Jag kvävs

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Vet att du inte vill separera barnen, vill du att båda ska bo varannan helg hos pappan? Eller hur vill du ha babyns boende? Den kan ju inte bo heltid hos dig om syskonen skall följas åt?

Jag tycker att ska han engagera sig i barnen, så är varannan helg för lite (fast jag hade jublat för min egen del). Att bebisen bor hos mig är ju inget hinder för att han ser till att ha tätt och regelbundet umgänge med den, inte i min värld. Visst, det kommer bli jobbigt för honom att ha umgänge och sedan se till att bebisen kommer hem till sitt boende på kvällen, men vad sjutton - det är en massa jobb när man har barn och inte sjutton blir det lättare när man väljer att kliva ur familjen när man har en bebis på (vid den tidpunkten) 8 månader.

 

[DarkInNight]

Sv: Jag kvävs

Lägg till att han har noll säkerhetstänk i trafiken (vilket jag tjatat om sen vi träffades), att han har kommit hem efter 4 dagars frånvaro med sonen och underkläderna inte har blivit bytta, kommer hem och barnet har druckit en välling på morgonen och sen inte fått något mer förrän kvällsmaten hemma, han går med röjsåg med hjälm och hörselkåpor på medan vår tre-åring med 4-årig kompis hoppar i studsmattan ("jamen olyckor händer även om jag står och tittar på dem hela tiden") och han lämnar barnen sovandes och fastspända i bilen medan han går och sågar med cirkelsågen i ladan eller dylikt - inte med full uppsikt över bilen. Ibland med motorn på och ibland utan.

Sonen säger att pappa brukar lämna bebisen ensam i bilen (något som kommit upp utan att jag frågat). Han säger även att pappa svär och skakar bebisen upp och ner om hon skriker och inte vill somna (men å andra sidan så säger han att jag knuffar ner honom från stenar också, så det är ju svårt att veta vad saker en 3-åring säger egentligen står för).

Pappan kan lämna sonen själv i upp till/över en timme medan han försöker få bebisen att somna. Då befinner han sig inte ens på samma våning.
OSV.

Jag litar inte så starkt på hans förmåga att förebygga olyckor och inte heller på hans förmåga till normal omvårdnad. Dock är smutsiga barn i smutsiga kläder och matrester i håret inget som man tar så stor hänsyn till när det gäller barnens rätt till sin förälder. Här hemma gjorde jag ett test, då gick det 14 dagar utan att han badade barnen - sen gjorde jag det, så jag vet inte hur länge han skulle struntat i det. Mathygienen är i botten och under våra 8 år har han inte en gång tagit initiativ till att byta sängkläder.

.

Denna person hade jag aldrig (ALDRIG!) lämnat över ansvaret för mitt barn till...

Fy fan, vilken sits du sitter i

 

[morgaine]

Sv: Jag kvävs

Denna person hade jag aldrig (ALDRIG!) lämnat över ansvaret för mitt barn till...

Fy fan, vilken sits du sitter i

Nej, fy vilken beskrivning!
Men skakning av babyn?!? Ta henne till läkare och be dem undersöka om det stämmer! Det går att se på blodkärl och annat. Kanske sonen fantiserar, men hur ska en treåring hitta på att pappa håller syster upp och ned och skakar henne om det aldrig hänt?
Du vet det säkert redan, men om det är sant kan hon bli handikappad eller dö, bättre undersöka i onödan för säkerhets skull.

Vilken sits...han låter inte så ambitiös i sitt föräldraskap, nej.
Hoppas på en bra lösning till slut.

 

[TinyWiny]

Sv: Jag kvävs

Alltså, du måste ta bebisen till läkaren för grundlig undersökning. Jag har jobbat med ett litet barn vars föräldrar skakade henom en gång för mycket och jag kan utan att bryta tystnadsplikten säga att resultatet av det önskar jag verkligen ingen Se till att göra det nu innan ni går isär. Jag vill inte skrämma dig men du måste verkligen få bebisen undersökt ordentligt. Skulle det vara hittepå ifrån treåringens sida så är ingen skada skedd och skulle det vara sanning så kan du förhoppningsvis förhindra ett livslångt lidande. Ta kontakt med barn och ungdomspsyk. De är experter på barn och kan avgöra om barnet ljuger eller inte. Treåringen kan behöva gå där några gånger i vilket fall för att få hjälp med att kunna hantera skilsmässan.

Kramar om.

 

[Inte_Ung]

Sv: Jag kvävs

Som jag ser det så får han se till att ha umgänge med bebisen till 50%. Det sägs att anledningen till att man sätter en ungefärlig 3-årsgräns på varannanveckasboende är för att upp till den åldern så behöver barnet tätare kontakt för att anknytningen inte ska skadas och för att bytena inte ska bli för jobbiga. Minst var tredje dag bör umgänge ske med den föräldern som inte är boende förälder och sen när boende börjar ske hos båda så är det täta byten som gäller. Ska han då ha sonen varannan vecka och umgänge med bebisen hans "lediga"vecka - det lär ju inte hända.

Rent praktiskt så skulle det kunna lösas med att pappan umgås med bebisen vid hämtning och lämning av det äldre barnet samt en gång mitt i varje vecka, med eller utan barn.

Det övriga måste du ta upp på familjerätten.
Och du måste ta bebisen till en läkare för undersökning.
Om det är så att han inte förstår hur ömtåliga bebisar är så kan han ju inte lämnas ensam med den lilla.
Det är INTE en risk som man kan ta - alls.

 

[Ottilia]

Sv: Jag kvävs

Jag har nu under tre dagars tid läst igenom hela tråden och följt din utveckling från att vara dumpad,förkrossad och fokuserad på att få tillbaka förhållandet till att vara en riktig tigrinna, en amazon som klarar av det nästintill omänskliga att slåss för sin egna person och överlevnad samtidigt som du hela tiden sätter dina barn i främsta rummet!

Det är så himla stort och starkt av dig. Jag förstår att du är på bristningsgräns och att det är en berg och dalbana. Men vet du vad man säger om de kvinnor som leds till att manipuleras av personer såsom ditt ex? Det är de starkaste som stannar kvar. Det är de starkaste som står ut. De som är starka och fulla av empati. Och lite blåögda vilket vi alla är tills dess att livet lärt oss läxan den hårda vägen. Efter en sådan här resa så kan man vara lika positiv till människor men man vet hur man känner igen varningsflaggorna.

Och jag förstår till fullo att du fortfarande vill ställa krav och inte curla honom ens för att umgänget med barnen ska fungera. Jag tror att umgänge med barnen visserligen är viktigt, men det är också viktigt att barnen ser och lär att man som person har ett inneboende värde och att man inte ska vända ut och in på sig själv bara för att passa in i någons liv, även om denna någon är ens farsa. Även om barnen inte kognitivt förstår det ännu så tror jag att det sätter spår. En bekant hade en farsa som var ett svin och trots att farsan slog frun och barn, mamman tog ungarna och lämnade farsan men var till en början tillmötesgående med umgänge på farsans villkor, ända tills dess att skolan drog i handbromsen, så är denna bekant än idag fokuserad på att försöka vända ut och in på sig själv för att möta gillande i farsans ögon.
- om han vill umgås med barnen så ska det vara på barnens villkor. Inte för att han ska få visa upp någon snygg fasad utåt som en farsa som tar sitt fulla ansvar. Och även om barnen har rätt till sin pappa så tror inte jag att det är för barnens bästa om det umgänge sker till varje pris. Speciellt inte när pappan utsätter barnen för livsfara. Visst, han kanske växer med uppgiften men ska ett barn behöva skadas allvarligt eller till och med dö medan han lär sig? Nej, stå på dig! Jag tvivlar inte en sekund på att du vill barnens bästa!!

En sak som jag även tycker att du ska ta med till familjerätten och prata om är kommunikationssvårigheterna. Även om du verkligen vill att barnen ska få träffa sin pappa så kanske det, med tanke på hans oförmåga att kommunicera, kan vara bra att försöka få vårdnaden om dem. Speciellt inför framtiden med skola och andra val i barnens liv. Om du får vårdnaden så behöver inte det hindra umgänge, men ni behöver inte längre vara båda två som undertecknar saker som har med barnen att göra. Och ovilja att kommunicera är ofta något som talar emot att man får vårdnad. Samma med oförmåga att samarbeta.

Sedan som de andra skrivit. Ta med bebisen till en läkare! Tänk, tänk om det sonen säger är sant. Det måste du veta så att det aldrig får hända igen.

Håller tummarna på tisdag

 

[nejlica]

Sv: Jag kvävs

Rent praktiskt så skulle det kunna lösas med att pappan umgås med bebisen vid hämtning och lämning av det äldre barnet samt en gång mitt i varje vecka, med eller utan barn.

Ungefär så löste vänner till oss det. De bodde för tillfället på olika adresser och pappan kunde inte vara själv med barnet. Pappan åkte förbi dagis på eftermiddagarna och lekte med barnet där i någon timme och hade då alltid dagispersonal i närheten beredda att hoppa in. Kräver ju förstås ett tillmötesgående dagis, men det funkade fint för dem i en period.

 

[Ramona]

Sv: Jag kvävs

Jag är rätt så övertygad om att familjerätten kommer att ha ett flertal förslag på hur det praktiska kring umgänget med barnen ska se ut. De har ju varit med om samma situation tidigare, så de vet hur det brukar lösa sig och vad som brukar fungera i praktiken och inte.

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Och nu är jag tillbaka där jag startade tråden. Jag kvävs. Kan inte andas, inte äta, inte sova. Jag är inte ens nästan så stark som ni verkar tro att jag är, för jag orkar inte mer.

 

[Lovisaleonora]

Sv: Jag kvävs

Du orkar. För att du måste. Men tillåt dig själv att falla igenom just nu. Att tappa taget är inte att förlora.

 

[Texaz]

Sv: Jag kvävs

Vännen, det du känner är fullt normalt!

Den resa du just nu gör kräver enormt mycket, och det vore konstigt om du stod upp stark hela tiden. Fokusera på att andas, att bara vara.

Ta dig igenom dagen "bara". I morgon har du samtal, och då kan du få ur dig en hel del samt hjälp att styra upp saker och ting.

Ta hand om dig, men kräv inget av dig själv just nu

*Styrkekram*

 

[Lejonelle]

Sv: Jag kvävs

Och nu är jag tillbaka där jag startade tråden. Jag kvävs. Kan inte andas, inte äta, inte sova. Jag är inte ens nästan så stark som ni verkar tro att jag är, för jag orkar inte mer.

Stor kram till dig! Finns det någon du kan ha med dig som stöd när ni träffar familjerätten?

Det finns medicin som kan hjälpa dig sova men du ammar fortfarande va?

 

[pulkaskurk]

Sv: Jag kvävs

Och nu är jag tillbaka där jag startade tråden. Jag kvävs. Kan inte andas, inte äta, inte sova. Jag är inte ens nästan så stark som ni verkar tro att jag är, för jag orkar inte mer.

Jo du är stark! Men ingen orkar vara superstark hela tiden.
Nu måste du få falla igenom lite och snart kommer du igen!
Hela buke vet om att du är stark och vi finns här för att stötta dig igenom allt.
Ingen klarar av allt ensam, men tillsammans gör vi det.
Nu är det inte långt kvar, det är bara lite till du behöver hålla ut.

Jag tror och hoppas att det kommer att kännas lite bättre för dig redan imorgon efter dina möten.

Tills dess, tillåt dig att bryta ihop om du behöver det.
Det kommer att stärka dig ännu mer.

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

I fredags satte han sig ner och sa att han var så hemskt hemskt ledsen över att jag mår så dåligt. Att han önskar att det fanns något han kunde säga för att göra det bättre och för att jag ska förstå att han inte är den personen jag uppfattat honom som.

Där och då förstod jag varför jag trott honom och hans ursäkter under hela vårt förhållande, men det förändrar ju inte att varenda ord jag har skrivit här är sånt som han har gjort och sagt (ordagrannt). Jag har inte överdrivit en enda händelse eller kommentar, men jag får inte ihop de här två bilderna av människan. Den bilden av människan jag hatar och den bilden av en man som verkar genuin, omtänksam och uppriktigt ledsen över vad han ställer till med.

Jag tvivlar på mig själv och min förmåga att rätt uppfatta de situationer vi är och har varit i. När han säger sådana saker och ser mig i ögonen så ser jag allt jag föll för.

Stor kram till dig! Finns det någon du kan ha med dig som stöd när ni träffar familjerätten?

Det finns medicin som kan hjälpa dig sova men du ammar fortfarande va?

Jag har faktiskt ingen här som jag kan ta med mig. Det är säkert så att vem jag än frågar så skulle de ställa upp, men jag vet inte vem jag skulle vara bekväm nog med? Skulle nog inte ens kunna ta med någon från familjen, då deras känslor för mitt ex är än värre än mina och det gynnar ingen.

Jag ammar inte sen en vecka tillbaka. Jag ville, men bebis har lite tråkigt grepp och en väldig massa tänder, så när det blev öppna sår kände jag att det var dags att sluta - trots allt.

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Angående barnen - om jag nu ändå ska tvingas vara ifrån barnen så vill jag verkligen att han har båda samtidigt. Det skulle ge mig möjligheten att jobba lite mer och minska de ekonomiska konsekvenserna och kanske även ge mig lite plus på flextiden som jag kan använda till att ge barnen kortare dagar på dagis när jag har ansvaret för dem = mer tid med barnen.

 

[Tussinussen]

Sv: Jag kvävs

Angående barnen - om jag nu ändå ska tvingas vara ifrån barnen så vill jag verkligen att han har båda samtidigt. Det skulle ge mig möjligheten att jobba lite mer och minska de ekonomiska konsekvenserna och kanske även ge mig lite plus på flextiden som jag kan använda till att ge barnen kortare dagar på dagis när jag har ansvaret för dem = mer tid med barnen.

TS

Du orkar

Du är hur stark som helst.

Det är bara en sak.
Det som du skrev om hur han är med barnen fick blodet att kallna i mina ådror. Allvarligt. Du kan inte lämna dom ensamma med honom om han beter sig på det sättet.

Angående skakning av bebisen. Jag vet att en 3-åring kan hitta på vad som helst men jag förstår inte varifrån en 3-åring skulle fått den bilden ifrån. Dom hittar på utifrån saker dom har sett. Jag tror inte att en 3-åring skulle komma på att hitta på att någon skakar en bebis.

Jag blir riktigt skrämd av det.

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

TS

Angående skakning av bebisen. Jag vet att en 3-åring kan hitta på vad som helst men jag förstår inte varifrån en 3-åring skulle fått den bilden ifrån. Dom hittar på utifrån saker dom har sett. Jag tror inte att en 3-åring skulle komma på att hitta på att någon skakar en bebis.

Jag blir riktigt skrämd av det.

Det blev jag också. Min första reaktion till 3-åringen var spontant: Nej, men det kan jag aldrig tro att han gör.

Dumt kanske.

Men faktum är att jag har så jävla svårt att tro det. Att han är lat och slarvar med tillsyn och hellre sitter med näsan i Iphonen osv, det är jag medveten om . Att han tycker att barnen är "säkra" i bilen och därför gör diverse andra grejer och "tittar till dem med jämna mellanrum" (som för honom är jätteofta, men när jag har klockat så har det varit mellan 6-10 minuter mellan tittarna). Att han sätter sina behov före barnens - det vet jag också.

MEN

han har aldrig aldrig någonsin under vårt förhållande varit fysisk eller våldsam, så jag har så svårt att ta till mig det. Han har sjukt dåligt tålamod och skitdåligt humör, svär och lever om, men jag har inte sett honom göra någon fysisk åverkan på någon annan människa någonsin.

Att han inte sköter översynen av barnen i andra situationer är mer än illa nog för att jag ska känna mig otrygg med honom.

Jag frågade faktiskt sonen häromdagen igen angående skakningarna. Då sa han att, nej - pappa skakar inte.

Sen är frågan om varifrån han fick det första gången, för det var inte jag som förde det på tal eller frågade om det.

 

[Korven]

Sv: Jag kvävs

TS

Du orkar

Du är hur stark som helst.

Det är bara en sak.
Det som du skrev om hur han är med barnen fick blodet att kallna i mina ådror. Allvarligt. Du kan inte lämna dom ensamma med honom om han beter sig på det sättet.

Angående skakning av bebisen. Jag vet att en 3-åring kan hitta på vad som helst men jag förstår inte varifrån en 3-åring skulle fått den bilden ifrån. Dom hittar på utifrån saker dom har sett. Jag tror inte att en 3-åring skulle komma på att hitta på att någon skakar en bebis.

Jag blir riktigt skrämd av det.

Jag fick också kalla kårar när jag läste det. Undrar vad familjerätten tycker om det?

 

[TinyWiny]

Sv: Jag kvävs

En massa stora varma kramar till dig. Det är helt naturligt att man faller igenom ibland. Det är inte att vara svag. Det är att vara mänsklig. Du måste låta dig må dåligt också. Det är också en styrka att låta sig må dåligt. Du kan inte bortse ifrån eller springa ifrån det hur gärna du än vill.
Jag hoppas verkligen att du får ösa ur dig i morgon och att du kommer må bättre efteråt. För även om det är tufft att få fram allt i ljuset så är det bättre än att gömma det. Det är ju så att när man går igenom jobbiga saker i livet så måste man få falla och gråta tröstlöst ibland för att sedan orka ställa sig upp igen och fortsätta kämpa. Det är det som är styrkan, det är det som är att vara stark. Att ställa sig upp, igen och igen. Just nu får du göra det för dina barns skull men en dag kommer du kunna göra det även för din egen skull.

Jag förstår att du mår dåligt av att se en glimt av hur han var under ert förhållande och att han in i det sista försöker manipulera dig. Det är ju det han har gjort hela tiden och det är det som är så hemskt att man trots allt han har gjort kan se det som gjorde att man föll för personen. Men det är också en stor styrka att du kan erkänna det för dig själv och förhoppningsvis kan det hjälpa dig att komma vidare eftersom du är ärlig mot dig själv. Du vet nu vad du föll för och du vet att det "bara" var manipulation ifrån hans sida.

Jag önskar att jag kunde följa med dig i morgon och ingjuta styrka i dig men istället skickar jag en hel massa styrka genom cyberrymden och jag hoppas att du känner att du har många många människor bakom dig som tänker på dig och som vill stötta dig på olika vis.

Kramar om hårt.

 

[Korven]

Sv: Jag kvävs

Jag har faktiskt ingen här som jag kan ta med mig. Det är säkert så att vem jag än frågar så skulle de ställa upp, men jag vet inte vem jag skulle vara bekväm nog med? Skulle nog inte ens kunna ta med någon från familjen, då deras känslor för mitt ex är än värre än mina och det gynnar ingen.

.

Jag skulle kunna följa om du bor här. Har all tid i världen.