Jag kvävs

[athena]

Sv: Jag kvävs

Delvis kl

Jag är kluven till varannan vecka. Har erfarenhet av olika lösningar, även det. Min personliga uppfattning är att det för små barn är helt och hållet en föräldrakonstruktion. För äldre barn (10-12 år och uppåt) kan det absolut vara en bra lösning om de själva vill.

Men! Jag är ännu mer negativt inställd till pappor (oftast) som inte VILL ha sina barn varannan vecka. Det är ett sundhetstecken som förälder att inte släppa ifrån sig sina barn! Oavsett vilken relation de har haft till barnen med sammanboende föräldrar (naturligtvis inte om de misshandlat barnen el dyl).

Sen förstår jag att det är en ohållbar lösning i din situation, inte minst för att den lilla är då liten. Men försök för allt i världen att göra vad du kan för att pappan ska ha barnen. Här måste du tänka bort dina egna behov och känslor (att du tycker det är jobbigt att vara ifrån dem).

Vi har alla olika syn på föräldraskap men det behöver inte betyda att vi är olika bra.

 

[TomasN]

Sv: Jag kvävs

Delvis kl

Jag är kluven till varannan vecka. Har erfarenhet av olika lösningar, även det. Min personliga uppfattning är att det för små barn är helt och hållet en föräldrakonstruktion. För äldre barn (10-12 år och uppåt) kan det absolut vara en bra lösning om de själva vill.

Men! Jag är ännu mer negativt inställd till pappor (oftast) som inte VILL ha sina barn varannan vecka. Det är ett sundhetstecken som förälder att inte släppa ifrån sig sina barn! Oavsett vilken relation de har haft till barnen med sammanboende föräldrar (naturligtvis inte om de misshandlat barnen el dyl).

Sen förstår jag att det är en ohållbar lösning i din situation, inte minst för att den lilla är då liten. Men försök för allt i världen att göra vad du kan för att pappan ska ha barnen. Här måste du tänka bort dina egna behov och känslor (att du tycker det är jobbigt att vara ifrån dem).

Vi har alla olika syn på föräldraskap men det behöver inte betyda att vi är olika bra.

Jag håller med. Jag tycker också det känns skumt när pappor gärna slipper ha barnen boende hos sig.

Fel ställe att ta en allmän diskussion kanske. Om det nu är så att pappan inte tar ansvar för barnen och kanske till och med skadar dem är ju växelvis boende inget bra.

Annars slås jag av att det ofta är mammor som hävdar att barnen inte mår bra av att flytta mellan två föräldrar. Och gietvis är det hos mamman barnen bör bo.

 

[ameo]

Sv: Jag kvävs

Jag och min bror var förvisso lite äldre när våra föräldrar skildes, men jag tänkte att jag ändå kunde berätta hur det gjordes med oss barn då - för att ge ett litet tips om hur det skulle kunna fungera för en tätare kontakt mellan barn och pappa om de bor hos dig, utan att det blir så himla betungande för pappan att skjutsa till dagis i grannkommunen en vecka i stöten.

Jag var stor nog att välja själv så jag sov hos pappa varannan helg, fredag kväll-söndag. Dock "bodde" jag i stallet på dagarna så umgänge blev det väl inte så mycket bevänt med, kan jag tänka...
Min bror däremot, som hade en mycket närmare kontakt med pappa (när pappa fått sin son var hans dotter helt ointressant...) och som bara var 5 år vid separationen, blev hämtad av pappa varje onsdageftermiddag och övernattade hos pappa, som sen lämnade honom på dagis och senare såg till att han kom iväg till skolan dagen efter. Så han hade en kväll varje vecka plus varannan helg, så att det inte blev så många dagar mellan mötena.

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Fast en av sakerna som har hänt är att jag vet att han övervägde att bli varannanhelgspappa, men efter att hans syster läste lusen av honom så ändrade han sig och vill ha varannan vecka.

Jag kan inte uttala mig om hur det är med äldre barn, för det kan jag inte sätta mig in i då mina fortfarande är små.

 

[athena]

Sv: Jag kvävs

Men är det ändå inte bra? Jag önskar ibland att nån läste lusen av män i min närhet!

Kan du inte dela barnen nu så är ju inte varannan vecka ett alternativ ändå. Men försök, försök få till ordentligt med umgänge för pappan. Ni har alla allt att vinna på det i längden.

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Annars slås jag av att det ofta är mammor som hävdar att barnen inte mår bra av att flytta mellan två föräldrar. Och gietvis är det hos mamman barnen bör bo.

Jag förstår var det där kommer ifrån (och håller med i sak), men i min situation så ger ett sånt uttalande mig rejäla samvetskval och sätter igång en tankeverksamhet som resulterar i att jag faktiskt börjar tro att exet har rätt och att allt han sagt och gjort är fabrikationer i mitt huvud.

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Tack för att du delar med dig.

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Jo, men då måste han ju ändra inställning också. Jag blir skitorolig när han anser att man inte måste förebygga olyckor, eftersom olyckor händer ändå. Han tycker att så länge som han känner till sämre föräldrar, så är han bra nog. Han ser inga som helst fel med att barnen ska sitta ensamma, fastbända i bil sovandes - inte en tanke på hur rädda de kan bli om de vaknar och ingen är där.

 

[athena]

Sv: Jag kvävs

Jag förstår det. Det är också jättesvårt för oss som inte känner honom att bedöma hur han är utifrån det du skriver här. Det du skriver i sista inlägget här, som jag svarar på nu, hade lika gärna kunnat gälla för mig t ex.

 

[Petruska]

Sv: Jag kvävs

Annars slås jag av att det ofta är mammor som hävdar att barnen inte mår bra av att flytta mellan två föräldrar. Och gietvis är det hos mamman barnen bör bo.

Ja, jag håller med om att det lite för ofta är just så det låter. Och uppenbarligen lyckas ju också väldigt många mammor att få till det på det viset. Även i fall då man absolut inte på något enkelt sätt skulle kunna avgöra vilken av parterna som är den "bästa" föräldern. (Vad nu "bäst" är i sammanhanget.)

 

[TinyWiny]

Sv: Jag kvävs

Ja stödet härifrån går inte att ta miste på. Helt fantastiskt att folk engagerar sig i mig, en helt okänd person bakom en datorskärm.

Jag har bara så svårt att se hur det här kommer att bli bra. Att det inte kan bli sämre är ju enkelt att förstå, men inte hur det kommer att bli bra.

Jag sörjer inte mest att missa att göra "stora saker" med barnen. Inte heller stör det mig om de kommer att åka på flashiga semestrar etc. med pappan (vilket jag kan tro att det kommer att bli en del utav - dels det, dels en massa högstatusprylar). Det som gör ont i mig är att inte få krama dem godnatt varje kväll, inte få trösta vid mardrömmar, inte sitta varje vecka och hjälpa dem med läxor osv framöver. Småsakerna och vardagen. Och självklart födelsedagarna.

Javisst är det fantastiskt när buke sluter upp Vid sådana här tillfällen är buke helt underbart.

Det är klart att det är svårt att se hur det kommer att bli men försök att inte ta ut en massa oro i förskott. Jag vet att det är svårt men jag kan ärligt säga att den dagen jag gick ifrån mina barns pappa så kunde jag inte i min vildaste fantasi tänka mig att det skulle bli som det blev. Det är ju så att man kan aldrig veta hur människor förändras för även om vi tror att vi känner den man har levt så länge med så dels så utvecklas man och dels så kommer sidor fram som man inte visste fanns.

Självklart är det hemskt att inte få tillbringa all tid med sina barn men förhoppningsvis kan du tillbringa tillräckligt mycket tid med dem iallafall. Du kommer i vilket fall alltid att vara deras Mamma och så länge du är den Mamman du har visat prov på här så kommer det att gå bra. Du vill dina barns bästa och du kommer göra dina barns bästa och det är det viktiga. Visst är det en stor sorg att känna att man inte kan finnas där för sina barn alltid men du får försöka tänka som så att snart kan de ringa till dig och då kan du alltid finnas där för dem ändå. Då finns du bara ett samtal bort och ett samtal kan räcka långt.

Jag håller med dem som säger att du inte ska gå med på växelvis boende. Självklart ska han träffa barnen men inte så att de blir lidande utan så att de får ut något bra av det.

 

[Petruska]

Sv: Jag kvävs

Jo, men då måste han ju ändra inställning också. Jag blir skitorolig när han anser att man inte måste förebygga olyckor, eftersom olyckor händer ändå. Han tycker att så länge som han känner till sämre föräldrar, så är han bra nog. Han ser inga som helst fel med att barnen ska sitta ensamma, fastbända i bil sovandes - inte en tanke på hur rädda de kan bli om de vaknar och ingen är där.

Mitt barns pappa är i mina ögon rätt hysterisk när det gäller att förebygga olyckor. Frågar du honom, skulle han nog säga att det är ren tur att barnet lever - ja, att barnet nästan är att betrakta som dött, så som jag har slarvat med säkerheten.

För de flesta som ser någon av oss så där lite grann som man ser folk man känner, syns dock inget anmärkningsvärt. Att låta barnen tex sitta kvar och sova i bilen är ju vanligt, tex. Att inte göra så är antagligen också vanligt.

Som jag ser det fanns det inte en chans i världen att jag skulle lyckas jobba upp samma typ av säkerhetstänkande som mitt barns pappa, och jag anser inte heller att hans ständiga oro gagnar någon.

Men som sagt, utifrån ser vi båda helt normala ut när det gäller säkerhet.

Det är inte så enkelt som att den som är mest orolig/säkerhetsmedveten har rätt, men det är så gott som omöjligt att argumentera mot oro/säkerhetsmedvetenhet för den som känner sig lugnare eftersom man framstår som så ansvarslös då.

Observera att vårt barn inte har drabbats av några nämnvärda olyckor under sin uppväxt, varken under mitt beskydd eller under sin pappas.

Jag säger inte att ditt ex och jag är på samma nivå här, det vet jag inte, men jag säger att det inte är så att den mest oroliga/säkerhetsmedvetna alltid har rätt. Och att båda måste lära sig leva med att den andra gör som den gör.

 

[Texaz]

Sv: Jag kvävs

Lycka till idag!

Mina tankar är hos dig och jag håller tummarna

 

[TomasN]

Sv: Jag kvävs

Jag förstår var det där kommer ifrån (och håller med i sak), men i min situation så ger ett sånt uttalande mig rejäla samvetskval och sätter igång en tankeverksamhet som resulterar i att jag faktiskt börjar tro att exet har rätt och att allt han sagt och gjort är fabrikationer i mitt huvud.

Jag ber om ursäkt om jag trampat in i din tråd på ett okänsligt sätt. Jag tvekade innannjag skrev. Det är svårt att skriva allmänt om ett ämne i en personlig tråd.

Samtidigt är det nog bra om din tankeverksamhet snurrar på. Jag vet för lite om er för att veta vad som är rätt och fel. Är pappan vårdslös så skall han ju inte ha ansvar för barn. Är han bara allmänt lite slarvig så är det inte alls lika solklart.

Men allt hänger på lämpligheten som förälder. Känslor att vilja ha barnen hela tiden är en helt annan sak.

 

[Mabuse]

Sv: Jag kvävs

Men lämna barn ensamma fastspända och sovande i en bil, vem gör det? Har aldrig varit med om det, hur ska barnet kunna ta sig ut när det vaknar?

 

[Petruska]

Sv: Jag kvävs

Barn är ju fastspända i bilar. Min stallkompis lämnade kvar sin sovande åttamånadersbebis häromsistens. Hon gick så klart ut och kollade i ett kör, och när hon sedan gick för att hämta sin häst övertog jag kollandet. Bebis vaknade, såg mig genom fönstret, viftade åt mig och jag tog loss bebis och bar in henne i stallet.

Ser inget underligt i det.

 

[ameo]

Sv: Jag kvävs

Men lämna barn ensamma fastspända och sovande i en bil, vem gör det? Har aldrig varit med om det, hur ska barnet kunna ta sig ut när det vaknar?

vitsen är väl att barnet inte ska ta sig loss och komma ut, utan att "man vet var barnet är när det sitter fast i bilen"...

 

[Korven]

Sv: Jag kvävs

KL



Tänker också på dig idag....

 

[athena_arabians]

Sv: Jag kvävs

*kl*

Tummar och tår hålls här idag också!

 

[Ninnurur]

Sv: Jag kvävs

Skickar styrka och kärlek till dig idag!