att dra alla med ASD över en kam.
Min son har ASD och han har en underbar personlighet, humor, han är utåtriktad och har lätt att då kompisar. :love:
Så jag vet att det kan se väldigt olika ut.

Egentligen vet jag inte heller om hela bunten har ASD heller.
Antagligen har dom det inte om dom skulle göra ett test.
Dom är extremt högfungerande alla tre, så egentligen tror jag inte det.

Dom påminner bara om min sambo
Jag tenderar bara till att bli mer irriterad på hans släkt när det är något hemma.
Det spiller över, liksom. :up:

Det är en av de stora anledningarna till att jag inte följer med till hans mamma och hans bror.
När jag är i bättre balans kan jag hänga med och låta bli att irritera mig. :o

Hans mamma har drivit mig till vansinne flera gånger när hon varit här. :cautious:
Om det är opretentiöst hemma hos henne så är det helt annorlunda när hon är här.
Maten ska serveras en viss tid.
Det börjar hon med att tala om eftersom hon redan bestämt vilken tid hon ska åka hem.
Hon vill ha kaffe minst före och efter maten.
Skulle hon glömt sina innerskor hemma, vilket hänt varenda gång senaste tiden, så vill hon ha sina ytterskorna på inne. :meh:
Senaste var i juli med motivering att golvet är så kallt. :confused: I juli. :banghead:
 
Ja verkligen tragiskt, gräsligt faktiskt. Jag hoppas verkligen att du tydligt markerar då att han inte behöver bekymra sig över om ni kysser varandra på nyåret? Jag tycker liksom inte ens att det är rart, bara genomsorgligt.

För övrigt håller jag verkligen med @Kattennizze och vill lägga till: man kan vara en suveränt trevlig person utan diagnos och ändå vilja bo i en tvåa trots att man har pengar samt köpa färdiga bullar för att man inte känner för att baka. Att bo stort, baka fikabröd och göra middagar gör en liksom inte ett smack bättre som människa än nån annan.
Nä, jag har faktiskt inte markerat det för sonen. :cautious: Kom mig inte riktigt för det tio minuter före tolvslaget.
Det förekommer inte så ofta, utan det var igår och det var första gången.
Men visst, det är sorgligt. :(

Man kan absolut vara trevlig och diagnosfri utan att vilja laga mat eller baka.
Dom är trevliga också. ;)
Tyvärr får dom lite av min irritation som egentligen är menad till sambon. :o
Att se dom där tre tillsammans och umgås blir bara för mycket ibland. :p

Ska vara tydlig med att säga att jag inte visar det för dom när vi väl träffas.
Sånt är gräsligt beteende, tycker jag. :mad: Det är jag uppväxt med tyvärr, så allt sånt tar jag aktivt avstånd mot.
Jag har, vad jag tror och vad andra sagt till mig, en viss social kompetens som gör att jag kan prata med i stort sett alla människor om något.
Jag brukar även prata med dom och vara trevlig, även om jag personligen inte får ut jättemycket av det.
 
@Vallmo för mig är det tragiska i det där a) att barnet tar ansvar för er relation, b) att till och med en liten unge har snappat upp den påklistrade romantiken i att pussas på tolvslaget.

I ert fall verkar det än mer påklistrat. Ni har ju ett pågående samtal om separation, varför skulle ni pussas? Ungefär.

Mvh saknar funktonshinder, bor i en tvåa, tjänar bra, bakar inte och strävar inte efter något annat än att må så bra som möjligt på dagsbasis. :D
Äsch, bry dig inte om det där jag skrev om hans familj. ;) Jag fattar att man kan vara fullkomligt normal ändå. :p
Det var knasigt av mig att skriva så. :o

Ja, det är konstigt att sonen uppfattat det där med påklistrad romantik.
Likaså har han fått till sig att vuxna dricker och blir fulla på nyår.
Ska säga att ingen av oss dricker alkohol. Vi skålade med någon alkoholfri variant som såg ut precis som vanligt mousserande.

Antar att dom pratar med sina kompisar.

Och nej, jag tror ingen av oss är särskilt intresserade av pussar och romantik.
Sambon har aldrig varit det och jag är det inte nu eftersom vi ska separera.
 
Vi människor är väldigt olika. Det finns en reätt bred variation av just detta att vara människa.

Kanske ska vi bara acceptera att vi är olika. Och att det finns de vi funkar bra ihop med och andra vi inte funkar med. Samt att det finns de som antingen retar gallfeber på oss eller får oss att må dåligt. Men alla är vi helt enkelt bara olika.

Och vi får försöka se till att omge oss med dem som tar fram våra goda sidor. Istället för tvärtom.
Självklart. Jag resgerade bara på det eftersom TS har berättat att sonen har en sådan diagnos och hon också har berättat att pappan är lik sonen. Vi vet absolut ingenting alls. Och det är onödigt att spekulera kring det. Samtidigt måste folk få vara olika, precis som du säger.
 
Ja självklart behöver man inte bo i en tvåa och inte baka bara för att man har ngt slags funktionshinder, vilket vi inte ens vet om TS släktingar har!
Det är bra att du säger det, för det finns verkligen ingen grund för att spekulera i om de har det.
Nej, det vet vi inte och det var nog djävligt dumt av mig att skriva så. :o
Ibland pyser det över, bara.
Har fått höra så länge att sonens problem beror på mig, min familj är dysfunktionella hela bunten osv osv.
Ingen går att prata med, alla saknar social kompetens och nu det senaste, min mamma har ASD och det är därifrån sonen har fått det.
 
Nej, det vet vi inte och det var nog djävligt dumt av mig att skriva så. :o
Ibland pyser det över, bara.
Har fått höra så länge att sonens problem beror på mig, min familj är dysfunktionella hela bunten osv osv.
Ingen går att prata med, alla saknar social kompetens och nu det senaste, min mamma har ASD och det är därifrån sonen har fått det.
Fast det var väl inte du som skrev det, det var mer @Kattennizze s inlägg jag reagerade på där.
 
Självklart. Jag resgerade bara på det eftersom TS har berättat att sonen har en sådan diagnos och hon också har berättat att pappan är lik sonen. Vi vet absolut ingenting alls. Och det är onödigt att spekulera kring det. Samtidigt måste folk få vara olika, precis som du säger.
Sonen och pappan är egentligen ganska olika personligheter.
Dock är det några gemensamma drag, som tar sig totalt olika uttryck.

Men så är det med alla diagnoser att det även innefattar personligheten och utslaget på olika individer kan det bli väldigt olika.
Jag har ju min egen diagnos och dom jag träffat med samma diagnos är inte ett dugg lika mig i sin personlighet.
Däremot finns det ju samma drag, det är det som gör diagnosen.
Men det kan ta sig väldigt olika uttryck.

Det är väl det som gör psykiatrin så komplex, så svår och så intressant. ;)

En benbrott är ju alltid ett benbrott så att säga. ;)
 
Det förekommer inte så ofta, utan det var igår och det var första gången
Första gången? Du har skrivit om det tidigare, även då med din äldsta son:
Vår stora son brukar även "tvinga" min sambo att han ska krama mig "för att han inte gör det tillräckligt ofta".
Du har även beskrivit hur dina barn kallar fadern lat och att han ska hjälpa dig mer, samt att de tagit på sig att ge dig komplimanger när du gjort dig fin, eftersom din partner inte gör det.

Om jag vore som du skulle det här överkompenserandet och ansvarstagandet från barnens sida vara nåt jag verkligen såg till att arbeta med. Det är liksom inte bra för ungarna att de tar på sig sånt här stort ansvar i er relation, det är inte snällt och rart utan oroväckande. De måste ju känna att det här inte är nåt som ligger hos dem, för annars kan ju en ev separation bli jättetuff för dem - att de känner att det är deras fel, deras nederlag. Det är ju vanligt att barn tar på sig sånt, men här verkar det redan ligga lite hos dem. I alla fall hos din äldsta son.

Det här är sagt i all välmening, Vallmo.
 
Självklart. Jag resgerade bara på det eftersom TS har berättat att sonen har en sådan diagnos och hon också har berättat att pappan är lik sonen. Vi vet absolut ingenting alls. Och det är onödigt att spekulera kring det. Samtidigt måste folk få vara olika, precis som du säger.
jag argumenterade inte emot dig. Det var en sorts instämmande :)
 
I det här fallet tror jag @Vallmo mer reagerar på att de är lik hennes sambo.
Och multipel upplaga av det som hon redan har nog av ger lite överreaktion för henne, utan att hon egentligen har något emot den typen av person som sådan.
 
Trådkap modell massor:
Så detta är ett "drag"? Går det att förändra? Och kan man ha det draget utan att vara "avvikande" som personlighetstyp? OM man vill förändra sig, går det att "laga"?
Ingen kan "laga" någon annan, det måste personen själv fixa. Visst man kan stötta och hjälpa men om intresset inte finns kan man glömma det direkt.
 

Liknande trådar

Tjatter Idag den 20 oktober 1650 har jag Kristina krönts till landets drottning vid kröningsriksdagen i Storkyrkan. Jag har färdats genom...
19 20 21
Svar
416
· Visningar
7 730
Senast: Gabby_Ossi
·
Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad...
3 4 5
Svar
88
· Visningar
14 675
Senast: Johanna1988
·
Kropp & Själ Jag väljer att skriva det här inlägget här, då jag trots allt är lite "halvanonym" här. I alla fall så till vida att jag inte är öppen...
2 3 4
Svar
69
· Visningar
7 673
Senast: Blyger
·
Hundavel & Ras Hoppas det är okej med en till sådan här tråd. Jag visste inte om jag skulle posta eller ej, känns som om jag mest skrivit, tagit bort...
2
Svar
34
· Visningar
4 060
Senast: Sasse
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Annonsera mera hundar 2
  • Akvarietråden V
  • Kattbilder #10

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp