Inte bara nätdejting

[Mia_R]

Likväl gäller det att hitta en gemensam ledig stund.

Lär nog inte vara några större problem det heller.

 

[Bison]

Fast nu tror jag inte @Bison vill ha ett förhållande utan någon att träffa när de båda har tid och lust, mer en kk att resa bort en helg med vid tillfälle, en middag eller bara en snabbis och det är det nog inga som helst problem att hitta. Det räcker ju då med att man hittar någon med ungefär inställning, samma intressen av aktiviteter och som man tänder på. Inte direkt den stora kärleken utan någon som fyller ett behov.

The head on the spike så att säga

 

[stjarnhimmel]

Jag framhåller fortfarande att ett förhållande (vilken form det nu än må ha) kräver en viss mån anpassning och "givande och tagande" för båda parter. Ponera att @Bison träffar en man som har motsvarande egna intressen och sätter @Bison på plats 3...eller kanske 4. Båda har sitt liv med massor med saker som prioriteras högre än förhållandet. Som jag ser det blir det skittufft ( i det närmaste omöjligt) att få ihop två fullspäckade, spretande liv så att man får den där möjligheten att åka till London på musikal tillsammans - om ingendera ger efter på sitt alls.

Tur att jag inte är så fast i mitt...

Jag förstår inte problemet faktiskt. Då skulle tex en ensamstående förälder inte kunna träffa någon.
Även om man tex har häst behöver det inte innebära att man är varenda sekund i stallet..,
Jag skulle absolut hinna med ett förhållande. Däremot skulle jag inte tycka det var meningsfullt med ett förhållande med någon som bor i andra änden av landet.
Men någon som bor inom rimligt avstånd har jag absolut tid att träffa.

 

[Petruska]

Jag framhåller fortfarande att ett förhållande (vilken form det nu än må ha) kräver en viss mån anpassning och "givande och tagande" för båda parter. Ponera att @Bison träffar en man som har motsvarande egna intressen och sätter @Bison på plats 3...eller kanske 4. Båda har sitt liv med massor med saker som prioriteras högre än förhållandet. Som jag ser det blir det skittufft ( i det närmaste omöjligt) att få ihop två fullspäckade, spretande liv så att man får den där möjligheten att åka till London på musikal tillsammans - om ingendera ger efter på sitt alls.

Tur att jag inte är så fast i mitt...

Om man faktiskt vill åka till London och gå på musikal, så känns det väl troligen inte som att "ge efter på sitt" när man hittar ett bra tillfälle för det.

En annan möjlighet är ju att man faktiskt inte hinner göra det under det närmaste halvåret, och sen går inte musikalen längre, men London ligger nog kvar. Man kan inte få allt. Jag ser ärligt talat inte problemet.

Nyss har tex min partner och jag planerat en resa, och det visade sig att vi pga allt möjligt faktiskt inte kan få loss fem-sex lediga dagar samtidigt förrän i februari (och i februari vill ingen av oss pga vädret), trots att vi hoppades kunna resa under hösten. Det kan inte vara en unik situation. Ingen av oss tolkade den som att vi är för lite kompromissvilliga. Vi kan bara inte få allt.

 

[stjarnhimmel]

Jag kan tänka mig att folk tolkar det olika när man säger att tex djuren eller intresse går först.
För mig innebär inte det att jag måsten vara klistrad vid ett djur 24 h om dygnet. Men det innebär att jag inte skulle göra mig av med djuret om mannen bad mig om det. Det innebär också att jag alltid kommer se till djurets välmående. Jag kommer välja bort festen på lördagskvällen om djuret blir sjukt. Jag kommer inte åka spontant på en resa eftersom jag måste ordna djurvakt.
Däremot har jag absolut tid att ses. Jag har också möjlighet att resa, Men då får vi ju prata om det och tex bestämma innan så jag får ordna med djurvakt

Djur kan bytas ut mot intresse, barn etc

 

[stjarnhimmel]

@Lampan
@tott

Hur blir det när ni träffar en partner? Dvs vill ni vara nummer ett?

Om jag får vara ej politiskt korrekt för en stund så kan jag tycka detta verkar vara en könsfråga.. Jag ser många kvinnor som jag tror skulle må bra av att inte ha förhållandet som sitt första intresse och som skulle behöva låta bli att gå upp helt i relationen.
Helt enkelt inte ha den romantiska bilden av vad kärlek ska vara.

 

[Petruska]

@Lampan
@tott

Hur blir det när ni träffar en partner? Dvs vill ni vara nummer ett?

Om jag får vara ej politiskt korrekt för en stund så kan jag tycka detta verkar vara en könsfråga.. Jag ser många kvinnor som jag tror skulle må bra av att inte ha förhållandet som sitt första intresse och som skulle behöva låta bli att gå upp helt i relationen.

Politiskt korrekt, vet jag inte vad det är.

Jag skulle hellre kalla det genusfråga. Och jag håller med dig. Kulturen formar oss på sådant vis att kvinnor förväntas och tenderar att sätta relationen med en man som en mycket viktigare del av livet än vad män gör. Kvinnor formas till att vara relationsvårdare i högre grad.

Det syns ju också i hur familjelivet sedan organiseras, där kvinnan ofta tar större ansvar för barnen och hemmet, samt i högre grad låter yrkeslivet stå tillbaka "för barnens skull" (dvs tar ut mer föräldraledighet och oftare arbetar deltid). I vilken mån dessa anpassningar faktiskt är för barnens skull och i vilken mån de är för mannens skull, är givetvis öppet för tolkning.

 

[Bison]

Ganska intressant att mina kriterier skapade en sådan diskussion

 

[Monstermom]

Fast "han vill/förväntar sig att jag gör mig av med mina djur" fanns inte med i mitt resonemang. Förväntningar i den vägen skulle bli ett oöverstigligt hinder, oavsett om det gäller att spela blockflöjt eller ha djur.

Nej, kanske tänker du dig det inte så men för mig är det ofrånkomligt? I ett scenario där karln är allergisk mot mina djur (och som du själv säger funkar det inte att vara särbo eftersom jag släpar med mig allergener ändå) så finns det två saker som kan hända tänker jag.
1. Vi konstaterar båda två att det inte är praktiskt möjligt, beklagar att vi träffades och blev kära ändå, snyft, snyft, hejdå.
2. Jag konstaterar att det inte är praktiskt möjligt, han förväntar sig att det ska vara det - vilket bara går genom att jag gör mig av med mina djur. Jag blir besviken på mig själv som fallit för en karl jag inte borde, betydligt mindre ledsen över att det tagit slut än i fall 1 men lär väl gråta över att jag var så dum istället så det går kanske på ett ut.

Oavsett om scenario 1 eller 2 inträffar så är ju situationen olösbar. I ena fallet kan vi inte vara tillsammans, i andra fallet kan vi inte plus att jag heller inte längre vill.

(Jag vet inte vad 3 skulle kunna vara? Att jag själv vill göra mig av med djuren? Det är något jag inte ens kan föreställa mig, väljer jag en ny karl över djur skulle jag bli rädd för mig själv. Jag hoppas i alla fall det, att jag skulle reagera. För det är inte jag, det är mig helt främmande...)

 

[Monstermom]

Jag tycker alla varningsklockor skulle ringa om någon krävde att vara nr 1 alternativt inte hade några andra prioriteringar än mig.

Eller hur? Det är väldigt "Sova med fienden" över det...

 

[Raderad medlem 6459]

Likväl gäller det att hitta en gemensam ledig stund.

Fast det är vanligtvis inte så svårt tror jag. Jag var i en typ av relation med en väldigt upptagen man förut och vi hade skitkul verkligen. Hans liv var superbusy, mitt liv var superbusy och ingen av oss hade något egentligt intresse för vad den andra gjorde i sin gråa vardag. Vi smsade om hur och var vi skulle ses, träffades ute för middagar och drinkar och hade lätt kunna susa i väg på en weekend utan större bekymmer. Även om man har fullt upp kan man ju planera lite.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag tycker alla varningsklockor skulle ringa om någon krävde att vara nr 1 alternativt inte hade några andra prioriteringar än mig.

Ja, det håller jag med om. Jag skulle aldrig förvänta mig nåt sånt.

Däremot måste jag gå emot konsensus i tråden och säga att jag faktiskt skulle tycka att det var oförskämt att rakt ut säga "du är nummer fyra på min priolista". För mig känns det rätt märkligt att ens specificera så och skulle en snubbe säga så till mig skulle jag uppfatta honom som plump och utan hyfs. Jag har aldrig dejtat nån som sagt så, jag har aldrig sagt så till nån, och ändå har samtliga inblandade förstått hur våra liv sett ut liksom.

 

[Mia_R]

Hyfs?

 

[Raderad medlem 6459]

Hyfs?

Men JA. Tack!

 

[Bison]

Ja, det håller jag med om. Jag skulle aldrig förvänta mig nåt sånt.

Däremot måste jag gå emot konsensus i tråden och säga att jag faktiskt skulle tycka att det var oförskämt att rakt ut säga "du är nummer fyra på min priolista". För mig känns det rätt märkligt att ens specificera så och skulle en snubbe säga så till mig skulle jag uppfatta honom som plump och utan manners (kan inte hitta ordet på svenska..?). Jag har aldrig dejtat nån som sagt så, jag har aldrig sagt så till nån, och ändå har samtliga inblandade förstått hur våra liv sett ut liksom.

Jag har nog aldrig sagt det jag heller. Det har däremot varit själklart för dem jag träffat att djuren kommer först och alltid prioriterats.
Precis som folk med barn antagligen inte sägerdet till sina partners.

 

[stjarnhimmel]

Ja, det håller jag med om. Jag skulle aldrig förvänta mig nåt sånt.

Däremot måste jag gå emot konsensus i tråden och säga att jag faktiskt skulle tycka att det var oförskämt att rakt ut säga "du är nummer fyra på min priolista". För mig känns det rätt märkligt att ens specificera så och skulle en snubbe säga så till mig skulle jag uppfatta honom som plump och utan manners (kan inte hitta ordet på svenska..?). Jag har aldrig dejtat nån som sagt så, jag har aldrig sagt så till nån, och ändå har samtliga inblandade förstått hur våra liv sett ut liksom.

Ja det låter ju otrevligt att säga så..
Men sen tycker jag hela diskussionen egentligen blir lite lustig.
För det är klart att partnern inte varenda stund kan komma först. Jag kan ju inte låta bli att gå till jobbet för att partnern vill att jag ska stanna hemma. I den stunden är mitt jobb högre prioriterat än partnern. Men om partnern eller någon annan är dödssjuk så stannar jag ju och ringer ambulans så då går partnern eller någon annan före jobbet.

Men som sagt tycker jag inte det är problem att hinna med partner och annat. Lite planering är det enda dom behövs.

 

[Lampan]

Det här inlägget närmast skrämmer mig. Det du gör är alltså att implicit uppmana @Bison att i högre grad forma sig själv så att en man vill ha henne?! Att anpassa sig för en tänkt mans önskemål till redan på förhand. Alltså, jag får visioner av historier om min mormorsmors skräck för att mormor inte skulle "bli gift" eftersom hon var så egensinnig och viljestark. På 1910-talet.

Nu är det ju intenödvändigt att lägga i allrahögstaväxlarna (igen)
Jag säger bara att det är konstigt att formulera sig som så att ens partner hamnar på 3:e plats i ens liv.
Egentligen förstår jag inte ens vad "3:e plats" betyder öht...

Om en man sökte en partner som sin 3:e platsare, så hade jag nog inte nappat på annonsen

 

[Raderad medlem 6459]

Men om partnern eller någon annan är dödssjuk så stannar jag ju och ringer ambulans så då går partnern eller någon annan före jobbet.

"Asså mitt jobb går alltid först men är du dödssjuk så ringer jag ju såklart en ambulans och kollar så den kommer innan jag går till kontoret" .

 

[Lampan]

Jag tycker det hela låter som en romantisk fantasi från en film. Dvs att vara nummer 1, att släppa allt för kärleken.

I verkligheten om jag träffar en man i min ålder (40) så har de ofta barn pch ett liv redan. Jag kan inte kräva att han släpper allt för jag ska vara nummer ett.

Är det någon som har öht nämnt "släppa allt"
Var fick du det ifrån?

 

[stjarnhimmel]

"Asså mitt jobb går alltid först men är du dödssjuk så ringer jag ju såklart en ambulans och kollar så den kommer innan jag går till kontoret" .

Det var inte det jag skrev.