- Relationer
- Trådstartare nyttnick
- Startdatum
nyttnick
Trådstartare
Sv: Jag kvävs
Så, då tänkte jag uppdatera lite om gårdagen. Mest för mig själv, men självklart för alla er som hållit tummarna och funderat på hur det har gått. Både bra och dåligt är det korta svaret. Det långa svaret kommer nu.
Samtalet på morgonen med samtalsakuten. Det fyllde ungefär samma funktion som att vräka ur sig allt här. Varken mer eller mindre. Någon som stöttar - javisst. Någon som lyssnar - javisst. Någon som tycker att allt jag tycker och känner är fullt rimligt och normalt. Men inga egentliga tips och råd om hur jag ska hantera någonting. Bara ett konstaterande att "du är stark, det kommer att gå bra". Det är ju bara problemet att jag känner mig ömsom som en liten fluglort, ömsom som en atombomb som kommer att brisera när som helst (och antagligen i helt fel sammanhang).
Samtalet på familjerätten, ja jösses. Var ska jag börja? Jag kan börja med att säga att igår är första gången på hela vårt förhållande som jag har ansett att han varit iskall och medvetet manipulativ. Det började lite lätt med att han kopierade ordagrant det jag har pratat med honom om på hemmaplan angående hur jag ser på barnens bästa (fine, han kanske håller med, men det har han ju aldrig gjort tidigare).
Det gick vidare med att han tycker att han kanske inte har tagit riktigt lika mycket med barnen, men han har absolut inte varit frånvarande och han har ju tagit nästan hälften av ansvaret
Sen kommer det riktigt härliga slaget under bältet: Han är sååååå orolig att jag ska ta till alla medel jag har till buds för att ta barnen ifrån honom
Under hela vårt förhållande så har han sagt angående sin alkoholiserade och sedemera döda pappa att han inte har saknat sin pappa. Att det är svårt att sakna något man inte haft, att han inte sörjer det och att han tycker att det finns värre saker än att inte växa upp med en pappa. När jag lade fram att jag inte vill separera barnen så kom en lång utläggning om hans frånvarande pappa, vad det gjort med honom under hans uppväxt och att han alla gånger skulle byta bort vilket som helst av sina syskon för att få ha växt upp med en närvarande pappa. Där kände jag bara "Vad i helvete???". Därför tycker han att det är betydligt viktigare att han får finnas med som pappa än att barnen får ha en syskonrelation.
Ja, jag ville brisera där och då, men min kommentar var bara att det ena inte utesluter det andra. Ha barnen samtidigt så får de både en pappa och en syskonrelation. I huvudet däremot dök det snabbt upp en monolog med ohyggligt fula uttryck.
Han sa att han medvetet hade valt att bosätta sig i närheten av barnen för att kunna ta del av deras uppväxt och när jag kommenterade att det kanske inte var så jättenära och att det är olika kommuner = en del jobb med att skjutsa framöver, så hette det snabbt att det bara var en nödlösning.
Det fanns inte riktigt tiden och utrymmet till att ta upp all oro (vi har fler samtal på gång, så tiden kommer att finnas), samtalet styrdes lite åt andra håll.
MEN
jag tog upp att vi har väldigt olika syn på säkerhet runt barnen och att jag tycker att det är skitjobbigt och dra på trissor - där sitter han och erkänner dem rakt upp i ansiktet att han absolut tycker att det är onödigt att jobba för att förebygga olyckor, eftersom olyckor kommer att hända ändå. Barn måste släppas fria utan uppsikt för att lära sig hur livet fungerar och med facit i hand - hur många olyckor har vi haft egentligen?
Ja, så kan man ju också tänka, men jag markerade tydligt att jag inte höll med.
Han tjatade om att varannan vecka så snart som möjligt var den enda lösningen han kan se och helst mer eller mindre omgående för båda barnen. Jag höll fast vid 50%, men inte varannan vecka när de är så små. Sen sa jag att jag tyckte att det kanske är orimligt att diskutera varannanveckasboende i det här skedet, utan att det kanske är viktigare att lösa hur det ska se ut 3 oktober när jag flyttar ut och det närmaste halvåret därefter. Jag sa att längre än så är svårt då det kommer att hända mycket med barnen och att vi måste se till hur de tar separationen och vad som händer på mognadsfronten.
Det blev då snabbt kontrat med att han absolut inte kunde förstå att det finns någon som försöker göra upp 5-årsplaner för umgänge m.m. För barnen utvecklas och förändras ju så snabbt i den här åldern att mycket kan hända på bara ett halvår (detta är återigen en direkt kopiering av vad jag har uttryckt till honom när vi har pratat tidigare. Rättelse: Vad jag har skrivit i mail till honom).
Nu till det lite bättre. Ingenting är kontraktsskrivet, vi är inte riktigt där än kan man väl säga, men de har ju minnesanteckningar och därför kommer han inte kunna slingra sig när det kommer till kritan.
Vi är tydligen överrens om att båda barnen flyttar med mig och bor hos mig till en början - med 50% (om man ser till dagtid) umgänge med pappan. Att barnen inte ska behöva bo och kanske heller inte vistas så mycket i "ruinerna" av vårt gamla hem, utan att när de flyttar ut så har de flyttat. Umgänge ska sedan med fördel ske i hans nya bostad för att barnen ska bli bekant med miljön och känna sig trygga (krav från min sida). Jag har sagt att övernattningar för sonen är önskvärt, så länge som de sker på ett sätt som inte gör honom ledsen eller förvirrad och otrygg och som inte går ut över umgänget med bebisen.
Till nästa gång ska vi båda komma med idéer om exakt hur ett sånt umgängesschema skulle kunna se ut.
Så boendet känns som att det hamnar på mig det här första halvåret, vilket känns som en stor trygghet och lättnad. Det ger oss tid att landa och det finns tid för ytterligare samtal osv. Där släppte en stor sten från mitt bröst, även om det är fruktansvärt lång väg kvar att gå.
Jag tryckte på att vi nu måste jobba med förutsägbarheten för barnen, att allt är klart och tydligt hur deras vardag kommer att se ut den närmaste tiden och att vi måste hålla oss till det.
Jag fick även sagt att jag inte är en anhängare till varannanveckasboende för barn i den åldern våra barn är och att jag har flera andra rimliga förslag som absolut ger lika mycket tid med båda föräldrarna, utan att det för den skull blir byte varannan dag.
Att exet såg ut som att han skulle explodera 90% av tiden han också var väl kanske inte så oväntat.
Han tycker dessutom att han är den primära anknytningspersonen till vår bebis, eftersom att det går bra och hon tyr sig till honom så länge som jag inte är i närheten. Jag ville säga att det är precis likadant med mormor och morfar som hon har träffat en gång i månaden sen hon föddes också (och som för den skull inte är någon primär anknytningsperson), men jag bet mig i tungan och höll tyst - igen.
Så det är väl där vi står efter gårdagens samtal.
Så, då tänkte jag uppdatera lite om gårdagen. Mest för mig själv, men självklart för alla er som hållit tummarna och funderat på hur det har gått. Både bra och dåligt är det korta svaret. Det långa svaret kommer nu.
Samtalet på morgonen med samtalsakuten. Det fyllde ungefär samma funktion som att vräka ur sig allt här. Varken mer eller mindre. Någon som stöttar - javisst. Någon som lyssnar - javisst. Någon som tycker att allt jag tycker och känner är fullt rimligt och normalt. Men inga egentliga tips och råd om hur jag ska hantera någonting. Bara ett konstaterande att "du är stark, det kommer att gå bra". Det är ju bara problemet att jag känner mig ömsom som en liten fluglort, ömsom som en atombomb som kommer att brisera när som helst (och antagligen i helt fel sammanhang).
Samtalet på familjerätten, ja jösses. Var ska jag börja? Jag kan börja med att säga att igår är första gången på hela vårt förhållande som jag har ansett att han varit iskall och medvetet manipulativ. Det började lite lätt med att han kopierade ordagrant det jag har pratat med honom om på hemmaplan angående hur jag ser på barnens bästa (fine, han kanske håller med, men det har han ju aldrig gjort tidigare).
Det gick vidare med att han tycker att han kanske inte har tagit riktigt lika mycket med barnen, men han har absolut inte varit frånvarande och han har ju tagit nästan hälften av ansvaret
Sen kommer det riktigt härliga slaget under bältet: Han är sååååå orolig att jag ska ta till alla medel jag har till buds för att ta barnen ifrån honom
Under hela vårt förhållande så har han sagt angående sin alkoholiserade och sedemera döda pappa att han inte har saknat sin pappa. Att det är svårt att sakna något man inte haft, att han inte sörjer det och att han tycker att det finns värre saker än att inte växa upp med en pappa. När jag lade fram att jag inte vill separera barnen så kom en lång utläggning om hans frånvarande pappa, vad det gjort med honom under hans uppväxt och att han alla gånger skulle byta bort vilket som helst av sina syskon för att få ha växt upp med en närvarande pappa. Där kände jag bara "Vad i helvete???
". Därför tycker han att det är betydligt viktigare att han får finnas med som pappa än att barnen får ha en syskonrelation.Ja, jag ville brisera där och då, men min kommentar var bara att det ena inte utesluter det andra. Ha barnen samtidigt så får de både en pappa och en syskonrelation. I huvudet däremot dök det snabbt upp en monolog med ohyggligt fula uttryck.
Han sa att han medvetet hade valt att bosätta sig i närheten av barnen för att kunna ta del av deras uppväxt och när jag kommenterade att det kanske inte var så jättenära och att det är olika kommuner = en del jobb med att skjutsa framöver, så hette det snabbt att det bara var en nödlösning.
Det fanns inte riktigt tiden och utrymmet till att ta upp all oro (vi har fler samtal på gång, så tiden kommer att finnas), samtalet styrdes lite åt andra håll.
MEN
jag tog upp att vi har väldigt olika syn på säkerhet runt barnen och att jag tycker att det är skitjobbigt och dra på trissor - där sitter han och erkänner dem rakt upp i ansiktet att han absolut tycker att det är onödigt att jobba för att förebygga olyckor, eftersom olyckor kommer att hända ändå. Barn måste släppas fria utan uppsikt för att lära sig hur livet fungerar och med facit i hand - hur många olyckor har vi haft egentligen?
Ja, så kan man ju också tänka, men jag markerade tydligt att jag inte höll med.
Han tjatade om att varannan vecka så snart som möjligt var den enda lösningen han kan se och helst mer eller mindre omgående för båda barnen. Jag höll fast vid 50%, men inte varannan vecka när de är så små. Sen sa jag att jag tyckte att det kanske är orimligt att diskutera varannanveckasboende i det här skedet, utan att det kanske är viktigare att lösa hur det ska se ut 3 oktober när jag flyttar ut och det närmaste halvåret därefter. Jag sa att längre än så är svårt då det kommer att hända mycket med barnen och att vi måste se till hur de tar separationen och vad som händer på mognadsfronten.
Det blev då snabbt kontrat med att han absolut inte kunde förstå att det finns någon som försöker göra upp 5-årsplaner för umgänge m.m. För barnen utvecklas och förändras ju så snabbt i den här åldern att mycket kan hända på bara ett halvår (detta är återigen en direkt kopiering av vad jag har uttryckt till honom när vi har pratat tidigare. Rättelse: Vad jag har skrivit i mail till honom).
Nu till det lite bättre. Ingenting är kontraktsskrivet, vi är inte riktigt där än kan man väl säga, men de har ju minnesanteckningar och därför kommer han inte kunna slingra sig när det kommer till kritan.
Vi är tydligen överrens om att båda barnen flyttar med mig och bor hos mig till en början - med 50% (om man ser till dagtid) umgänge med pappan. Att barnen inte ska behöva bo och kanske heller inte vistas så mycket i "ruinerna" av vårt gamla hem, utan att när de flyttar ut så har de flyttat. Umgänge ska sedan med fördel ske i hans nya bostad för att barnen ska bli bekant med miljön och känna sig trygga (krav från min sida). Jag har sagt att övernattningar för sonen är önskvärt, så länge som de sker på ett sätt som inte gör honom ledsen eller förvirrad och otrygg och som inte går ut över umgänget med bebisen.
Till nästa gång ska vi båda komma med idéer om exakt hur ett sånt umgängesschema skulle kunna se ut.
Så boendet känns som att det hamnar på mig det här första halvåret, vilket känns som en stor trygghet och lättnad. Det ger oss tid att landa och det finns tid för ytterligare samtal osv. Där släppte en stor sten från mitt bröst, även om det är fruktansvärt lång väg kvar att gå.
Jag tryckte på att vi nu måste jobba med förutsägbarheten för barnen, att allt är klart och tydligt hur deras vardag kommer att se ut den närmaste tiden och att vi måste hålla oss till det.
Jag fick även sagt att jag inte är en anhängare till varannanveckasboende för barn i den åldern våra barn är och att jag har flera andra rimliga förslag som absolut ger lika mycket tid med båda föräldrarna, utan att det för den skull blir byte varannan dag.
Att exet såg ut som att han skulle explodera 90% av tiden han också var väl kanske inte så oväntat.
Han tycker dessutom att han är den primära anknytningspersonen till vår bebis, eftersom att det går bra och hon tyr sig till honom så länge som jag inte är i närheten. Jag ville säga att det är precis likadant med mormor och morfar som hon har träffat en gång i månaden sen hon föddes också (och som för den skull inte är någon primär anknytningsperson), men jag bet mig i tungan och höll tyst - igen.
Så det är väl där vi står efter gårdagens samtal.
nyttnick
Trådstartare
Sv: Jag kvävs
Det är inte någon fara, jag bara säger som det är. Mitt ex har förmågan att få mig att tro att jag är störd på riktigt och en illvillig häxa som bara är ute efter att hämnas och förstöra hans liv. Eftersom jag vacklar i min tro på mig själv så blir det att en liten del av mig börjar fundera på om han har rätt och i det sammanhanget blir ditt uttalande lite extra raketbränsle för sådana tankar.
Det är inte någon fara, jag bara säger som det är. Mitt ex har förmågan att få mig att tro att jag är störd på riktigt och en illvillig häxa som bara är ute efter att hämnas och förstöra hans liv. Eftersom jag vacklar i min tro på mig själv så blir det att en liten del av mig börjar fundera på om han har rätt och i det sammanhanget blir ditt uttalande lite extra raketbränsle för sådana tankar.
nyttnick
Trådstartare
Sv: Jag kvävs
Jag glömde visst berätta något. Han informerade familjerätten om att en av de stora anledningarna till att vi separerar är att vi har olika syn på barnuppfostran.
Och jag kände bara: "Tack för informationen, för det hade jag faktiskt inte en jävla aning om", men nu vet jag det. Det tog bara 2½ månad att få reda på det.
Men det är ju bra att jag vet det nu i alla fall. Jag trodde att vi separerade för att jag är en frigid häxa som inte ställer upp på sex när han har behov av det (helst när jag mår dåligt, har ont och är höggravid och gärna mitt i natten), men det kan ju vara bra att ha med sig för framtiden om någon undrar.
Jag glömde visst berätta något. Han informerade familjerätten om att en av de stora anledningarna till att vi separerar är att vi har olika syn på barnuppfostran.
Och jag kände bara: "Tack för informationen, för det hade jag faktiskt inte en jävla aning om", men nu vet jag det. Det tog bara 2½ månad att få reda på det.
Men det är ju bra att jag vet det nu i alla fall. Jag trodde att vi separerade för att jag är en frigid häxa som inte ställer upp på sex när han har behov av det (helst när jag mår dåligt, har ont och är höggravid och gärna mitt i natten), men det kan ju vara bra att ha med sig för framtiden om någon undrar.
nyttnick
Trådstartare
Sv: Jag kvävs
Problemet är när människor tror att det är deras egna ord och får en uppfattning om dem som inte stämmer. Särskilt på såna där möten. En del har svårt att se igenom det.
Det brukar dock visa sig med tiden att de inte kan leva upp till orden de svänger sig med. Som när man får hämta sitt barn på akuten två på natten när det skulle varit i hans goda vård. Usch och fy.
Problemet är när människor tror att det är deras egna ord och får en uppfattning om dem som inte stämmer. Särskilt på såna där möten. En del har svårt att se igenom det.
Det brukar dock visa sig med tiden att de inte kan leva upp till orden de svänger sig med. Som när man får hämta sitt barn på akuten två på natten när det skulle varit i hans goda vård. Usch och fy.
nyttnick
Trådstartare
Sv: Jag kvävs
Jag måste bara i tillägg till ovanstående berätta hur diskussionen gick i fredags (innan jag avslutade samtalet). Jag sa till honom att jag inte längre kunde hålla allt jag kände inför honom inombords. Så jag berättade för honom att han är min absoluta mardröm och att jag önskade att han kunde dunsta från jordens yta. Att vara ifrån barnen 50% av deras uppväxt är det värsta han kunnat utsätta mig för (och ja - allt var uttalat i affekt och för att jag var upprörd och ledsen).
Sen sa jag att jag kommer att bli precis lika upprörd om han väljer att INTE vara närvarande i barnens liv och att deras rätt till en närvarande pappa smäller högre än mina egna känslor i situationen. Att jag aldrig aldrig aldrig kommer att snacka skit om honom inför dem och att jag jobbar på att kunna kontrollera mina känslor för att barnen aldrig ska behöva känna skuld och skam över att de är hos sin pappa. Jag sa också att jag aldrig kommer att försöka förhindra deras relation och att målet är att de har lika tillgång till oss båda.
Då fick jag höra att han tycker att jag är en sån bra mamma och att han har sån respekt för mig att jag sätter barnens bästa framför mina känslor och att han tycker att det är en bra egenskap hos mig. Det var ju kanske inte riktigt så det lät hos familjerätten igår...
Sen kommer det riktigt härliga slaget under bältet: Han är sååååå orolig att jag ska ta till alla medel jag har till buds för att ta barnen ifrån honom
Jag måste bara i tillägg till ovanstående berätta hur diskussionen gick i fredags (innan jag avslutade samtalet). Jag sa till honom att jag inte längre kunde hålla allt jag kände inför honom inombords. Så jag berättade för honom att han är min absoluta mardröm och att jag önskade att han kunde dunsta från jordens yta. Att vara ifrån barnen 50% av deras uppväxt är det värsta han kunnat utsätta mig för (och ja - allt var uttalat i affekt och för att jag var upprörd och ledsen).
Sen sa jag att jag kommer att bli precis lika upprörd om han väljer att INTE vara närvarande i barnens liv och att deras rätt till en närvarande pappa smäller högre än mina egna känslor i situationen. Att jag aldrig aldrig aldrig kommer att snacka skit om honom inför dem och att jag jobbar på att kunna kontrollera mina känslor för att barnen aldrig ska behöva känna skuld och skam över att de är hos sin pappa. Jag sa också att jag aldrig kommer att försöka förhindra deras relation och att målet är att de har lika tillgång till oss båda.
Då fick jag höra att han tycker att jag är en sån bra mamma och att han har sån respekt för mig att jag sätter barnens bästa framför mina känslor och att han tycker att det är en bra egenskap hos mig. Det var ju kanske inte riktigt så det lät hos familjerätten igår...
nyttnick
Trådstartare
Sv: Jag kvävs
Jag tror och tolkar det som att han är rädd att framstå som en oengagerad idiotpappa som inte förstår vad som är barnens bästa och därför använder "mina" argument för att hamna på plus. Han håller ju inte med i sak, men jag tror att han är smart nog att förstå att omgivningen nog gärna tycker att de argumenten håller lite bättre än att barnen ska anpassa sig efter hans behov.
Jag tror och tolkar det som att han är rädd att framstå som en oengagerad idiotpappa som inte förstår vad som är barnens bästa och därför använder "mina" argument för att hamna på plus. Han håller ju inte med i sak, men jag tror att han är smart nog att förstå att omgivningen nog gärna tycker att de argumenten håller lite bättre än att barnen ska anpassa sig efter hans behov.
Sv: Jag kvävs
Skickar all styrka, vet hur jobbigt du har det.
Visst kan du det. Du behöver inte dra igång ett storgräl, men att reagera och kommentera att "det var nåt nytt" eller "det var exakt det jag sa till dig igår" etc kan du absolut göra.
Skickar all styrka, vet hur jobbigt du har det.
Sv: Jag kvävs
Bortsett från "lögnaktigt svin" så måste där väl finnas utrymme för dig att kontra lite? Ett sansat samtal där mannen inte finns med, eller är det en dum idé? Då kanske han vill ha ett enskilt samtal han också, där han säger saker du inte ens har cnasen att kommentera/dementera..... Hm....
Usch vad jobbigt. Men jag tror det här är ganska luttrade proffs som ser igenom en hel del. Och det faktum att du håller dig lugn och sansad är helt klart ett plus.
Bortsett från "lögnaktigt svin" så måste där väl finnas utrymme för dig att kontra lite? Ett sansat samtal där mannen inte finns med, eller är det en dum idé? Då kanske han vill ha ett enskilt samtal han också, där han säger saker du inte ens har cnasen att kommentera/dementera..... Hm....
Usch vad jobbigt. Men jag tror det här är ganska luttrade proffs som ser igenom en hel del. Och det faktum att du håller dig lugn och sansad är helt klart ett plus.
Sv: Jag kvävs
Hade jag varit du hade jag inte kunnat vara tyst utan sagt:
"Jag trodde att vi separerade för att jag är en frigid häxa som inte ställer upp på sex när han har behov av det (helst när jag mår dåligt, har ont och är höggravid och gärna mitt i natten), men det kan ju vara bra att ha med sig för framtiden om någon undrar."
När det gäller allt det andra toket han vräker ur sig hade jag nog bara kommenterat att Jaha? Varför har du inte gjort så då? Jaha så du har ändrat dig nu när vi sitter här, så lämpligt...
Du är så stark som orkar hålla dig samman.
Jag vill ju bryta nacken av honom av att bara läsa vad han gör mot dig
Hade jag varit du hade jag inte kunnat vara tyst utan sagt:
"Jag trodde att vi separerade för att jag är en frigid häxa som inte ställer upp på sex när han har behov av det (helst när jag mår dåligt, har ont och är höggravid och gärna mitt i natten), men det kan ju vara bra att ha med sig för framtiden om någon undrar."
När det gäller allt det andra toket han vräker ur sig hade jag nog bara kommenterat att Jaha? Varför har du inte gjort så då? Jaha så du har ändrat dig nu när vi sitter här, så lämpligt...
Du är så stark som orkar hålla dig samman.
Jag vill ju bryta nacken av honom av att bara läsa vad han gör mot dig
Sv: Jag kvävs
Jag är också grymt imponerad av dig.
Du är så klartänkt. Jag blir alldeles tårögd av din enorma styrka och förmåga att hålla ihop dig själv.
Jag tror att du har fått fram mycket av vad som är viktigt.
Kommer ni att ha separata samtal med familjerätten ?
Det är fruktansvärt jobbigt att ha med dessa manipulativa människor att göra fruktansvärt svårt att veta om man ska förekomma eller förekommas. Tyvärr har jag känslan av att "det som sägs först" liksom blir mest sanning.
Jag tycker att "Trötter" har ganska bra kontringsförslag "Det var något nytt"
Jag hade nog inte kunnat hålla käften om varför han egentligen väljer att separera.
Jag är också grymt imponerad av dig.
Du är så klartänkt. Jag blir alldeles tårögd av din enorma styrka och förmåga att hålla ihop dig själv.
Jag tror att du har fått fram mycket av vad som är viktigt.
Kommer ni att ha separata samtal med familjerätten ?
Det är fruktansvärt jobbigt att ha med dessa manipulativa människor att göra fruktansvärt svårt att veta om man ska förekomma eller förekommas. Tyvärr har jag känslan av att "det som sägs först" liksom blir mest sanning.
Jag tycker att "Trötter" har ganska bra kontringsförslag "Det var något nytt"
Jag hade nog inte kunnat hålla käften om varför han egentligen väljer att separera.
nyttnick
Trådstartare
Sv: Jag kvävs
Jag läser precis allt ni skriver. Svarar när ork och tid finns.
Jag skrev för ett tag sen att jag inte hatar, men föraktar honom. Jag tar tillbaka det, för just idag hatar jag honom av hela mitt hjärta.
Idag har jag gråtit igen (och gråter till och från fortfarande) och jag vet inte vad gråten står för. Hopplösheten? Självömkan? Skammen? Den verkliga sorgen? eller bara tröttheten?
Jag läser precis allt ni skriver. Svarar när ork och tid finns.
Jag skrev för ett tag sen att jag inte hatar, men föraktar honom. Jag tar tillbaka det, för just idag hatar jag honom av hela mitt hjärta.
Idag har jag gråtit igen (och gråter till och från fortfarande) och jag vet inte vad gråten står för. Hopplösheten? Självömkan? Skammen? Den verkliga sorgen? eller bara tröttheten?
Liknande trådar
Kropp & Själ
Jag har haft problem med att det kryper och rycker i benen på kvällar och nätter sedan jag brände ut mig i våras. Det blev än värre när...
Senast: SpanskaLoppan
·
Relationer
Träffade min nuvarande sambo för ca 4 år sedan och vi har ett barn tillsammans som nu är ca 2 år.
Förhållandet är inte alls bra och de...
Senast: monster1
·
Senast: Johanna1988
·
Senast: Whoever
·
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser
-
Ta en ridtur utan att bajsa ner, tack!- Hästnyheter Efter en ridtur där hästen bajsat olämpligt satte jag mig i bilen och körde tillbaka. Husägaren höll på att spränga dörren när han kom...
- Marita73
- Svar: 24
- Visningar: 1 409
- Hästnyheter
-
150 hästar omhändertagna – uppfödare fortsatte trots förbud- Hästnyheter Det undrade jag med, och kaninerna med 😂. Men boll skulle dom ha! Berikning tyckte inspektören. Jag tyckte grenar var bättre...
- skiesabove
- Svar: 148
- Visningar: 6 070
- Hästnyheter
Allmänt, Barn, Dagbok
-
Mens- Kropp & Själ Ja jag har testat en del olika p-piller och haft typ sexlust bara de dagar då jag hade "mens" dvs inte åt dem (bortsett från att jag var...
- Badger
- Svar: 104
- Visningar: 3 101
- Allmänt
-
Vapenlicens - bör reglerna skärpas? (utbruten från Skottlossning på skola)- Samhälle Jo, men det är ju just polisen som varnade först när reglerna ändrades 2023?
- EmmaBovary
- Svar: 178
- Visningar: 936
- Allmänt
-
Uppsättning- Juridik & Ekonomi Grejen är att när jag gör fel leder det oftast till stora kostnader, alltså får vi höra när vi gör fel. Hör du inget så är allt lungt...
- grodan21
- Svar: 12
- Visningar: 390
- Allmänt
Hästrelaterat
-
Lymfangit- Hästvård Håller tummarna det inte blir värre och att svallköttet håller sig i schack! Men om du varit till klinik med det såret - bestrid...
- Alexandra_W
- Svar: 125
- Visningar: 6 960
- Vård
-
Islandshästtråden 2 - bilder, snack & frågor om isisar!- Islandshäst Galoppen kan verkligen vara utmanade på femggångare 😅 Min femgångare har tölt som bästa gångart och galopp som absolut sämsta - men hon...
- Gimlan
- Svar: 861
- Visningar: 52 644
- Grenar
-
Hovrandsartros- Hästvård Hovrand är på danska :)...
- QueenLilith
- Svar: 6
- Visningar: 147
- Vård