Inte bara nätdejting del 8

[Tranan]

Varför "Hjälp!"

Lät på inlägget jag svarade på som att du trodde kk = känslolöst sex, så jag bara förklarade att så inte är fallet. Finns 2 K'n i kk och båda är lika viktiga för att det ska vara bra

Som zebran skrev, kk är inte för alla men det är heller ingenting att vara "rädd" för

Som jag känner det jag kom lås från ett nästan 25 årigt förhållande och har ingen erfarenhet av detta, blotta tanken att hitta en ny partner var ett stort steg för mig. så detta med KK är ovanlig eller främmnde för min tanke värd. men som buke har gjort förut med med mig så har den gjort mig till en bredare personlighet.

 

[vallhund]

Varför "Hjälp!"

Lät på inlägget jag svarade på som att du trodde kk = känslolöst sex, så jag bara förklarade att så inte är fallet. Finns 2 K'n i kk och båda är lika viktiga för att det ska vara bra

Som zebran skrev, kk är inte för alla men det är heller ingenting att vara "rädd" för

Jag har haft flera stycken hittills i livet.

 

[Tranan]

Jag har haft flera stycken hittills i livet.

Kul för dig. det måste vara roligt att kunna vara så fri.

 

[Magiana]

Fast att ha en kk innebär ju inte att man har känslolöst sex. Sånt är ju värdelöst, så man bör ju gilla personen på något vis, klicka på personligt plan, känna attraktion osv, men att gilla någon är ju inte samma som att vara kär, att älska någon.

Jag kan relatera till hur @Tranan känner i det fallet. För egen del har jag också känt ett ganska stort motstånd till det trots att jag var vildare i min ungdom och hade några kk-förhållanden för cirka 20 år sedan. Numera vet jag inte riktigt vad jag tycker. Motståndet finns kvar men jag har börjat ifrågasätta det. Men det är inte okomplicerat. Det känns lite som om jag borde starta en tråd med "Hej, kära Bullen..." för att ventilera, men tror inte jag törs.

 

[Tranan]

Jag kan relatera till hur @Tranan känner i det fallet. För egen del har jag också känt ett ganska stort motstånd till det trots att jag var vildare i min ungdom och hade några kk-förhållanden för cirka 20 år sedan. Numera vet jag inte riktigt vad jag tycker. Motståndet finns kvar men jag har börjat ifrågasätta det. Men det är inte okomplicerat. Det känns lite som om jag borde starta en tråd med "Hej, kära Bullen..." för att ventilera, men tror inte jag törs.

Hej var det inte du som fick mig att erkänna att jag var kåt? En kära bullen tråd borde vara en smal sak.

 

[Magiana]

Hej var det inte du som fick mig att erkänna att jag var kåt? En kära bullen tråd borde vara en smal sak.

Det är hundra gånger lättare om det gäller andra. Jag är ju bara pryd liksom .

 

[Tranan]

Det är hundra gånger lättare om det gäller andra. Jag är ju bara pryd liksom .

Ok vad hade du tänkt att den skull handla om? pinsamma bekännelser?

 

[Intejag]

Som jag känner det jag kom lås från ett nästan 25 årigt förhållande och har ingen erfarenhet av detta, blotta tanken att hitta en ny partner var ett stort steg för mig. så detta med KK är ovanlig eller främmnde för min tanke värd. men som buke har gjort förut med med mig så har den gjort mig till en bredare personlighet.

Jag har ungefär samma bakgrundshistoria som du.
Skilde mig efter 27 år ihop och ett väldigt tråkigt förhållande sista 10-12 åren. Var helt slut efter det och var på riktigt övertygad om att jag aldrig mer ville vara med en karl igen på något vis .

Var väldigt nöjd med att få rå om mitt eget hus utan någon annans åsikter om precis allt. Barnen var det svåra att vara utan varannan vecka, var dessutom van vid ha dem jämt innan så det blev en väldig kontrast .
Var mao inte ens ute på dejtingsidor eller på krogen, eller ens i tanken letade efter någon .
Och då ska du veta att jag sista 8 åren av äktenskapet levde i celibat (inte mitt val - jag var inte tillräckligt attraktiv för exet längre och iofs så blev det väl mitt val på något sätt iom att jag ju vill vara med någon som VILL vara med mig)
Kort sagt jag tog mig tid att "hitta mig själv" igen

Sedan så kan man säga att jag blev uppvaktad från ett oväntat håll och det var en försiktig uppvaktning och jag var på vippen att säga innan en första dejt(som var den klassiska Kaffe? och faktiskt inte blev mer än det heller) att- nej tack men kul att du visade intresse- eller något

Men tja personen känner jag sedan innan och vi har ju pratat mycket även innan då och då och eftersom det inte alls var påfluget från hans sida och inga krav på mer än att prata så fortsatte vi att träffas och prata och det var egentligen inte förrän jag fick en kram på 3:e dejten som jag blev varse att OJ - hoppsan! Wow - jag är inte helt död inombords även om jag kände att jag faktiskt var lite intresserad av personen innan och vi diskuterade verkligen saker och ting på ett seriöst sätt

Så två dejter till då vi fortsatte att prata om våra liv och allmänt och dejt nr 4 blev det en puss till avsked och dejt nr 5 så kom vi fram till att vi ju uppenbarligen verkar gilla varandra men att vi fortsätter ta det lugnt (han är i ett förhållande nu men som är väldigt dött- var mycket det vi faktiskt resonerade om på ett öppet och ärligt sätt innan)
Och i ungefär 60 sekunder verkade det gälla - sedan blev det en kyss och tja sedan dess är det allt annat än lugnt

Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva vårt förhållande - men helt klart har vi passionerade känslor för varandra och jag känner mig som en tonåring (fast utan den dramatiska kär för livet-känslan man kunde ha då)
Och det är fantastiskt att känna att någon åtrår en, vill vara med dig och göra allt för att du ska ha det bra samtidigt som jag själv känner precis likadant
Så jag antar att jag har ett KK-förhållande där båda K:na är viktiga beståndsdelar och det kan utveckla sig till något mer också eller så inte
Jag skulle inte beskriva det som kärlek , eller ens kanske kär. Utan mer som förälskelse och pilskhet (jag har också lite svårt för att använda vissa ord )
Jag mår i vart fall oerhört bra av det och har heller inga förhoppningar/önskningar om att han ska lämna för mig sas
Tvärtom har jag varit öppen med att jag nog vill ha max ett särboförhållande om något iaf till att börja med - det lär visa sig om man vill mer efter ett tag antar jag om det blir aktuellt
Och jag har sagt det att ska han lämna så ska han göra det för att han vill det och inte som sagt för att hoppa in ett förhållande 100% med mig .
Det skönaste med vårt förhållande , förutom det intima , så är det faktiskt att vi har pratat öppet och ärligt om det mesta innan det ens kom till en puss.

Jag har aldrig haft ett KK-förhållande innan men skulle nog om detta förhållande rinner ut i sanden kunna satsa på något dyligt igen

 

[Tranan]

Jag har ungefär samma bakgrundshistoria som du.
Skilde mig efter 27 år ihop och ett väldigt tråkigt förhållande sista 10-12 åren. Var helt slut efter det och var på riktigt övertygad om att jag aldrig mer ville vara med en karl igen på något vis .

Var väldigt nöjd med att få rå om mitt eget hus utan någon annans åsikter om precis allt. Barnen var det svåra att vara utan varannan vecka, var dessutom van vid ha dem jämt innan så det blev en väldig kontrast .
Var mao inte ens ute på dejtingsidor eller på krogen, eller ens i tanken letade efter någon .
Och då ska du veta att jag sista 8 åren av äktenskapet levde i celibat (inte mitt val - jag var inte tillräckligt attraktiv för exet längre och iofs så blev det väl mitt val på något sätt iom att jag ju vill vara med någon som VILL vara med mig)
Kort sagt jag tog mig tid att "hitta mig själv" igen

Sedan så kan man säga att jag blev uppvaktad från ett oväntat håll och det var en försiktig uppvaktning och jag var på vippen att säga innan en första dejt(som var den klassiska Kaffe? och faktiskt inte blev mer än det heller) att- nej tack men kul att du visade intresse- eller något

Men tja personen känner jag sedan innan och vi har ju pratat mycket även innan då och då och eftersom det inte alls var påfluget från hans sida och inga krav på mer än att prata så fortsatte vi att träffas och prata och det var egentligen inte förrän jag fick en kram på 3:e dejten som jag blev varse att OJ - hoppsan! Wow - jag är inte helt död inombords även om jag kände att jag faktiskt var lite intresserad av personen innan och vi diskuterade verkligen saker och ting på ett seriöst sätt

Så två dejter till då vi fortsatte att prata om våra liv och allmänt och dejt nr 4 blev det en puss till avsked och dejt nr 5 så kom vi fram till att vi ju uppenbarligen verkar gilla varandra men att vi fortsätter ta det lugnt (han är i ett förhållande nu men som är väldigt dött- var mycket det vi faktiskt resonerade om på ett öppet och ärligt sätt innan)
Och i ungefär 60 sekunder verkade det gälla - sedan blev det en kyss och tja sedan dess är det allt annat än lugnt

Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva vårt förhållande - men helt klart har vi passionerade känslor för varandra och jag känner mig som en tonåring (fast utan den dramatiska kär för livet-känslan man kunde ha då)
Och det är fantastiskt att känna att någon åtrår en, vill vara med dig och göra allt för att du ska ha det bra samtidigt som jag själv känner precis likadant
Så jag antar att jag har ett KK-förhållande där båda K:na är viktiga beståndsdelar och det kan utveckla sig till något mer också eller så inte
Jag skulle inte beskriva det som kärlek , eller ens kanske kär. Utan mer som förälskelse och pilskhet (jag har också lite svårt för att använda vissa ord )
Jag mår i vart fall oerhört bra av det och har heller inga förhoppningar/önskningar om att han ska lämna för mig sas
Tvärtom har jag varit öppen med att jag nog vill ha max ett särboförhållande om något iaf till att börja med - det lär visa sig om man vill mer efter ett tag antar jag om det blir aktuellt
Och jag har sagt det att ska han lämna så ska han göra det för att han vill det och inte som sagt för att hoppa in ett förhållande 100% med mig .
Det skönaste med vårt förhållande , förutom det intima , så är det faktiskt att vi har pratat öppet och ärligt om det mesta innan det ens kom till en puss.

Jag har aldrig haft ett KK-förhållande innan men skulle nog om detta förhållande rinner ut i sanden kunna satsa på något dyligt igen

Oj det var väldigt likt! jag vet inte va jag ska säga. hoppas på någon liknade utveckling.

 

[Intejag]

Oj det var väldigt likt! jag vet inte va jag ska säga. hoppas på någon liknade utveckling.

Ja jag har upplevt att du gått igenom något liknande som jag gjort utefter vad du skrivit på buke

Och jag måste säga att jag i efterhand är "glad" att jag tillät mig själv att hitta mig själv och inte letade efter ett nytt förhållande direkt
Behövde lära mig att tycka om mig själv först- det tror jag var viktigt
Och så visste jag att jag aldrig mer skulle tillåta någon att trycka ner mig igen och förminska mig
så att OM jag öht skulle involvera mig med någon igen så skulle den gilla mig som jag är, med mina hästar och personlighet

 

[Intejag]

Ja jag har upplevt att du gått igenom något liknande som jag gjort utefter vad du skrivit på buke

Och jag måste säga att jag i efterhand är "glad" att jag tillät mig själv att hitta mig själv och inte letade efter ett nytt förhållande direkt
Behövde lära mig att tycka om mig själv först- det tror jag var viktigt
Och så visste jag att jag aldrig mer skulle tillåta någon att trycka ner mig igen och förminska mig
så att OM jag öht skulle involvera mig med någon igen så skulle den gilla mig som jag är, med mina hästar och personlighet

tillägg till det Det tog mig ca 1 1/2 år innan jag dejtade den jag träffar nu

 

[Tranan]

Ja jag har upplevt att du gått igenom något liknande som jag gjort utefter vad du skrivit på buke

Och jag måste säga att jag i efterhand är "glad" att jag tillät mig själv att hitta mig själv och inte letade efter ett nytt förhållande direkt
Behövde lära mig att tycka om mig själv först- det tror jag var viktigt
Och så visste jag att jag aldrig mer skulle tillåta någon att trycka ner mig igen och förminska mig
så att OM jag öht skulle involvera mig med någon igen så skulle den gilla mig som jag är, med mina hästar och personlighet

Buke är det andningshål jag har. och ditt meddelande här ett utmärkt exempel varför det är det för mig.

 

[Intejag]

Buke är det andningshål jag har. och ditt meddelande här ett utmärkt exempel varför det är det för mig.

Jag har också haft/har Buke som andningshål

Först när jag var i slutet av mitt gamla förhållande genom att börja delta i ulvlekarna på vuxen och därigenom via lekkonversationerna (pm) kunna få bekräftat att nej- det var nog inte jag som var den som var dum i huvudet i mitt gamla förhållande.
Faktiskt så tror jag min resa började där i att hitta tillbaka till mig själv

Och sedan började jag öppet kunna berätta om mitt förhållande efter det var över i diverse trådar på buke där andra startat en tråd om sina dåliga förhållanden
Och det har varit för mig en del i läkeprocessen att kunna skriva om det och sedan kunna se vad jag faktiskt skrivit - det blir så tydligt vad som var fel egentligen.
Alla är ju olika så sett - men för mig har det varit väldigt bra- en sorts terapi kan man säga.

Jag har faktiskt inte gått på någon "riktig" terapi men var inne på det ett tag - men har ju liksom redan kommit igenom det hela och landat i mig själv igen och det är tack vare Buke och alla fantastiska människor här
Har fått flera vänner för livet i olika åldrar via lekarna och vi har träffats flera gånger vårat brokiga gäng och jag tycker det är helt fantastiskt att man kan hitta vänner på nätet på det sättet
Så nätforum för att hitta vänner funkar

 

[Magiana]

Ok vad hade du tänkt att den skull handla om? pinsamma bekännelser?

Kanske inte direkt. Men jag vet inte vad jag tycker ibland och vet inte hur jag ska förhålla mig till saker.

 

[Tranan]

Jag har också haft/har Buke som andningshål

Först när jag var i slutet av mitt gamla förhållande genom att börja delta i ulvlekarna på vuxen och därigenom via lekkonversationerna (pm) kunna få bekräftat att nej- det var nog inte jag som var den som var dum i huvudet i mitt gamla förhållande.
Faktiskt så tror jag min resa började där i att hitta tillbaka till mig själv

Och sedan började jag öppet kunna berätta om mitt förhållande efter det var över i diverse trådar på buke där andra startat en tråd om sina dåliga förhållanden
Och det har varit för mig en del i läkeprocessen att kunna skriva om det och sedan kunna se vad jag faktiskt skrivit - det blir så tydligt vad som var fel egentligen.
Alla är ju olika så sett - men för mig har det varit väldigt bra- en sorts terapi kan man säga.

Jag har faktiskt inte gått på någon "riktig" terapi men var inne på det ett tag - men har ju liksom redan kommit igenom det hela och landat i mig själv igen och det är tack vare Buke och alla fantastiska människor här
Har fått flera vänner för livet i olika åldrar via lekarna och vi har träffats flera gånger vårat brokiga gäng och jag tycker det är helt fantastiskt att man kan hitta vänner på nätet på det sättet
Så nätforum för att hitta vänner funkar

håller med om detta med buke. Jag ser det som ett gäng klokare och smartare storasystrar som kan ta mig i örat ibland (när det behövs) och man får en verklighets kontroll.
Jag har varit för andra anledningar mycket på terapi. men det är inte lika bra som buke. för man behöver ett gäng som kan knuffa en på rätt spår i bland och därför knuffar jag när det behövs.

 

[Tranan]

Kanske inte direkt. Men jag vet inte vad jag tycker ibland och vet inte hur jag ska förhålla mig till saker.

Det är det som oftast är svårt i livet. Jag kan inte förklara varför men ofta blir jag en hjärtlös maskin när jag inte orkar hantera situationer. Det är väl för att skydda en. Som om folk börjar prata om barn som lider, då orkar jag inte hantera infon och jag stänger av. Men jag har upplevt så mycket hemskt som barn och min första son dog, så då kan känsloskölden gå upp.

 

[bumpo]

@Tranan du kan få min berättelse också. Sen vår, tidig sommar 2014 blev jag lämnad av min dåvarande sambo. Han var mannen jag trodde att jag skulle bli gammal och grå med men så blev det uppenbarligen inte. Hösten 2014 började jag nätdejta och hängde i den då aktuella tråden. Jag gick nog lite för snabbt fram, jag hade nog inte bearbetat mitt uppbrott och var totalt sönderstressad i övrigt livet gick helt enkelt för fort.

Rätt snabbt träffade jag Kukaset. Han lyckades bryta ner mig psykiskt, och fysiskt, på tre månader och hux flux (ja jag kortar ner och förenklar väldigt) satt jag ohjälpligt fast i ett våldsamt, destruktivt förhållande som ett flertal tillfällen kunnat döda mig. Ja, det är ett under att jag lever idag.

Den 5 februari 2016 flydde jag och det tog nästan ett år innan jag vågade lita på mitt hjärta, min magkänsla och mitt intellekt gällande män igen rent romantiskt. Jag är fullkomligt övertygad om att det tagit längre tid om det inte varit någon som jag haft en fling för och känt i nästan halva mitt liv, någon som jag kunnat vara fullständigt ärlig och öppen med om all skit och som är helt okej med att jag stundtals är ett psykotiskt vrak.

Vad jag vill säga är: skynda långsamt och hejja dig!

 

[Tranan]

@Tranan du kan få min berättelse också. Sen vår, tidig sommar 2014 blev jag lämnad av min dåvarande sambo. Han var mannen jag trodde att jag skulle bli gammal och grå med men så blev det uppenbarligen inte. Hösten 2014 började jag nätdejta och hängde i den då aktuella tråden. Jag gick nog lite för snabbt fram, jag hade nog inte bearbetat mitt uppbrott och var totalt sönderstressad i övrigt livet gick helt enkelt för fort.

Rätt snabbt träffade jag Kukaset. Han lyckades bryta ner mig psykiskt, och fysiskt, på tre månader och hux flux (ja jag kortar ner och förenklar väldigt) satt jag ohjälpligt fast i ett våldsamt, destruktivt förhållande som ett flertal tillfällen kunnat döda mig. Ja, det är ett under att jag lever idag.

Den 5 februari 2016 flydde jag och det tog nästan ett år innan jag vågade lita på mitt hjärta, min magkänsla och mitt intellekt gällande män igen rent romantiskt. Jag är fullkomligt övertygad om att det tagit längre tid om det inte varit någon som jag haft en fling för och känt i nästan halva mitt liv, någon som jag kunnat vara fullständigt ärlig och öppen med om all skit och som är helt okej med att jag stundtals är ett psykotiskt vrak.

Vad jag vill säga är: skynda långsamt och hejja dig!

Oj! vilken tur att du är kvar. jag stödjer dig om du vill så mycket jag kan. och tack. för att du delar din upplevelse med mig.

 

[bumpo]

Oj! vilken tur att du är kvar. jag stödjer dig om du vill så mycket jag kan. och tack. för att du delar din upplevelse med mig.

Just nu är det rätt okej. Visst, vetskapen att han blir frigiven om två veckor är väl inte jättekul och superbra för ångestnivån men det är ändå hanterbart. Tack! Jag har, om du är intresserad, en tråd som nog visar rätt bra hur jävligt det var... Och hur fantastiskt Buke är.

 

[Tranan]

Just nu är det rätt okej. Visst, vetskapen att han blir frigiven om två veckor är väl inte jättekul och superbra för ångestnivån men det är ändå hanterbart. Tack! Jag har, om du är intresserad, en tråd som nog visar rätt bra hur jävligt det var... Och hur fantastiskt Buke är.

vet ärligt talat inte om jag klar det. men om det är viktigt för dig så läser jag den.