Jag har upplevt en situation som väldigt irriterande under några år nu, för någon vecka sedan så escalerade min irritation och jag blev rent arg. Det har fått mig att bena ut och utforska min irritation och vad det är som ligger bakom den.
Det som är så irriterande är situationen kring vårt fritidshus. Vi kom efter några år av förnuftigt resonemang fram till att vi när tillfället kom skulle ta över just detta huset. Det är ett bra hus men med ett litet tråkigt läge precis invid en väldigt trafikerad väg. Tråkigt läge men väldigt praktisk att man tar sig fram till huset med minimal snöskottning. Ett hus med ett bättre mer avskiljt läge hade inneburit höga kostnader för snöskottning, för det är långa vintrar och här vill man njuta och nyttja husen under den tiden. Så vi föll för det praktiska, inga dyra snöskottarrundor och inget dra med sig skoter, packa om från bil till skoter och pulka och så vidare till stugan.
Att det är väldigt lättillgängligt för oss innebär också att det är väldigt praktiskt för de som har sina hus och stugor en bit längre från väg som alltid hålls öppen. Vårt hus har därmed blivit sedd som en allmän parkering av de som har hus och stugor i närheten. Till den andra vintern så "stängde jag ner" den ena parkeringen för att jag helt enkelt inte vill ligga i soffan och se ut över en bilparkering. Det blev lite mutter för att "det blev så trångt", sedan har jag, inte med glädje i rösten sagt ok till att parkera på andra sidan huset om det är skottat och vi inte ska vara där. Men det irriterar mig fortfarande att sitta i köksfönstret och se bilar - för inte blir det så att jag kan neka dem om de kommer och det ändå är skottat.
Men jag har kommit fram till att det som egentligen stör mig kanske egentligen inte är bilarna, utan det är att det inte ens sägs tack! Jag kanske är gniden - men för mig hade det gjort en väsentlig skillnad om de som förväntar sig uppskottad parkeringsplats kring vårt hus kommit med en vinflaska eller något i stället för att bara gnälla över hur dyrt det skulle bli att skotta hela vägen fram till deras hus...Ja, jag vet vad vi betalar för vår lilla plätt...Men inte ett uns av att vilja bidra
Det här skaver för mig! Vi har till och med en friggebod som står på vår tomt för att underlätta för andra stugägare -denna har stått här i massor av år, men inte en fråga fick vi när vi tog över huset om det var ok att den står kvar eller om vi kanske ska skriva ett arrendeavtal - det känns som att det bara tas för givet att vi ska dela med oss av vår lilla tomtstump och hålla med en allmän parkering av baserat på någon gammal sedvanerätt.
Så vad hur ska jag nu gå vidare och bli av med min irritation - jag vill inte krysta fram ett tack - det kommer liksom inte hjälpa
Visst vi kan skotta upp färre parkeringsplatser vid vårt hus, men det kommer inte att hända för ibland har vi med oss sällskap och ibland hyr vi ut, så då står parkeringsplatsen där och även om jag gnisslar tänder så kommer jag att väsa "men stå där då" på frågan, eller frågan ställs egentligen inte om de kan parkera bilarna utan mer om det är skottat - dvs kan vi stå där...
Hjälp, nu börjar jag bygga upp irritation igen känner jag
Jag kan väl också tillägga att jag tycker att det är trevligt och mysigt att de är i sina stugor och hus och jag umgås gärna med dem när tillfälle ges - om bara inte vår gård sågs som en allmänning.
