Inte bara nätdejting

[Mona]

Kruxet som jag ser det i dina exempel är att det hela tiden handlar om konflikter, med en god kommunikation behövs inga konflikter. Se markerat innehåll i ditt googlade citat.

Fast även med god kommunikation kan man ju ha olika åsikter eller vilja.

 

[tott]

Kruxet som jag ser det i dina exempel är att det hela tiden handlar om konflikter, med en god kommunikation behövs inga konflikter. Se markerat innehåll i ditt googlade citat.

Äh, jag utgår från en sund relation förstås, för något annat vill jag inte ha att göra med.
Kanske vi menar samma men jag använder för er ett provocerande uttryck i "ge och ta".

 

[stjarnhimmel]

Googlade på ge och ta och hittade det här:
"Bådas behov respekteras. I en sund relation ska du kunna uttrycka din egen vilja, dina behov. Ibland kan du få dina behov tillgodosedda helt, ibland får du kompromissa. I en sund relation kan båda parter ge och ta i en konflikt. Man ska kunna lita på varandra och ha respekt för den andra partens önskemål. Man lyssnar på sin partner och funderar på hur man kan möta den andras behov. Att fritt kunna säga ”jag vill” eller ”jag vill inte” är grundläggande i en sund kärleksrelation."

Ungefär så jag menar, men vad jag förstått på många andra här så ska båda kunna köra sitt race,alltid, hela tiden, no mercy.

Fast kompromisser behöver ju inte innebära konflikter och bråk?
Det behöver ju inte vara någon stor grej?

 

[stjarnhimmel]

Äh, jag utgår från en sund relation förstås, för något annat vill jag inte ha att göra med.
Kanske vi menar samma men jag använder för er ett provocerande uttryck i "ge och ta".

Fast tycker man det är roligt om den andra personen gör ngt den inte vill för att den ska "ge"?
Dvs ska den följa med till stallet och vara jätteuttråkad? Då kan ju inte jag slappna av?

Eller vad ska man göra när man "ger"?

 

[Lampan]

Ett konkret exempel;
Jag träffade ett tag en man som höll på med en sport. Jag gick några gånger och tittade på hans matcher och det var kul. Men -jag gick inte varje vecka.

Sen fanns det fruar som gick varenda match. Men - de tyckte det var tråkigt dvs de stod och gnällde på att matchen skulle ta så lång tid, det var jobbigt att mannen hade sportintresse etc. Och sen kom det kommentarer om att nu får han betala tillbaka med att shoppa med henne etc.

Och jag tyckte det var så trist attityd!

Då är det väl bättre att jag inte går lika ofta på matchen? mannen kommer hem glad istället för att ha grälat med mig för att jag har haft tråkigt när jag kollat på matchen?
Istället har jag haft en rolig dag med det jag vill göra!

Varför shoppade inte frun när mannen hade match?
Det hade väl varit bäst för alla parter

 

[Mia_R]

Fast även med god kommunikation kan man ju ha olika åsikter eller vilja.

Självklart har man det men man måste ju inte planera in gemensamma aktiviteter när man vet att den andre redan har planer, man kommunicerar!

Jag hade ett ytterst kort förhållande med en kille som inte hade några egna intressen eller egna vänner, hans uppfattning var att jag skulle sitta hemma alla kvällar och hålla handen i soffan. Han var sur för att jag var i stallet när jag var ledig även om han jobbade, han var sur om jag gosade med katten, han var sur för att jag umgicks med mina vänner. Han var ännu surare för jag tröttnade ganska omgående på honom.

 

[stjarnhimmel]

Varför shoppade inte frun när mannen hade match?
Det hade väl varit bäst för alla parter

Nej men man ska kompromissa, göra saker för den andra personen.
Just detta ge och ta som vi pratar om..

 

[tott]

Fast kompromisser behöver ju inte innebära konflikter och bråk?
Det behöver ju inte vara någon stor grej?

Du har så rätt! Jag har inte nämnt orden konflikt eller bråk i mina inlägg, för det jag har skrivit om har definitivt inte handlat om bråk, men det verkar "kompromiss-motståndarna" tycka - att kompromiss = krav, tvång, bråk och elände

 

[tott]

Nej men man ska kompromissa, göra saker för den andra personen.
Just detta ge och ta som vi pratar om..

Inte "mitt" ge och ta!

 

[stjarnhimmel]

Du har så rätt! Jag har inte nämnt orden konflikt eller bråk i mina inlägg, för det jag har skrivit om har definitivt inte handlat om bråk, men det verkar "kompromiss-motståndarna" tycka - att kompromiss = krav, tvång, bråk och elände

Hur tänker du kring att "ge och ta"
Kan du berätta konkret hur det ska se ut?
För jag tror jag misstolkar dig.

 

[Lampan]

Nej men man ska kompromissa, göra saker för den andra personen.
Just detta ge och ta som vi pratar om..

Sluuuta !

Ibland undrar jag om människor VILL gnälla och självutse sig till offer

För min del tycker jag att det finns inget värre än att "släpa med" en Karl på shopping om han inte vill
(Det är illa nog om han vill) ...

 

[tott]

Hur tänker du kring att "ge och ta"
Kan du berätta konkret hur det ska se ut?
För jag tror jag misstolkar dig.

Nå det är det jag verkar ha så jäkla svårt att göra! Får tydligen inte ut orden rätt, för jag tror det är flera än du som misstolkar mig. Kanske det är just begreppet "ge och ta" som är provocerande och för starkt (men ofta använt i dessa sammanhang).

 

[stjarnhimmel]

Sluuuta !

Ibland undrar jag om människor VILL gnälla och självutse sig till offer

För min del tycker jag att det finns inget värre än att "släpa med" en Karl på shopping om han inte vill
(Det är illa nog om han vill) ...

Haha.. Jag blir alltid illa till mods när man ser män i klädaffärer som satt sig i en stol och ser uttråkade ut. Ibland har jag sett uttråkade män i stall också..
Känns bara sorgligt..

 

[stjarnhimmel]

Nå det är det jag verkar ha så jäkla svårt att göra! Får tydligen inte ut orden rätt, för jag tror det är flera än du som misstolkar mig. Kanske det är just begreppet "ge och ta" som är provocerande och för starkt (men ofta använt i dessa sammanhang).

Ja för jag tolkar "ge" som att man gör det mot sin egen vilja. För annars skulle jag inte ge dvs då gör jag ju det för min egen skull,

 

[Bluefish]

Nej men man ska kompromissa, göra saker för den andra personen.
Just detta ge och ta som vi pratar om..

Fast ingen har ju föreslagit att man ska pina sig igenom något som är pest och pina bara för att samla poäng på sitt Ställa-upp-konto. Om min partner resonerat som flera här ("jag gör ingenting jag inte vill för jag vill inte") hade jag suttit i en rutten sits. Jag har skaffat djur som jag just nu inte kan ta hand om, utan jag behöver hjälp varje dag. Tur att partner anser att det är givet att han hjälper till med dem även om han hellre gjort annat. Där har du ett konkret exempel på att han "ger" utan att det gynnar honom själv (han anser ju dock att det gör det, eftersom det känns bra att ställa upp för mig). Kan få ett till från min relation. Vi ville flytta ihop, han kunde inte flytta ifrån sin ort utan det var den platsen som gällde även för mig om jag valde att bo med honom. Vilket jag gjorde, så jag flyttade trots att det innebar sämre ridmöjligheter. Min partner köpte en transport för att underlätta hästeriet, så jag ändå skulle kunna åka och träna vilket blev svårare iom flytten. Och plats för en framtida ridbana på gården utsågs. Vi kompromissade, han behöver ju varken transport eller ridbana egentligen och jag har ju bättre möjligheter om jag bor närmre en anläggning. För att vi vill vara med varandra helt enkelt.

Är det skillnad på olika sorters kärlek? Kan man resonera likadant kring att göra uppoffringar för en partner som en avkomma? Kontentan kan ju vara densamma, jag vill inte titta på hockeyträningar, se den filmen, vara hemma den kvällen osv. Min känsla är att det nästan blivit något fult och tabubelagt att söka välbefinnande utanför sin egen person, ffa som kvinna. Och absolut inte i en partner. Men barn och djur går bra!

 

[stjarnhimmel]

Fast ingen har ju föreslagit att man ska pina sig igenom något som är pest och pina bara för att samla poäng på sitt Ställa-upp-konto. Om min partner resonerat som flera här ("jag gör ingenting jag inte vill för jag vill inte") hade jag suttit i en rutten sits. Jag har skaffat djur som jag just nu inte kan ta hand om, utan jag behöver hjälp varje dag. Tur att partner anser att det är givet att han hjälper till med dem även om han hellre gjort annat. Där har du ett konkret exempel på att han "ger" utan att det gynnar honom själv (han anser ju dock att det gör det, eftersom det känns bra att ställa upp för mig). Kan få ett till från min relation. Vi ville flytta ihop, han kunde inte flytta ifrån sin ort utan det var den platsen som gällde även för mig om jag valde att bo med honom. Vilket jag gjorde, så jag flyttade trots att det innebar sämre ridmöjligheter. Min partner köpte en transport för att underlätta hästeriet, så jag ändå skulle kunna åka och träna vilket blev svårare iom flytten. Och plats för en framtida ridbana på gården utsågs. Vi kompromissade, han behöver ju varken transport eller ridbana egentligen och jag har ju bättre möjligheter om jag bor närmre en anläggning. För att vi vill vara med varandra helt enkelt.

Är det skillnad på olika sorters kärlek? Kan man resonera likadant kring att göra uppoffringar för en partner som en avkomma? Kontentan kan ju vara densamma, jag vill inte titta på hockeyträningar, se den filmen, vara hemma den kvällen osv. Min känsla är att det nästan blivit något fult och tabubelagt att söka välbefinnande utanför sin egen person, ffa som kvinna. Och absolut inte i en partner. Men barn och djur går bra!

Jag hade i det läget tänkt att jag vill ta hand om djuren för jag vill underlätta för min partner. Jag vill att min partner mår bra. Jag hade inte tänkt att jag ger något.,

 

[snow]

För mig är det fortfarande en svartvitt frågeställning, nämligen: åker jag till kalaset istället för träningen för att jag vill på kalaset? Eller gör jag det för att partner vill att jag ska åka på kalaset?

Det senare är inte intressant för mig, det är inte ett förhållande jag vill vara i.

Jag kom att tänka på en episod ur mitt eget förhållande, nämligen när jag och min kille flyttade ihop (han flyttade in i min lägenhet, närmare bestämt). Vi var överens om att ordna en arbetshörna i vardagsrummet då vi båda jobbar mycket hemifrån. Min sambo ville absolut ta med sig sitt gigangiska (och fula) skrivbord som han trivs bra med att jobba vid. Jag vägrade först och ville att vi skulle skaffa ett mindre, smidigare skrivbord till honom. För mig var det helt otänkbart att släpa in en så ful koloss till skrivbord i lägenheten.

Jag ville mao verkligen inte ha hans skrivbord, medan han verkligen ville det. Vi löste det hela med att jag helt gav efter för hans vilja, eftersom det när allt kom omkring verkade rimligare att han skulle få ha en arbetsplats han trivs med än att jag ska slippa se ett fult skrivbord vareviga dag. Jag har numera förlikat mig med skrivbordet .

Jag ser detta som en kompromiss där jag gav efter för hans vilja. Jag ville inte ha skrivbordet, men jag ville bo ihop med honom. Han fick garanterat göra liknande saker när han flyttade in (faktum är att han egentligen hade TVÅ fula skrivbord, men propsade bara på att få ta med sig ett i flytten. En kompromiss från hans sida, tror jag).

Hur hade du gjort i den här situationen? Struntat i att flytta ihop? Jag är all for att få följa sin egen vilja och att fortsätta kunna lägga tid på sina egna intressen utanför förhållandet (detta är verkligen A&O för mig och min sambo), men jag tycker ändå att det uppstår situationer hela tiden där man ibland får göra något som man egentligen inte vill, för sin partners skull. Det blir så att säga en kollision av viljor där min vilja att vara sambo med min partner till syvende och sist är större än min vilja att slippa fula skrivbord i min lägenhet.

 

[Bluefish]

Jag hade i det läget tänkt att jag vill ta hand om djuren för jag vill underlätta för min partner. Jag vill att min partner mår bra. Jag hade inte tänkt att jag ger något.,

Aha, jag tänker att han offrar av sin tid och energi för min vinning, och att det är en sorts uppoffring. Som i mina ögon känns rimlig.

 

[Mia_R]

Att göra något för att hjälpa och glädja sin partner är som jag ser det som omtanke, inte ett offer.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag ville mao verkligen inte ha hans skrivbord, medan han verkligen ville det. Vi löste det hela med att jag helt gav efter för hans vilja, eftersom det när allt kom omkring verkade rimligare att han skulle få ha en arbetsplats han trivs med än att jag ska slippa se ett fult skrivbord vareviga dag.

Bahaha! Just exakt det här diskuterade jag och min partner häromdagen. Vi hade en rätt hätsk diskussion om ett hypotetiskt jävla skrivbord . Han tycker att det är orimligt att han inte ska få välja det bord han föredrar och som han anser är bekvämast och bäst, jag anser det vara orimligt att jag ska behöva titta på en urful möbel . Du och jag, snow! Vår lösning, på vårt framtida eventuella problem, blir att vi kommer leta skrivbord tillsammans och han kan då välja några stycken som han anser vara sköna och bra för honom. Sen får jag välja det minst fula och voilà - båda är nöjda .