Inte bara nätdejting

[Bluefish]

Att göra något för att hjälpa och glädja sin partner är som jag ser det som omtanke, inte ett offer.

Även om den som hjälper tycker att mocka hästbajs är det vidrigaste som finns innerst inne? Isåfall tänker vi likadant.

 

[starcraft]

Som jag tolkar det så diskuterar de flesta av er egentligen samma bild, men väljer att kalla det olika. Jag kallar det ge och ta och att man kompromissar, man tar sig tid för varandra. Det betyder inte att man tvingar någon. Som singel har jag normalt sett ett ganska uppbokat liv. Om jag träffar någon som jag gillar och vill träffa, väljer jag att avstå saker jag annars hade gjort för att få tid tillsammans, alt gör saker jag normalt sett inte hade kommit på tanken att göra om det inte var för den här personen. Det innebär inte att jag är tvungen, någon står i skuld eller att jag gör saker jag inte vill - jag har alltid ett val. För mig är det att "ge och ta" i en relation. I en sund och bra relation är det inget jag tänker på, det sker automatiskt - eftersom jag och partnern vill det. I en skev relation är det märkbart om en person bara "ger" eller bara "tar". Ofta märks det tidigt och någon djupare relation inleds aldrig eftersom tex en av parterna inte ger relationen någon plats i sitt liv. Det handlar egentligen mest för mig att man vill olika och inte passar med varandra.

 

[snow]

Bahaha! Just exakt det här diskuterade jag och min partner häromdagen. Vi hade en rätt hätsk diskussion om ett hypotetiskt jävla skrivbord . Han tycker att det är orimligt att han inte ska få välja det bord han föredrar och som han anser är bekvämast och bäst, jag anser det vara orimligt att jag ska behöva titta på en urful möbel . Du och jag, snow! Vår lösning, på vårt framtida eventuella problem, blir att vi kommer leta skrivbord tillsammans och han kan då välja några stycken som han anser vara sköna och bra för honom. Sen får jag välja det minst fula och voilà - båda är nöjda .

Hahaha! Alltså jag kan ju säga att skrivbordsdiskussionen mellan mig och sambon var väldigt intensiv stundtals. Helt klart ett något oväntat känsligt ämne! Vi planerar att flytta till hus inom en inte allt för avlägsen framtid och då kommer lösningen på fula-skrivbord-problemet bli att jag ha ett arbetsrum och han ett (där jag ALDRIG kommer sätta min fot). Hehe .

 

[Raderad medlem 6459]

Helt klart ett något oväntat känsligt ämne!

Jamen visst är det intressant? Jag och min partner bråkar ytterst sällan och här höll vi på att bli alldeles upprörda över ett jävla bord.

(Låter för övrigt som en bra lösning! Vi bor så smått att vi helt lugnt kan skjuta detta problemet framåt några år )

 

[Mia_R]

Även om den som hjälper tycker att mocka hästbajs är det vidrigaste som finns innerst inne? Isåfall tänker vi likadant.

Jag har väldigt svårt att föreställa mig att någon skulle göra det vidrigaste som finns för någon annan till vardags. Jag skulle vägra klyva skallen på min häst t ex om det inte var en extraordinär situation under brinnande krig och en fråga om liv och död. Att mocka skit känns inte ens som det finns på samma skala.

Jag tycker det är väldigt märkliga hypotetiska exempel som kommer upp i tråden. Om jag ställer upp för min partner gör jag det för att jag vill det, i annat fall skulle jag ju inte göra det? Om vi planerar en weekend tillsammans så planerar vi ju inte det så det kolliderar med något roligare utan när vi båda vill och kan. Vad är nöjet med att släpa runt på någon som inte tycker det är roligt och som hellre är någon annanstans?

 

[Bluefish]

Om jag ställer upp för min partner gör jag det för att jag vill det, i annat fall skulle jag ju inte göra det?

Men tidigare i tråden var tonen att man Vill göra det för sin Egen skull. Det verkade inte finnas på kartan att man kunde vilja göra något för att det gjorde någon annan glad. Men att glädja någon annan kan ju lika gärna innebära att jag också mår bra utav det. För mig handlar det inte om att konsekvent bara ägna mig åt mina intressen, jag kan göra något någon annan vill. Det duger för mig att hen uppskattar det.

Jag har fö haft flera relationer med människor som tycker att hästskit är sjukt äckligt. Tror inte att de ställde det i samma perspektiv som du dock.

 

[tott]

Jag hade i det läget tänkt att jag vill ta hand om djuren för jag vill underlätta för min partner. Jag vill att min partner mår bra. Jag hade inte tänkt att jag ger något.,

Tänkt och tänkt, men OM orden "ge och ta" ska användas, så tänker jag precis som @Bluefish - att hennes partner "ger" i det fallet som hon beskriver.
"Ge" och "ta" är inget man räknar på så att det ska bli lika många "ge" från båda parter, utan det blir en skön dynamik med omtänksamhet och utan större egoism.

 

[stjarnhimmel]

Även om den som hjälper tycker att mocka hästbajs är det vidrigaste som finns innerst inne? Isåfall tänker vi likadant.

Jag tänker nog bara att det är en del av livet. Dvs allt är inte jätteroligt hela tiden. Tex får jag på mitt jobb ibland bara bita ihop och göra vissa saker.

Men visst- om ngt är så vidrigt så jag tänker att jag ska avlida får man väl fundera om man kan lösa det på annat sätt.
Jag vet dock inte vad det skulle vara- partners har aldrig bett mig om nåt sånt.

 

[Bubbla]

Alltså helt seriöst...nio av tio i denna tråd verkar a) redan ha en partner och inte dejta b) mer vilja diskutera förhållanden än dejting.

En ny egen tråd för det kanske?

 

[tott]

Vad är nöjet med att släpa runt på någon som inte tycker det är roligt och som hellre är någon annanstans?

Nä just det!
Då jag var 17 "tvingade" jag min pojkvän att komma till mig istället för att gå ut med kompisarna (vilket han gjorde väldigt ofta). Det slutade med att han kom till mig, men var sur som en ättiksgurka. Ingen var nöjd!

 

[stjarnhimmel]

Tänkt och tänkt, men OM orden "ge och ta" ska användas, så tänker jag precis som @Bluefish - att hennes partner "ger" i det fallet som hon beskriver.
"Ge" och "ta" är inget man räknar på så att det ska bli lika många "ge" från båda parter, utan det blir en skön dynamik med omtänksamhet och utan större egoism.

Ja det är ju precis det jag säger.
Jag tycker bara det är konstigt att använda ord som ger o h tar för något som är så naturligt för mig i all samvaro med andra människor.
Det är ju samma sak på mitt jobb- jag "gör saker" för andra människor.

 

[Mia_R]

Men tidigare i tråden var tonen att man Vill göra det för sin Egen skull. Det verkade inte finnas på kartan att man kunde vilja göra något för att det gjorde någon annan glad. Men att glädja någon annan kan ju lika gärna innebära att jag också mår bra utav det. För mig handlar det inte om att konsekvent bara ägna mig åt mina intressen, jag kan göra något någon annan vill. Det duger för mig att hen uppskattar det.

Jag har fö haft flera relationer med människor som tycker att hästskit är sjukt äckligt. Tror inte att de ställde det i samma perspektiv som du dock.

Ja, jag ställer upp på min partner för att jag själv vill det, inte för att han tvingar mig eller för att jag är skyldig att göra det. Jag gör det för att jag vill göra honom glad, för att jag vill hjälpa honom, för att jag tycker om honom. Skulle det vara ett tvång ser jag ingen anledning att vara tillsammans.

Sjukt äckligt är inte samma sak som det vidrigaste som finns så det ställs inte i samma perspektiv av mig.

 

[Monstermom]

Hur hade du gjort i den här situationen? Struntat i att flytta ihop? Jag är all for att få följa sin egen vilja och att fortsätta kunna lägga tid på sina egna intressen utanför förhållandet (detta är verkligen A&O för mig och min sambo), men jag tycker ändå att det uppstår situationer hela tiden där man ibland får göra något som man egentligen inte vill, för sin partners skull. Det blir så att säga en kollision av viljor där min vilja att vara sambo med min partner till syvende och sist är större än min vilja att slippa fula skrivbord i min lägenhet.

Jag har svårt att föreställa mig just det här exemplet eftersom min inställning till möbler tar slut vid "går den att använda", men jag gör ett försök... Jag tänker att om vi flyttar ihop så spelar det ingen roll att det var min lägenhet, nu är det vår lägenhet. Det betyder att han måste få ha sina möbler där, liksom jag får ha mina. Jag har mina möbler, han har sina, jag... nä jag kan nog inte riktigt tänka mig problemet? Det är ju hans sak, jag behöver liksom inte göra något med den? Det är klart att det kan vara praktiskt bra om vi är överens om tex möblers utseende, men det funkar ju om man inte är det också?

 

[stjarnhimmel]

Alltså helt seriöst...nio av tio i denna tråd verkar a) redan ha en partner och inte dejta b) mer vilja diskutera förhållanden än dejting.

En ny egen tråd för det kanske?

Ja en tråd som heter Relationstråden kanske?

 

[snow]

Jag har svårt att föreställa mig just det här exemplet eftersom min inställning till möbler tar slut vid "går den att använda", men jag gör ett försök... Jag tänker att om vi flyttar ihop så spelar det ingen roll att det var min lägenhet, nu är det vår lägenhet. Det betyder att han måste få ha sina möbler där, liksom jag får ha mina. Jag har mina möbler, han har sina, jag... nä jag kan nog inte riktigt tänka mig problemet? Det är ju hans sak, jag behöver liksom inte göra något med den? Det är klart att det kan vara praktiskt bra om vi är överens om tex möblers utseende, men det funkar ju om man inte är det också?

Skönt att höra att inte alla relationer krisar vid tanken på fula skrivbord .

Egentligen var det mer konceptet "jag fick inte som jag ville" som jag undrade över. Jag är rätt bra på att få min vilja igenom på olika vis, och att leva mitt liv på det sätt jag helst önskar, men i denna situation så kände jag att jag fick ge mig. Jag kunde inte hålla fast vid min linje, för hans linje var liksom rimligare på alla sätt och vis. Men det var inte vad jag egentligen ville i just den specifika situationen.

 

[Monstermom]

Skönt att höra att inte alla relationer krisar vid tanken på fula skrivbord .

Egentligen var det mer konceptet "jag fick inte som jag ville" som jag undrade över. Jag är rätt bra på att få min vilja igenom på olika vis, och att leva mitt liv på det sätt jag helst önskar, men i denna situation så kände jag att jag fick ge mig. Jag kunde inte hålla fast vid min linje, för hans linje var liksom rimligare på alla sätt och vis. Men det var inte vad jag egentligen ville i just den specifika situationen.

Jag tänker att "jag fick inte som jag ville" händer mig typ hela tiden.
Jag ville inte dratta på ändan när jag hämtade posten, men jag fick inte som jag ville.

Men frågan är väl då, vad det är man vill och vem det är som vill det... Jag tänker mig att många konflikter i de exempel som tagits upp här är interna konflikter för mig, alltså jag vill A och B, A och B är mutually exclusive. I exemplet med skrivbordet, A är "flytta ihop" och B är "slippa se skrivbordet"? Direkt i mina tankar så blir ju B så väldigt värdelöst, det är liksom inte ens en intressant jämförelse - jag vill A väldigt, väldigt mycket mer. Men det är ju jag det. Om jag föreställer mig istället att B är något väldigt viktigt och konflikten mellan A och B är väldigt svår, då har jag ju svårare att välja. Men det är fortfarande en intern konflikt - jag kan inte få båda kakorna, jag måste välja en. Däremot skulle det väl sannolikt bli en extern konflikt (mellan mig och partnern alltså) i så mån att B är något väldigt viktigt för honom medan det sätter upp hinder för att jag ska få A?

Ja, jag skulle se det som ett problem, något som behöver lösas i grunden (varför är A och B viktiga för mig, för honom, varför går inte båda att uppnå, finns det ett C, osv). Jag tror inte jag skulle "ge", och sen räkna med att "få" i nästa A/B-situation i framtiden.

 

[tigerflicka]

Alltså helt seriöst...nio av tio i denna tråd verkar a) redan ha en partner och inte dejta b) mer vilja diskutera förhållanden än dejting.

En ny egen tråd för det kanske?

Word!

 

[tott]

Jag tror inte jag skulle "ge", och sen räkna med att "få" i nästa A/B-situation i framtiden.

För mig handlar det inte om att "räkna med att få i nästa situation", utan sånt där ger sig av sig självt i sunda förhållanden. ...och det jämnar upp sig med tiden (och då menar jag inte på pricken jämnt) Om den ena ger efter hela tiden är det ju inte mera sunt.

 

[stjarnhimmel]

Skönt att höra att inte alla relationer krisar vid tanken på fula skrivbord .

Egentligen var det mer konceptet "jag fick inte som jag ville" som jag undrade över. Jag är rätt bra på att få min vilja igenom på olika vis, och att leva mitt liv på det sätt jag helst önskar, men i denna situation så kände jag att jag fick ge mig. Jag kunde inte hålla fast vid min linje, för hans linje var liksom rimligare på alla sätt och vis. Men det var inte vad jag egentligen ville i just den specifika situationen.

Jag skulle nog inte ens tänka så mkt på det. Jag är nog rätt bra på att hitta lösningar. Så för mig skulle det inte vara hela världen om någon möbel var lite ful. Då är jag dock väldigt intresserad av inredning.
Men jag förstår principen i din fråga.

 

[stjarnhimmel]

För mig handlar det inte om att "räkna med att få i nästa situation", utan sånt där ger sig av sig självt i sunda förhållanden. ...och det jämnar upp sig med tiden (och då menar jag inte på pricken jämnt) Om den ena ger efter hela tiden är det ju inte mera sunt.

Jag tror att du och jag är inne på samma spår men att du kallar det "ge och ta"
Medan jag ger det inte ens ett ord. För mig är det så basic i umgänget med andra människor.