Om livet inte direkt är "gemensamt", utan man delar den tid man har att dela och gör de saker ihop som man har lust att göra ihop, då ser jag inget problem med det som
@Bison beskriver.
Om man däremot vill ha ett "officiellt förhållande", bli sedd som en del av en tvåsamhet och leva sitt liv som en del av en tvåsamhet, då funkar det antagligen inte.
Jag tycker att jag ser rätt många omkring mig, som nu, när barnen är stora osv, i allt högre grad arbetar sig tillbaka till ungefär det där som
@Bison beskriver, med samma partner eller med en ny.