Hoppar in i tråden, efter att precis ha brutit ett antal månaders förhållande med en superfin kille... har varit lite tvekande ett tag kring mina känslor. Upplever att det "lilla extra" inte funnits där. Jag har verkligen försökt, tycker om killen men det verkar blir inte mer än så. Kändes mest rättvist att berätta och pausa innan det blev för seriöst. Han blev såklart förstörd, vilket inte gör saken lättare.
Mitt i kaoset hör en jobbbekant av sig, vi har ganska nyss spenderat en vecka ihop med att jaga älg i Norrland, tillsammans med 8 till ska kanske tilläggas, med budskapet om att han inte längre kan vara tyst. Han är väldigt intresserad, känner något speciellt och vill gärna utveckla det om jag är intresserad. Vet att det verkligen klickade till första gången vi sågs för något år sen, så jag är såklart lite nyfiken på vad det kan leda till. Fanns absolut inget sådant mellan oss när vi var iväg så det slog verkligen ner som en blixt.
Men, vacklar fortfarande i beslutet kring första killen. Gjorde jag rätt? Kanske är det så det ska kännas? Det var himla bra på många andra plan. Samtidigt som den senare i princip får mig att sätta mig i bilen och köra 25 mil bara för att säga hej. Är rädd för att det är något liknande som @TantAgda beskriver, att jag är i behov av bekräftelse eller att jag kanske inte kan vara nöjd med det jag har...
Så vad göra?! Bryta med båda och fundera? Gå vidare med nummer två? Eller återgå till det jag vet jag hade? Hjälp!!
Jag tror att om man kommit så långt som att faktiskt pausa/avsluta, då är det nåt som inte stämmer i det förhållandet.
Mitt råd är att försöka reda upp vad du känner /vill med nr 1 innan du går vidare med nr 2. Han kommer säkert finnas kvar även om det dröjer några veckor innan ni träffas
