Hur viktigt är ett jobb?

[Inte_Ung]

om vi kvinnor inte ska tuffa till oss.. Hur går man tillväga då?

Ser till att männen blir närvarande pappor.

 

[Andromedae]

Min man har berättat för mig om kollegor som blivit helt bestörta när de fått höra att han är hemma i ett år med vårt barn. Deras vanligaste fråga har tydligen varit "Men vad tycker din fru om det, vill inte hon vara hemma?"

Han brukar svara "Jo det vill hon, det är därför vi är tvungna att dela lika med ett år var"

Skämt åsido, det är ett otyg att inte mer vikt läggs vid att dela på föräldraskapet. Så länge som kvinnan anses som huvudförälder och mannen som familjeförsörjare så blir vi inte jämställda.

 

[Inte_Ung]

Och vilket är egentligen bäst för barnen? Han kanske ändrar sig, eller blir en tv-sappare medans barnen roar sig själva.

En frisk person utrustad med normal empati tar hand om barn efter ett tag när de har vant sig vid situationen.
Vinsten för barnen i deras framtida liv är närmast omätbar.
Storheterna är jämställdhet och kontakt med båda föräldrarna.

 

[Inte_Ung]

Fler hade säkert delat lika på att vara hemma med barnen om det inte blev så stor skillnad i inkomst beroende på vem som är just hemma.

Folk måste sluta upp med att tänka så mycket med plånboken.
Men det är väl en omöjlig dröm.

 

[Petruska]

Det är EXAKT det vi hänger upp oss på . För det är - ofta - inte självmant. Det "bara blir så". Pga strukturer, pga förväntningar, pga en massa saker. Man tycker att det är självvalt, men i själva verket är det inte så.

Tro mig. De som varit länge på buke, och är äldre (eller iaf klokare) än mig, minns att jag argumenterade precis som du och många andra gör i den här tråden. Jag har aldrig varit hemmafru, men jag har "självmant" valt att ta ett större ansvar för barn och hem. Jag fick massa mothugg här när vi diskuterade det.

Nu har jag varit separerad i snart 9 år. Jag kan se tillbaka på mitt förra förhållande med distans och förstår precis hur det kunde hända. Men när jag var mitt uppe i det var det jag som hade valt och jag hade valt just det.

Ja! Det har varit otroligt spännande att på distans följa din väg när det gäller ditt förra förhållande!

 

[Tass]

Nej, inte alla. Men könsnormen påverkar ju dem också, att det är just mamman som förväntas ta hand om barnen och de ska ha det lugnt för att vila när de kommer hem från jobb.. Hur bryter vi den mentaliteten?
Fler hade säkert delat lika på att vara hemma med barnen om det inte blev så stor skillnad i inkomst beroende på vem som är just hemma. Återigen, inkomstskillnaden mellan män och kvinnor. Tyvärr är det ju dock många män som "vill ha det så" och för det vidare i generationer, om vi kvinnor inte ska tuffa till oss.. Hur går man tillväga då?

Visst är det kämpigt, men det går att bryta normen. Tänk på hur det var för 100 -200 år sedan. Den förändringen har inte kommit gratis.

Sen det där med pengar. Pengar är inte så viktigt, barn är viktigare, så därför stannar man hemma med barnen och offrar de pengarna (dvs mamman). Eller också är pengar viktigt, så därför kan man inte vara hemma med barnen (pappan).

Alla har allt att vinna på ett jämlikt omhändertagande av barnen. Alla. Män, kvinnor, barn. Det gäller bara att få alla att se det.

 

[sjoberga]

Folk måste sluta upp med att tänka så mycket med plånboken.
Men det är väl en omöjlig dröm.

Fast det är väldiga problem med de obalanser som finns. Jag tjänar 3-4 gånger mer än min fru på heltid och det är tufft att vara hemma på heltid för min del. Det handlar inte så mycket om att tänka på plånboken. Det är mer att tänka på lånebetalningar, kronofogden, dräglig tillvaro och överlevnad. Man måste planera i god tid och spara pengar för att ha möjlighet att vara hemma.

Nu jobbar vi båda nästan heltid, fast lite omväxlande tider, med hemmavarande småbarn. Det finns många lösningar, trots allt.

 

[sjoberga]

Visst är det kämpigt, men det går att bryta normen. Tänk på hur det var för 100 -200 år sedan. Den förändringen har inte kommit gratis.

Sen det där med pengar. Pengar är inte så viktigt, barn är viktigare, så därför stannar man hemma med barnen och offrar de pengarna (dvs mamman). Eller också är pengar viktigt, så därför kan man inte vara hemma med barnen (pappan).

Alla har allt att vinna på ett jämlikt omhändertagande av barnen. Alla. Män, kvinnor, barn. Det gäller bara att få alla att se det.

Fast pengar är viktigt på den nivå att man klarar sina betalningar. Att påstå något annat är lite verklighetsfrämmande.

 

[Tass]

Fast pengar är viktigt på den nivå att man klarar sina betalningar. Att påstå något annat är lite verklighetsfrämmande.

Och då är det viktigt att få upp kvinnolönerna

Visst måste vi kunna försörja sig. Men ekonomin används ofta slentrianmässigt som ett skäl för män att inte ta hand om sina barn. Sen om man ska hårdra det - är det inte bra att försöka ordna ekonomin innan man skaffar barn? Eller ändra förutsättningarna om ett barn blir till?

 

[sjoberga]

Och då är det viktigt att få upp kvinnolönerna

Superviktigt. Helt avgörande.

 

[Inte_Ung]

Jag tjänar 3-4 gånger mer än min fru på heltid

I det inkomstspannet så kan det ju inte vara något problem att sänka behovet av pengar under en period.
Rent krasst så måste det ju vara helt rimligt att leva på två låga heltidslöner också.

 

[Inte_Ung]

Fast pengar är viktigt på den nivå att man klarar sina betalningar.

Men det måste ju gå att leva på alla heltidslöner - även de låga.
Så två sådana skall ju rimligtvis räcka till en hel familj oavsett hur stor den är.

 

[Tass]

Jag tjänar 3-4 gånger mer än min fru på heltid.

Ärligt talat borde det vara då man har råd att vara hemma. För man tjänar så mycket att man kan lägga undan. Om man inte har skaffat sig orimliga kostnader förstås.

 

[Inte_Ung]

Om man inte har skaffat sig orimliga kostnader förstås.

I det läget så får man se över sina kostnader.
Faktiskt.

 

[annie_]

Jag lägger mig platt..

 

[annie_]

Men en sak jag funderat över. Vi är djur. Hur är uppdelningen från början? Män jagar och försörjer medans kvinnor roddar hemma med barn, hantverk o diverse? Hur olika programmerade är våra hjärnor om man jämför varandra könen emellan? Emotionellt, instinkter, familjärt etc? Någon som förstår vad jag funderar över?

 

[stjarnhimmel]

Fast det är väldiga problem med de obalanser som finns. Jag tjänar 3-4 gånger mer än min fru på heltid och det är tufft att vara hemma på heltid för min del. Det handlar inte så mycket om att tänka på plånboken. Det är mer att tänka på lånebetalningar, kronofogden, dräglig tillvaro och överlevnad. Man måste planera i god tid och spara pengar för att ha möjlighet att vara hemma.

Nu jobbar vi båda nästan heltid, fast lite omväxlande tider, med hemmavarande småbarn. Det finns många lösningar, trots allt.

Men då antar jag att du är höginkomsttagare?
Och att det då är viktigare med att få hög inkomst än att sänka dina utgifter? Är det viktigare än att bryta normen om mannen som försörjare?

 

[Inte_Ung]

Hur olika programmerade är våra hjärnor om man jämför varandra könen emellan? Emotionellt, instinkter, familjärt etc?

Om jag minns rätt så har det forskats även på det och det visade sig att det inte var tillräcklig skillnad för att förklara samhällsstrukturen.
Jag skall söka litet på nätet och se om jag kan hitta hur det var.

 

[Tass]

Men en sak jag funderat över. Vi är djur. Hur är uppdelningen från början? Män jagar och försörjer medans kvinnor roddar hemma med barn, hantverk o diverse? Hur olika programmerade är våra hjärnor om man jämför varandra könen emellan? Emotionellt, instinkter, familjärt etc? Någon som förstår vad jag funderar över?

Nu är jag inte arkeolog men vad jag har hört så är det där omdiskuterat. Förmodligen hjälptes man åt, det var inte så himla åtskilt i en liten grupp. Man har t ex hittat en grav med en man som hade sina jaktredskap omkring sig. Mannen visade sig vara en kvinna som fött flertalet barn.

 

[Tass]

Om jag minns rätt så har det forskats även på det och det visade sig att det inte var tillräcklig skillnad för att förklara samhällsstrukturen.
Jag skall söka litet på nätet och se om jag kan hitta hur det var.

Du hann före