Hur viktigt är ett jobb?

[Tass]

Jag lägger mig platt..

 

[Inte_Ung]

Här hittade jag om skillnader i hjärnan som påvisats.
http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/konsskillnaderna-sma-i-vara-hjarnor/

 

[Inte_Ung]

Här är en sammanfattning med länkar till källor.
http://genusdebatten.se/ett-snabbt-inlagg-om-forskningen-pa-konsskillnader/

 

[Ray]

Det måste ju finnas människor som sköter om samhällsfunktionerna annars fungerar det ju inte.
Man måste kunna anställa läkare, lärare, poliser, brandmän o.s.v. för pengarna.
Därför så måste människor arbet
Finns ju många jobb som inte sköter samhällsstrukturen.Är de mindre värda då eller?
Om jag jobbar som läkare 10 år och sen bestämmer mig för att bli volontär i somalien så bidrar jag inte eftersom jag inte lönearbetar?

 

[Inte_Ung]

Finns ju många jobb som inte sköter samhällsstrukturen.Är de mindre värda då eller?

Alla arbeten stöttar samhällsstrukturen på något vis.
Så den frågan är inte relevant.

Om jag jobbar som läkare 10 år och sen bestämmer mig för att bli volontär i somalien så bidrar jag inte eftersom jag inte lönearbetar?

Jo det behöver inte alls vara betalt för att bidra till samhällsstrukturen.
En läkare i Somalia är ett stort bidrag till samhällsstrukturen på ett globalt plan.

 

[Ray]

Alla arbeten stöttar samhällsstrukturen på något vis.
Så den frågan är inte relevant.

Jo det behöver inte alls vara betalt för att bidra till samhällsstrukturen.
En läkare i Somalia är ett stort bidrag till samhällsstrukturen på ett globalt plan.

Men det var ju där någonstans vi började. Hur viktigt är ett jobb- någon volontärarbetade i stället och det var inte lika bra som att lönearbeta med samma sak. Nu var det kanske inte du som uttryckte det iofs

 

[Ray]

Alla arbeten stöttar samhällsstrukturen på något vis.
Så den frågan är inte relevant.

Jo det behöver inte alls vara betalt för att bidra till samhällsstrukturen.
En läkare i Somalia är ett stort bidrag till samhällsstrukturen på ett globalt plan.

Men det var ju där vi började. Någon jobbade med volontärarbete med prostituerade och då borde hon lönearbeta istället.

 

[Inte_Ung]

Men det var ju där vi började. Någon jobbade med volontärarbete med prostituerade och då borde hon lönearbeta istället.

Det har jag aldrig påstått.

Men om jag minns rätt så utförde även samma person alla hushållssysslor vilket cementerar könsrollerna och det argumenterar jag emot.

 

[Ray]

Det har jag aldrig påstått.

Men om jag minns rätt så utförde även samma person alla hushållssysslor vilket cementerar könsrollerna och det argumenterar jag emot.

Då är det ju om jag förstår saken rätt helt ok att låta bli att lönearbeta förutsatt att man klarar sig ekonomiskt och antingen är singel eller att båda är hemma. Eller anställer en hushållare så ingen gör hemarbete...

 

[Inte_Ung]

Då är det ju om jag förstår saken rätt helt ok att låta bli att lönearbeta

Visst, det är ju inte själva lönen som det handlar om utan det handlar om att bidra till samhällsstrukturen.

Men att anställa en hushållerska är inte heller bra då det också driver på strukturen att "Någon Annan", företrädesvis en kvinna, skall ta hand om den saken.
Dela lika hemma är det bästa.

 

[Tassetass]

Man måste planera i god tid och spara pengar för att ha möjlighet att vara hemma.

Det där brukar jag också trycka på i sådana här diskussioner. Jag köper generellt sett inte "Vi har inte råd"-argumentet. Barn har leveranstid, dessutom planerar de flesta mer eller mindre långt i förväg när de ska skaffa barn. Jag och maken började kratta manegen för vårt föräldraskap när vi insåg att vi en dag ville ha barn tillsammans, dvs en sisådär tre år innan lillan faktiskt föddes. Hade det hänt en "olycka" tidigare än vad vi tänkt så vi inte hunnit genomföra våra planer hade ju ambitionen fortfarande varit densamma, men vi hade fått justera planen och fått räkna med att ha det lite tuffare i början.

Maken tjänar 2,5 gånger mer än jag (egentligen mer, min enda "inkomst" är CSN) och ska vara hemma de första nio månaderna, sedan ska jag vara hemma åtta månader. Hur det blir sen vet vi inte då det beror på om lillan är redo för förskola, om maken jobbar skift eller kontorstid, hur upplägget runt mitt examensarbete ser ut etc. Vad vi dock vet är att vi kommer vara två primärföräldrar och det känns så himla skönt.

Men! Vi, eller egentligen mest jag, är definitivt påverkade av normer och uppväxt. Maken är uppväxt med två närvarande föräldrar där pappan tagit något mer ansvar eftersom mamman fick möjlighet att göra karriär när maken var några år. Jag är uppvuxen med en hemmamamma som började jobba när jag var 6-7 år och en bonde till pappa. Gissa vem som alltid skötte allt i hushållet hos oss, med eller utan förvärvsarbete?

Jag har inga problem med att se att jag inte vill ha det som mamma och pappa. Inte för att min uppväxt var dålig, men för att jag ser vilka enorma uppoffringar både mamma och pappa gjorde för att alla aspekter av deras gemensamma liv skulle gå runt och jag vill inte ha det så. Dock har jag märkt att jag fått vara väldigt vaksam på mig själv för att inte ta på mig den där rollen som huvudansvarig för hem och hushåll, trots att jag är så pass medveten om normer och strukturer.

Nu när vi fått barn märker jag att jag ibland måste tänka på att ta ett steg tillbaka och låta maken göra saker på sitt sätt. Jag är mer barnvan och dessutom något mer hormondriven än vad han är och jag kan lätt förstå hur det kommer sig att kvinnorna lätt tar över och männen kliver in i skuggorna. Det är dock enormt tillfredställande att se maken när han med så mycket kärlek och tålamod gör allt för att komma underfund med vår nya familjemedlem och att han inte bara ger henne till mig när det gnölats en stund, så som jag sett och ser många pappor göra.

Det är baskemig inte lätt, det här. Det är så mycket som påverkar från så många håll och även om man är medveten är det svårt, tycker jag...

 

[Tass]

Tassetass, din dotter är avundsvärd

 

[sjoberga]

Men då antar jag att du är höginkomsttagare?
Och att det då är viktigare med att få hög inkomst än att sänka dina utgifter? Är det viktigare än att bryta normen om mannen som försörjare?

Nej, det viktiga är att över en period få in så mycket pengar att man klarar sina betalningar för det liv man valt tillsammans. I vårt fall går det inte att "bryta normen som försörjare" för min del. Det betyder inte att ansvaret för hem och barn måste hamna på ett visst sätt. Jag har under långa tider arbetat mindre än heltid (och min fru långt över heltid) och varit hemma med barnen på heltid också i olika omfattning gällande de 5 barn vi har. Det är en möjlighet som är möjligare om man har hög lön.

Och nej, det går inte att leva i varaktighet på två "heltidslöner" i den nivå som min fru har. Att jag tjänar 3-4 ggr mer beror inte mest på att jag är höginkomsttagare utan på att den lön jag jämför med är liten.

 

[sjoberga]

Ärligt talat borde det vara då man har råd att vara hemma. För man tjänar så mycket att man kan lägga undan. Om man inte har skaffat sig orimliga kostnader förstås.

Fast du antar nog i ditt resonemang att 3-4 ggr högre innebär en väldigt hög lön. Tyvärr är det inte riktigt så. Däremot håller jag med dig om att med planering går nästan allt att lösa. Man kan planera både inkomster och utgifter om man har lite framförhållning och inte har tagit på sig långvariga orimliga kostnader. Och det är ganska dumt av andra skäl, det finns många saker som kan hända som gör att inkomsterna minskar drastiskt.

 

[sjoberga]

Och då är det viktigt att få upp kvinnolönerna

Visst måste vi kunna försörja sig. Men ekonomin används ofta slentrianmässigt som ett skäl för män att inte ta hand om sina barn. Sen om man ska hårdra det - är det inte bra att försöka ordna ekonomin innan man skaffar barn? Eller ändra förutsättningarna om ett barn blir till?

Fast jag försöker inte på något sätt göra det till ett skäl till att man inte kan lösa delat ansvar för hemmet. Det är bara en större utmaning, som man måste planera för i god tid om man har väldigt skeva inkomstförhållanden. Det spelar väldigt stor roll vem som jobbar mest timmar då och det måste man ta höjd för i god tid.

Att helt ignorera och påstå att alla ska klara sig hur länge som helst nästan helt utan inkomster är inte riktigt verklighetsanknutet heller. Jag ser inte varför man ska bo med sina 5 barn i trippelvåningssängar i en 2:a, med nudlar och pasta med hemodlade grönsaker varje dag, i glesaste Norrland bara för att man ska anpassa sig till en extremt låg inkomst. Det kan finnas bättre lösningar för många, milt sagt.

 

[Tass]

Fast jag försöker inte på något sätt göra det till ett skäl till att man inte kan lösa delat ansvar för hemmet. Det är bara en större utmaning, som man måste planera för i god tid om man har väldigt skeva inkomstförhållanden. Det spelar väldigt stor roll vem som jobbar mest timmar då och det måste man ta höjd för i god tid.

Att helt ignorera och påstå att alla ska klara sig hur länge som helst nästan helt utan inkomster är inte riktigt verklighetsanknutet heller. Jag ser inte varför man ska bo med sina 5 barn i trippelvåningssängar i en 2:a, med nudlar och pasta med hemodlade grönsaker varje dag, i glesaste Norrland bara för att man ska anpassa sig till en extremt låg inkomst. Det kan finnas bättre lösningar för många, milt sagt.

Det jag menar är att man kan använda samma argument - pengar - och vrida och vända på det så att det passar ens syften. För kvinnan heter det att barn är viktigare än pengar - alltså kan man vara hemma heltid även om det kostar. För männen heter det att man klarar sig inte utan pengarna - och då är det ett giltigt skäl.
Pengar är pengar. Det är bara olika vinklingar. Som råkar synka med könsnormen då.

 

[Tass]

Spinner vidare.
Det skulle vara intressant att se statistik från de småbarnsfamiljer där kvinnan tjänar mer än mannen. Då är mannen förmodligen hemma med barnet/barnen mer än mannen i familjen med den "vanliga" inkomstsammansättningen. Men är det helt omvända proportioner, jämfört med genomsnittsrelationen? Eller hänger det kvar, att kvinnor prioriterar barn, män arbete?

 

[sjoberga]

Spinner vidare.
Det skulle vara intressant att se statistik från de småbarnsfamiljer där kvinnan tjänar mer än mannen. Då är mannen förmodligen hemma med barnet/barnen mer än mannen i familjen med den "vanliga" inkomstsammansättningen. Men är det helt omvända proportioner, jämfört med genomsnittsrelationen? Eller hänger det kvar, att kvinnor prioriterar barn, män arbete?

Min erfarenhet är att det hänger kvar och alltså inte är en speciellt bra förklaring. Normerna i sig är starkare som förklaringsmodell; än ekonomiska reella faktorer.

Men det vore intressant att veta.

 

[Ray]

Visst, det är ju inte själva lönen som det handlar om utan det handlar om att bidra till samhällsstrukturen.

Men att anställa en hushållerska är inte heller bra då det också driver på strukturen att "Någon Annan", företrädesvis en kvinna, skall ta hand om den saken.
Dela lika hemma är det bästa.

Det var därför jag skrev hushållare.... En manlig betjänt...

 

[Tass]

Min erfarenhet är att det hänger kvar och alltså inte är en speciellt bra förklaring. Normerna i sig är starkare som förklaringsmodell; än ekonomiska reella faktorer.

Men det vore intressant att veta.

Jag tror som du.