Hur viktigt är ett jobb?

[Andromedae]

Låt mig citera mig själv

Dessutom tycker jag att man allt som oftast hör följande argumentation:

Kvinnan har lägre lön, vi förlorar pengar på att mannen går hemma
Mannen har lägre lön, vi förlorar pengar på att mannen går hemma (för kvinnan har högre fp)
Mannen studerar, det är bättre att han studerar klart medan barnet är litet
Kvinnan studerar, men vi förlorar pengar på om hon studerar och mannen är hemma så hon får vara hemma
Mannen är arbetslös, det är bättre att han försöker få ett jobb och inte försvinner från arbetsmarknaden i ett år
Kvinnan är arbetslös, vi har inte råd att mannen ska gå hemma

And so on ...

Ibland är det säkert så. Men det är kanske 10% av fallen då jag hör argumenten användas åt andra hållet. Och det säger ändå någonting.

(Jag håller fortfarande med mig själv )

 

[Sleepy]

jag tror också att det handlar om att en del kvinnor inte direkt har några andra arenor att hävda sig på.

Funderar lite på detta och pratet om att "alla inte kan bli läkare" eller "utbilda sig högt" - ser man då hemmafrurollen som en slags alternativkarriär? Som ett sätt att "bli nåt" och känna sig värdefull? Som ett sätt att försörja sig för att man känner sig otillräcklig? Då är det ju riktigt illa - då är vi tillbaka i 1800-talet. Sen dess har det ju hänt en del...

http://minnenasjournal.nu/kvinnokamp-under-150-ar/

 

[annie_]

Funderar lite på detta och pratet om att "alla inte kan bli läkare" eller "utbilda sig högt" - ser man då hemmafrurollen som en slags alternativkarriär? Som ett sätt att "bli nåt" och känna sig värdefull? Som ett sätt att försörja sig för att man känner sig otillräcklig? Då är det ju riktigt illa - då är vi tillbaka i 1800-talet. Sen dess har det ju hänt en del...

http://minnenasjournal.nu/kvinnokamp-under-150-ar/

Någon enstaka gör kanske det, men jag pratar om att vara hemma några år. Mitt linearbete på en fabrik eller städjobb eller whatever finns kvar. Alla har inte ambitionen av att utbilda sig utan är nöjda bara de får in pengar att leva för. Att finnas där för barnen de år man väljer ger mer.

 

[Ray]

Lite allmänt till alla och ingen.
Tycker absolut ni som argumenterar emot hemmavarande mammor har många poänger i jämställdhetsdebatten!
Sen tycker jag alltid illa om när man dömer andras livsval. Innan man gått ett par mil i deras skor så att säga.

Det finns alltid anledningar till att folk gör som de gör tänker jag. Och jag kan aldrig veta helt säkert vad som försiggår i någon annans liv.
Så rent allmänt håller jag med ang. hur fel det är att kvinnor förväntas ta det större ansvaret av hem och barn och jag tror absolut det bästa är att man delar så lika det bara går.
Men inser att alla har vi olika väg att vandra. Olika anledningar. Det finns undantag i alla normer. Det finns problem som är svåra för individen att lösa ibland.

 

[Sleepy]

Alla har inte ambitionen av att utbilda sig utan är nöjda bara de får in pengar att leva för. Att finnas där för barnen de år man väljer ger mer.

Men vad har det ena med det andra att göra? Ser du alltså mamma/hemmafrurollen som ett sätt att försörja sig på något man tycker är roligt?

 

[annie_]

Men vad har det ena med det andra att göra? Ser du alltså mamma/hemmafrurollen som ett sätt att försörja sig på något man tycker är roligt?

På vilket sätt kan man försörja sig på att vara hemmafru? Mig veterligen är det inte som i USA att kvinnan får lön för att vara hemma. Det är du som yrar om att det ev skulle kunna betraktas som en alternativkarriär, inte jag. Det jag menar är att det ger mer, inte pengar men livskvalitet som många värderar högre än att vara på arbetsmarknaden t ex 5år extra kontra om man är hemma 5år. För det är väl där skon klämmer, att man missar år på arbetsmarknaden som kvinna när man väljer att vara hemma?

 

[Sleepy]

det ger mer, inte pengar men livskvalitet som många värderar högre än att vara på arbetsmarknaden

Ser bara inte den koppling du gör till utbildning och yrkesval; som om det ena skulle utesluta det andra.

 

[annie_]

Ser bara inte den koppling du gör till utbildning och yrkesval; som om det ena skulle utesluta det andra.

Fler människor väljer att läsa vidare efter gymnasial utbildning, låt säga 5år. Sedan väntar arbetslivet i några år innan beslut om att bilda familj känns "OK", även träffat rätt partner. Det ena utesluter inte det andra, men många väljer att skaffa barn innan 30, även om trenden är att bli förälder senare då man fokuserar på karriär först. Rent krasst skulle jag vilja påstå o generalisera att de som väljer barn tidigare i livet, utan tanke på karriär, som är nöjda som det är är de som prioriterar familjen och gärna är hemma några år. De har inget att "förlora" på att vara hemma. Mer än några år borta från marknaden, de gör bedömningen att de får så mycket mer tillbaka i form av familjelivet att det är värt det.

Förstår du min koppling?

 

[Sleepy]

de som väljer barn tidigare i livet, utan tanke på karriär

Vad menar du att försörjningen kommer ifrån under de fem åren?

 

[annie_]

Vad menar du att försörjningen kommer ifrån under de fem åren?

Man kanske går in på timme/helger, skaffar ett "vid-sidan-av-jobb" under tiden man är hemma, den andra partnern?

 

[Wysiwyg]

Fast man kan jobba i flera ändar. Får man upp kvinnolönerna så blir kvinnor mer självständiga eftersom de i realiteten blir mer självförsörjande.

Sen är lönen också en viktig signal i samhället på hur mycket värd man är.

Naturligtvis. Min poäng var just att lönen hänger ihop med värdet, och det värdet avspeglar sig i hela samhället och i allt vad kvinnor drabbas av.

Vi bör såklart sträva mot att förändra både synen och lönerna, något annat menade jag inte. Min poäng var att jag inte tror lönerna kommer förändras nämnvärt förrän synen på kvinnorna följer med. Och för att ändra det måste vi börja vid grundproblemet, nämligen kvinnans position i samhället i stort. Inte att lönerna kan komma först och sen hänger synen med av bara farten.

 

[Wysiwyg]

Jag vet inte, jag spånade mest. Världen är ju mansdominerad, uppfostra tjejer mer som pojkar blir fostrade? Att ta för sig mer etc etc? Givetvis vore ju en tanke att uppfostra helt omvänt, pojkar som många uppfostrar tjejer. Det blir ju uppdelat i två läger, tjej eller kille. Att helt utesluta kön vid uppfostran hade ju varit idealet, såklart!! Men känns som att det är en bit bort.

Min poäng var mer att det inte går att medvetet fostra personer till att få olika egenskaper. Att de strukturella skillnader som finns i synsättet på manligt och kvinnligt sitter i kulturen och samhället lika starkt som uppfostran av barnen.

Svarade lite sent så jag inser ju att diskussionen håller på att ebba ut men jag ville bara förtydliga hur jag menade