Den där "höga standarden" i nybyggen imponerar knappast, också.
I min mening är då allt från 90-talet och frammåt "nybyggen", men sen har vi också 2020 nybyggen, men de är byggda under samma princip, där varje lägenhet får snordyr hyra. 90-tals byggen, som nu alltså efter 30 år har precis nätt och jämt börjat komma ner till bruks-hyresnivåer.
Det gemensamma för både 90-tals huset och dagens nybygge är att man gör så hög "standard" att man kan ta ut en oskäligt hög hyra. Men vad består den höga standarden av? Fönsterbrädor i marmor... som om det är vad man behöver.... Diskmaskin som ingår i hyran, till ett pris av att man bekostar en helt ny diskmaskin per år, fast man sitter fast med den hyresvärden har installerat. Parkettgolv där man knappast behöver de. Tvättstuga med egen maskin, som man också bekostar helt som om man köpte nya maskiner varje år, som pålaga på hyran.
Det där med tvättmaskin och diskmaskin kom vi på när vi ville flytta, hyresvärden skulle stoppa in en ny diskmaskin till 400 kr hyreshöjning i månaden.
Sen när man pratar om % i höjning av avgifter, så måste man ha med rena siffror också, annars så är det otroligt lätt att siffertrixa. Om man nu har en avgift som hyresvärd som höjs från 500 kr om året till 1500 kr, så är det en 300% höjning.
Alltså från 42 kr till 125 kr i månaden. Med denna makalösa höjning på 300% ojar sig hyresvärden att nu måste ju denna göra en blygsam höjning på 10% på hyran för att täcka sina kostnader. Låt oss säga en hyra på 8000 kr i månaden, alltså en höjning på 800 kr.
Hyresgästen tackar och bugar, hyresvärden har ju haft en jätteökning med 300%, medans hyresgästen fick bara 10%.
Hyresvärden kammar hem 8600 extra per år, tack vare den 10% höjningen.
Procent och kronor är inte samma sak!