Hur viktigt är ett jobb?

Det kommer alltid att finnas de som inte vill utbilda sig högt, som ser värdet i andra saker än hög utbildning och som väljer att vara hemma några år med barnen för att det är det de värderar. Råkar man vara kvinna och vilja vara hemma med barnen så är det ett big no-no medans det åt andra hållet hyllas. Hur ska en kvinna som värderar familjen före karriärstegen agera enligt dig? Sätta sig vid skolbänken och hiva 12månaders unge på dagis för att alla andra säger åt henne att göra det, för att hon är ett svek mot Sveriges alla andra kvinnor annars? Olika samhälls-skikt kommer alltid att finnas, en del vill utbilda sig vidare, andra nöjer sig med att det går runt och ser värdet i andra saker än i pengar! Man prioriterar olika.

Kan tillägga att jag har ganska bra insyn i äldreomsorgen, och likadant där prioriterar inte värst många sina äldre släktingar. Fruktansvärt sorgligt att se hur många väljer karriären och jobb långt före familj och släkt.

Vem har pratat om att utbilda sig högt? Och vad har det ens med saken att göra?
Så det är bara kvinnor som ska värdera familjen enligt dig?

Det handlar inte heller om att värdera pengar högre än familjen.
 
Och hela idén: min dotter ska minsann få skinn på näsan genom uppfostran! Tron att barn alltså är något som mamman(/föräldrarna) kan designa genom uppfostran, på psykologisk detaljnivå. Och att det ska ske hemma. I en familj som i extra hög grad fungerar enligt förlegade könsnormer och där dottern har färre tillfällen än andra barn att utvecklas socialt tillsammans med andra. Alltså, jag läser in en moderlig hybris och en syn på barn som produkter att formge i det där, som jag finner djupt obehaglig.

Tack - du förklarar mina tankar.
Jag tycker det är en gräslig ståndpunkt flickor måste designas till att få skinn på näsan.
 
Men en väg att gå borde väl vara att man uppfostrar flickor med mer "skinn på näsan"? Att inte godta lägre standard och att inte godta lägre lön och att stöpas i en viss form? Jag tycker att det är lite mjäkigt att kvinnor godtar det mesta, man får tuffa till sig på arbetsmarknaden och ta för sig mer! Det är PRECIS så vi är uppfostrade av vår mor. Att är det något vi inte tycker är OK så ifrågasätt och argumentera. Jag är inte lika säker att vi hade formats så om någon annan försökt att stöpa oss i annan form genom exvis dagis i tidig ålder. Starka kvinnor gör stordåd även hemma!
Straffa flickorna för allt i världen! :meh:
Typ "du måste bygga upp ett tufft skinn på näsan för det krävs för att du ska kunna ta dig ur den förutbestämda kvinnorollen".

Varför inte ta bort könsrollerna istället, vi alla, kvinnor och män, så att barnen inte behöver göra om sig?
 
Jag har svårt att se att jag skulle vara lyckligare som läkare eller arkitekt eller liknande.
Så därför tycker du att "Någon Annan" skall se till att dessa arbeten blir gjorda?
Eller?

För jag antar att du förväntar dig att det skall finnas läkare och arkitekter när de behövs i samhället?
 
Kan tillägga att jag har ganska bra insyn i äldreomsorgen, och likadant där prioriterar inte värst många sina äldre släktingar. Fruktansvärt sorgligt att se hur många väljer karriären och jobb långt före familj och släkt.
Det skulle vara ännu sorgligare om vi inte hade läkare och sjuksköterskor p.g.a. att alla i stället är hemma och prioriterar sin släkt.

För att samhället skall fungera så måste människor utbilda sig och arbeta.
Att hela tiden peka på att "Någon Annan" skall göra detta och undandra sig allt ansvar för egen del är egoistiskt och osolidariskt.
 
Men jag förstår inte, @Petruska och @cirkus.

Om man uppfostrar barn lika, oavsett kön och en tjej ändock vill vara hemma några år med barnen.. Vad är er lösning då? Ska man få välja sitt eget liv som man vill, så länge man väljer efter er åsikt?
Ni väljer att läsa in åt det håll ni vill, det är en fråga om det är en väg att gå, inte att jag vill att alla ska fostra flickor så. Jag håller med er till viss del, men ser även att man visst kan vara hemma några år och samtidigt jobba eller bidra till jämställdheten genom ideellt jobb som en del i tråden gör.
 
Måste man bidra hela livet ? Man konsumerar ändå- det går ju oxå till staten liksom.
Det måste ju finnas människor som sköter om samhällsfunktionerna annars fungerar det ju inte.
Man måste kunna anställa läkare, lärare, poliser, brandmän o.s.v. för pengarna.
Därför så måste människor arbeta.
 
Det skulle vara ännu sorgligare om vi inte hade läkare och sjuksköterskor p.g.a. att alla i stället är hemma och prioriterar sin släkt.

För att samhället skall fungera så måste människor utbilda sig och arbeta.
Att hela tiden peka på att "Någon Annan" skall göra detta och undandra sig allt ansvar för egen del är egoistiskt och osolidariskt.

Din sista mening skulle kunna skrivas lika om att folk lämpar sina barn på dagis och låter sina gamla släktingar sitta själva på hemmen... Men det är att hårddra det, åt båda håll. Som jag skrivit, en del prioriterar familjen, andra karriär. En del kör båda, alla kan o vill inte bli läkare.
 
Något som jag verkligen har lärt mig av den här tråden är att det på riktigt finns människor som anser att forskning inte är sanning utan något som man tror på ungefär som en religion.
Och att resultaten därför kan struntas i om man har en annan tro.

Det var ett uppvaknande må jag säga.
För mig då.

Så naiv du varit fram till nu ;)
 
Man ser till att pappan får vara hemma lika många år med barnen.
Turas om går lika bra som att arbeta växelvis.

Fast killen inte vill vara hemma? Det är ju tyvärr drömscenario att alla människor rannsakar sin partner och diskuterar deras syn på barn och jämställdhet innan barn finns med i bilden. Jag gör det, men långt ifrån alla! Opponera att jag vill vara hemma några år men min kille inte vill. Ska jag strunta i att vara hemma med barnen då för att han inte vill, trots min önskan om det?
 
Men jag förstår inte, @Petruska och @cirkus.

Om man uppfostrar barn lika, oavsett kön och en tjej ändock vill vara hemma några år med barnen.. Vad är er lösning då? Ska man få välja sitt eget liv som man vill, så länge man väljer efter er åsikt?
Ni väljer att läsa in åt det håll ni vill, det är en fråga om det är en väg att gå, inte att jag vill att alla ska fostra flickor så. Jag håller med er till viss del, men ser även att man visst kan vara hemma några år och samtidigt jobba eller bidra till jämställdheten genom ideellt jobb som en del i tråden gör.

Ja, om det bara var föräldrarna som fostrade barnen... Men så är det inte riktigt.
 
Fast killen inte vill vara hemma? Det är ju tyvärr drömscenario att alla människor rannsakar sin partner och diskuterar deras syn på barn och jämställdhet innan barn finns med i bilden. Jag gör det, men långt ifrån alla! Opponera att jag vill vara hemma några år men min kille inte vill. Ska jag strunta i att vara hemma med barnen då för att han inte vill, trots min önskan om det?

Du funderar inte på varför du vill vara hemma men inte din kille? Är det slumpen?
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Egentligen har jag ett fantastiskt bra liv. Jag älskar mitt lilla hus, jag älskar mitt yrkesval, jag har bra kollegor och en bra chef...
2 3
Svar
42
· Visningar
2 056
Senast: Thaliaste
·
Skola & Jobb Någon som är mer insatt än vad jag är nu för tiden? Om det är ok för PA att jobba dygn, och om det får fortsätta vara ok? Jag har i...
2
Svar
20
· Visningar
1 615
Senast: Fibusen
·
Skola & Jobb Ni vet när man hela tiden får höra att ”du är så stark” och hela kroppen och själen skriker ”jag orkar inte mer”. Hela livet har jag...
5 6 7
Svar
120
· Visningar
13 990
Senast: malumbub
·
Relationer Jag skulle vilja bolla lite kring det här med initiativförmåga och känslan som jag har av att alltid vara den som tar initiativ och "tar...
2 3 4
Svar
76
· Visningar
6 411

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp