Hur viktigt är ett jobb?

[Inte_Ung]

uppfostra tjejer mer som pojkar blir fostrade?

Ja ingen tar hand om barnen - vilken bra idé!

 

[Tass]

Jo, det tror jag. Är man OBS och nyfiken på livet så lär man också få frågan av barnet varför det är så och varför andra gör si och så. Precis som barn iakttar det mesta? Det påpekas ju dock att barn har fler influenser än mamma och pappa, på gott och ont.

Fast om det är i stort sett bara kvinnor hemma, eller en överväldigande majoritet kvinnor som är det, är det inte troligt att barnen kommer att ifrågasätta det. De ser ju att det är normen

 

[Inte_Ung]

Är det så?????

Ja definitivt på de bussgarage där jag har kört. 2 st på helt olika ställen.
På ena stället räknas det i % som dessutom har sjunkit och på det andra stället i några enstaka.

 

[Tass]

Detta resonemang tycker jag är intressant. Har hört det så många gånger förut från så många olika människor! Som att just lönefrågan är enskild och specifik och ska lösas med tuffare löneförhandlingar och "starkare tjejer".

Fast man kan jobba i flera ändar. Får man upp kvinnolönerna så blir kvinnor mer självständiga eftersom de i realiteten blir mer självförsörjande.

Sen är lönen också en viktig signal i samhället på hur mycket värd man är.

 

[Philosophia]

Lite OT, men i min högst perifera och rätt påtvingade bekantskapskrets ser jag ibland mammor som inte riktigt vill släppa in papporna som fullvärdiga vårdnadshavare av sina barn. Jag tror tyvärr att det för vissa män kan vara lätt att lägga sig platt om den kvinnliga partnern propsar på att vara hemma längre, eller rent av vara hemma med barnet i flera år trots att de hade velat dela föräldraledigheten lika. Eftersom normen är att kvinnor är hemma mer med barnet så kan det vara svårt att stå emot den.

Ibland kan jag inte låta bli att undra hur de kvinnor som ser visionen om att vara hemma med sina barn i flera år skulle reagera om deras partner föregick dem och sa att de önskade bli hemmapappor.

 

[Inte_Ung]

men lika lön hade troligtvis gjort att även män som hade velat vara hemma hade varit det

Problemet är att se till att komma dit.
Det händer inte av sig själv utan man måste jobba på det.
Ett sätt att påverka att det skall hända är att dela lika på att ta hand om barnen.
Så att inte arbetsgivare ser kvinnor som någon som ändå kommer att vara hemma sedan så det är ingen idé att satsa.

 

[Inte_Ung]

man har inte så stor inverkan som man tror.

Nej de växer som de vill efter jordmånen som de står i.

 

[Inte_Ung]

Och så slutar det med att de går skilda vägar o kvinnan står där med en unge

Eller så blir det växelvis boende för barnet och pappan får på så vis ta sitt ansvar utan att kunna krypa undan.

 

[Inte_Ung]

minns att jag argumenterade precis som du och många andra gör i den här tråden.

Jasså du kommer också ihåg det.
Jo jag argumenterade ju redan då...

 

[Tass]

Lite OT, men i min högst perifera och rätt påtvingade bekantskapskrets ser jag ibland mammor som inte riktigt vill släppa in papporna som fullvärdiga vårdnadshavare av sina barn.

Det där känner jag verkligen igen.
Men jag tror också att det handlar om att en del kvinnor inte direkt har några andra arenor att hävda sig på.

 

[Tass]

Jasså du kommer också ihåg det.
Jo jag argumenterade ju redan då...

Ju äldre man blir desto mer slår man huvudet i glastaket.
Känns rentav som att taket sänker sig ner av egen kraft och snärtar en i skallen.

 

[Inte_Ung]

Får man inte vilja det? Det verkar ju nästan vara fult att vilja vara med barnen mer än dagens norm?

Det är fult att vara så egoistisk att man inte ser till att även den andra föräldern är hemma med barnet i lika lång tid medan man i stället är den som försörjer familjen.
Det blir en snedfördelad orättvisa.
Vilket det även skulle bli för samkönade par.

Båda föräldrarna skall vara tillgängliga för barnen.
Det skall inte vara en primärförälder och en sekundärförälder.

 

[annie_]

Men om man nu vill vara hemma med barnen de första åren, varför kan inte män och kvinnor dela lika på den tiden? Varför ska det vara just kvinnan enbart? Och om det är en förmån att vara hemma med små barn, varför ska inte mannen få lika del i det?

Det är väl självklart att de ska få det, om de vill det? Det har jag väl inte sagt något om, att de inte skulle få? Men om mannen inte vill, får inte kvinnan då heller, av princip? Jag kan inte svara för männen, kan ta ett snack med särbon men det blir ju ändå inte representativt för män sas.

 

[annie_]

Det är fult att vara så egoistisk att man inte ser till att även den andra föräldern är hemma med barnet i lika lång tid medan man i stället är den som försörjer familjen.
Det blir en snedfördelad orättvisa.
Vilket det även skulle bli för samkönade par.

Båda föräldrarna skall vara tillgängliga för barnen.
Det skall inte vara en primärförälder och en sekundärförälder.

Om fadern är en sådan fadersgestalt som @Philosophia s pappa, någon som inte tar på sig fadersrollen och som egentligen inte är intresserad. Det blir ju ändå aldrig lika om du förstår hur jag menar om han hade varit hemma lika mycket som modern? Och vilket är egentligen bäst för barnen? Han kanske ändrar sig, eller blir en tv-sappare medans barnen roar sig själva. (Jag syftar på mans-typ och inte den riktiga personen ifråga!)

 

[annie_]

Eller så blir det växelvis boende för barnet och pappan får på så vis ta sitt ansvar utan att kunna krypa undan.

Tills de har en ny respektive som blir på tjocken och tar över där den förra slutade.

 

[annie_]

Förlåt, men det där var väldigt naivt skrivet.

Det är möjligt. Hoppet är det sista som överger en. Det vore egoistiskt att skaffa barn till en plats där man tror att allt kört.

 

[Tass]

Det är väl självklart att de ska få det, om de vill det? Det har jag väl inte sagt något om, att de inte skulle få? Men om mannen inte vill, får inte kvinnan då heller, av princip? Jag kan inte svara för männen, kan ta ett snack med särbon men det blir ju ändå inte representativt för män sas.

Men nu är vi där igen. Tror du papporna gör sitt val i ett vakuum?

 

[Philosophia]

Om fadern är en sådan fadersgestalt som @Philosophia s pappa, någon som inte tar på sig fadersrollen och som egentligen inte är intresserad. Det blir ju ändå aldrig lika om du förstår hur jag menar om han hade varit hemma lika mycket som modern? Och vilket är egentligen bäst för barnen? Han kanske ändrar sig, eller blir en tv-sappare medans barnen roar sig själva. (Jag syftar på mans-typ och inte den riktiga personen ifråga!)

Det var ju inte så att han inte tog hand om barnen. Han läste sagor (även för mig om min jämngamla syster), sjöng, spelade gitarr och lekte. Men det var som sagt mer som en barnvakt än som en förälder med ett föräldraansvar. Hade han däremot "tvingats" ta samma ansvar som vår mamma för oss så hade han ju gjort det och då hade mycket sett annorlunda ut i vår relation. Det är jag övertygad om. En förälder måste vara än förälder oavsett hur intresserad eller ointresserad man är. Men nu var det ju ingen som förväntade sig att han som pappa skulle ta den rollen - åtminstone inte när jag om min jämngamla syster växte upp.

 

[Lena Furberg]

Fast om det är i stort sett bara kvinnor hemma, eller en överväldigande majoritet kvinnor som är det, är det inte troligt att barnen kommer att ifrågasätta det. De ser ju att det är normen

Det slog mig plötsligt när jag läser i tråden, att även på Förskolan ... är säkert minst 90% av personalen kvinnor. Det är mao fortfarande kvinnor som i förkrossande majoritet tar hand om barnen. (Att som man, idag, vilja arbeta som förskollärare ses ofta, tyvärr, som väldigt suspekt......) .

 

[annie_]

Men nu är vi där igen. Tror du papporna gör sitt val i ett vakuum?

Nej, inte alla. Men könsnormen påverkar ju dem också, att det är just mamman som förväntas ta hand om barnen och de ska ha det lugnt för att vila när de kommer hem från jobb.. Hur bryter vi den mentaliteten?
Fler hade säkert delat lika på att vara hemma med barnen om det inte blev så stor skillnad i inkomst beroende på vem som är just hemma. Återigen, inkomstskillnaden mellan män och kvinnor. Tyvärr är det ju dock många män som "vill ha det så" och för det vidare i generationer, om vi kvinnor inte ska tuffa till oss.. Hur går man tillväga då?