Jag har kommit på vad som ligger bakom min irritation hur gör jag nu för att bli av med den?

[Soapbubble]

Vad skulle hända om du inte skottade alls och använde den kommunala parkeringen när ni nyttjade stugan? Skulle din irritation minska?

Jag antar att du inte kan hyra ut stugan då men du behöver inte betala för skottning. Om släkten undrar kan du ju säga att det blev för kostsamt att skotta och det funkar bra för din familj att stå på den kommunala parkeringen.

 

[hastflicka]

Vad skulle hända om du inte skottade alls och använde den kommunala parkeringen när ni nyttjade stugan? Skulle din irritation minska?

Jag antar att du inte kan hyra ut stugan då men du behöver inte betala för skottning. Om släkten undrar kan du ju säga att det blev för kostsamt att skotta och det funkar bra för din familj att stå på den kommunala parkeringen.

Fast, varfor inte saga som det ar?

 

[Derivata]

Funderar lite på hur länge den här kommunalt skottade parkeringen funnits, är den ganska ny så att de står kvar på din tomt lite av gammal vana? Om det har med närheten till friggeboden att göra så kanske se över möjligheten att flytta den, som andra föreslagit.

Alltså på ett sätt kan jag känna igen och sympatisera med en närbesläktad attityd som kanske verkar vanligast hos den äldre generationen i glesbygd. Att man självklart bidrar med sin gård eller ibland även med sitt hus om det behövs. Under vissa perioder tog mina äldre släktingar in folk lite då och då, förbiresande sov på golvet om det krävdes, och någon gång kom det personer som stannade en längre tid och hjälpte till med fysiskt krävande sysslor. Det händer förstås även idag att man ringer folk och frågar sådant som huruvida man kan ställa sig på någons skottade gård med släpet när det inte finns någon annan parkering i närheten. Notera "frågar" och "när det inte finns någon annan parkering i närheten". Om det kan röra sig om ett kulturellt arv från en tid av större samhällelig isolering och tradition av ömsesidig hjälp hade jag kanske gått lite försiktigt fram, jag kan absolut förstå om det tar emot att be om pengar till exempel.

Den kulturen bygger ju lite på att man bor något ödsligt och hjälper varandra när man kan då samhället inte finns där i lika hög grad, man föreställer sig antagligen också att motparten hade gjort samma sak.

Men i det här fallet FINNS det alltså en skottad parkeringsplats bara en liten, liten, bit bort. Den existerar. Det är det här som gör det så otroligt märkligt i mina ögon. Det finns ingen anledning egentligen att ställa sina ekipage på din tomt och tära på din goda vilja och gästfrihet på det här sättet. Utom då kanske gammal vana, tradition eller bekvämlighet.

Den uppskottade parkeringen har funnits i säkert 50-år så den är inte ny, nu är väl egentligen inte parkeringen tänkt som en avlastning för stugägare som inte vill skotta själva utan är främst en plats för de som nyttjar skoter/vandringsleder för att ta sig upp på fjället. Men det finns heller inget förbud mot att.

Jag håller lite med om den här hjälpsamma attityden som även till viss mån har spillt över till oss som vuxit upp så här (jag och ytterligare en är uppväxt här medan övriga har flyttat hit efter pension, har haft mor-far föräldrar här och eller ärvt en stuga). Vi ärver ju inte titlar och åtaganden i Sverige, men just här verkar det som att jag förväntas överta min fars ständiga vaktmästar- lagerhållare och snöskottar roll. För det var han som bodde i huset, skottade snö och också höll upp och erbjöd parkeringar kring huset. När han tyckte det blev för mycket folk kring huset drog han upp till fjällsfjälls några dagar där ingen kunde nå honom... Tack och lov har nätupkopplade värmepumpar minskat antalet rundor till andras stugor rejält..Så vårt hus är inte längre den serviceinrättning det en gång var för att när vi är där är vi också där PÅ SEMESTER.

Det är lustigt egentligen hur mycket irritation som kan växa till sig, jag gillar ju att hjälpa folk, jag brukar få energi av det, men i situationen som har blivit kring vårt hus så blir jag bara irriterad - men det är så lättlöst, smickra mig med lite tack och någon annan gest så kommer jag att blomma upp igen och stå startklar - nu suger det bara ur mig all energi.

 

[Derivata]

Angående friggeboden så har jag kommit fram till en strategi som vi ska se om det går hem och väcker några funderingar hos ägarna. Den står idag vid en byggnad som ska rivas, jag kommer därmed be dem att flytta den lite längre bort och måla den lite neutralt skogsnära " så att den inte blir så utstickande och vi får bort den i alla fall en liten bit från vårt vardagsrumsfönster"

 

[Derivata]

Har du alltså två stora grusade parkeringsplatser på tomten? eller står de på gräsmattan eller vad man ev har under? Ritad bild? Nyfiken, vet inte riktigt vad jag ska tycka när jag inte kan föreställa mig det.

De står inte under sommaren?

Jag har egentligen tre stycken typ grusade planer... Själva gårdsplanen är smal, tänk en huslängd lång och plats för två tre bilar på rad, resten av den gårdsplanen angränsar mot en väg som hålls öppet till hälften av dess längd på vintern (de som vill parkera har alltså hus/stugor på den del som vanligtvis inte hålls öppen) Sedan har jag en uppfart på gavel av huset, och vad som nu har bliviten gräsplan bakom, som var parkering fram till 80-talet då affärsverksamheten på husets gavel lades ner. Sedan har vi på baksidan av garaget en plan som väl skulle rymma en 7-8 bilar, men denna vägrar jag att ta upp nu, för den ligger på andra gaveln av vårt hus, där vi har stora fönster mot utsikt och jag vill inte ha bilar i vägen...Våra snöskotrar är ok, för det är våra... Så ja, om jag ville skulle vi kunna husera upp mot 20 bilar, men jag vill inte det.

Nu tar vi inte upp för mer än två bilar på gaveln så att vi kan ha besök eller hyra ut (huset är rätt stort så oftast är det två familjer som hyr) Jag kan vara ok med att denna parkering används efter att frågan ställts och vi får ett tack - för dessa bilar ser jag inte från varken köks, sovrums eller vardagsrumsfönster.

 

[Derivata]

Vad skulle hända om du inte skottade alls och använde den kommunala parkeringen när ni nyttjade stugan? Skulle din irritation minska?

Jag antar att du inte kan hyra ut stugan då men du behöver inte betala för skottning. Om släkten undrar kan du ju säga att det blev för kostsamt att skotta och det funkar bra för din familj att stå på den kommunala parkeringen.

Nej, vi har ju valt det här huset för att kunna parkera precis utanför trappen, slippa gå långt med vår packning och för att kunna köra in i garaget och ladda vår bil. Skulle vi stå på den andra parkeringen så skulle vi lika gärna kunna sälja och köpa något vackert, enskilt och otillgängligt

 

[Derivata]

Problemet är att de inte säger tack, jag förstår det då jag funkar likadant, jag kan göra mycket utan att bli irriterad om jag får ett tack. Har ni pratat om kostnaderna ni står för? Eller om friggeboden? Ingen aning om hur ni fördelat husen efter eventuellt arv/skifte men kan det vara så att någon som nyttjar parkeringen alltid gjort det eller kanske tom hade velat ha huset själv? Har liknande situation där vi ”tagit” en tomt och börjat bygga hus.

Nej, ingen som suktar efter huset då de själva har tomter som av mäklare skulle beskrivas som "otroligt läge, svårslaget" (Ja, jag är lite avundsjuk kanske då jag känner att vårt förnuftiga val utnyttjas bara för att vårt hus i princip ligger på en europaväg så innebär det inte att vi älskar bilar )

 

[mars]

Alltså har de servitut på att parkera där eller är de bara oförskämda? Jag hade sagt till att nu är det dina regler som gäller. Punkt slut. Kan du sätta upp ett staket?

 

[Mkb]

Den uppskottade parkeringen har funnits i säkert 50-år så den är inte ny, nu är väl egentligen inte parkeringen tänkt som en avlastning för stugägare som inte vill skotta själva utan är främst en plats för de som nyttjar skoter/vandringsleder för att ta sig upp på fjället. Men det finns heller inget förbud mot att.

Jag håller lite med om den här hjälpsamma attityden som även till viss mån har spillt över till oss som vuxit upp så här (jag och ytterligare en är uppväxt här medan övriga har flyttat hit efter pension, har haft mor-far föräldrar här och eller ärvt en stuga). Vi ärver ju inte titlar och åtaganden i Sverige, men just här verkar det som att jag förväntas överta min fars ständiga vaktmästar- lagerhållare och snöskottar roll. För det var han som bodde i huset, skottade snö och också höll upp och erbjöd parkeringar kring huset. När han tyckte det blev för mycket folk kring huset drog han upp till fjällsfjälls några dagar där ingen kunde nå honom... Tack och lov har nätupkopplade värmepumpar minskat antalet rundor till andras stugor rejält..Så vårt hus är inte längre den serviceinrättning det en gång var för att när vi är där är vi också där PÅ SEMESTER.

Det är lustigt egentligen hur mycket irritation som kan växa till sig, jag gillar ju att hjälpa folk, jag brukar få energi av det, men i situationen som har blivit kring vårt hus så blir jag bara irriterad - men det är så lättlöst, smickra mig med lite tack och någon annan gest så kommer jag att blomma upp igen och stå startklar - nu suger det bara ur mig all energi.

Känner igen situationen lite från en släkting som fick agera en slags vaktmästare åt folk som hade stugor i närheten, och det som verkade tära mest över tid var just den där bristen på någon märkbar tacksamhet hos de som efterfrågade hjälp och känslan av att bli tagen för given. Ensidigheten.

Går det att säga det på något sätt, kanske "Jag hjälper gärna till men det börjar kännas som om du kallt räknar med att jag ska skotta upp den här parkeringsplatsen åt dig, som om du inte riktigt uppskattar det här utan tar det lite för givet"?

Risken är väl förstås att de då säger att de visst uppskattar det så otroligt mycket och en dag senare är allt exakt som tidigare, men då kanske de tänker till lite. Eller att man sår ett frö till eftertanke åtminstone.

 

[Badger]

Jag har egentligen tre stycken typ grusade planer... Själva gårdsplanen är smal, tänk en huslängd lång och plats för två tre bilar på rad, resten av den gårdsplanen angränsar mot en väg som hålls öppet till hälften av dess längd på vintern (de som vill parkera har alltså hus/stugor på den del som vanligtvis inte hålls öppen) Sedan har jag en uppfart på gavel av huset, och vad som nu har bliviten gräsplan bakom, som var parkering fram till 80-talet då affärsverksamheten på husets gavel lades ner. Sedan har vi på baksidan av garaget en plan som väl skulle rymma en 7-8 bilar, men denna vägrar jag att ta upp nu, för den ligger på andra gaveln av vårt hus, där vi har stora fönster mot utsikt och jag vill inte ha bilar i vägen...Våra snöskotrar är ok, för det är våra... Så ja, om jag ville skulle vi kunna husera upp mot 20 bilar, men jag vill inte det.

Nu tar vi inte upp för mer än två bilar på gaveln så att vi kan ha besök eller hyra ut (huset är rätt stort så oftast är det två familjer som hyr) Jag kan vara ok med att denna parkering används efter att frågan ställts och vi får ett tack - för dessa bilar ser jag inte från varken köks, sovrums eller vardagsrumsfönster.

Kanske kunde du ta upp mer på gaveln, (be dem? Läste ditt inlägg om flytta) flytta friggeboden dit kanske rent av, offra mer gräsmatta där (blir väl kanske snömögel om bilar tynger ned?) men plantera buskar och annat så man inte kommer förbi med ett sådant stort scootersläp på gårdsplanen och de 2-3 platserna som du ser? Så har du nudgat iväg bilarna och släpen till en plats du inte ser (antar att ni har scootrarna i garaget eller ngt och inte släpar dem).

Du pratade om att du såg en massa bilar nu så jag gissar att de är på gårdsplanen eller vid de stora fönstren. Kan man be personen som plogar gaveln att lägga plogvallar så man inte kommer förbi till fönsterdelen. Och sedan stöna och stånka och berätta hur irriterad du är eller något så att släkten förstår att de borde vara tacksamma och fråga och tacka? Typ hum den där varianten av barnuppfostran där man berömmer ett barn och de andra förstår att det är så man borde göra säger till Kerstin härligt att du tackar men att Putte minsann aldrig tackat för att du är så snäll och låter honom stå på platsen och du känner dig lite nedslagen över det, och säger till Pelle att Agatha minsann aldrig... Så kanske Peller och Kerstin förstår att de borde tacka. Ingen aning.

 

[Derivata]

Mycket av det här skulle nog kunna lösas om vi (jag) tar tag i bildandet av en vägförening, jag tänker att i de mötena och i bildandet kring den kommer det nog fram en lösning och en insikt i att det inte bara kan tas för givet. Det har inte funnits en vägförening tidigare för min pappa har bara fixat det, men nu finns inte han längre med sina traktorer, grävmaskin och dumper och det är vi övriga som får ta över och fördela arbetsbördan. Rent krasst behöver jag bara en tiondel av vägen, resten av våra marker når jag med jordbrukaren eller skotern

 

[Derivata]

Kanske kunde du ta upp mer på gaveln, (be dem? Läste ditt inlägg om flytta) flytta friggeboden dit kanske rent av, offra mer gräsmatta där (blir väl kanske snömögel om bilar tynger ned?) men plantera buskar och annat så man inte kommer förbi med ett sådant stort scootersläp på gårdsplanen och de 2-3 platserna som du ser? Så har du nudgat iväg bilarna och släpen till en plats du inte ser (antar att ni har scootrarna i garaget eller ngt och inte släpar dem).

Du pratade om att du såg en massa bilar nu så jag gissar att de är på gårdsplanen eller vid de stora fönstren. Kan man be personen som plogar gaveln att lägga plogvallar så man inte kommer förbi till fönsterdelen. Och sedan stöna och stånka och berätta hur irriterad du är eller något så att släkten förstår att de borde vara tacksamma och fråga och tacka? Typ hum den där varianten av barnuppfostran där man berömmer ett barn och de andra förstår att det är så man borde göra säger till Kerstin härligt att du tackar men att Putte minsann aldrig tackat för att du är så snäll och låter honom stå på platsen och du känner dig lite nedslagen över det, och säger till Pelle att Agatha minsann aldrig... Så kanske Peller och Kerstin förstår att de borde tacka. Ingen aning.

Jo, det är ju lite som vi har gjort, nudgat dem till att nu stå vid den bästa gaveln, där de syns minst. Men min irritation finns kvar för att jag inte får ett tack...(jag blir aldrig nöjd )

 

[skiesabove]

Vad skulle hända om du inte skottade alls och använde den kommunala parkeringen när ni nyttjade stugan? Skulle din irritation minska?

Jag antar att du inte kan hyra ut stugan då men du behöver inte betala för skottning. Om släkten undrar kan du ju säga att det blev för kostsamt att skotta och det funkar bra för din familj att stå på den kommunala parkeringen.

Jag tror på den här metoden, enklast, billigast, tydligast. Låt snön ligga. Bom för infarten så ingen annan kan ringa ut traktorn heller. Och så ställer man sig själv på den kommunala parkeringen.

Om någon frågar så säger man bara att det blev för dyrt med skottningen.

 

[Badger]

Jo, det är ju lite som vi har gjort, nudgat dem till att nu stå vid den bästa gaveln, där de syns minst. Men min irritation finns kvar för att jag inte får ett tack...(jag blir aldrig nöjd )

Då tror jag på min modell att berömma dem jättemycket för att du får tack eller något om de ens gör den minsta antydan när ni pratar med varandra, speciellt om det är när den andre hör. -Ja här är praktiskt och gott om utrymme att slår runt på med sitt släp höhö -Åh jag är så glad för att du tackar! ingen annan gör det, det känns så himla dumt, jag blir nästan irriterad. Så kanske de fattar Eller som sagt säga till Putte att Kerstin minsann aldrig tackar och en liten blomma hade inte skadat när du gör ett sådant jobb med parkeringen... och vice versa. Inte så bra på sådant där (men misstänker att ett rakt hörru varför tackar du aldrig, kanske fungerar på vissa men inte andra), men det kanske vore en kul sport att försöka få till.

 

[Badger]

Mycket av det här skulle nog kunna lösas om vi (jag) tar tag i bildandet av en vägförening, jag tänker att i de mötena och i bildandet kring den kommer det nog fram en lösning och en insikt i att det inte bara kan tas för givet. Det har inte funnits en vägförening tidigare för min pappa har bara fixat det, men nu finns inte han längre med sina traktorer, grävmaskin och dumper och det är vi övriga som får ta över och fördela arbetsbördan. Rent krasst behöver jag bara en tiondel av vägen, resten av våra marker når jag med jordbrukaren eller skotern

Låter ju som en strålande idé, så länge du inte blir ordförande. Om inte annat att du tar upp frågan kanske gör att de andra blir tacksamma gentemot dig i diskussionen om att bilda en.

Antagligen var din pappas släktingar supertacksamma och han fick mycket tillbaka av att göra allt det där. Men deras barn har inte fattat ens att någonting sker med allting eftersom de inte märkte att din far gjorde allting och att deras föräldrar var supertacksamma. Eftersom de var barn eller tonåringar eller ngt och deras föräldrar fixade allt. Nu är de 65 och har glömt bort allt utom att saker är som de alltid varit, men vet inte varför det är så eller hur det sker. Faktum är att om de blir ännu äldre en dag, typ 75 så lär de ju faktiskt vilja ha en vägförening och skottat till dörren för att vara tvungen att köra scooter vid 75-85 kan inte vara så himla kul (eller såklart det säkert är kul, men man kanske inte orkar).

 

[hastflicka]

Jo, det är ju lite som vi har gjort, nudgat dem till att nu stå vid den bästa gaveln, där de syns minst. Men min irritation finns kvar för att jag inte får ett tack...(jag blir aldrig nöjd )

Fast det ar inte alls sa ... Du vill bara inte bli utnyttjad.
Det ar nog dags att starta vagforeningen och se till att alla forstar att din snalla pappa inte ar dar langre utan att alla far dra sitt stra till stacken. Jag tror inte att de plotsligt kommer pa att foresla att betala for sig eller att ett tack ar lampligt.