Jag kvävs

[vallhund]

Sv: Jag kvävs

Det där vill jag inte utsätta mina barn för och det är faktiskt en av mina stora rädslor - att de kommer att läsa mig som en öppen bok och förstå vad jobbigt jag tycker att det är. Barn är så snabba på att känna av att det inte alls är omöjligt, så det är också något konkret som jag behöver verktyg för att klara av. Barnen finns inte där för att trösta och stötta mig i livet, inte heller är det deras uppgift att se till att mitt liv är meningsfullt. Mitt jobb däremot är att se till att de får en så bra uppväxt som möjligt, utan ansvar för någon vuxen och då måste jag kunna ge dem tryggheten i att det är okej att inte vara med mig.

Att vara en bra förälder är lite som att lära ut bergsbestigning/alpinism. Man kan ge dem de bästa verktygen/utrustningen, eller lära dem hur de skall kunna skaffa sig rätt verktyg. Man kan ta med dem på turer o försöka förmedla till dem allt som man vet kan komma att behövas.
Men man kan aldrig klättra åt dem, det måste de sso göra själva.

TS du är modig o klok, det kan vi alla se av hur du utvecklats genom tråden. Du tar in o bearbetar tankar/känslor/tips osv som du får av alla de kloka bukefalister som engagerar sig i dig, dina barn o dit öde.
Vi finns här, vi kan hålla din smärta åt dig, tillåt dig att bryta ihop då o då, det behöver vi alla.

Det finns ingen starkare kraft i välden än en moders kamp för sina ungar, iaf inte bland majoriteten däggdjur. Du är en tigrinna!

OT, kom av någon anledning att tänka på citron o hennes småcitroner.

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Jag önskar att jag kunde följa med dig i morgon och ingjuta styrka i dig men istället skickar jag en hel massa styrka genom cyberrymden och jag hoppas att du känner att du har många många människor bakom dig som tänker på dig och som vill stötta dig på olika vis.

Kramar om hårt.

Ja stödet härifrån går inte att ta miste på. Helt fantastiskt att folk engagerar sig i mig, en helt okänd person bakom en datorskärm.

Jag har bara så svårt att se hur det här kommer att bli bra. Att det inte kan bli sämre är ju enkelt att förstå, men inte hur det kommer att bli bra.

Jag sörjer inte mest att missa att göra "stora saker" med barnen. Inte heller stör det mig om de kommer att åka på flashiga semestrar etc. med pappan (vilket jag kan tro att det kommer att bli en del utav - dels det, dels en massa högstatusprylar). Det som gör ont i mig är att inte få krama dem godnatt varje kväll, inte få trösta vid mardrömmar, inte sitta varje vecka och hjälpa dem med läxor osv framöver. Småsakerna och vardagen. Och självklart födelsedagarna.

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Jag skulle kunna följa om du bor här. Har all tid i världen.

Tack. Jag bodde där en gång i tiden, typ största delen av mitt liv, men valde att flytta för exets skull. Inte mitt intelligentaste val så här med facit i hand.

 

[Ramona]

Sv: Jag kvävs

Men ropa inte hej innan du kommit över bäcken, för det kan ta oanade vägar hos familjerätten. Det är klart att du kommer att sakna barnen ifall ni har växelvist boende, men om du inte tror på växelvist boende, varför går du då med på det?

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Men ropa inte hej innan du kommit över bäcken, för det kan ta oanade vägar hos familjerätten. Det är klart att du kommer att sakna barnen ifall ni har växelvist boende, men om du inte tror på växelvist boende, varför går du då med på det?

För att det är inte bara att "inte gå med på det".

 

[Sleepy]

Sv: Jag kvävs

Han har sjukt dåligt tålamod och skitdåligt humör, svär och lever om, men jag har inte sett honom göra någon fysisk åverkan

Bara så du vet; det där kan vara illa nog. Dessutom kan det förvärras när du inte är i närheten. Det kan sätta djupa spår i barnen, de kan känna sig otrygga och skrämda. Särskilt när de ändå är lite påverkade av att ni delar på er.

Försök göra allt vad du kan för att få ha dina barn på heltid; det är mitt råd. Är det något jag önskar jag kunde ha gått tillbaka i tiden och gjort om, så är det det.

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Bara så du vet; det där kan vara illa nog. Dessutom kan det förvärras när du inte är i närheten. Det kan sätta djupa spår i barnen, de kan känna sig otrygga och skrämda. Särskilt när de ändå är lite påverkade av att ni delar på er.

Försök göra allt vad du kan för att få ha dina barn på heltid; det är mitt råd. Är det något jag önskar jag kunde ha gått tillbaka i tiden och gjort om, så är det det.

Tro mig, det vet jag och det är en av de olustiga delarna i hela historien. Han uttrycker sig ju vansinnigt illa runt barnen också, men han säger så fint att han jobbar hårt med sig själv för att ändra på det.

MEN jag är inte säker på att det är illa nog för att "ge mig en fördel/rätten" eller hur jag nu ska uttrycka mig.

Hur ska jag bevisa att hans anknytning till barnen är sämre? Att tryggheten ligger hos mig? etc.

 

[Sleepy]

Sv: Jag kvävs

Hur ska jag bevisa att hans anknytning till barnen är sämre? Att tryggheten ligger hos mig? etc.

Tyvärr vet jag inte hur det går till eller vad som krävs. Prata med nån på socialförvaltningen, kanske? De har ju erfarenhet av liknande fall.

 

[Silverkedjan]

Sv: Jag kvävs

För att det är inte bara att "inte gå med på det".

Jo.

Det är NU du kan låta bli att gå med på det.

Släpper du iväg dem och det går åt helvete (det gör det tyvärr ibland) och du nästan dör över vad de utsätts för hos pappan så kan du glömma att få tillbaka ansvaret.

Soc resonerar så att om du VET att pappan inte är ansvarsfull så skulle du från början inte gått med på att ha växelvis boende.

Stå på dig.

HÅRT!

Det är inte OK att ha så lite uppsikt/ansvar.

Jag lovar att man inte är glad när ens vänner ringer och slår larm för att de hittat ett borttappat olyckligt barn på ett ställe barn inte ska vara alls vid en tidpunkt alla barn skulle vara trygga i sina sängar, och polisen säger att det är socjourens ansvar, och socjouren säger att de aldrig får ta ett barn från en vårdnadshavare till en annan utan har man gått med på växelvis boende får man stå sitt kast och låta pappor ha barn på sitt sätt.

SLÄPP INTE IVÄG DEM!

Neka inte umgänge men kräv en utredning innan du släpper iväg dem.

 

[Ramona]

Sv: Jag kvävs

För att det är inte bara att "inte gå med på det".

Men skaffa dig lite kött på benen och lägg fram dina argument sakligt och utan att klanka ner på pappan för mycket. Sen kommer familjerätten givetvis att försöka få till så mycket umgängesrätt som möjligt med pappan, men har du bra argument och är du påläst så kommer du att komma så enormt mycket längre än pappan ifall han inte har så mycket att säga emot dig. Och glöm inte att de på familjerätten är utbildad personal på just sådana här frågor, de har koll på läget i de allra flesta fall.

Nu har jag tyvärr inte tid att leta efter den, men någon annan här på Buke vet säkert, eller så får du börja leta själv. Men det finns flera studier, speciellt en relativt ny från en forskare här i Sverige, som menar att växelvist boende bara är bra för föräldrarna och inte skapar tillräckligt bra fördelar för barnen för att väga upp för nackdelarna. Den studien jag tänker på är väldigt saklig och den tar också upp mycket om detta med 3-årsgränsen för växelvist boende. I en perfekt värld kom studien fram till att ifall man ska ha barnen varannan vecka så är det föräldrarna som ska flytta in och ut ur barnens konstanta bostad, inte att barnen ska flytta varannan vecka. Men det är få föräldrar som orkar ha det så, och eftersom det är lite opraktiskt har man kompromissat med barnen.

Det finns faktiskt så vitt jag vet inga studier eller någon forskning som visar att växelvist boende är det mest positiva för barnen. Det är snarare så att alla forskare påvisar att barnen mår bäst av stabiliteten i en fast bostad och sedan umgänge med den föräldern som inte är boendeförälder. Det umgänget kan vara att barnet bor varannan helg hos den andre föräldern, men i många fall handlar det om att den föräldern som inte är boendeförälder hämtar på dagis eller umgås med barnet några timmar på kvällen. Tex hittar på någonting på eftermiddagen/kvällen och sedan lämnar hemma hos boendeföräldern.

Det handlar inte om att du inte går med på växelvist boende, det handlar om att du just nu är tillräckligt påläst för att inte släppa iväg bebisen varannan vecka, då det är alldeles för tidigt.

Jag tror att familjerätten kommer att göra en ettårsplan, en treårsplan och en betydligt enklare och mer ändringsbar plan för framtiden hur ni vill ha det när barnen är såpass stora. Men det är vad jag tror. Familjerätten har ju sina rutiner som de följer och det är faktiskt bäst att följa med dem, eftersom man då inte hamnar mellan stolarna och missar någonting viktigt.

 

[Silverkedjan]

Sv: Jag kvävs

Håller helt med Ramona.

Växelvis boende är inte bra för barn, utan en konstruktion för att skapa "rättvisa" mellan föräldrar på barnens bekostnad

Och du har så små barn så du har starka argument att behålla dem hos dig.

Neka inte UMGÄNGE men släpp inte boendet!

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Nu har jag tyvärr inte tid att leta efter den, men någon annan här på Buke vet säkert, eller så får du börja leta själv. Men det finns flera studier, speciellt en relativt ny från en forskare här i Sverige, som menar att växelvist boende bara är bra för föräldrarna och inte skapar tillräckligt bra fördelar för barnen för att väga upp för nackdelarna. Den studien jag tänker på är väldigt saklig och den tar också upp mycket om detta med 3-årsgränsen för växelvist boende. I en perfekt värld kom studien fram till att ifall man ska ha barnen varannan vecka så är det föräldrarna som ska flytta in och ut ur barnens konstanta bostad, inte att barnen ska flytta varannan vecka. Men det är få föräldrar som orkar ha det så, och eftersom det är lite opraktiskt har man kompromissat med barnen.

Det finns faktiskt så vitt jag vet inga studier eller någon forskning som visar att växelvist boende är det mest positiva för barnen. Det är snarare så att alla forskare påvisar att barnen mår bäst av stabiliteten i en fast bostad och sedan umgänge med den föräldern som inte är boendeförälder. Det umgänget kan vara att barnet bor varannan helg hos den andre föräldern, men i många fall handlar det om att den föräldern som inte är boendeförälder hämtar på dagis eller umgås med barnet några timmar på kvällen. Tex hittar på någonting på eftermiddagen/kvällen och sedan lämnar hemma hos boendeföräldern.

Det handlar inte om att du inte går med på växelvist boende, det handlar om att du just nu är tillräckligt påläst för att inte släppa iväg bebisen varannan vecka, då det är alldeles för tidigt.

.

Jag läser på allt vad jag kan och har BARA hittat studier som säger att barn som bor växelvis mår BÄTTRE. Och det finns många sådana. Läser gärna motsatsen om någon kan hitta den.

Men

det förutsätter att föräldrarna samarbetar, har bra kommunikation och dessutom är flexibla och kan anpassa sig efter barnens behov och allt som står ovan efter "men" brister det på hos oss.

 

[Tussinussen]

Sv: Jag kvävs

Men faktum är att jag har så jävla svårt att tro det.

...han har aldrig aldrig någonsin under vårt förhållande varit fysisk eller våldsam, så jag har så svårt att ta till mig det. Han har sjukt dåligt tålamod och skitdåligt humör, svär och lever om, men jag har inte sett honom göra någon fysisk åverkan på någon annan människa någonsin.

Att han inte sköter översynen av barnen i andra situationer är mer än illa nog för att jag ska känna mig otrygg med honom.

Jag frågade faktiskt sonen häromdagen igen angående skakningarna. Då sa han att, nej - pappa skakar inte.

Sen är frågan om varifrån han fick det första gången, för det var inte jag som förde det på tal eller frågade om det.

TS i all välmening.

Läs det du själv skrev i det andra inlägget om barnen. Och läs vad du skrev ovan om sjukt dåligt humör mm.

Se varningssignalerna.

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Håller helt med Ramona.

Växelvis boende är inte bra för barn, utan en konstruktion för att skapa "rättvisa" mellan föräldrar på barnens bekostnad

Och du har så små barn så du har starka argument att behålla dem hos dig.

Neka inte UMGÄNGE men släpp inte boendet!

Det här var exakt vad jag sa till sambon att "Växelvis boende varannan vecka är bara en konstruktion av föräldrar som är ute efter milimeter rättvisa och som gör det som är bekvämast för dem själva".

Dock har sambon läst alla tidningsartiklar och studier som hävdar att växelvis inte är skadligt.

Min pappa har jobbat på soc och som kurator i 30 år och det är hans fasta övertygelse om att barn inte mår bra av att skeppas fram och tillbaka, inte ens när det "på pappret" fungerar så perfekt som det ska.

Nekar inte umgänge (och det skulle vara fantastiskt om han faktiskt tog ansvar till så stor del att jag kunde upprätthålla en någorlunda ekonomisk standard), heller inte övernattningar, men jag vill att barnen ska följas åt så mycket som möjligt och då sätts ju utseendet på detta utifrån den minsta.

Jag hoppas att jag kan lägga fram allt jag sagt i den här tråden på ett sätt så att de förstår min oro och ser min vilja att göra det bästa för barnen.

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

TS i all välmening.

Läs det du själv skrev i det andra inlägget om barnen. Och läs vad du skrev ovan om sjukt dåligt humör mm.

Se varningssignalerna.

Jag tar det i all välmening, men jag har rannsakat mig själv både framåt och bakåt och tror fortfarande inte att det finns en risk till fysisk påverkan (men jag kommer att ta upp det sonen sa, kanske imorgon, kanske på BVC, kanske hemma - jag vet bara inte hur än).

Däremot är sättet han pratar med barnen och hans dåliga humör mer än tillräckligt för att ge otrygga barn - ja. Därför hade det väl varit bra om de kunde bo mycket med mig och med mycket umgänge (för sonen älskar verkligen sin pappa) och jag skulle vilja att han gick med på att söka stöd och utbildning för sitt föräldraskap.

 

[Silverkedjan]

Sv: Jag kvävs

Behåll barnen hos dig. Neka honom inte att umgås med dem. Var konsekvent i att du har varit deras primärförälder och den enda som har haft ansvar hittills. Skjut upp allt krävande om växelvis på framtiden när båda kan följas åt och pappan visat att han har en bra miljö för dem och kan ta ansvar under umgänget. Det säger du vänligt men bestämt. Om och om igen.

OCH SLÄPP INTE IVÄG BARNEN!

Du får underhållsbidrag som du kan söka vi FK så får de kräva honom på det.

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Jo.

Det är NU du kan låta bli att gå med på det.

Släpper du iväg dem och det går åt helvete (det gör det tyvärr ibland) och du nästan dör över vad de utsätts för hos pappan så kan du glömma att få tillbaka ansvaret.

Soc resonerar så att om du VET att pappan inte är ansvarsfull så skulle du från början inte gått med på att ha växelvis boende.

Stå på dig.

HÅRT!

Det är inte OK att ha så lite uppsikt/ansvar.

Jag lovar att man inte är glad när ens vänner ringer och slår larm för att de hittat ett borttappat olyckligt barn på ett ställe barn inte ska vara alls vid en tidpunkt alla barn skulle vara trygga i sina sängar, och polisen säger att det är socjourens ansvar, och socjouren säger att de aldrig får ta ett barn från en vårdnadshavare till en annan utan har man gått med på växelvis boende får man stå sitt kast och låta pappor ha barn på sitt sätt.

SLÄPP INTE IVÄG DEM!

Neka inte umgänge men kräv en utredning innan du släpper iväg dem.

Jag hör vad du säger. Hur exakt gör man detta när vi inte ens ligger i någon tvist i juridisk mening?

Jag vill ju fortfarande att de ska ha en pappa. Han har en hel del väldigt bra sidor som kommer att ge barnen mycket glädje, men hans oförmåga till empati och lathet, slarv m.m samt dåliga humör är ju det negativa i vågskålen. Jag vill ju inte utesluta honom och varannan helg känns som alldeles för lite, men jag vågar inte lägga över ansvaret på honom.

Förstår ni hur splittrad jag är i huvudet?

 

[Silverkedjan]

Sv: Jag kvävs

I framtiden när han skaffat en ny kvinna som tar ansvar för allt åt honom kan det kanske fungera med växelvis boende. Om han fortfarande är intresserad av det då. Risken är stor att han använder barnen bara för att manipulera dig.

Det gör ju en helt vansinnig så det är effektivt :-(

 

[Silverkedjan]

Sv: Jag kvävs

Jag hör vad du säger. Hur exakt gör man detta när vi inte ens ligger i någon tvist i juridisk mening? Jag vill ju fortfarande att de ska ha en pappa. Han har en hel del väldigt bra sidor som kommer att ge barnen mycket glädje, men hans oförmåga till empati och lathet, slarv m.m samt dåliga humör är ju det negativa i vågskålen. Jag vill ju inte utesluta honom och varannan helg känns som alldeles för lite, men jag vågar inte lägga över ansvaret på honom. Förstår ni hur splittrad jag är i huvudet?

Jag förstår tyvärr PRECIS.

Du behåller bara barnen och förhalar allt tills han har kommit "bättre i ordning" och den minsta är större.

Hämtar han dem med våld får du starta en process.

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

I framtiden när han skaffat en ny kvinna som tar ansvar för allt åt honom kan det kanske fungera med växelvis boende. Om han fortfarande är intresserad av det då. Risken är stor att han använder barnen bara för att manipulera dig.

Det gör ju en helt vansinnig så det är effektivt :-(

Faktum är att det skulle vara skönt om han hittade någon annan, gärna med samma intressen som honom, för då skulle han nog snart komma på att det finns roligare saker i livet än vardagslunken med barn (Obs, inte i mitt tycke då om någon skulle få för sig det).